Ja, oplanerad läsning - gånger två faktiskt. Vet inte vad det var som fick mig att fastna för både Ensam på Mars av Andy Weir och Färjan av Mats Strandberg. Till slut, för inledningsvis tänkte jag "ointressant ", "kul att den verkar underhålla folk" men "inget för mig". Och det gällde båda. Science fiction respektive skräck. Näää. Jag vet förresten vad det var som till slut fick mig att tänka "kanske", det var Instagram. ;-) Först Ensam på Mars. Jag tänkte nämligen "hur bra kan den vara? " och så plötsligt en dag slog jag till på e-boken. Älskar den. Science fiction, verkligen? Det är ju inga rymdmonster eller talande robotar med. (Än så länge.) Men så var jag på ett bokprat i går och hörde en slags översatt term, vetenskaplig fiktion. Och då ba, ja, det är det! Från bokpratet kom så Färjan med mig. Och eftersom folk har varit SÅ nöjda med denna bok, även recensenter, så testade jag. Och sällan har jag läst mer levande karaktärsbeskr