Mest pocket

Av en slump började jag läsa en bok i dag, en roman som jag faktiskt varit nyfiken på, men eftersom jag har en sådan "kö" på bokläsningen så låg väl en diffus plan på att ta den lite senare. Men nu kommer jag ta den tidigare! Wild av Cheryl Strayed och Undersökningen av Kristina Hultman får vänta lite. Boken är Lasarus kvinnor, skriven av Marina Stepnova. Det är förlaget 2244 som varit så kloka att de gett ut denna ryska roman i Sverige. Berättelsen började väldigt direkt och grep genast tag i mig och jag känner mig ganska säker på att jag kommer att tycka om hela boken. Enligt beskrivningen blir det rysk 1900-talshistoria skildrat genom tre kvinnor. Jag vill inte läsa så mycket mer om boken ännu, har gjort det tidigare men kände mig ändå helt överraskad av ungefär varje ord när jag läste de 25 första sidorna i rask takt. Bild från Bokus  

Läste just ett reportage om förekomsten av katter i Haruki Murakamis romaner i tidningen Kattliv nr 5 2013. Och fick ett sådant sug efter att läsa mer Murakami (har endast Fågeln som vrider upp världen på min läsrepertoar). Hemma finns första delen av 1Q84, skall kasta mig över den så fort jag kommer hem från semestervistelsen ... vilket tyvärr är alltför snart, men vi tänker inte på det just nu. Lyssnar på Katedralen från havet (Idelfonso Falcones). Tyckte först Johan Rabaeus läste så bra, men nu tycker jag mer och mer att han inte tar allvarliga partier på - allvar, utan läser som om det är en småskojig bok mest hela tiden. Kanske skulle ha läst den som pappersbok ändå. Fast då hade jag aldrig läst den.

Har verkligen fastnat för Alison Bechdels grafiska biografier, den första (Husfrid eller Fun Home) om hennes pappa, och den andra, Are You My Mother? om hennes mamma. Det handlar både om uppväxt och egen identitet. Har väntat på att andra boken skulle komma i svensk översättning också, men den har inte gjort det ännu, och när jag såg att den fanns i häftad och därmed lite billigare version slog jag till och köpte den på engelska ändå. Går ganska bra. Vet inte varför jag gillar dessa böcker. Kanske för att det är tecknat som inte nödvändigtvis är humor. Första boken var ju lite spektakulär kanske, Alison Bechdel är själv lesbisk, växte upp med en sträng pappa med utpräglad och intensiv smak för inredning, som kom ut som homo- eller bisexuell när Alison var i 20-årsåldern. Strax därpå tog han sitt liv. Så jag förstår till att börja med att Alison Bechdel vill reda ut en del i sitt liv. Sedan gillar jag hennes tecknar- och berättarstil. Snappade upp tipset om författaren och boken

Vad trevligt det var att läsa en ren underhållningsroman. De historiska detaljerna från senare delen av 1600-talet i De skandalösa känns noga studerade av Simona Ahrnstedt och det ska hon ha kred för, men det här är ingen mossig kärleksroman, historien och dialogen i övrigt är väldigt fräsch och moderniserad. Mellan varven var jag lite fundersam på att dialogen ibland kändes nog så uppdaterad. Sa man verkligen "ha sex" (ja, det var ju ett exempel också) under stormaktstiden? Finns det verkligen en chans att människorna på den tiden hade ett så fritt tänkande som några av figurerna i boken? Men det kanske är jag som är mossig, och hur som helst är det rätt drag för denna roman, det hade inte blivit den underhållningsbok som det nu blev utan det sätt som storyn drivs fram. Och jag uppskattar humorn i uttryck som "greve söker fru". Något enstaka personporträtt tyckte jag blev alltför outvecklat, men den som är intresserad av en lättläst kärleksroman i svensk histor

Det var ju lite extra roligt, tv-programmet Historieätarna går i repris, och just nu handlar det om stormaktstiden - samma tidsepok som De skandalösa utspelar sig i.

Här är en bok jag kommer  att läsa ut. Jag måste nämligen, jag har fått den av Booked.nu för att läsa den och skriva om den, haha. Simona Ahrnstedts senaste roman De skandalösa. Det kommer nu inte bli ett problem, för jag gillar att läsa den. Historisk kärleksroman! Jag trodde det inte. Jag trodde ändå att det skulle kännas fånigt och i värsta fall klichéartat. Men det gör det inte. Nå, jag har ett par hndra sidor kvar, så än är inte sista ordet sagt. Men det känns icket tvångsmässigt att läsa den, tvärtom undrar jag vad det ska bli av det hela (och då trodde jag ändå att jag lätt skulle räkna ut det á la Harlequinroman. Öh, som jag nog inte läst någon, så vem är jag att antyda nåt).

Lyssnade just på Bokhoras senaste poddcast på Bokus.com. Temat var Norrland och det tyckte jag var extra trevligt. De har en rolig om än krävande fritidssyssla, de där tjejerna. Gå in på Bokus och scrolla bara en liten bit så finns länk till bokpodden. (På en normalstor dator kanske man inte ens behöver scrolla, det är jag som använder apparater med små skärmar.) Och själva bloggen missar ni väl inte heller, bokhora.se. Det är ju nämligen så fiffigt att läsa om böcker och lyssna på bokprat när man inte riktigt tar sig tid att läsa alla böcker man vill. Ni får apropå det absolut inte missa radioprogrammet Min bokhylla med Mark Levengood och Jenny Lindh i sommar.

Funderade i dag på att officiellt kalla detta för en "läsblogg", eftersom jag så sällan läser ut en bok utan i stället börjar på nya jämt. Inte för att jag exakt vet vad som skulle bli skillnaden, men jag tänkte att då kanske jag skulle "våga" skriva oftare i stället för som nu, tycka att det tjusigaste med bokbloggsinlägg är när man har läst ut en bok och har något fyndigt att säga om det. Vilket jag då sällan har. (Även om jag läst ut den.) Men nu har jag ju faktiskt läst ut en bok! Alltings början av Karolina Ramqvist. Den var bra! Hoppas det räcker så, fyndigare orkar jag inte vara för tillfället, mitt i natten som det är.