Mest pocket

Under semestern har jag läst ut Dandy av Jan Guillou. Den var inte dålig. Men det kändes som att jag var långt borta från handlingen. Allt kändes beskrivet som i förbifarten, så vi skulle komma vidare till det essentiella någon gång. Bara det att vi gjorde aldrig det. Men jag lärde mig historiska saker, och det är kanske syftet med denna bokserie ändå. Tror att jag så småningom kommer att läsa bok nr 5 i serien också, vad den nu hette.  Började sedan på Allt är inget av Martin Kellerman, och den är så bra! Jag vet att författaren inte promotade denna bok när den kom, och det är förmodligen lite synd eftersom jag inte hört så många som läst den. Och omslaget är... icke lockande. Men den är bra! Och så läser jag en bok som man kan säga att bloggen fått. Bloggens andra erbjudande. Jag är ingen bokbloggare på "det" viset, som får eller önskar recensionsex. Jag vill inte det heller. Men efter funderande tackade jag ja till denna. Eftersom jag började på den för flera månader sedan...

Medvetet eller omedvetet, men jag vet att vi är många som hamnar i läsning där ämnena tangerar varandra. För mig handlar det om Selma Lagerlöf och kvinnlig rösträtt. Selma nämndes i Hägring 38 av Kjell Westö, Tillbaka till henne av Sara Lövestam och Till offer åt Molok av Åsa Larsson (sistnämnda läser jag på bussen ibland, inte klar ännu alltså). Lövestams bok handlar om kvinnlig rösträtt, Larssons nämner det och nu har jag börjat läsa Dandy av Jan Guillou där detta ämne också  nämns.  Vet inte om jag ska fortsätta på det här spåret, men jag skulle gärna vilja! Frågan är om jag ska läsa en Selma Lagerlöfbok eller haka på något annat historiskt spår.  Dandy är för övrigt jättebra, och ja, jag är förvånad. Det är väl den bok i serien Det stora århundradet som fått minst lovord av läsarna, och det beror säkert både på att Guillous läsare inte är vana att läsa om homosexuella män och på att det är så mycket fokus på konst och litteratur. Så jag älskar det såklart! Jag kommer ...

Skrev Jan först, men jag börjar med Augustpriset. Hade gissat rätt på både fackpristagaren (Lars Lerin, där var jag helt helt säker från dag 1) och romanpristagaren (Kristina Sandberg, där trodde jag första veckan mest på Sara Stridsberg), och av barnböckerna var den enda jag sett Jakob Wegelius bok och den tyckte jag var jätteläcker, så det var kul alltihop. Så Jan, Jan Guillou. Jag har förstått att hans serie Det stora århundradet är "bra", men har inte varit jätteintresserad ändå för egen del. När han kom med andra boken, Dandy, och den handlade om två homosexuella män i början av 1900-talet, så tänkte jag att den här måste jag bara läsa. Det var så oväntat av Guillou, för mig i alla fall. Det tog ett tag innan jag slog till, men nu har jag den på min platta och jag började läsa den i helgen för att känna efter. Jag skulle egentligen läsa Lena Anderssons Utan personligt ansvar. Men det slutade med att jag inte läste ett ord i UPA, utan nästan slukade mig fram genom Dandy. ...