Mest pocket

Som vanligt snöar jag in på teman, nu är det skogen. Läser en och annan dikt då och då ur Barrskogarnas barn av Eva-Stina Byggmästar, läste korta romanen Mannen som planterade träd av Jean Giono i påsk och vill förändra världen genom att odla och vara rädd om naturen. Har börjat läsa i vad som verkar vara rätt filosofiska klassikern Walden av Henry David Thoreau, en bok som jag kastade mig över när den kom i nytryck och nyöversättning från Natur & Kultur (mitt favoritförlag för övrigt). Men inte förrän nu blev det dags som i Det är dags! I dag hittade jag en bok som jag höll på att tvärköpa. En riktig läsebok om skogen, djur och natur. Utsikt från ett torp av Henrik Ekman - ni vet, han som är speakerröst till många naturdokumentärer på SVT. Som Jörgen i Morgonpasset hänvisar som till sin trygga punkt. Alltså, den boken är till mig.  

Kunde bara inte motstå nytrycket av Flickvännen av Karolina Ramqvist, jag var intresserad av den redan när den var ny men så var det ändå något som tog emot, minns inte varför. Men nu har jag ju läst Alltings början och var SÅ förtjust, så nu var det ingen tvekan. Snygg är den också. Fortsättning på den historien kommer i vår. Sedan kommer mitt lilla trädtema, kortromanen Mannen som planterade träd som jag läste att en bokbloggare nyligt läst och sa positiva saker om.  Och så spontanköpet nummer ett: en diktsamling av Eva-Stina Byggmästar. Jag har spontanköpt en diktsamling av henne förut, då var det för titelns skull: Men hur små poeter finns det egentligen? Och ja, det var väl till viss del för titeln nu också, för Barrskogarnas barn känns som något jag skulle kunna känna igen mig i. Och efter att ha råkat läsa man skyfflar snö framför den lilla timmerkojans trappa, sopar rent med björkriskvasten - det blir så fint, så fint! så kände jag: det här är min.