Mest pocket

Inte tänkte jag köpa nåt, men vem kan låta bli när det är halva priset. Köpte en engelsk pocket som jag spanat på tidigare, kanske inte blir det bästa jag nånsin läst, men lagom underhållande och på engelska, jag vill ju gärna fortsätta läsa lite på engelska: Anita Shreve, Rescue. Vidare Drottningen vänder blad av Alan Bennett, en bok jag velat läsa länge men av snålhet över en så tunn bok inte velat betala fullt pris för... fastän jag är den första att säga att jag generellt tycker att tunnare böcker är bättre än tjocka (se Ät mig). Och så har jag stundom varit nyfiken på Erica Jongs memoarbok Förföra demonen: att skriva för livet  och det som avgjorde det köpet var att det stod att hon blivit inspirerad av bland annat Sylvia Plath.  Till sist en bok jag velat köpa i flera år, men insåg att jag först borde göra den där Thailandsresan. När den blivit av ville jag att det skulle gå en tid innan jag läste boken. Nu har det gjort det och nu slog jag till på Välkommen till Paradiset

Boken Ät mig som jag just läst ut är utgiven av förlaget Sekwa, förlaget med de snygga (jaja, bra också) böckerna av franskspråkiga författare, och jag kände att jag ville fortsätta bära en snygg pocket i väskan. Så när jag var hemma på lunchen med min utlästa bok så snappade jag åt mig Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis. En helt annan typ av bok! Får lite Winter's Bone -vibbar, fast kanske inte alls i längden. Hur som helst så gillar jag redan denna också.

En sån bra bok jag valde till decembers bussbok (som det blev). Både lättläst och krävande roman om Myriam, en kvinna i 40-årsåldern som öppnar en restaurang och som inte verkar ha så mycket annat än den, men är nöjd med det. Nästan mellan raderna börjar en historia om det förflutna visa konturerna, och vissa bitar känns som rena rama spänningsromanen. Om boken nu börjar med Myriam och hennes restaurang och allt det hon gör på egen hand, så är det sen som att personer läggs till som +1, +1 och så vidare allt eftersom. Till slut har Myriam en hel del folk omkring sig, fast jag vet ändå inte om hon känner sig mindre ensam. Och om ensamheten i så fall är något dåligt. Vid ett tillfälle minns hon tillbaka till när kaoset började i hennes tidigare liv, och hon beskriver det som att äntligen är hennes liv på utsidan så som det varit på insidan länge. Den typen av träffsäkra beskrivningar gillar jag som bäst med den här boken. Jag tappade ändå lite läsfart i slutet. Det kan ha spelat

Det är på tiden att jag läser nåt av Sylvia Plath. Och Glaskupan kanske är en sån där måste-bok. Minns att den fanns i ett reahörn länge en gång, men jag köpte den aldrig, synd. Hittade den nu att köpa i engelsk pocket, kanske vågar jag prova. Och så ångrar jag att jag aldrig köpt Brev på födelsedagen av Ted Hughes. Även den finns på engelska... vi får se, jag vill köpa allt just nu. Lustigt nog har jag Sylvia Plaths dagböcker, men även om jag har läst i den så känns det som att jag inte borde göra det förrän jag har läst det hon själv avsåg att man skulle läsa... liksom. Plus att dagboksboken är jättetjock. Anledningen till att jag kom på detta är att jag kom hem från jobbet lagom till filmen Sylvia började, med Gwyneth Paltrow och Daniel Craig (som Ted Hughes) och den är ju himla bra.  Jamen The Bell Jar kanske jag köper, den var billig och fanns i lager.

Tjoho, vad kul! Jag fick Bergtagen av Thomas Mann i julklapp. Jag blev ju intresserad av den apropå det för mig nya litteraturuttrycket "kurortsroman", som jag hörde i samband med Anneli Jordahls senaste roman Augustenbad en sommar , en bok som jag läst lite i och tycker mycket om för övrigt. Tror att Bergtagen är en bok som jag kommer tycka är lite jobbig att läsa. 1000 sidor, bara det. Men jag är mycket nyfiken. Den kom ut 1924 och blev en succé och fick tryckas om flera gånger. Beskrivs som en bildnings- och idéroman. Boken utspelar sig på ett sanatorium i Schweiz, fast själva Mann var väl tysk. Den som var så aktsam om min egen bildning och gav mig denna klassiker var jag själv. Tack!

Ja, det borde helt enkelt vara att boken ifråga blir utläst någon gång! Tycker att jag inte läser så lite just nu, men ingen bok blir någonsin utläst. Men både Slagskämpen (Mikey Walsh) och Ät mig (Agnès Desarthe) går rätt fort framåt. Och förresten gör Jag reser ensam (Tore Renberg) också det. Men som sagt, ingen är utläst ännu på ett tag. :/ Angående tidigare inlägg så slår det mig nu att alla tre på något sätt handlar om relationen till en avkomma! Fantastiskt konstigt.

Jag har mest julstökat sedan tisdagkväll och inte läst nånting, men jag måste säga att jag slutar inte tänka på boken Ät mig. Jag vet inte riktigt vad boken är ännu, tragisk eller full av styrka. Eller båda. Vill verkligen fortsätta läsa i den snart, men just nu är tid för annat.

Jag förstår tjusningen att läsa endast en bok i taget. Det blir som en hyllning till läsandet, och förstås härligt att gå upp i en berättelse helhjärtat. Själv läser jag alltid minst två i taget och tycker mellan varven att det är lite konstigt, men i morse på hundpromenaden slog det mig att egentligen är det inte konstigare än att följa flera tv-serier. Böckerna får inte vara för lika, men i övrigt är det faktiskt inga problem med att hålla isär olika berättelser. Sen tänkte jag på hur olika böckerna jag läser nu är, Ät mig (Agnès Desarthe) och Jag reser ensam (Tore Renberg). Fast sen slog det mig att båda behandlar ämnet relation till en avkomma, för att uttrycka mig kliniskt. Båda är riktigt bra också. Återkommer senare om mer kring dessa.

Har läst The Help, på svenska Niceville, av Kathryn Stockett och jag vill bara säga hur fruktansvärt bra denna bok är. Väldigt många har redan läst den och vet om det. Jag önskar att ännu fler läser den, det är inte bara en bra bok utan jag tycker den är viktig också. Visst har vi i Sverige inte haft svarta hembiträden särskilt mycket, men allt handlar inte bara om en rasfråga heller utan också om makt och om härskarteknik. Att det som beskrivs i boken sedan hände så sent som på 60-talet är helt sjukt, det var alldeles nyss!  Boken är så bra skriven också. Det finns en antagonistfigur i boken, och fastän jag förstod rätt tidigt vem det var så var det aldrig irriterande och "för mycket". Det är nog exakt så det kunde vara och i andra sammanhang numera, är. Missa heller inte bokens eftertext.  Nu vill jag se filmen! Sen måste jag bara säga att det var en sån oerhört stor behållning att läsa den på engelska. 

Hm, denna bok vill jag nog läsa faktiskt. När börjar det riktiga livet , noveller av Fredrik Lindström. Han gästar SVT:s Sverige just nu och är hur som helst alltid rolig att lyssna på. Inte minst gjorde han sig väldigt bra när han gästade Babel i torsdags. Och i säsongspremiären av På spåret i går var han verkligen i högform. Annars läser jag just nu nåt helt annat: Mikey Walsh: Slagskämpen, original Gypsy Boy . Biografisk bok om/av en kille och hans zigenska uppväxt i England på 80-talet. Pappan har redan innan han har fötts bestämt att hans son ska bli en "slagskämpe", en boxare, och uppfostrar honom därefter, bland annat ska han "tåla slag" redan som liten fyraårig pojke. Baksidestexten vittnar om att Mikey i tonåren inser att han är homosexuell, något som knappast ens låtsas förekomma i hans familj, eller släkt, eller deras vän- och boendekrets. Från början tyckte jag boken var lite stolpig och nog så avmätt skriven, men antingen har jag vant mig eller så

Dessa böcker skulle jag gärna läsa i ett smäck (nej, så säger man nog inte): Först Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist, för att komma i stämning (och för att jag länge velat läsa den) Snöängel av Anna-Karin Palm Lacrimosa av Eva-Marie Liffner Temat är figuren Tintomara i Almqvists roman, och Snöängel verkar verkligen vara en stockholmsroman, och även om jag inte direkt har så mycket personlig anknytning till staden så lockar det att läsa om den. Snöängel är troligen den boken jag kommer att läsa, och jag kommer göra det när den kommer i pocket. (Inte snart!)

Dessa böcker vill jag läsa just nu: Bronsåldersmordet , av Jonathan Lindström Försvunnen värld , av Maja Hagerman Arkeologiska upptäckter i Sverige , av Anna Lihammer Länkar och bild har Bokus bistått med. 

Dessa böcker vill jag läsa just nu: Rosa: den farliga färgen , av Fanny Ambjörnsson. Varat och varan , av Kajsa Ekis Ekman. Länkar och bild har Bokus bistått med.

1120 sidor varav 400 om Hitlers Mein Kampf. Det är sista och sjätte delen av Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp. Menar inte att det skulle vara dåligt, men att det låter... mycket! Tvåan och trean vill jag däremot läsa. Japp, jag ser Babel. Nu ytterligare något intressant: intervju med Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg om deras bok Cirkeln. P.S. Tack och lov att jag tidigare sett ett foto på en kortklippt och slätrakad Knausgård, för annars hade jag nog inte hört något av intervjun.

Ändå rätt glad i hågen började jag på En dag. Boken som jag tänkt läsa så länge som "alla" läser och som nu är film och allt, och alla köper boken efter att de sett filmen (de som inte läst den ännu). Läste en bra bit när jag gick och la mig i går. Och så plötsligt: nej. Jag fattar hur den här boken kommer vara och jag vill INTE läsa det. Den har jag nu lämnat och ska återställa till lånestället. Och det känns jättetråkigt att jag trots att jag försökte ändå inte har läst en bok som alla andra läser. I detta fall rentav en topplistebok. Jag har ett par böcker jag tänker läsa ut, men det borde gå fort och sen kanske jag tvärt kastar mig över nästa bok som alla andra läser och tycker är bra: Niceville, eller The Help som den heter på original och som jag skaffat mig (nu känns ju det ganska dumt gjort, jag kommer säkert ändå inte gilla den).

Det här med e-böcker känns spännande och nytt och jag tror att de kommer hitta sina läsare. Om jag blir en av dem är inte alls omöjligt. Men. Uppvuxen som jag är med pappersböcker så kommer jag nog höra till dem som tycker att papperböcker är "den riktiga" boken. Alla blir nöjda. Men. Så började jag tänka hur mycket billigare det måste vara att ge ut och sälja en e-bok. Den upplagan är ju oändlig liksom. Så nu är jag rädd att papperböckerna i framtiden inte självklart kommer att finnas. Och i vilket format blir det? Knappast pocket.  Klappar min tjocka De vilda detektiverna-pocket som är så fin att hålla i.

Nu är jag allmänt bokshoppingsugen, men främst på kokböcker och matböcker. Högst på önskelistan står Året runt med Saltå Kvarn, en jättefin och inspirerande kokbok som utgår från vad årstiderna har att erbjuda. Den kommer jag nog inte kunna stå emot. Inte minst har jag spanat in några saker jag vill göra till jul. Sen vill jag väldigt gärna läsa om matindustrin också. Jag har sedan tidigare Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson, och till samma tema tycker jag att Eating Animals av Jonathan Safran Foer hör (den har jag inte läst färdigt). Nu har jag spanat in Matens pris av journalisterna Malin Olofsson och Daniel Öhman. Jag ser att boken kommer i pocket i mars... får se om jag kan hålla mig.

Läste ju ett par hundra sidor i De vilda detektiverna av Roberto Bolaño på min sommarsemester. Ett MYLLER, var väl det jag tänkte mest. Av folk och av ord. Inte dåligt men ett myller. Sen fick den paus ett tag. När jag började åka buss för säsongen tog jag fram den igen. Myller. Fick ändå lite mer struktur på läsningen nu, även om jag ska erkänna att jag inte riktigt fattade så mycket. Dessutom hade jag väl glömt lite sedan i somras. Men jag har fortsatt läsa och jag har också läst baksidestexten och lite efterord av översättaren, och nu gillar jag det här väldigt mycket! Imponerande samling ord. Är sugen på att nån gång läsa 2666 av författaren också, men den är ännu tjockare... så det kommer dröja. Eftersom den mest bara utspelar sig på 70-talet (än så länge i alla fall) så har jag faktiskt också blivit sugen på att läsa böcker som utspelar sig på 70-talet. Helst också skrivna då. Har inte specificerat tankarna kring det mer än så. Har ännu bara spontant kommit på Maken av Gun

Först såg jag Winter's Bone (bok på svenska heter En helvetes vinter, Daniel Woodrell). Bra film, men o så dystert, skitigt och elakt. Laglöst land. Säkert är det verkligen så på fattiga landsbygden i USA. Sen visades The Reader/Högläsaren (Schlink) på tv. Har läst halva boken, och så tunn som den är så vet jag inte varför jag inte läst den klart. Bra är den också. Såg i alla fall filmen nu, och bra historia. Snygg film. Kate Winslet är fruktansvärt bra. Sen småsåg jag en annan film som visades på tv, Allt för min syster (författare Jodi Picoult). Inget för mig, varken bok eller film. Orkade inte se klart (fast råkade se slutminuterna sen ändå) och googlade länge för att se hur den slutar. Och för en gångs skull var det ingen som avslöjade det. Däremot var det flera som hemlighetsfullt skrivit om att boken och filmen slutar olika. Så nu tänker jag ta reda på hur. I fallen Winter's Bone och Högläsaren ska jag läsa respektive läsa ut böckerna.

Oline Stig har skrivit en roman om sina norska farföräldrar. Om jag förstår det rätt fanns inte mycket dokumenterat om dem, men det Oline Stig vet är att de var medlemmar i det norska nazistpartiet. Det var detta som gjorde att jag blev intresserad av boken - oftast är ju andra världskrigsberättelser skrivna från andra sidan. Jag är inte jättenoga med att gissa vilka delar som faktiskt är helt sanna i historien, även om jag förstås undrar då och då. Men jag läser detta som en roman. Därför stör "författarkapitlen" mig litegrann: författaren kommer in med sitt nutida "jag" i vissa kapitel och berättar om tillblivelsen av romanen, vistelsen i Norge och sökandet efter information där under en period (Oline Stig bor numera i Sverige). Det var inte så jättenödvändigt för mig att följa. Samtidigt förstås intressant att författaren väljer att ha med det dokumentära inslaget, och nu när jag läst klart den tror jag ändå att jag uppskattar det (även om det i vissa partier v

I början på januari, så kanske kan man hoppas att den finns i butikerna till jul/nyår, står det att Margaret Atwoods bok Syndaflodens år kommer ut i pocket. Det går inte alltid fort för en bok att ges ut i pocket (om den gör det, väntar fortfarande på Jon Kalman Stefanssons Himmel och helvete samt Katarina Kieris Morbror Knuts sorgsna leende ) , och det finns säkert många bra skäl till det. Just den här boken hade jag liksom bestämt mig för att läsa när den kommer i pocket, så nu vet jag vad jag gör då. (Dvs köper den och lägger den på hög...) Som radioföljetong just nu läses En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Den verkar jättebra, den ska jag läsa. Måste säga att om man har möjlighet så är radioföljetongen verkligen nåt som är värt att följa, det är alltid bra böcker utvalda där. Avsnitten går inte att ladda hem som poddversion, så har man missat något avsnitt får man (skynda sig att) lyssna via webben. För en sån som jag som endast kan lyssna medan jag promenerar så funkar inte det.

Ser på Go'kväll Lördag där Daniel Sjölin är gäst (kul och oväntat) att han tänker sluta på Babel nästa år. Han ska skriva. Det fick mig att åter få upp intresset för hans Världens sista roman , som jag fingrade på ofta för några år sedan (kikar runt och typiskt, pocketen är slutsåld) (e-bok nästa?). Då sa han att han inte skulle skriva nåt igen (inte "anklagande" menat, vill mest påpeka att jag vet det eftersom man brukar nämna det i samband med den boken). Synd på Babel, men allt har väl sin tid. Unnar honom ett skrivår, inte för det. Men jag gillar ju honom i Babel. Han var väldigt bra på att imitera Göran Greider också, han hann inte riktigt få göra det klart, men det lilla man fick höra var kul i alla fall.

Kurortsromaner. Jag trodde att jag hörde (läste) detta uttryck första gången i samband med att Anneli Jordahl skulle komma ut med sin senaste roman Augustenbad en sommar och tänkte att jahapp, det var ju ett skojigt uttryck. Men sakta börjar jag förstå att detta är en slags "genre" som haft den benämningen ganska länge. Lyssnade på senaste Biblioteket i P1 nämligen, och där pratades det inte bara om Augustenbad... utan också om nytrycket av Thomas Manns tjocka roman Bergtagen , som är just en så kallad kurortsroman. Det nämndes också i programmet att det har skrivits så många kurortsromaner att det nästan verkligen borde vara en slags genre. Jag är uppenbarligen helt obildad, men det är okej. Hur som helst vill jag nu gärna läsa Bergtagen också, Augustenbad är redan inbokad för läsning sedan tidigare. Jag har flera gånger tidigare pratat om att det är kul att läsa i teman, och det är bland annat det som tilltalar mig. På tal om teman: råkar nog vara i ett sånt just

Det här inlägget är inte så genomtänkt utan mer en fundering. Men har inte de senaste nobelpristagarna i litteratur varit lite mer... populära? Kända sedan tidigare? Inte fel i så fall enligt mig. Och varför inte, det är ju mycket nytt folk i Svenska akademien numera, varför skulle de inte få ha en annan uppfattning om vilken författare som uppfyller kraven för att få det stora litteraturpriset. Eller så är det jag som har vidgat mina vyer och har hört talas om fler (sorters) författare än för 10-20 år sedan. Varför inte. För övrigt undrar man ju vem som i tusan skvallrar om vinnaren i förväg (se nyheterna om att Ladbrokes odds på Tranströmer sjönk drastiskt på förmiddagen).

För tredje året i rad är jag ledig den dag nobelpriset i litteratur ska tillkännages, lite lustigt. Lite kul för mig som tycker det är kul. Sitter med kanalen på nu, sitter inte och toktippar utan inväntar svaret helt enkelt. Men måste jag gissa så håller jag fast vid min senaste: Ko Un. Jag vill gissa på en svensk men kommer inte på nåt namn just nu. Kolla vad fint, de visade bilder från en bokhandel som laddade upp med bubbel och annat. Skulle nog vara riktigt roligt att vara på en sån plats när man får höra vem det är. Egentligen är det ju alldeles för upphaussat, naturligtvis. - - - - - Är det sant, Tomas Tranströmer!!!!!!!!!!!!! Helt sjukt roligt. GRATTIS! Nu är jag särskilt glad över att jag faktiskt köpte samlingsboken tidigare i år. Den är ju så fin också.

Tjoho, min beställning är på väg! Blev stursk och beställde engelsk pocket, The Help (oförklarligt nog "Niceville" på svenska) och en självbiografi som jag hörde om i radioprogrammet Obs i ett avsnitt om brittisk överklass: Wait For Me! Boken är skriven av den yngsta systarna Mitford, Deborah Devonshire, hon var 90 år när boken kom ut i fjol. Mitfordsystrarna har jag förstått var ett gäng som fascinerar folk, kanske de mest berömda överklassyskonen? Det fanns en bror också, men det visste jag inte förrän jag började wikipedia upp dem när jag hört programmet. Hoppas att jag kommer att läsa boken... ;)  Fin var den! Gillar också titeln som är en typisk lillasysterkommentar - vänta på miiiig!

Gissar på Ko Un, kom inte på nåt ryskt namn.

Tycker det har varit nästan tjat om vem som kommer att bli nobelpristagare i litteratur 2011 senaste veckan, är det inte lite väl tidigt, har jag tänkt. Men nu tyckte jag att även Babel (asså Daniel Sjölin) sa att det skulle kunna hända nåt till veckan. Är det redan dags alltså?! Jag tror att... det blir nån ryss. Finns det någon aktuell ryss?

I går blev det återigen en sån trött och regnig dag att jag åkte buss. När jag skulle hem sen fick jag dessutom lov att vänta en halvtimme på att bussen skulle gå, så nu tror jag att jag läser Jupiters öga av Oline Stig. Ja, jag tror rentav att jag vill gå och hämta den nu, den känns jättebra. Norge, 20- och 30-tal, nazister. Nazisterna har inte kommit in i bilden riktigt ännu, men jag måste säga att det känns intressant att en bok har det utgångsläget, lite ovanligt. Boken är en fiktiv berättelse om Oline Stigs farföräldrar, vilket inte gör det mindre spännande. Inte spännande på ett positivt sätt, bara annorlunda. Missa inte livesändningar från bokmässan, finns bl a på  http://urplay.se/bokmassan/  men även boktipset.se.

Tunn bok, men inte lättläst för det. Inte enkelt att följa med i svängarna. Definitivt självbiografisk, väldigt speciell och personlig stil. Vet inte om jag är bäst på att fatta uttrycket "stilistiker" men jag använder det nu i alla fall. Kan inte direkt rekommendera den generellt (fast det gör jag aldrig, kom jag på), men tycker absolut att man ska läsa den om man är nyfiken. Jag tycker nog att den har berikat min läsning på flera sätt. Gillade den nog mycket, så här ett par dagar efter jag läst ut den.

... av alla på sidan om-påhitt om och kring böcker så är nog röstningen om bästa bokvideo den som intresserar mig allra, allra minst. Jag förstår inte.

Nu är det många bok + film jag vill läsa + se. Norwegian Wood - Hakuri Murakami En helvetes vinter/Winter's Bone - Daniel Woodrell En dag/One day - David Nicholls Niceville/The Help - Kathryn Stockett Varav de två sista finns på bio SNART. Har börjat tänka att vad gäller Norwegian Wood och Niceville kanske jag endast ser filmen. Winter's Bone kan hända jag ser före jag läser boken. Boken En dag känns ju som om den borde gå rätt fort att läsa, förstår inte varför det inte blir av. Hade till och med tänkt läsa den på engelska, tror inte den är så svår. Har i alla fall läst ut Duras Älskaren i dag, yay. Även om det var en tunn bok så läste jag faktiskt ut en bok! Känns som om jag lämnar de flesta oavslutade just nu.

Det regnade så infernaliskt i dag att jag körde mopeden hem på lunchen och tog bussen tillbaka. Hade sinnesnärvaro nog att plocka med mig en bussbok innan jag gick iväg. Det blev fina lilla nytrycket av Älskaren av Marguerite Duras. Det är Bonnierpocket som haft den goda smaken att trycka upp och att dessutom låta Petra Börner göra nya omslag till ett gäng klassiker. Kolla. Inledningsvis är jag lite förvirrad, berättarjaget (alter ego?) är 18 år, 20 år, åldrad, och framför allt 15½ år. Vid ett tillfälle minns hon sin son när han var 20 år. Hmmm! Detta på de ca 20 första sidorna. Men det är fint på något sätt, och plötsligt vid sidan 30 ungefär så fick antingen författaren eller jag som läsare in flytet, och nu vet jag inte hur jag ska göra, vem vet när jag åker buss nästa gång!

När klockan blir halv åtta så blir det kluvet hos mig. Ska jag lyssna på radioföljetongen eller se tv-serien The Big Bang Theory? Det är en av mina favoritkomediserier. Och radioföljetongen är alltid så bra. I dag började ungdomsromanen Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Eftersom jag var ute på hundpromenad så var tv:n inget alternativ, och jag lyssnade. Men mja, trots att jag har hemma och testläst några sidor av Hål i huvudet av samma författare, så fastnade jag inte lika mycket för början av denna bok. Men helt säkert kommer jag lyssna alla promenader som jag är ute just den tiden. Jag får väl varva, är jag inne är det tv som gäller, och ute radio. Enkelt beslut. Nu längtar jag efter min Falkenlandbok, har nog endast ca 20 sidor kvar av Släggan och städet.

Fanns andra lösa planer för denna helg, men snuvkänningar hos både den ena och den andra gör att det läggs på is, och planen nu ligger mest för stilla hemmaliv. Ganska skönt! Jag känner verkligen för att läsa Falkenland, så jag tror att jag tänker göra det. Blev en tidig morgon med långpromenad, så förutom att gå och handla lite så har jag dagen fri nu, typ. Tänk att en i stort sett feel bad-bok gjorde att jag fick tillbaka läslängtan. Eller läslängtan har jag väl hela tiden, men att jag faktiskt läser menar jag. Börjar förresten inse att en av böckerna i 4 x prosa, Min skugga, har jag ju redan läst. Nåja, ingen förlust, det är verkligen toppen att köpa en pocket (till priset av en, liksom) och få fyra böcker, så om jag endast läser tre är det gott nog. Jag läste förresten ca 25 sidor i Siri i går, Lena Einhorns roman om Siri von Essen (och August Strindberg) och den verkar jättebra, verkligen nåt för mig. Den boken har jag inte hemma så jag kommer fortsätta på den en annan gång.

Har i några dagar tänkt skriva lite om att jag inte läser så mycket just nu, jag är typ trött på veckorna och umgås på helgerna. Nånting sånt. Men så insåg jag i dag att - jag läser visst! Av någon anledning så tog jag med mig en bok på, hm, toaletten häromdagen. Och i morse insåg jag att jag läser ju den boken (man kan t ex läsa när man borstar tänderna, så det så). Det är Christine Falkenland, en pocketutgåva med fyra av hennes romaner och pocketutgåvan heter 4 x prosa . Riktigt bra. Jag har läst flera böcker av Falkenland förut, den näst senaste Vinterträdgården tyckte jag var sisådär, men de tidigare har jag verkligen tyckt om. Det är inte direkt glada böcker, t ex gillar jag varken huvudpersonen eller hennes mamma, som verkar vara de centrala figurerna i första boken Släggan och städet . Men jag gillar verkligen att läsa om dem, det är så oerhört bra skrivet. Skulle bara säga detta lite snabbt, och nämna att Christine Falkenland inledde säsongens Babel nu i kväll, med anledni

Första planen för hösten är att läsa ut Knausgårds Min kamp. Har inte läst så mycket bok överhuvudtaget de senaste veckorna, eller man kan säga efter semestern, förutom de dagar jag vistats på "lantstället" och alltså känt mig ledig. Så det blir nummer ett. Sedan väntar Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl, och det är väl den bok jag längtat mest efter i höstsläppet, men med Siri av Lena Einhorn tätt efter. Så jag hoppas att det blir de böcker som följer. Sen verkar det ju oundvikligt att läsa Niceville . Fast jag börjar tänka att jag kanske ser filmen i stället... och apropå det så kom jag därmed att tänka på en annan bok som blir film, En dag av David Nicholls. Fast den boken vill jag verkligen läsa. Suck, jag visste att jag inte skulle börja lista böcker! Jag vill ju hemskt gärna också fortsätta läsa Boys av Anna Ringberg. Okej, jag tar En dag efter Augustenbad. En dag borde gå snabbt att läsa, relativt. Jag kanske börjar beta av listan i kväll. Känner verk

Jag undrade tidigare varför Knausgårds bokserie heter just Min kamp . Under hans "Sommar"-program framkom det att han läst Hitlers "Min kamp" just innan han började skriva sina egna böcker. Om det var någon närmare koppling minns jag inte att jag hörde, men det duger för mig.

Utlovade ju ett foto på alla böcker jag köpte för 172 kronor, här kommer de. Ganska blandat! Har läsning så det räcker nu, men den jag helst vill börja på ur denna hög är den översta, Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Ja, jag läser ju gärna ungdomsböcker mellan varven. Bilderna är klickbara. Ingmar Bergmanböckerna kommer jag möjligen mest att bläddra i. Men för många år sedan hade jag en riktig läsupplevelse när jag kom över Den goda viljan , som jag vill minnas var till stor eller hel del skriven i manusform. Jättejättebra. Den kan man också fynda billigt, ett tips!

Hittade en artikel på dn.se från 2009 , då Knausgårds Min kamp var ny (att det tog så länge innan jag läste den). Den beskriver väldigt bra hur jag har upplevt att läsa boken. Har lyssnat på det mesta av hans sommarprogram i dag , och hans program är väldigt mycket som boken: han beskriver det som händer och sker, gärna i detalj och hur han upplever det. Men inte sentimentalt. Och i ett väldigt flöde. Har tjuvkikat i tvåan i dag. Ja, jag är väldigt förtjust, och jag vet inte riktigt varför. Varför ska jag läsa detta? Jag tror att det är en blandning av att jag gillar författarbiografier, att det jag läser "är sant" samtidigt som jag uppskattar att det inte är någon katastrofbiografi, sånt läser jag vanligtvis inte. Det är väldigt "up to date" men jag läser den ändå inte som en dagbok. Jag gillar nog att vi är ungefär jämngamla och att jag känner igen hans 80-tal till exempel - samtidigt som vi inte alls, alls har upplevt samma saker eller har liknande erfarenhet

I dag är det dags för Karl Ove Knausgårds Sommarprogram. Han hade väl tänkt att prata om böcker och skrivande, men efter händelserna i Norge för några veckor sedan så blev det ett annat manus. Fullt förståeligt. Själv jobbar jag och kommer inte kunna lyssna "live" på programmet, men jag ska podda ner det sen. Håller på att samla mig för att gå iväg till mitt närmaste bibliotek för att låna Min kamp 2 så småningom. Jag måste nämligen planera det, eftersom de två försök jag gjort på senaste åren resulterat i att jag mötts av en stängd dörr. Jag lyckas inte vara ledig när de har öppet! Men någon gång måste jag klara det. Jag undrar för övrigt varför bokserien heter just Min kamp, jag har inte riktigt greppat det ännu. Tillägg: länk till en intervju med Knausgård på svd.se. http://www.svd.se/kultur/skrivkamp_6386090.svd

Hade tänkt undvika sådana här inlägg, där jag skriver vad jag läser. Detta eftersom jag så ofta tappar farten och inte läser färdigt, inte just då i alla fall. Läste häromveckan en bokblogg som var så snygg, blogginnehaverskan skrev endast inlägg på de böcker hon läst. Men mitt syfte med att ha bokblogg är väl inte riktigt på det sättet. Och nu läser jag verkligen denna bok, så jag behöver inte känna ågren över att jag snart har övergivit den för jag är på sidan 255 av 443 och jag tycker att det är SÅ bra: Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Dessutom ett lånat, oläst inbundet exemplar, och den är så tung och fin med sina vita sidor. Denna första del är ju utgiven i pocket nyligt, tvåan är utkommen, lika inbunden och fin som ettan jag nu har. Så den ågren jag nu känner är i så fall i vilket format jag ska komma att läsa tvåan (och resten) eftersom jag inte riktigt ger mig råd att köpa inbundna nya böcker. Och bibliotekens exemplar lär inte vara så vita och fina som denna bok jag nu ha

Ja. Jag hittade en lagerrensningssida på en internetbokhandel nära mig. (Och dig.) Vips var det 6 böcker på väg till mig. 172 kronor. Billigare än bokrea faktiskt. Ändå kände jag nu när jag stod och skulle leta två böcker (hittade båda!) i mina bokhyllor att nu räcker det kanske. Det kanske faktiskt är fullt här nu. Åtminstone skulle jag kunna försöka att inte köpa en bok förrän jag faktiskt tänker läsa den. Fast jag vet ju hur vi är, vi som gillar böcker. Vi gillar själva böckerna också, inte bara att läsa dem. Tänkte att det kan få komma en fin bild på hela högen med böcker när den väl har kommit. Så vad jag köpte får ni veta då.

Till min födelsedag nästa år önskar jag att få läsa första delen av Murakamis 1Q84 i (vad jag antar/hoppas då är nyutkommen) pocket. http://www.bokus.com/bok/9789113023083/1q84-forsta-boken-april-juni/

Hinner inte tajma in att lyssna på alla avsnitt av radioföljetongen Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Det är synd, för den passar att läsas högt, och uppläsaren är så bra. Ivar Viklander eller liknande heter han, orkar inte leta reda på namnet nu. Men vad jag förstår så är det en radioinspelning och inte en ljudbok. Synd. Även om jag gärna vill läsa boken är det nåt som säger mig att det aldrig kommer bli den bokens tur (förutom att den heller inte går att köpa). Tycker att det verkar roligt, även om det förstås inte är någon komedi. Mycket mer modernt än jag väntat mig. Troligen är min Moberguppfattning alldeles för färgad av Utvandrarna-serien, som förstås är bra, men jag ser bara framför mig de bleka bilderna och dystra minerna med Max von Sydow. Kanske borde jag ha passat på att se den igen, för visst har den väl visats i tv igen nu i sommar. Nåväl, Din stund på jorden verkar passa mig bättre hur som helst. Och vad synd att jag inte har känt något intresse för Moberg föru

Eller varför säger jag "lovely"! De var de väl inte, svarta ibland och sorgsna andra gånger, inte sällan irriterande, ofta smarta. Flera av novellerna läste jag om på direkten. GILLA. Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska - Claire Castillon. Jag är redo för att läsa en roman av henne. Författaren på omslaget för övrigt, franskare blir det inte. Sekwa förlag

Fick krångel med min mp3-spelare, så jag letade upp min gamla. Den funkade fint, och det låg dessutom kvar en del poddade radioprogram, hittills har jag hittat två Biblioteket-program som jag passade på att lyssna på (eftersom jag inte riktigt orkat tanka över slutet av Vårlik). Det första handlade om Selma Lagerlöf, och det var nästan så att jag tog ett beslut att läsa Gösta Berlings saga så fort som möjligt. Nästa program som jag hade i lurarna handlade om den då (2008) aktuelle nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. Och ja, nu letar jag ju böcker av honom då också. Har nog bestämt att den jag vill läsa är Allt är vind , tyvärr blev väl endast Öken utgiven i pocket, och den vill jag helt säkert inte läsa. Så nej, det blir för dyrt. Varför kommer inte hans böcker på bokrean? Aha, jag kom på det själv, litet förlag. De gör kanske rätt i att hålla i böckerna. Skattsökaren verkar finnas i storpocket = okej pris, men just den boken minns jag inte så mycket av från programmet.

Började läsa novellerna i Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Men på något lustigt sätt drogs jag till Eating Animals av Jonathan Safran Foer. Så vips började jag på den också (det är ju verkligen två böcker som går att kombinera för övrigt). Har suttit ute och läst och Eating Animals är verkligen den jag vill läsa mer i nu. Har blivit förvarnad om att ha de vegetariska kokböckerna redo efter att jag har läst den... så jag är inte helt säker på vad jag ska vänta mig. Men han skriver ju bra, Foer. Jag läser på engelska igen och det är kul. Kul när man fattar. Men ska jag läsa mer i denna sena kväll så blir det Castillon.

Gillar inte alls Vårlik. Men jag kommer nog fortsätta lyssna ändå... fast det börjar locka mer att ladda hem Sommarprogram att lyssna på i stället. Läste i någon blogg att någon började bli less på Torsten Wahlund, som läser böckerna. Kanske stämmer det för mig också. Fast han läste ju de två första så oerhört bra. Men kanske är nyhetens behag över. Eller så är det textens fel, det är liksom inte samma nerv och driv, jag är mest bara less på alla karaktärer. "Och Tove." Om jag får höra det namnet en gång till (och det kommer jag ju, minst 20 gånger till) så kastar jag spelaren i backen. Jag passar nog verkligen inte att läsa bokserier, jag brukar ju faktiskt undvika det, eller snarare inte vara så jätteintresserad av det. I veckan var det en dokumentärserie om laestadianism på lokalradion, och det fick mig att vilja läsa Lewis resa av P-O Enquist, så nu har jag lånat den. Jag önskar att jag var en snabbläsare så jag kunde läsa allt så fort jag fick ett infall att göra d

Har börjat lyssna på Mons Kallentofts Vårlik. Det är bok nummer fyra, och redan i bok nummer tre kände jag mig lite irriterad, av olika anledningar. Men jag ville ändå "veta hur det går". Inte får man veta så mycket hur det har gått, det har gått 450 dagar eller vad det var, sedan förra boken. Jag vet inte ännu hur mycket "fel" det är på boken, jag känner mest att jag är nog inte så jätteintresserad av att läsa om mord och bombdåd. Men ptja, jag lyssnar förmodligen vidare. För övrigt är det för varmt för att läsa i pappersbok. Jag är helt slö i huvet.

Det finns ju så mycket annat att göra på semestern förutom att läsa. Allvarligt talat. Men jag läser på i De vilda detektiverna i alla fall (Bolaño). Den är bra men jag måste hålla koncentrationen.

Jag nämnde i förbifarten att jag snart har läst ut Kapitulera omedelbart eller dö. Ja, jag testläste ju lite i den för någon månad sedan och tyckte att det verkade rappt och bra. I går fick jag bara tvärt för mig att prova läsa mer, och vips hade jag läst 90 sidor där jag satt under markisen i regnet. Eller ja, i skydd från regnet då. Är ju inte klar ännu, men jag tycker att det är makalöst bra. Rappt som sagt, varmt och insiktsfullt. Inte så lite sorgligt bakom den pladdriga (men smart pladder) ytan. Ungdomsbok. Varje kapitel har namn efter en nagellacksfärg.

Nu ska jag kika lite på filmen Eragon som visar på TV11 just nu. För att få veta lite om vad det är för nåt, fjärde boken kommer på engelska i höst och jag vet att seriens läsare har väntat, väntat, väntat. Åh, oh. En drake i bild redan efter några sekunder. Vi får se hur jag fixar det här. Sorry alla fans och vana fantasyläsare. Alla har vi våra olika intresseområden, det är grejen med olika genrer.

Läser om kommande böcker hos Boksyster  och en särskilt god: Ulf Lundell kommer med ny (självbiografisk antar jag) roman i höst, Allt är i rörelse . Jippi! Hm, det påminner mig om att jag ännu inte läst så mycket i En öppen vinter . Jag kan ju inte börja på en fjärde bok. Fast snart har jag läst ut Kapitulera omedelbart eller dö , då kan jag ta fram En öppen vinter...

Hela listan på värdarna i Sommar i P1 De flesta jag vill lyssna på är bokrelaterade. Det blir dessa jag skriver in i kalendern: Mark Levengood Torgny Lindgren Maria Wetterstrand Beate Grimsrud Gustaf Hammarsten Dilsa Demirbag-Sten Carl Bildt Sara Stridsberg Birgitta Ohlsson Yukiko Duke Johan Wester Karl Ove Knausgård Ghita N Ø rby Leif GW Persson Det betyder inte att jag kommer att stänga av radion om någon annan pratar, men dessa vill jag testa att höra på. Och till stora delar kommer jag att podda ner deras program efteråt. Finns faktiskt en stor fördel med det, inte bara att man kan lyssna när man kan, utan också att man slipper musiken. 1½ timme blir inte mer än 50-55 minuter utan musik (som man ärligt talat ändå oftast inte direkt gillar - man - jag, i alla fall).  Och precis som i fjol, fastän jag inte minns vem det var, så känner jag mig lite jäktad att läsa några böcker innan författarna ska prata. Det gäller Min kamp av Knausgård (som jag läser nu), En dår

Började läsa De vilda detektiverna av Roberto Bolaño i helgen. Den verkar bra. Surrig och inte så lite litteraturnördig. Vi får väl se vad det blir, har bara läst ca 40 sidor ännu (av liksom 700). Men nu känner jag mest för att fortsätta läsa i Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård, som jag läst ungefär lika långt i. Tja, det kanske kan få vara så, att jag växlar lite mellan olika böcker. Den är ju då också tjock, för övrigt. (Det finns en tanke som gnager i mig, och det är att jag föredrar Min kamp för att den är inbunden. Och större. Större stil. Jag har inte problem med att läsa pocketar, men kanske börjar jag ändå få 40-årssyn.) Jag, som helst inte läser tegelstenar pga att det tar så lång tid, har insett att jag får "ta" de här tjocka böckerna också. Nyss läste jag ut Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, och den var bara på 170 sidor. Precis före det läste jag En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella, och den var mittemellantjock och okrånglig, vilket

Efter en släng av köpångest då jag faktiskt planerade att låta senaste bokinköpen bli returer, så sansade jag mig och behöll min fina hög med pocketar. Vill gärna visa upp mina två teman med två böcker i vardera. Först två av Sekwas snygga böcker. Har faktiskt läst några stycken vid det här laget och gillat dem allihop. (Dessutom såg jag Claire Castillons novellsamling Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska utkommen i pocket i dag, och den kommer jag inte kunna stå emot. 23 noveller på 138 sidor, oemotståndligt, som sagt.) De jag köpt nu är Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis och Bumerang av Tatiana de Rosnay, möjligen troligen mer känd för boken Sarahs nyckel , som blivit film och allt och som alla jag känner har läst säger är såååå braaa, den måååste du läsa. Sålunda läser jag en annan bok. För jag är redan övertygad om att just den boken de läst är bra. Nej jag vet att jag inte resonerar logiskt. Det är generellt samma med topplisteböcker. Om jag vet att alla

Nu är det dags för mig att datorisera mindre och läsa mer. (Avser inte bloggande utan surfande.) Sitter och är lätt stressad över att jag återigen har börjat läsa på så många böcker och vill läsa dem allihop. Insåg just att jag snart har ytterligare fyra böcker som vill läsas, alla behöver inte läsas genast, men planen är ju självklart att göra det någon gång. Visst är böcker lite troféer för mig. Inte minst insåg jag det på bokbytardagen då jag inte ville lämna ifrån mig någon bok. Allra helst vill jag ju dock läsa dem och inte bara ha dem. I går köpte jag ytterligare en ny bok, fast den har jag faktiskt vikt till semestern, den är på ca 700 sidor: De vilda detektiverna av Roberto Bolano. Den längtar jag till mest av allt, men jag får hålla ut faktiskt, jag har inte så långt till semestern (tjohoooooo). Nu ska jag faktiskt ta kaffekoppen och gå ut på altanen och läsa (fortsätter på Och allt skall vara kärlek). Det är skugga på altanen än så länge, men jag tror det är nog varmt än

Det finns så många författare. En som jag aldrig hade tänkt läsa måste jag nu bara läsa: Lars Gustafsson. Detta efter att jag hört honom i Bokcirkeln i P1 och nu ser honom i Babel i SVT2. Han verkar otroligt lärd och otroligt jordnära på samma gång. (Jag vet inte varför de två skulle vara oförenliga i och för sig.)

Ska vi byta - ska vi byta böcker? Ska vi byta böcker med varann? I dag är det Stora bokbytardagen . Först var jag verkligen entusiastisk, ville till och med arrangera en bokbytesdag i min stad. (Vilket med väderfacit i hand var verkligt tur att jag inte gjorde, regnet står som spön i backen i dag.) Sen började jag tänka mer och mer på vad jag i så fall skulle vilja byta bort. Det kändes dumt att byta bort något som jag tyckte var dåligt eller som jag tror är dåligt. Och de som är bra vill jag ju ha kvar...  Så mitt förslag till mig själv är att jag under en dag läser byter ut den bok jag egentligen läser till en helt annan bok, för en dag. Spännande liv. Men för er som KAN skiljas från böcker, bra eller dåliga (för jag tror inte det spelar någon roll), så uppmuntrar jag att byta böcker med varann. Jag har också valt vad jag ska läsa i dag, med anledning av pratet om kungen och "Gudfadern": Ers majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Jag använder boktipset.se ganska mycket, har fått många boktips därifrån, inte minst från de läsare som är aktiva och skriver om sina läserfarenheter där. Men jag försöker komma ihåg att kolla på sidan med tips, som genereras efter att jag satt betyg på böcker jag läst. Finns en sida till också, som jag glömmer bort mellan varven, men nu kollade jag runt lite på bok.nu. Bläddrade runt på boksidorna där, och där finns både böcker jag själv satt betyg på, samt de jag inte läst. Dessa har en stjärnmarkering med vilket betyg bok.nu tror att jag kommer att ge boken. Och - det är som att de känner mig. Ja, jag tror också att jag inte skulle gilla: Tvåan och trean av Stieg Larsson Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson Grottbjörnens folk av Jean M Auel (tror jag har läst i den, men knappast mer än en femtedel, på 80-talet) Snabba cash av Jens Lapidus Och jag håller med om att jag förmodligen gillar Processen av Franz Kafka Räddaren i nöden av J.D. Salinger (den har jag ju faktiskt

Hallå! Hallå! Jonas Karlsson kommer med ny bok i höst. Tralalalalalalalalala Wahlström & Widstrand Inte för att jag tyckte att omslaget var vidare fint eller inspirerande. Men det var ju en klar bisak i detta sammanhang. Noveller även denna (tredje) gång.

Lyssnade på ett Nya Vågen-avsnitt  där jag blev påmind om en bok som jag hört om för ett tag sen men helt glömt bort: Kallskänken av Jenny Wrangborg. Lyrik om att jobba på ett kafé. Jenny Wrangberg har, till skillnad från Kristian Lundberg som skriver om sina upplevelser som tillfällig hamnarbetare i Yarden , jobbat i flera år på restaurang. Lägger inte någon värdering i det och ska inte skriva något debattinlägg, utan jag tipsar om båda böckerna samt programmet (följ länken).

Konstaterar att "alla" svenska kvinnliga deckarförfattare kommer med nya böcker nästan på en och samma gång. Först ut och redan ute i handeln sedan en tid är Kristina Ohlsson och Viveca Sten med sina respektive senaste. Sedan följer: Mari Jungstedt, Anna Jansson, Ann Rosman, Carin Gerhardsen. I september kommer Camilla Läckberg och Åsa Larsson. Det finns säkert en medveten tanke bakom detta, men jag vet inte vad. Att Läckberg och Larsson ges ut på hösten verkar vettigt, den stora utgivningssäsongen liksom. Men de andra. De hör nog till sommaren och semesterläsningstraditioner helt enkelt. En man släpper jag in i detta inlägg också: Mons Kallentoft och hans (efter Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer och Vårlik:) Den femte årstiden !!! Inte hade han tänkt skriva mer än fyra böcker i den serien, ni kan ju inte annat än hålla med mig. Detta nedskrevs mest av fascination, och inte för att jag personligen vinner nånting på det. Jag har läst böcker av Jungstedt, Jansson, G

Läser Yarden (Kristian Lundberg), efter att många andra läst den och jag hört och läst kommentarer om den. Har nog läst drygt halva (den är inte så lång) och tycker att jag fortfarande väntar på att den ska bli magiskt bra. Men jag märker att jag tänker på den och vill läsa den så fort jag har lite tid över. Så något har den definitivt.

Radioföljetongen i P1 är alltid ett tips. Just nu tror jag att det är särskilt bra, Johan Rabaeus läser Ian McEwans senaste bok Hetta . Har av någon märklig anledning (undrar om detta märkliga är påsken) missat de två första veckornas läsning trots att reprisen sänds på bästa hundpromenerartid (= jag lyssnar på radio), men jag lyssnar ändå och låtsas hänga med, för Rabaeus läser så bra. Avsnitten finns förstås på Sveriges radios hemsida för efterlyssning.

För en gångs skull hade jag väldigt planerat  inte läst på baksidestexten. För en gångs skull kanske jag borde ha gjort det. Nu låter det som om jag tänker såga Vägen , men det tänker jag definitivt inte göra. Jag hade bara behövt vara lite mer beredd. Vill ändå inte skriva för mycket om den nu, men låt mig säga så här: var beredd på att läsa något långsamt, jagat och smärtsamt, vackert och förstört. Och på att du får tusen frågor under läsningens gång.

Javisstja, jag började ju läsa Vägen (McCarthy). Verkar väldigt bra. Men inte hann jag läsa färdigt den till i går, då jag hade planerat att se filmatiseringen av boken. Jag fortsätter förstås ändå att läsa boken och kommer att se filmen vid annat tillfälle. En kommentar om boken som jag hörde i påskhelgen var att Vägen påminner om Oryx & Crake  (Margaret Atwood). Och nu kan jag bara tänka på det, stämningen är ju nästan exakt samma. Kusligt. Både stämningen och att det är så dystert, samt att uppleva den stämningen återigen. Jag gillade ju Oryx & Crake väldigt mycket, även om jag tyckte det var rätt jobbig läsning. Apropå Atwood så vill jag så väldigt gärna läsa Syndaflodens år (Atwoods senaste bok på svenska, på samma tema - ungefär: en värld som inte längre är sig lik) att jag tror att jag tänker besöka ett bibliotek. Fast jag måste vänta lite, blir nog för mycket med en till avgrundsbok (?) direkt efter Vägen. Egentligen vet jag ännu inte riktigt vad Vägen handlar om

Varför tjuvläser jag?! Med det menar jag att jag håller på med en eller två böcker, men köper/lånar/hittar/känner mig väldigt sugen på en annan bok, börjar läsa i den bara för att se hur den verkar, och så tycker jag att den verkar såååå braaaa så jag vill hellre fortsätta läsa i den. Senaste sådant fynd är Boys av Anna Ringberg. Länk till Bokus för att läsa om boken.

Vi får ju se om jag lyckas! Men nu har jag börjat läsa Vägen av Cormac McCarthy (lagom tjock, ca 230 sidor) och ska försöka ränna iväg och göra det, för på tisdag (om en vecka alltså) har jag möjlighet att se filmen (med samma namn) som gjorts på boken gratis via mitt Voddlermedlemskap. Så då tyckte jag att jag lika gärna kan göra en grej av det och skyndläsa boken för att sen direkt se filmen. Började läsa den i går, och jag måste säga att det här var en bok som jag sögs in i direkt. Långsamt men på samma gång en liten stress, fastän ingen har särskilt bråttom. Har undvikit att läsa baksidestexten, och det enda jag tror mig veta än så länge är att en far och en son är på flykt till fots. De har sina saker i en gammal kundvagn och vandrar och sover ute och gömmer sig för folk, och just nu har det börjat bli ganska kallt. De verkar ha en jättefin relation. Sonen verkar ganska liten, 6 år kanske. Märker detta inlägg med "pocket" eftersom boken finns att köpa i pocket, men j

Min bussbok är oftast min ordinarie bok, eftersom bussresorna gör att jag läser regelbundet. Så min huvudbok tillika bussbok är A Fair Maiden av Joyce Carol Oates. På engelska alltså, jag har fått upp farten på att läsa på engelska sedan de dryga 500 sidorna av In the Kitchen (Monica Ali). Vet inte varför det känns kul, men det gör det. (Och jag inser mer och mer vilket enormt jobb det är att vara översättare.) Denna Oates är dessutom föredömligt lagom tjock (menar: för att vara Oates) med sina 231 sidor. 50 sidor in i boken är jag väldigt förtjust i alla fall. Boken har nyss kommit ut på svenska och heter då En fager mö . Hemma läser jag sporadiskt och växlar ofta mellan olika böcker, men just nu är det faktiskt en chiclit som jag tål och rentav roas av (menar absolut inte att låta snobbig, jag skulle gärna läsa såna mellan varven men har problem med den här genren): En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Jag har dock just lånat hem en ungdomsbok också som jag jättegärn

Den här boken måste nog någon förklara långsamt och exakt för mig för att jag ska förstå. Och då är vitsen ändå borta. Som jag beskrivit den tidigare på annat ställe: Ingen mening, inget mål. För mig. Om den funkar för andra är det finemang, men jag försöker helt enkelt att inte fundera mer på denna (våldsamma och brutala) bok.

Men äsch. Lyssnade på poddat avsnitt av Bokcirkeln på hundpromenaden. När det tog slut slog jag på radion, P1. Fick höra att "det var Staffan Westerberg som läste ur sin egen bok Elvaåringen. I morgon samma tid sänds nästa avsnitt, det sjunde. Och sista." Det hade jag väl velat höra! Avsnitten finns på sverigesradio.se men går inte podda ner, och jag vet hur dålig jag är på att lyssna på saker hemma vid datorn. Men jag SKA försöka.

Jag märker att jag ofta upprepar mig i inlägg här, det beror på att jag skriver så sällan. Ska skärpa mig. Ville i alla fall kommentera en positiv bieffekt som Lindqvists Lilla stjärna har medfört: jag har blivit intresserad av att läsa poesi. Det är inte så att jag aldrig läst poesi, men jag gör det inte regelbundet. I Lilla stjärna läses nämligen flera poeter av en karaktär, och det är i stort sett dessa jag blivit intresserad av - jag måste ju nämligen anta att författaren läst de poeter han skriver om, och Lindqvist duger mer än väl som referens för mig att testa dem. Det handlar om Kristian Lundberg (vars självbiografiska roman Yarden jag nyss så smått börjat på), Wislawa Szymborska (som är den som lockar mest just nu), Gunnar Ekelöf och Kristina Lugn (som är den av dessa fyra som jag har läst, och kanske vet att jag tycker är bäst). Jag ska bara studera lite till vad det är jag vill läsa egentligen. Läste just några Szymborska-rader på Boktipset, och det kändes väldigt bra.

Lyssnar på John Ajvide Linqvists bok Lilla stjärna när jag är ute med hunden. Jag gör det gärna och uppmärksamt, men jag har lite svårt att veta vad jag tycker om boken. Det var likadant med Människohamn, som jag också lyssnade på. Böckerna är författarupplästa och jag vet inte om det är något med uppläsningen. Ibland känns den lite "uppräknande", som att han läser vissa stycken för att komma fram till något annat, det viktiga. Men jag vet inte vad det är. Lilla stjärna är på något sätt spännande, eftersom jag inte har den blekaste aning om vad som ska komma och än mindre vad det ska leda till, hur det ska sluta. Men det känns heller inte superintressant och jag är lite beredd på att det ska kännas meningslöst i slutändan. Ibland känns det nästan som att författaren ångrar sig, men har skrivit på ändå. Jag har hundra frågor angående första delen av boken, men jag tar dem inte nu utan ska lyssna färdigt. Det har ju hänt förr att hela boken blir bra när jag har läst klart.

Tänkte att jag skulle stor-uppdatera här, men det blir inte i dag. Med andra ord en liten uppdatering. Har lyckats få ihop till inte mindre än tre böcker som jag läser i samtidigt. Huvudbok: In the Kitchen , Monica Ali. Påbörjades för snart ett år sedan, tog upp igen för någon månad sen. Kom in i engelskan efter ca 150 sidor (det tog tid alltså) och nu är jag snart uppe i 400 av 550 och den är mycket bra. Läser den på bussen och längtar till varje åkfärd. Hemmabok, läses mer sällan: Yarden , Kristian Lundberg. Läst för lite för att kommentera ännu. Sängbok: har för det första börjat klara av att läsa några rader utan att somna, och därtill verkar jag ha hittat en bok som är såpass lättläst att jag vill ta upp den. Men! Den är inte så lättläst och trivial att jag blir irriterad, utan jag trivs och tycker den är rolig. Boken är En shopaholics bekännelser , Sophie Kinsella. Jamen vad tusan. Jag läser ju en till bok. Ljudbok på promenader: Lilla stjärna , John Ajvide Lindqvist. H

Ännu ett bud från mig på semesterboklista: Tårtgeneralen av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson.  Vernon God Little av DBC Pierre. Efter oss syndafloden av Stig Claesson. Man skulle kunna tänka sig  Utrensning  av Sofi Oksanen, men nja. Jag tror att till och med jag har en eländesgräns för semesterläsning (fast jag vill läsa den boken, alltså). Två till. Kommer inte på någon deckare. Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson är nog ett bra förslag, s.k. grafisk roman. Aktuell på bokrean. Mitt sista förslag för dagen får bli en hundträningsbok, Släpp kontrollen lös av Leslie McDevitt.

Så ohyggligt och märkligt svårt jag har att läsa bok hemma. Datorn tar den tiden för mig. Men nu längtar jag lite efter att ha en riktig sängbok (har tv i sovrummet, men egentligen räcker det att den står på, jag behöver inte titta så noga). Tycker att påbörjade Beate Grimsruds En dåre fri ligger nära till hands, men jag tycker egentligen att det är en dagsljusbok. Undrar om jag kanske ska ta nåt riktigt lättsamt som sängbok - Flickornas handbok i jakt och fiske till exempel. Fick en välvillig varning för att läsa denna usla bok - till saken hör att jag läste den för 10 år sen och tyckte den var jätterolig och bra! Jag läser sällan om böcker nuförtiden, men eftersom jag bara minns att jag gillade den men inte riktigt vad den innehöll så är jag jättenyfiken på att läsa om den. Jo, jag ska prova nu i kväll. Även om jag nog kanske gärna vill se Big love som just började efter min nya favoritserie Sherlock som dock just visats för sista gången på ett bra tag, och det med värsta, värsta!

Jag tror jag bestämt mig för att ta med fem böcker på semesterresan. Kanske inte läser alla, men så har jag att välja på. Minst en engelsk och det blir antagligen A Fair Maiden (Oates). Har en "busslista" också nu när jag läst ut Den sista cigarretten (som var bra) och det är Norrtullsligan av Elin Wägner, och efter det fortsätta på In the Kitchen av Monica Ali. Det kommer nog ta ett tag, så jag planerar inte längre fram än så. Oh, det kommer att komma så mycket roliga pocketar under våren. Om jag inte hinner läsa den innan dess (vilket jag hoppas) så kommer jag då att skaffa mig Min kamp av Karl Ove Knausgård. Del 1, då. Nu hade det ju passat med en lista med kommande pocketar, men jag fick lite minnesförlust förutom Knausgård, allt annat ligger senare fram i tiden och kändes lite väl tidigt att tipsa om (t ex Niceville i sommar - för övrigt obegriplig svensk titel på en bok som i engelskt original heter The Help , författare Kathryn Stockett).

Ja, jag fortsätter att tänka på semesterböcker. En författare som jag totalt glömt bort men som nu känns nödvändigt är Hakuri Murakami! Kafka på stranden är väl den bok som ligger bäst till, eller bäst till kanske Sputnikälskling ligger, pga att den är tunnare, haha. Men så fick jag brådis med både In the Kitchen av Monica Ali och A Fair Maiden av Joyce Carol Oates, båda har jag nyss nämnt här. Brådis blev det för att plötsligt såg jag boken    - på svenska alltså! Trodde inte ens den var på gång att översättas och nu står den i bokhandelns hyllor. Så nu måste jag ju lägga på ett kol... samma med Oates, den boken kommer på svenska i mars. Vore gode fint att ha läst den då. Började häromkvällen och den känns inte alls oöverkomlig! Angående Monica Ali: hon skrev Brick Lane för några år sen, en jättebra bok om indier i London. Á la Zadie Smith kan man tänka, men, eller ja, men på egna ben och som sagt jättebra. I denna nya bok har inom parentes sagt inte en enda indier dykt upp (än

Utrensning av Sofi Oksanen borde jag ju läsa. Den kanske jag tar med på semestern, faktiskt. Sen är jag så grymt sugen på att läsa något mer än Vita tänder av Zadie Smith. Vita tänder var en sån där bok som jag kände var bra men rätt snårig att läsa, dessutom tjock och det tog en oändlig tid. Tills jag åkte på semester till Åre. Medan mina polare var ute i backen på dagarna (jag är dålig på utförsåkning i "riktiga" backar) så sträckläste jag resten av boken och den var HUR bra som helst. De flesta som läst Zadie Smith tycker att ingenting riktigt varit så bra (på långa vägar till och med) som Vita tänder, men att man absolut kan läsa Om skönhet med behållning. Den har jag, och Autografjägaren också. Dit jag vill komma är att Zadie Smith känns sedan Åreresan som en semesterförfattare för mig. Men jag har dem endast inbundna. Tror jag får packa mest böcker och så köpa kläder på plats, hehe. Hm... bra idé. Jag tror faktiskt inte någon av hennes böcker finns tillgängliga p

lyder som följer: Sarahs nyckel av Tatiana De Rosnay (just nu slut, men kommer alldeles snart i ny pocketutgåva med filmomslag eftersom - den kommer som film också. Vanligtvis gillar jag inte filmomslag, men jag tycker nog bättre om det nya omslaget än första pocketupplagan som ser alldeles för "rosigt" ut. Förresten, den inbundna har ytterligare ett omslag, vad olika alla tre är.  http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=sarahs+nyckel&language=&ac_used=no  ), Båten av Nam Le, In the Kitchen av Monica Ali (som jag börjat läsa på), Boys av Anna Ringberg. Sen gillar jag att läsa s.k. ungdomsböcker mellan varven och just nu är jag väldigt nyfiken på Hungerspelen av Suzanne Collins. För övrigt: spana in till exempel Månpockets sida om aktuella böcker, sånt som kommer ut under våren. Oj vad roligt med alla nya små miniböcker. Till exempel ska jag helt klart testa Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten. Den kommer om ett par må

Många vill på sin semester ha nåt enkelt att läsa. Nåt som inte stannar kvar i hjärnan. Ofta väljer de deckare eller chick-lit. Själv är jag tvärtom, när jag är ledig har jag verkligen tid att bita tag i de där lite rejälare böckerna. En resa stundar för mig längre fram, och jag ser varje pocketbok (helst nyutkommen) som en potential semesterbok. Vi pratar tvåveckorsresa, och mitt senaste bud är att ta med fem böcker. Nu fick jag en tanke om att ta minst en engelsk bok. Eller kanske två engelska, på hela resan. Men det kanske är att dra det där med "rejäla böcker" till sin spets? SÅ jobbig ledighet kanske jag inte vill ha? Mina engelska kandidater är David Nicholls One Day samt Joyce Carol Oates A Fair Maiden . Sistnämnda hade jag rentav glömt att jag skaffat mig och är väl kanske den tveksammaste (läs svåraste) av de två. One Day vill jag dock verkligen läsa just på engelska. Mina svenska kandidater är många och varierar från dag till dag, men just nu funderar jag på

Läste i en bokblogg att bland annat dessa böcker ska filmatiseras: Kärlekens historia av Nicole Krauss, och Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Båda har jag tänkt läsa, särskilt den andra, men det har aldrig blivit av (har dem endast inbundna...). Jag har generellt inga särskilda krav på att jag måste läsa boken före jag ser filmen baserad på den, men vad gäller Foer så vill jag verkligen verkligen göra det.

Vi säger ofta att "böcker är färskvara" och sorgligt nog så är det nog så. Säsongerna är jätteviktiga för böcker, och att författarna syns och hörs i olika media är till viss del väldigt avgörande för hur en bok säljer. Till exempel har jag noterat att Alex Schulman just nu medverkar i många radio- och tv-program. Inte jättekonstigt att just han gör det, men jag minns att jag hörde om när Jonas Gardell släppte sin senaste bok Om Jesus så var medieplanen noga uträknad. Han bokades in för tv- och radioprogram en eller två veckor innan första recensiondagen. På så sätt (gissar jag) hade intresset för boken uppkommit redan innan eventuella sågningar eller faktamotsägningar. Om nu det kan sägas vara ett ord. I alla fall så kan en bok sälja väldigt mycket under några få, sköra veckor. En bok som "alla" ska ha. Någon månad senare står alla böcker orörda i bokhandelns hylla. Spelar ingen roll om boken faktiskt var jättebra, har det slutat pratas om den så är det över. Tr

Eftersom Schulmans bok gick så snabbt att läsa ut hade jag ingen plan för min nästa bussbok, och härommorgonen när jag skulle gå iväg till bussen insåg jag att jag inte hade någon ny bussbok i väskan! Jag hade inte många sekunder på mig att hitta något, och två meter ifrån mig låg nyligt inköpta Den sista cigarretten av Klas Östergren. Inget att fundera på, jag tog den. Har nu läst en bit och det är ju riktigt bra. Ursäkta att jag låter tveksam, jag trodde ju uppenbarligen på boken eftersom jag köpte den, men jag hade förväntat mig en högtravande eventuellt snobbig stil. Men det känns väldigt mänskligt eller rentav medmänskligt. Just som jag började undra vad huvudpersonen egentligen sysslade med så kom jag till ett stycke där det beskrevs hur han skrev en pjäs. Då blev jag lite tveksam - är boken självbiografisk? Jag hade ingen som helst lust att läsa en självbiografisk roman just nu. Så tills vidare betraktar jag den som fiktion. Apropå självbiografiska (eller inte?) romaner så

Jag vet inte hur långa bloggrubriker man kan göra här, men den fullständiga titeln på boken är: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött . Jag har läst Alex Schulmans nya.  Jag har inte varit så "utsatt" för Alex Schulman: jag har hört talas om hans tidigare bloggande men aldrig läst, jag har skymtat till honom i nåt tv-program men inte tittat så noga, har läst någon rad här och där om vad folk tycker om honom - inte så positivt oftast.  Första gången jag ägnade Alex Schulman någon längre tid var när jag lyssnade på hans Sommarprogram, som jag tyckte var otroligt bra. Boken om hans pappa har jag inte läst, men inte uteslutit att det kan ske. Nu har det kommit en bok som handlar om ett år i Schulmans liv då väldigt mycket hände: året börjar med att han lämnar ett förhållande, och någon månad senare har en annan kvinna gjort entré i hans liv.  Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta tr