Mest pocket

Första planen för hösten är att läsa ut Knausgårds Min kamp. Har inte läst så mycket bok överhuvudtaget de senaste veckorna, eller man kan säga efter semestern, förutom de dagar jag vistats på "lantstället" och alltså känt mig ledig. Så det blir nummer ett. Sedan väntar Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl, och det är väl den bok jag längtat mest efter i höstsläppet, men med Siri av Lena Einhorn tätt efter. Så jag hoppas att det blir de böcker som följer. Sen verkar det ju oundvikligt att läsa Niceville . Fast jag börjar tänka att jag kanske ser filmen i stället... och apropå det så kom jag därmed att tänka på en annan bok som blir film, En dag av David Nicholls. Fast den boken vill jag verkligen läsa. Suck, jag visste att jag inte skulle börja lista böcker! Jag vill ju hemskt gärna också fortsätta läsa Boys av Anna Ringberg. Okej, jag tar En dag efter Augustenbad. En dag borde gå snabbt att läsa, relativt. Jag kanske börjar beta av listan i kväll. Känner verk...

Jag undrade tidigare varför Knausgårds bokserie heter just Min kamp . Under hans "Sommar"-program framkom det att han läst Hitlers "Min kamp" just innan han började skriva sina egna böcker. Om det var någon närmare koppling minns jag inte att jag hörde, men det duger för mig.

Utlovade ju ett foto på alla böcker jag köpte för 172 kronor, här kommer de. Ganska blandat! Har läsning så det räcker nu, men den jag helst vill börja på ur denna hög är den översta, Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Ja, jag läser ju gärna ungdomsböcker mellan varven. Bilderna är klickbara. Ingmar Bergmanböckerna kommer jag möjligen mest att bläddra i. Men för många år sedan hade jag en riktig läsupplevelse när jag kom över Den goda viljan , som jag vill minnas var till stor eller hel del skriven i manusform. Jättejättebra. Den kan man också fynda billigt, ett tips!

Hittade en artikel på dn.se från 2009 , då Knausgårds Min kamp var ny (att det tog så länge innan jag läste den). Den beskriver väldigt bra hur jag har upplevt att läsa boken. Har lyssnat på det mesta av hans sommarprogram i dag , och hans program är väldigt mycket som boken: han beskriver det som händer och sker, gärna i detalj och hur han upplever det. Men inte sentimentalt. Och i ett väldigt flöde. Har tjuvkikat i tvåan i dag. Ja, jag är väldigt förtjust, och jag vet inte riktigt varför. Varför ska jag läsa detta? Jag tror att det är en blandning av att jag gillar författarbiografier, att det jag läser "är sant" samtidigt som jag uppskattar att det inte är någon katastrofbiografi, sånt läser jag vanligtvis inte. Det är väldigt "up to date" men jag läser den ändå inte som en dagbok. Jag gillar nog att vi är ungefär jämngamla och att jag känner igen hans 80-tal till exempel - samtidigt som vi inte alls, alls har upplevt samma saker eller har liknande erfarenhet...

I dag är det dags för Karl Ove Knausgårds Sommarprogram. Han hade väl tänkt att prata om böcker och skrivande, men efter händelserna i Norge för några veckor sedan så blev det ett annat manus. Fullt förståeligt. Själv jobbar jag och kommer inte kunna lyssna "live" på programmet, men jag ska podda ner det sen. Håller på att samla mig för att gå iväg till mitt närmaste bibliotek för att låna Min kamp 2 så småningom. Jag måste nämligen planera det, eftersom de två försök jag gjort på senaste åren resulterat i att jag mötts av en stängd dörr. Jag lyckas inte vara ledig när de har öppet! Men någon gång måste jag klara det. Jag undrar för övrigt varför bokserien heter just Min kamp, jag har inte riktigt greppat det ännu. Tillägg: länk till en intervju med Knausgård på svd.se. http://www.svd.se/kultur/skrivkamp_6386090.svd

Hade tänkt undvika sådana här inlägg, där jag skriver vad jag läser. Detta eftersom jag så ofta tappar farten och inte läser färdigt, inte just då i alla fall. Läste häromveckan en bokblogg som var så snygg, blogginnehaverskan skrev endast inlägg på de böcker hon läst. Men mitt syfte med att ha bokblogg är väl inte riktigt på det sättet. Och nu läser jag verkligen denna bok, så jag behöver inte känna ågren över att jag snart har övergivit den för jag är på sidan 255 av 443 och jag tycker att det är SÅ bra: Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Dessutom ett lånat, oläst inbundet exemplar, och den är så tung och fin med sina vita sidor. Denna första del är ju utgiven i pocket nyligt, tvåan är utkommen, lika inbunden och fin som ettan jag nu har. Så den ågren jag nu känner är i så fall i vilket format jag ska komma att läsa tvåan (och resten) eftersom jag inte riktigt ger mig råd att köpa inbundna nya böcker. Och bibliotekens exemplar lär inte vara så vita och fina som denna bok jag nu ha...

Ja. Jag hittade en lagerrensningssida på en internetbokhandel nära mig. (Och dig.) Vips var det 6 böcker på väg till mig. 172 kronor. Billigare än bokrea faktiskt. Ändå kände jag nu när jag stod och skulle leta två böcker (hittade båda!) i mina bokhyllor att nu räcker det kanske. Det kanske faktiskt är fullt här nu. Åtminstone skulle jag kunna försöka att inte köpa en bok förrän jag faktiskt tänker läsa den. Fast jag vet ju hur vi är, vi som gillar böcker. Vi gillar själva böckerna också, inte bara att läsa dem. Tänkte att det kan få komma en fin bild på hela högen med böcker när den väl har kommit. Så vad jag köpte får ni veta då.

Till min födelsedag nästa år önskar jag att få läsa första delen av Murakamis 1Q84 i (vad jag antar/hoppas då är nyutkommen) pocket. http://www.bokus.com/bok/9789113023083/1q84-forsta-boken-april-juni/

Hinner inte tajma in att lyssna på alla avsnitt av radioföljetongen Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Det är synd, för den passar att läsas högt, och uppläsaren är så bra. Ivar Viklander eller liknande heter han, orkar inte leta reda på namnet nu. Men vad jag förstår så är det en radioinspelning och inte en ljudbok. Synd. Även om jag gärna vill läsa boken är det nåt som säger mig att det aldrig kommer bli den bokens tur (förutom att den heller inte går att köpa). Tycker att det verkar roligt, även om det förstås inte är någon komedi. Mycket mer modernt än jag väntat mig. Troligen är min Moberguppfattning alldeles för färgad av Utvandrarna-serien, som förstås är bra, men jag ser bara framför mig de bleka bilderna och dystra minerna med Max von Sydow. Kanske borde jag ha passat på att se den igen, för visst har den väl visats i tv igen nu i sommar. Nåväl, Din stund på jorden verkar passa mig bättre hur som helst. Och vad synd att jag inte har känt något intresse för Moberg föru...