Mest pocket

Tänk att jag så länge var så emot att ha en telefon som också innehöll en mp3-spelare. Jag ville ha telefon och spelare separat. Nu har jag en iPhone, och så glad jag är över det. Jag gillar att lyssna på ljudböcker när jag är ute och promenerar. Jag har också den utmärkta Dito-appen, och den är helt enkelt så bra att det sällan är värt att försöka låna ljudböcker, på valfritt sätt (alltså, det är det väl. Jättebra att man kan låna på bibliotek. Jag har bara inte ansträngt mig för att prova det ännu. Andra, mindre lagstödda lån, talar vi inte om.). Jag har flera e-böcker via Dito sen tidigare och läser dem främst på bussen. Fint litet bibliotek, och det står exakt hur långt jag läst i boken, och det är bara att klicka på den så kommer jag till den sida där jag avslutade senast. Alltså det är så kolossalt smidigt. Nu har jag varit väldigt sugen på att lyssna på Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder ett längre tag, boken är inläst av hans bror Hamadi Khemiri, skådespelare. Til...

Kom att tänka på första, och andra, gången jag läste Christine Falkenland, vilken upplevelse det var. Det var en insikt om: det här är eländigt, det är bra skrivet, jag gillar det och vill läsa mer, mer! Läste Falkenlands Vinterträdgården för några år sedan, men den där stora känslan infann sig inte. Bloggaren Boksyster läste senare ännu nyare Sfinx och var inte jättenöjd med den heller. Så mitt hopp om att Falkenland kommer att ge mig stormläsarupplevelser har dalat. Men jag har ju haft andra hisnande läupplevelser. Den blinde mördaren av Margaret Atwood. De första romanerna jag läste av Joyce Carol Oates. Den goda viljan av Ingmar Bergman. Långt före det; Erich Segal, med de tjocka romanerna i amerikansk universitetsmiljö, som sträckte sig över årtionden. Man får göra nya upptäckter helt enkelt. Ibland kan jag fascineras över att det fortsätter att komma bra böcker. Med historier och skrivsätt som jag inte läst förut liksom. Hur är det ens möjligt? Även om jag vet att "man...

Jag tänkte faktiskt inte göra det, läsa senaste nobelpristagaren. Men det här är faktiskt en författare som har ett gott bokrykte. Ska inte säga att Mario Vargas Llosa har dåligt rykte, men många som testade att läsa honom efter att han fått priset sa "usch" och "det var alldeles för tungläst och svårt att komma igenom" men de jag hört hittills som läst Mo Yan är mycket positiva. Vitlöksballaderna finns snart på ett bord nära mig. Och så får vi se om jag nån gång kommer att läsa ut en bok så jag får ett vettigt inlägg skrivet på den här bloggen nån gång! ;-)