Mest pocket

Jag lyssnar för fullt på lyssnarjuryns bokprat kring de nominerade böckerna till Romanpriset i år. Jag tyckte inte det var så intressanta böcker som var nominerade i år måste jag säga. Och än så länge (lyssnat på pratet om tre av böckerna) är det ingen jag blivit sugen på att läsa. Men jag får ut mycket av att höra resonemangen (ändå). Ett undantag: Linjen av Elise Karlsson som jag läst, och tyckte var väldigt bra. Sparsmakad i ord, men mycket som utspelade sig i känslor och tankar. Vi får se hur juryn gillar den. Det är väldigt kul att lyssna. Jag vill gå med i en bokcirkel. Om den bokcirkeln läser 1-2 böcker per år...

Det är nämligen JAG. Jag törs inte räkna efter hur många böcker jag har påbörjade. De flesta av dem vill jag läsa ut. Jag tänkte nu bestämma en ordning på vilken jag i så fall ska ta först. Men jag KAN inte. Rimligtvis borde det vara någon av de två som jag läst rätt långt i. Men det är för svårt att välja. Helst vill jag börja på en ny (nämligen En bön för de stulna, Jennifer Clement, som jag länge velat läsa och mer akut nu efter att ha lyssnat på podden Ett eget rum:s avsnitt om den boken. När jag lyssnar på den podden vill jag vara med i en bokcirkel, för övrigt).  En bok har jag dock läst ut på sistone. En Lucy Dillon, min första. Jag valde Hundra omistliga ting, det avgörande var att jag önskade bli inspirerad av huvudpersonen som sades planera för att göra sig av med allt utom hundra saker som hon ville ha kvar av olika skäl. (Bara titeln får det att krypa liiite i mig, omistliga, ting - Hundra grejer jag tänker behålla vore en mer rejäl titel, men då måste man i stället snirkla