Mest pocket

Den här bloggen fick sitt första recensionsex tidigare i höst! Det var Annika Mayers debutroman Stå inte för nära kanten, utgiven av Hoi förlag som kom i min brevlåda. Väldigt lyxigt. Jag var väldigt sugen på att läsa den här boken eftersom jag visste att den till vissa delar skulle utspela sig i Norrbotten, Gällivare närmare bestämt. Inte där jag bor, men tillräckligt nära för att det ska kännas lite extra kul. Och extra kul var det! De norrbottniska dialogerna är väldigt träffsäkra, det känns som att jag aldrig har läst något liknande i skrift och jag hör exakt hur personerna låter, trots att jag inte pratar precis så själv. Väldigt roligt, se exempel i min bild. När har jag tidigare läst "Voi herra jumala" i skrift? Aldrig, så jag var tvungen att läsa det högt, hehe. (Och då var det ändå troligen första gången jag yttrade det.) Boken handlar om Hanna som bor i Göteborg, men har vuxit upp i både Gällivare och Tyskland. Inte bara är jag norrbottning, jag har också bott i Göt...

Jag hoppar oftast över sådana här olika slags tester som dyker upp på Facebook. Men heter något pocketquiz, då är jag med!   http://pocketquiz.se  Så här blev mitt resultat: Hägring 38, När kejsaren var gudomlig samt Björn Ranelids Förbjuden frukt från ett fruset träd. http://pocketquiz.se/romanquiz/resultat_e.php Hägring 38 av Kjell Westö läser jag redan genom att jag lyssnar på den som radioföljetong, och den är smått fantastisk. Kejsarenboken har jag inte tänkt så mycket på ännu, däremot tänker jag läsa Julie Otsukas första bok på svenska, Vi kom över havet. Den ligger här i väntehögen. Ranelid. Jag är alltid öppen för en Ranelid, men de flesta får passera. Har läst en som var jättebra, och en som jag inte kom längre än 40 sidor på, och det har gjort mig överskeptisk dessvärre. Den här titeln fastnade jag för när den kom - visst hör man Ranelid själv uttala de allitterade orden? Jag tycker alltså att titeln är mer rolig än vacker, inledningsvis. Men i vilket fall, jag ...