Mest pocket

Tror jag har nämnt att jag lyssnar på Snöstormen av Vladimir Sorokin på SR:s radioföljetong. Tyckte den var himla bra i början. Men nu kan jag säga att: den har tappat mig. Men jag lyssnar ändå. Jag var först så nöjd över att jag både läser en pappersbok (Glupahungern av Andrea Lundgren) och lyssnar på en bok som båda är definitivt fiktion, som hittar på saker som inte finns. (Eller vad vet jag.) Hur mycket jag än gillar "autofiktion" - lika mycket gillar jag att just nu läsa nåt som är väldigt mycket påhittat. Att jag slipper tänka "undrar om just det här hände på riktigt" när jag läser. Men som sagt, jag hänger inte med i Snöstormens svängar längre. Men Rolf Lassgård läser bra, om än något för överdrivet i vissa "roller" för min smak, men nog bra för att jag ska vilja lyssna klart.

Haha, jag gillar Carin Mannheimers bokinslag i radioprogrammet Mannheimer & Tengby i P4 på söndagmorgnar/-förmiddagar. I dag hade hon läst Erik Anderssons bok om arbetet med nyöversättningen av James Joyces praktverk (?) Ulysses , Dag ut och dag in med en dag i Dublin (underbar titel). På frågan om hon har läst Ulysses svarade hon: " Ingen har läst Ulysses." Haha, nu vet jag "for a fact" att det finns folk som har gjort det, och en sån där replik tar jag ju som en utmaning: jag ska göra det. Jag har faktiskt försökt läsa de första sidorna i boken, men jag tror inte jag kom längre än sida ett... vad är så speciellt med denna bok, att ingen har läst den men så många vet nånting om den, inte minst att den finns och att man "ska" vara imponerad av den? Sånt man inte vet. Jag minns bara att jag läste en kommentar för några år sedan angående Brott och straff (som inte är ovanligt att folk anger som det bästa de läst): "Om Dostojevskij hade haft en red...

I början på januari, så kanske kan man hoppas att den finns i butikerna till jul/nyår, står det att Margaret Atwoods bok Syndaflodens år kommer ut i pocket. Det går inte alltid fort för en bok att ges ut i pocket (om den gör det, väntar fortfarande på Jon Kalman Stefanssons Himmel och helvete samt Katarina Kieris Morbror Knuts sorgsna leende ) , och det finns säkert många bra skäl till det. Just den här boken hade jag liksom bestämt mig för att läsa när den kommer i pocket, så nu vet jag vad jag gör då. (Dvs köper den och lägger den på hög...) Som radioföljetong just nu läses En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Den verkar jättebra, den ska jag läsa. Måste säga att om man har möjlighet så är radioföljetongen verkligen nåt som är värt att följa, det är alltid bra böcker utvalda där. Avsnitten går inte att ladda hem som poddversion, så har man missat något avsnitt får man (skynda sig att) lyssna via webben. För en sån som jag som endast kan lyssna medan jag promenerar så funkar inte det....

I dag är det dags för Karl Ove Knausgårds Sommarprogram. Han hade väl tänkt att prata om böcker och skrivande, men efter händelserna i Norge för några veckor sedan så blev det ett annat manus. Fullt förståeligt. Själv jobbar jag och kommer inte kunna lyssna "live" på programmet, men jag ska podda ner det sen. Håller på att samla mig för att gå iväg till mitt närmaste bibliotek för att låna Min kamp 2 så småningom. Jag måste nämligen planera det, eftersom de två försök jag gjort på senaste åren resulterat i att jag mötts av en stängd dörr. Jag lyckas inte vara ledig när de har öppet! Men någon gång måste jag klara det. Jag undrar för övrigt varför bokserien heter just Min kamp, jag har inte riktigt greppat det ännu. Tillägg: länk till en intervju med Knausgård på svd.se. http://www.svd.se/kultur/skrivkamp_6386090.svd

Hinner inte tajma in att lyssna på alla avsnitt av radioföljetongen Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Det är synd, för den passar att läsas högt, och uppläsaren är så bra. Ivar Viklander eller liknande heter han, orkar inte leta reda på namnet nu. Men vad jag förstår så är det en radioinspelning och inte en ljudbok. Synd. Även om jag gärna vill läsa boken är det nåt som säger mig att det aldrig kommer bli den bokens tur (förutom att den heller inte går att köpa). Tycker att det verkar roligt, även om det förstås inte är någon komedi. Mycket mer modernt än jag väntat mig. Troligen är min Moberguppfattning alldeles för färgad av Utvandrarna-serien, som förstås är bra, men jag ser bara framför mig de bleka bilderna och dystra minerna med Max von Sydow. Kanske borde jag ha passat på att se den igen, för visst har den väl visats i tv igen nu i sommar. Nåväl, Din stund på jorden verkar passa mig bättre hur som helst. Och vad synd att jag inte har känt något intresse för Moberg föru...

Hela listan på värdarna i Sommar i P1 De flesta jag vill lyssna på är bokrelaterade. Det blir dessa jag skriver in i kalendern: Mark Levengood Torgny Lindgren Maria Wetterstrand Beate Grimsrud Gustaf Hammarsten Dilsa Demirbag-Sten Carl Bildt Sara Stridsberg Birgitta Ohlsson Yukiko Duke Johan Wester Karl Ove Knausgård Ghita N Ø rby Leif GW Persson Det betyder inte att jag kommer att stänga av radion om någon annan pratar, men dessa vill jag testa att höra på. Och till stora delar kommer jag att podda ner deras program efteråt. Finns faktiskt en stor fördel med det, inte bara att man kan lyssna när man kan, utan också att man slipper musiken. 1½ timme blir inte mer än 50-55 minuter utan musik (som man ärligt talat ändå oftast inte direkt gillar - man - jag, i alla fall).  Och precis som i fjol, fastän jag inte minns vem det var, så känner jag mig lite jäktad att läsa några böcker innan författarna ska prata. Det gäller Min kamp av Knausgård (som jag läser nu), En...

Nu är det dags för mig att datorisera mindre och läsa mer. (Avser inte bloggande utan surfande.) Sitter och är lätt stressad över att jag återigen har börjat läsa på så många böcker och vill läsa dem allihop. Insåg just att jag snart har ytterligare fyra böcker som vill läsas, alla behöver inte läsas genast, men planen är ju självklart att göra det någon gång. Visst är böcker lite troféer för mig. Inte minst insåg jag det på bokbytardagen då jag inte ville lämna ifrån mig någon bok. Allra helst vill jag ju dock läsa dem och inte bara ha dem. I går köpte jag ytterligare en ny bok, fast den har jag faktiskt vikt till semestern, den är på ca 700 sidor: De vilda detektiverna av Roberto Bolano. Den längtar jag till mest av allt, men jag får hålla ut faktiskt, jag har inte så långt till semestern (tjohoooooo). Nu ska jag faktiskt ta kaffekoppen och gå ut på altanen och läsa (fortsätter på Och allt skall vara kärlek). Det är skugga på altanen än så länge, men jag tror det är nog varmt än...

Lyssnade på ett Nya Vågen-avsnitt  där jag blev påmind om en bok som jag hört om för ett tag sen men helt glömt bort: Kallskänken av Jenny Wrangborg. Lyrik om att jobba på ett kafé. Jenny Wrangberg har, till skillnad från Kristian Lundberg som skriver om sina upplevelser som tillfällig hamnarbetare i Yarden , jobbat i flera år på restaurang. Lägger inte någon värdering i det och ska inte skriva något debattinlägg, utan jag tipsar om båda böckerna samt programmet (följ länken).

Radioföljetongen i P1 är alltid ett tips. Just nu tror jag att det är särskilt bra, Johan Rabaeus läser Ian McEwans senaste bok Hetta . Har av någon märklig anledning (undrar om detta märkliga är påsken) missat de två första veckornas läsning trots att reprisen sänds på bästa hundpromenerartid (= jag lyssnar på radio), men jag lyssnar ändå och låtsas hänga med, för Rabaeus läser så bra. Avsnitten finns förstås på Sveriges radios hemsida för efterlyssning.

Men äsch. Lyssnade på poddat avsnitt av Bokcirkeln på hundpromenaden. När det tog slut slog jag på radion, P1. Fick höra att "det var Staffan Westerberg som läste ur sin egen bok Elvaåringen. I morgon samma tid sänds nästa avsnitt, det sjunde. Och sista." Det hade jag väl velat höra! Avsnitten finns på sverigesradio.se men går inte podda ner, och jag vet hur dålig jag är på att lyssna på saker hemma vid datorn. Men jag SKA försöka.

Eftersom Schulmans bok gick så snabbt att läsa ut hade jag ingen plan för min nästa bussbok, och härommorgonen när jag skulle gå iväg till bussen insåg jag att jag inte hade någon ny bussbok i väskan! Jag hade inte många sekunder på mig att hitta något, och två meter ifrån mig låg nyligt inköpta Den sista cigarretten av Klas Östergren. Inget att fundera på, jag tog den. Har nu läst en bit och det är ju riktigt bra. Ursäkta att jag låter tveksam, jag trodde ju uppenbarligen på boken eftersom jag köpte den, men jag hade förväntat mig en högtravande eventuellt snobbig stil. Men det känns väldigt mänskligt eller rentav medmänskligt. Just som jag började undra vad huvudpersonen egentligen sysslade med så kom jag till ett stycke där det beskrevs hur han skrev en pjäs. Då blev jag lite tveksam - är boken självbiografisk? Jag hade ingen som helst lust att läsa en självbiografisk roman just nu. Så tills vidare betraktar jag den som fiktion. Apropå självbiografiska (eller inte?) romaner så ...

7 juli sommarpratade deckarförfattaren Viveca Sten, jag poddade hem programmet i går och lyssnade och det var riktigt trevligt. Jag har inte läst hennes böcker men har en kollega som gillar dem, inte minst för att hon vistats en del i Sandhamn där böckerna utspelar sig. Efter att ha hört Viveca Sten tala om Sandhamn vill jag i första hand åka dit, i andra hand läsa böckerna. Men jag började fundera på en sak. Varför måste deckare alltid betyda mord? Jag skulle vilja läsa en deckare som utreder en stöld, ett rån eller ett inbrott. Tror nästan att det var en av anledningarna till att jag gillade Den döende dandyn av Mari Jungstedt så mycket, ja det dog ju folk där med, men det handlade mycket om inbrottet på det där museet. Som jag inte minns vilket det var. Ska leta efter deckare utan mord. Jag är dock för deckarointresserad för att vilja skriva någon själv, men gör det gärna om du som läser detta har skrivarambitioner och känner dig manad.

På sverigesradio.se kan man lyssna på Sputnikälskling av Haruki Murakami som radioföljetong. Det tror jag är ett mycket bra tips och jag hoppas att jag själv kommer att lyssna. Jag har ju läst Fågeln som vrider upp världen av denna japan, "japanen" som jag kallar honom, och gillade denna skumma och annorlunda stil. Som ni ser finns även Klas Östergrens Den sista cigarretten som jag nämnt tidigare för lyssning där också.