Mest pocket

Så i dag blev det dags för ny bok, och det var redan givet att jag skulle läsa Easter Parade av Richard Yates. Läste Revolutionary Road med stor behållning och har sett fram emot denna länge. Jag verkar inte bli besviken, tvärtom ville jag nästan klappa händerna när jag la ner den i väskan när jag var framme vid min busshållplats. Kul att den skrevs 1976, kul att den kommit på svenska nu, och lika konstigt att det inte skett förr.

Den här boken kommer sannolikt avsluta mitt läsande 2010, jag har börjat på ny bok men kommer inte hinna läsa ut någon mer. Och det känns jättebra att "göra bokslut" med denna fina lilla pärla. "Lilla" bara för att den är rätt kort, 131 sidor. Men det är väldisponerade sidor och jag säger gärna att den är föredömligt kort. Det här är en bok som jag tror skulle passa som högläsningsbok, även om det nog inte är så vanligt med vuxenböcker som läses högt. När jag började läsa boken så ångade jag väl först på i mitt vanliga tempo, ungefär, men så märkte jag att boken krävde lite mer noggrann avvägning på orden. Till slut tänkte jag tanken om högläsning, och så började jag tyst läsa boken som om den lästes högt, och först då fick jag in rätt tempo i läsningen. Ett slags anti-tempo, ungefär som jag tyckte att Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger var. Nu gör jag något dumt, jag gör fel. Jag jämför med Igelkottens elegans . Det gör jag ju bara för att det ä

Det här inlägget är mer som en påminnelse till mig själv, att detta är böcker jag faktiskt funderat på och velat kolla in närmare. Det handlar om äldre böcker, det är därför jag behöver påminnas. Torgny Lindgren: vad som helst egentligen, men jag fastnade för Dorés bibel. Och! Jag kollade just i min bokhylla (tack för att jag börjat ordna böckerna i bokstavsordning), och jag har den! Den är inte jättetjock heller. Märta Tikkanen: Rödluvan. Denna har jag lånat av en person. Jag läste ju Tikkanens Två för ett tag sedan, biografin om Märta och Henrik Tikkanen, och då blev jag sugen på att läsa en bok som var en roman av henne. Har hört att den är svårtillgänglig, men vill testa ändå. Synd att jag inte läste den på direkten efter Två. Skulle vilja läsa alla tre systrarna Brontë. Jag vet inte ens om jag har läst Jane Eyre, eller om jag bara vet allting om den ändå. Tror att jag har Wuthering Hights, just på engelska alltså, men nånting säger mig att den kommer aldrig bli läst, på de

Här skriver jag ju för sällan! Men nu har jag anledning att notera två nya inköp: Den röda soffan av Michele Lesbre, och Easter Parade av Richard Yates. (Varför måste jag läsa så många franska författare, jag har bara krångligt att minnas deras namn och än värre stava dem. "Michele" ska ha en bakvänd accent ovanför första e:t men det vet jag inte hur jag fixar.) Easter Parade har jag velat läsa länge, och den är nu sprillans ny i pocket. Men jag tror ändå det blir Den röda soffan som jag börjar med. Den är föredömligt tunn förresten, knappt 150 sidor. Också den ganska ny i pocket. Läser på bussen Jan Guillous författarmemoarer, Ordets makt och vanmakt . Den är jättebra, men pga Guillous snobbspråk (säger han själv) så måste jag hålla koncentrationen ganska mycket. Plus att det handlar mycket om saker som jag inte vet nånting om, hela det politiska läget i världen under 60- och 70-talen till exempel. Men den är mycket bra. Och jag gillar ju det guillouiska språket efters

Det var ju enkelt egentligen, vad jag skulle läsa efter Austers New York-trilogin. Austers Den röda anteckningsboken! Värsta Austerfrossan. Perfekt. Den var ändå roligare än jag trodde att läsa efter NYT. Väldigt tunn, men väldigt bra. Består av anekdoter höll jag på att säga, men det ska visst vara verkliga händelser som Auster återberättar så trevligt. Hur jag nu skulle kunna kontrollera det. Korta episoder. Eller jag vet inte vad jag ska kalla det faktiskt. Jag ♥ Auster tror jag minsann.

Auster är utläst och jag är så, så förtjust. Men nu måste jag ha en ny bussbok i morgon bitti. Just nu ligger Oates bra till, med Älskade syster, men helst hade jag nog valt en mer lättsam bok. Fast jag vet inte riktigt om jag har någon - i pocket vill säga. Jag håller sedan lång tid på att möblera mina nya hyllor och sätta böcker i ordning, på inbundna romaner börjar jag få struktur, och det är otroligt skönt och ser snyggt ut. Men pocketen har jag inte fått fason på, och jag började i dag fundera på om de ska få annan plats. Hur som helst, mer än hälften ligger fortfarande i höga staplar och det är svårt att få en översikt. Svårt att välja! Kanske Oates ändå. Jag går och kikar på högarna nu.

Eftersom jag har en förkärlek för författarbiografier alternativt självbiografiska romaner så blev det Tant Julia och författaren som blev den bok av årets nobelpristagare Mario Vargas Llosa som jag inte kunde stå emot. Har läst några sidor i den, och sällan är jag med om att så direkt dras in i en bok och känna att den är oemotståndlig. Verkar mycket lovande. Det går dock trögt på "hemmaläsarfronten" just nu, jag plöjer mest böcker när jag åker buss för tillfället. Får väl se om jag lär mig att hitta datorns avstängningsknapp lite tidigare på kvällarna...! Denna finns nyutgiven i storpocket, jag kallar det "pocket" i etiketterna fast det inte är "lillpocket" alltså. 

Det låter illa att säga "till min förvåning", men ändock, så kommer Allt av Martina Lowden också i nytryck snart, väldigt snart till och med. I två upplagor, varav en lite special och dyr och den andra mer som dyr. Inte pocket alltså. Är detta en ny trend? Austers bok kommer ju inte heller som pocket, och ingen av dessa böcker kommer ut lagom till bokrean heller, så det är ju inte reaupplagor.

I mars! Som sagt... är det tillräckligt bra, då trycks det om. Igen, och igen. Fin! http://www.bokus.com/bok/9789113032498/new-york-trilogin/ Jag har nog blivit lite Auster-besatt och i dag skaffade jag mig Den röda anteckningsboken, något som kändes som ett måste.

Just nu läser jag New York-trilogin av Paul Auster och jag är alldeles lyrisk och går och tänker på boken mest hela tiden, och längtar efter att få tid att läsa (det är min bussbok, bussen är den tid jag har mest tid att läsa på en dag). Jag har just börjat på bok två. Böckerna hänger inte ihop mer än att de väldigt tydligt utspelar sig i New York och har antagit lite av deckarstilen. Förväntar mig dock inga mord, och jag är så väldigt nöjd över det. Jag vill ju läsa deckare utan mord, har jag kommit på. Ett mysterium, ett försvinnande, oförklarliga händelser, bra. Men att folk ska slås ihjäl på ett eller annat sätt... kom med nåt nytt grepp säger jag bara. New York-trilogin skrevs 1985 om jag minns och fattat rätt, den fanns i tryck så sent som för ett eller två år sedan men jag köpte min bok då nån gång. Tur för mig. Nu har jag drabbats av Paul Auster-feber och kollade genast upp Dårskaper i Brooklyn (Austers böcker utspelar sig oftast eller alltid i New York, inte alls någon nackd

Alltså jag läser väl inte deckare SÅ ofta, så det är väl därför jag nu tycker att det ska bli så spännande att få veta upplösningen i Stråk av rött av Elizabeth George. Eller så är den helt enkelt bra. Jag har tidigare haft en misstanke men den kanske är för hemsk för att ens en författare skulle ta tag i den. Dock måste jag fortfarande säga att det är lite för många personer med i boken både för min smak och för min förmåga att hålla isär dem. Dessutom har de konstiga namn. Eftersom boken utspelar sig i England hade jag väl väntat mig vanliga Bill och Jane-namn, men de heter helmysko saker här. Exempelvis Cadan, Jago, Benesek, Selevan, Lew. En plats heter Casvelyn. Jag noterar också att den gästspelande chefspolisen (typ, i alla fall) är kvinna och har samma intialer som Thomas Lynleys kvinnliga polispartner. Slump tror jag inte, men jag är inte helt säker på varför man som författare väljer att göra så. En annan deckare har jag här hemma och hade inte alls några planer på att läsa

Eftersom jag valde samlad order och en av böckerna inte ens finns tillgänglig ännu, så kommer det dröja ytterligare ett par veckor innan jag har mitt bokpaket här. Väntar, väntar... inte för att jag på något enda sätt behöver de här böckerna nu, utan bara för att det är så roligt att se nya, ägda böcker. Jag har totalt accepterat att jag har mycket böcker och inte vill ha lite.

Var just ute på promenad och lyssnade på Filosofiska rummet i P1, ett samtal med amerikanske (fast han bröt lite lite på nåt europeiskt i sin i övrigt väldigt new yorkska amerikanska) filosofen Massimo Pigliucci. Jag citerar från SR:s hemsida: "Är vi människor så rationella som vi tror eller snarare rationaliserande - det vill säga i efterhand konstruerande samband och sammanhang som inte existerar?" Pigliucci är evolutionsbiolog och intresserar sig för forskningens ansvar. Kort sagt gillar han inte humbug och råder oss att ständigt ha struntpratsdetektorn påkopplad. När jag hörde detta tänkte jag att jag nu verkligen vill läsa Simon Singhs och Edzard Enrsts bok Salvekvick och kvacksalveri , en bok som jag annars tidigare tänkt förmodligen är intressant, men inget jag känt behov av att läsa. Sen kom jag på att denna filosof Pigliucci förmodligen skrivit någon bok själv, och det har han ju. Tyvärr inte översatt, men jag är ändå intresserad av Nonsense on Stilts litegrann.

Jag ska inte rada upp dem alla. Men jag kom just på att jag började läsa Utrop av Celine Curiol i våras. Den läste jag aldrig klart, det kom nåt intressantare emellan. Men det var inte meningen att lägga bort den för alltid! Även Högläsaren av Bernhard Schlink är bortglömd. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den är ju så tunn, det är bara att läsa uuuuut den!

Att beställa böcker är roligt. ROLIGT! Det är roligt att ute i kanten få se vad "andra har beställt". Eller "fler av samma författare". Sen när beställningen kommer så är det som minijulafton att öppna paketet fast jag vet vad det innehåller. Fina, fina böcker! Jag ska visa vad jag beställt när det kommer om ett par veckor. Hihihihi! För att försvara mitt beteende (öh, handlande, bokstavligt) så måste jag säga att ingen av dessa böcker finns tillgängliga i en bokhandel nära mig.

Har lyssnat på ett par avsnitt av Sofi Oksanens roman Utrensning som går som radioföljetong i P1. Den verkar så otroligt bra. Först tänkte jag inte lyssna eftersom jag ville läsa boken. Sen råkade jag lyssna ändå på en promenad, och då tänkte jag att naturligtvis lyssnar jag på den i stället, man kan lyssna i efterhand under en period på webben. Nu i kväll tänkte jag att jag måste nog ändå läsa hela boken "själv". Jag blir helt fast i historien så fort jag hör en mening. Vilket språk, vilken historia, vilket människoöde. Det lilla jag hört i alla fall! Om Sofi Oksanen varit svensk hade denna roman i dag blivit nominerad till Augustpriset, och förmodligen också vunnit. Nu tror jag för det skönlitterära prisets del på Spill av Sigrid Combüchen (som jag erkänner att jag tidigare trodde var tysk - befinner sig inte någon av personerna i Spill i Tyskland?) eller Darling River av Sara Stridsberg. Fast jag gillar formatet på lyrikboken Livdikt av Jonas Jönson. Men jag kan ju in

188 kronor skulle det kosta att få hem den oranga muggen. Hmmm, jag ska fundera. Ganska länge.

Jag har så många "julklappar" jag ska ge mig själv. Planerar även för en sån här . Vet inte vilken jag ska välja, men The Great Gatsby ligger hyfsat till, eftersom jag dessutom har Penguinversionen av den. Dock oläst - engelskan tar emot mer än jag trodde. Men boken är inte så lång, så den borde jag kunna klämma. Men visst är muggarna underbara. De går som sagt att beställa, men roligast vore att köpa dem, vilket då måste ske i Stockholm. Börjar samla på mig många goda skäl att åka dit. Bilden är från webbplatsen jag länkar till ovan, Art Meets Matter.

Jamen jag gillar nog Elizabeth George. Läser hennes senaste i svensk pocket på bussen just nu; Stråk av rött. Jag har vissa invändningar, som t ex översättningen (inte författarens fel alltså), att den är så svensk på sina håll (att företaget heter Äventyrskompaniet, i stället för originalnamnet) och även att det är så väldigt många personer med. Men jag gillar det ändå, Cornwalls kust, klippklättring, surfning, folk bor på landet osv. Och hon skriver bra. Det här måste ju vara minst bok tio om kommissarie Lynley, och jag känner inte för att gå tillbaka i böckerna egentligen, men jag har en till tegelsten här hemma, några år gammal. Inte omöjligt att jag tar den ockskå så småningom.

Hann se en bit av Gomorron Sveriges förmiddagsintervju med Leif GW Persson i dag. De pratade om vilka böcker (det måste ha varit kriminalromaner) han själv läste. Det framkom att han läst Stieg Larsson och åtminstone förstår varför folk gillar det. Men den han själv höjde till skyarna var Åsa Larsson. Han berömde hennes språk och menade att om hon inte hade skrivit deckare så hade detta varit det folk pratade om när de pratade om henne. Han jämförde henne med Torgny Lindgren och Kerstin Ekman. Kul! Han sa också att han uppskattade att läsa Håkan Nesser samt författarduon Roslund & Hellström.

Har sedan i går känt ett behov av noveller. Nu kom jag på varför: har inte haft ork att läsa bok alls denna vecka, för att det är "för mycket". Men en eller annan novell avslutas snart, har jag kommit på. Jag blev novellfantast efter att ha läst Jonas Karlssons första novellsamling Det andra målet . Så grymt bra, jag gör vågen där jag sitter. Sen har jag även läst Anna Gavaldas novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans och någon fler. Vi läser för lite noveller helt enkelt. :) Hemma har jag en liten rosa bok av Miranda July ( Ingen hör hemma här mer än du ), har läst väldigt blandade kommentarer om den på boktipset.se. Men den författare jag i går kom på att jag bara måste läsa är Alice Munro. Björn Larsson skrev en novellsamling för ett par år sedan ( Filologens dröm ) som jag också är nyfiken på. Snart har jag dock ledig helg, så det blir inte något nytt läsarprojekt just NU. Jag räknar med att få tillbaka ordinarie läslust. Å andra sid

Men det gör inget att det var Mario Vargas Llosa som fick priset i stället för min gissning. Jag trodde att jag hade Den stygga flickans rackartyg här hemma, men det var nog en illusion. Tänker dock läsa den vad det lider.

Eller Achebe Chinua? Boken Things fall apart har nyss tryckts om, och den svenska pocketen från 2007 finns ute i butiker, utan att direkt ha synts tidigare såvitt jag vet. Jag tror ju fortfarande på att uppgifter läcker från Svenska Akademin, även om det inte varit uppenbart i år. Eller så är den boken aktuell av annan anledning - ja, som till exempel Bokmässan... men just därför.

Jag vet inte vad jag gick och tänkte på i morse, men det slog mig att de karaktärer som författarna hittar på (okej: skapar) måste bli rätt levande för dem. (Kanske därför som många skriver självbiografiska romaner just nu, för att slippa lära känna fler människor i sitt liv.) Särskilt tänkte jag att det måste gälla tecknade figurer, de får ju verkligen en kropp, ett ansikte, uttryck som går att se. Tänk Martin Kellermans Rocky, det måste ju kännas som att göra en dokumentär, till slut i alla fall.

Jag har för första gången på evigheter, minns inte när, köpt en ny inbunden bok till mig själv. Det är Beate Grimsruds självbiografiska roman En dåre fri. Den är så väldigt bra och har mig fast. Jag skulle vilja sitta nere vid fjärden och bara sträckläsa, den skulle passa därnere i ett lagom mulet väder (som i dag). Eftersom den är inbunden, och tjock, så drar jag inte med mig den på bussen, utan jag läser i sängen, och de stunderna blir inte så långa. Det handlar om psykisk sjukdom, barndom, terapi och författarskap. Mycket intressant. Mycket bra skrivet, jag måste läsa tidigare böcker av Grimsrud också, känner jag redan.

Boken skriven på 50-talet, delvis för att inte säga till största delen självbiografisk. Claude, fransman, lär känna två engelska systrar och det är ett evigt tjatande om huruvida de är som syskon eller om han borde gifta sig med den ena eller ej. I början och slutet är den bra, men det jag mest minns är ena systern Muriels långa, långa dagboksfunderingar och brev om kärleken till Claude, och också om Claudes kärlek till henne. Väldigt, väldigt mycket om vilken slags kärlek det är. Om Muriel hade levt nu hade jag skickat henne boken "Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig" även om jag faktiskt inte är helt säker på hur det var fallet med Claude. Jaa. Nää. Men jag skulle gärna se filmen, är nyfiken på vad man gjorde av boken. Om det är "fritt efter" så kan jag tänka mig att det kan bli mycket spännande och romantiskt/tragiskt/upplyftande. Apropå film så har Roché även skrivit den för mig mer kända Jules & Jim och även den blev filmad, och den filmen har jag

Jamen läs den här, det är väl det jag vill säga. Även om du inte tror att du är intresserad av adeln/överklassen i Sverige. Det trodde inte jag heller att jag var. Men det här är mycket intressant, i klass med häpnadsväckande. Han är en bra skribent och reporter, af Kleen, jag hoppas få läsa mer av honom. Han och Nina Solomin (OK, amen) placerar jag lite i samma fack, journalister som även skriver en och annan bok i ett ämne som jag inte trodde jag ville läsa om, men de gör det intressant och viktigt och lättläst. Svante Weyler förlag

Denna bok lyssnade jag till tack vare att författaren läst in boken själv och valt att lägga ut den för fri nedladdning på sin hemsida. Frivilliga bidrag kan man skicka, vilket jag tänkt göra, men glömt bort tills nu när jag skrev det! Huvudperson är en kille kring 30 som dejtar mycket, men inte haft ett långt förhållande på länge. Han verkar inte jättemissnöjd, men tycks samtidigt ständigt leta efter tjejen som kan spela den kvinnliga huvudrollen i hans film. Särskilt är det väl en tjej, bokens "du", som han inte riktigt kan släppa. En "surrig" (positivt) relationsroman i modern storstadskulturfolksmiljö. Hur lät det? Så kändes det. Jag gillade den här, fast jag kände mig så ohemma i miljön, bland folket, med resonemanget. Författaren har en särskild pratig stil som går hem hos mig, till exempel avbrutna meningar eller rättelser i författarjagets egen text en stund efteråt. Jag gillar också greppet med kapitelordningen, efter att ha vant mig och förstått. Det v

Känner mig så omåttligt nöjd över att läsa en bok som kom ut 1956. Jag kanske inte har nämnt vad jag läser? Boken är Den långa kyssen av Henri-Pierre Roché. Bra.

Som gjort för en dags läsning, eller några timmars åtminstone. Tyvärr har jag en benägenhet att fastna framför datorn, trots goda förutsättningar för annat. Funderade lite lätt på att ta hund, bok och kaffetermos och promenera iväg och sätta mig någon annanstans och läsa. Fast min hund har rätt svårt för att sitta stilla särskilt långa stunder, så min egen altan är nog ett bättre val egentligen. Ska bara invänta att solen når fram! Hösten känns som en bra årstid att läsa Paul Auster på. På samma sätt som jag tycker att Woody Allenfilmer (helst äldre) är väldigt höstiga.

Inte är det omöjligt att åka på Bokmässan. Skulle jag åka tåg båda vägarna behöver jag inget boende i Göteborg. Det vore så kul, fast synd att det är Afrikatema i år, jag är varken intresserad av Afrika eller särskilt många afrikanska författare. Men det finns ju också Internationell författarscen i Stockholm, det kanske kunde vara minst lika kul att planera in vem man vill lyssna på och åka på det. Kortare resväg. Okej, inte minst lika kul, men också kul och lite lättare. Fast då skulle jag å andra sidan måsta ha boende. Men tänk Siri Hustvedt. Då skulle jag få ägna hösten åt att läsa Vad jag älskade och Sorgesång , inte vore det dåligt.

Har läst ca 30 sidor i Kallifatides nya bok. Inte är den dålig, men inte vad jag kände för just nu, egentligen.

Eftersom jag alltså just blivit medlem på sidan boktipset.se så fick jag upp ögonen för en massa böcker som jag redan tidigare varit intresserad av eller rentav tänkt läsa. Bland annat tros jag sätta ett högt betyg på Vad jag älskade av Siri Hustvedt om jag läser den. Just den boken står och bränner i min bokhylla och längtar efter att bli läst, och jag längtar efter den också. Så när jag höll på att fylla på min lista över "Vill läsa" så tänkte jag på Hustvedts man Paul Auster, och att jag har hans New Yorktrilogi också den i min bokhylla (den tänkte jag ju dessutom läsa för något halvår sedan men kunde då inte hitta den), och bestämde mig för att närmaste tiden bara läsa vad jag själv kallar för pretantiösa böcker. Hustvedt, Auster, Proust, Atwood. Efter att jag läst ut Per Hagmans, som nog också hör till min pretantiösa - nej, jag ska sluta använda det ordet, jag säger i stället BRA böcker - lista. Men så kom jag ihåg att det är kul att läsa nyutgivna böcker. Jag tr

Vill tipsa om en rätt aktiv och vad det verkar bra boksida: boktipset.se. Kanske har jag skrivit om den förut, fast jag har inte engagerat mig förrän nu, har varit medlem på bok.nu, men där är det inte lika mycket aktivitet. Genom att betygsätta lästa böcker får man massor med boktips om vad man kan tänkas gilla att läsa mera.

Jag trodde att jag hade köpstopp på böcker. Men nu inser jag att det var aldrig något beslut, bara något jag tyckte. I går köpte jag Kattöga av Margaret Atwood, pocket. Som vanligt har jag inte läst ut någon av pågående böcker (få se nu, det handlar om Vänner för livet / Per Hagman, In the Kitchen / Monica Ali, Stråk av rött / Elizabeth George, för att bara nämna några) men vill så hemskt gärna börja läsa min nya bok. Och det borde jag väl, varför köpte jag den annars nu? Då borde jag ju ha väntat ett par månader, men då hade jag kanske aldrig gjort det och så hade det blivit jättetråkigt. Hade solen lyst i dag hade jag haft ett läsarmaraton ute på altanen, men nu är jag inte så sugen. Behöver städa också efter första jobbveckan då allt har lämnats åt sitt öde. Var har jag dammsugaren förresten?

Lyssnar alltså på denna andra Twilightbok som ljudbok. Stora delar av Twilight (del 1) var jag ganska så irriterad. I denna bok - not so much! Inte ospännande. Inte jättebra, men nu är jag sugen på att lyssna varje gång jag har tillfälle. Blev glatt överraskad inte bara för mina fördomar, utan för att jag hört att detta är lite av en "mellanbok". Men det sägs nog av de som hejar på Edward, jag gör inte det, så jag är riktigt nöjd.

Förut läste jag så mycket böcker på semestern tyckte jag, men så verkar det inte vara för mig längre. Dator och umgänge tar över lästiden, och sanningen att säga gör det inte så mycket. Men nu är jag en bit in på Per Hagmans Vänner för livet i alla fall, och jag gillar den.

Måste berömma Bokus i dag. I söndags la jag en beställning på Slow gardening , valde gratisfraktalternativet och i dag torsdag var den i min brevlåda. Nu var det en bok som fanns på deras lager förstod jag, och det var nog supertur att den bedömdes vara nog tunn för att gå ner i ett brevinkast. Men i alla fall. Jättekul. Den ska jag läsa i vinter och ladda inför nästa odlingssäsong. Jag var bara hemma en kort sväng och glömde ta med den, annars hade jag börjat läsa den redan nu. Den är så fiiin! Lustigt nog är den engelska originaltiteln The Thrifty Garderner. Jaja. Foto från Norstedts hemsida

Tänkte mig ett ärligt fortsatt försök på Per Hagmans bok Vänner för livet. Men den är inbunden och tjock, suck. Hopplös att läsa i sängen och i solstolen blir det mjölksyra i armarna efter ett tag. Nä, det vet jag inte, men jag satt och föreställde mig och kände att det var sannolikt. Skriv inte så tjocka böcker, folk! Men jag tror jag försöker ändå. Ser just nu filmen Garp och hans värld. Filmen är jättebra, och boken är makalöst bra så den rekommenderar jag extra mycket. Finns såvitt jag minns i pocket, annars bibliotek. Författare John Irving. Hur hittade jag den boken egentligen? Läste den flera gånger när jag var ungdom. Den måste ha funnits i hemmet. Bokomslag på aktuell pocketutgåva ... och en filmbild.

Jamen det här var en trevlig liten bok. Reportagebok om livet på campingar i Sverige, mestadels koncentretat kring de personer som säsongsbor på en och samma camping år efter år. Den är personligt skriven och man får läsa om Josefins kompisar, familj och andra bekanta som kommer och hälsar på henne i den hyrda husbilen, och också om bilkrångel och kontakten med husbilsuthyraren innan, under och efter färden. Ibland kändes det lite hånande mot campingmänniskorna, men det tror jag egentligen inte var meningen, det är bara det att författaren inte riktigt vistats i dessa kretsar och denna miljö tidigare. Ibland verkar hon trivas bra, ibland mindre bra. Det kan säkert bero på mycket mer än campingarna och camparna, det är ju lite skillnad på att få ett journalistiskt uppdrag och inte få hyra den husbil man vill och söka upp ställen och folk och betrakta dem med utifrån-blick, och på att välja själv att vilja ha en sån typ av semester. Det var kul att läsa i alla fall. Jag vill ha en hu

Vill man läsa lättlästa deckare i fin miljö med mycket natur (i detta fall Gotland) och med flera "följetongspersoner" så tycker jag att Mari Jungstedt är ett bra val. Jag gillar detta, och även om det är lättläst är det inte sådär simpelt som jag tycker att många deckarserier kan vara. Med det avser jag språket, själva mordfallen är inte sådär så man trillar av stolen när man får läsa upplösningen, kanske har man redan i stora drag räknat ut det också. Även det skönt tycker jag och inte alls något jag stör mig på.

Inte hunnit så långt på andra Twilightboken, men - inte så pjåkig! Gillar den mycket bättre än första boken, än så länge. Tror Bella är lite lite tuffare i denna bok. Vilket inte säger så mycket, för jag tyckte nog att hon var rätt mesig i första. Och hon har även hunnit vara det i denna, hon måste bäras, det måste frågas "hur är det?" och så vidare. Pjah!

Blev så glad över mitt bokpaket att jag radade upp dem på ett bord. Och fotade! Min hund har en benägenhet att ställa sig själv i fokus så fort jag tar fram kameran. Nu hamnade han lite på sidan om eftersom jag fotade ett bord, men då hade jag vänligheten att rikta kameran så han kom med. Sen vips, hoppade kattungen upp på bordet och ville ha kamerasnöret. Därav suddigheten. Men här syns alla fem (klicka för större bild). Jag gillar att Bokus stoppar ner bokmärken i paketen! Alltså, egentligen är det ju bara en smal papperslapp av lite kraftigare papper/tunn kartong, med lite reklam på. Lättlurad man är, haha.

Det här är så typisk sommarläsning som det kan bli för mig: Den mörka ängeln av Mari Jungstedt. Snabbt och lätt. Jag tror egentligen att det är de ständigt återkommande karaktärernas privatliv som intresserar mig mest faktiskt. Kanske som ett slags alterantiv till kärleksromaner. Sen blir det själva deckarhistorien som driver boken framåt. Läste 80 sidor i ett vips i går, jag märkte det nästan inte ens, först när jag åt lunch och sen fortsatte jag läsa när jag åt jordgubbar, alltid ute på altanen.

Har ju glömt att "avskriva" denna bok, jag har lyssnat klart och den var jättebra. Fick lov att lyssna på början igen, och sen fick jag även gå till en "riktig" bok och läsa lite extra i efterhand. Som jag nämnde i tidigare inlägg betraktar jag denna bok mer som en spännande roman än en deckare/thriller. Men jag kan ha fel. Läs den i alla fall. Omslag från nyutgåvan av pocketen, då boken heter Shutter Island (som originalet och filmen). Gillar man ljudböcker kan jag rekommendera den versionen, toppenuppläsning av Peter Andersson.

Jaha ja. Jag hann inte ens lyssna 10 minuter på New Moon så hade någon "smiled cheapishly". Och jag hade glömt vad jag hade räknat ut att det betydde, så det är nog bara att ta reda på det igen för det är uppenbarligen något som Stephenie Meyer låter sina karaktärer göra frekvent . Detta hindrar mig inte att lyssna vidare. Det känns rentav riktigt kul att lyssna på "tvåan". Aha, jag har ju stavat fel hela tiden. "Sheepishly" är det nog. Sheepish betyder enligt Norstedts ordbok på nätet "förlägen, generad, fåraktig, enfaldig". Moahaha, jag väljer självklart "fåraktig" som betydelse. Oavsett sammanhang.

Böckerna jag beställde fanns på lager hos Bokus, men ändå, jag beställde dem på en lördag och tog gratisfraktalternativet. I dag onsdag finns de att hämta på uthämtningsstället! Det var snabba ryck, bra jobbat. Vet dock inte om jag tar mig iväg i dag, har semester och tänker plantera blommor ute på altanen.

Ojsansa. Jag köpte fem böcker på Bokus i dag. Det var 4 för 3 på pocket, och så ville jag ha Dennis Lehanes Ett land i gryningen och den var inte med i kampanjen, så jag tog den utöver. Dessa köpte jag som 4 för 3: Ordets makt och vanmakt - Jan Guillou Älskade syster - Joyce Carol Oates Ett stråk av rött - Elizabeth George Världens lyckligaste folk - en bok om Danmark - Lena Sundström "En hör inte dit", sa Brasse i Fem myror. Jag är själv förvånad över att jag ville ha Ett stråk av rött, jag har aldrig läst Lynleydeckarna, dock sett ett par avsnitt när den gått som serie och gillat. Av någon anledning har jag velat ha denna bok i flera veckor, kan inte sätta fingret på vad. Jag som ska läsa en Mari Jungstedt, jag kommer ju få en överdos av deckare. Världens lyckligaste folk var väl ett överköp, den har jag nyss haft hemlånad och har all möjlighet att låna igen. Men även om jag haft en inbundet-upplevelse nyligt (med Älskade krig, gillade att läsa inbundet alltså)

Alltså ursäkta, nu bytte jag design igen. Jag gillade det oranga oerhört mycket men det var nånting som inte gick ihop med mina ögon. Den här designen kändes egentligen alldeles för uppenbar men samtidigt kan den inte bli mer rätt. Förmodligen byter jag snart igen.

Är i sluttampen på Patient 67 av Dennis Lehane. Hur ska det gå? Just nu tycker jag inte att denna bok borde stå under kategorin deckare, även om det förstås inte är en deckare utan en thriller, men jag skulle vilja ha det till att det är en mycket spännande roman. Ett tag där tyckte jag att jovisst, jag vill läsa (lyssna på) den här boken, men det där med slagsmål är inget för mig, för att inte tala om alla (hittar på:) "längst upp på tornet fanns en brant vägg, och till höger om väggen fanns en vajer som sammanlänkade muren med C-flygeln." Jag fattar inte sånt, jag får inte bilden i huvudet, och ett tag tyckte jag det var väldigt mycket sånt. Dessutom svårare för mig att lyssna på sånt, jag förstår skrivna ord bättre än lyssnade. (Det är därför jag måste lyssna på så enkla ljudböcker som möjligt.) Men vissa saker har Lehane beskrivit väldigt bra. Jag klarade nästan inte av att lyssna på när huvudpersonen fick ett monstermigränanfall, och kort efter det fick jag själv en

Vilken tur att jag för det första råkade hitta boken, och för det andra att det blev så att jag började läsa den innan jag gjorde mig av med den, för det var läsning med riktigt stor behållning - Älskade krig av Johanne Hildebrandt.. Tv-programledaren Sara har fått sparken efter en kärleksaffär med tidningsrubriker och svek från kollegor. Utan andra jobbmöjligheter i sikte nappar hon på ett erbjudande att åka till Irak, och hon kommer dit ganska oförberedd på läget där. Syftet med boken håller och är jättebra - jag lärde mig en hel del om Irakkriget, landet, religion och hur livet kan vara för de som lever där. Själva romandelen som gjorde att det blev en berättelse var helt okej, det var lättläst, och allt jag läser är kanske inte alltid lättläst, och det var såå skönt att låta läsningen flöda. Som sagt hade jag behållning av boken, och jag planerar för att också läsa nästa bok om Sara, Förbannade fred . Där får man lära sig om konflikten i Darfur. Allvarligt talat, för mig är sån

stefansundstrom.se Fast jag vill inte kalla detta en "kändisbok", för Stefan Sundström har skrivit böcker förut, och jag har hört honom i radioprogrammet Kossornas planet och vet att han är engagerad i odlande och, tror jag, självhushåll till viss del. Ska bli jätteintressant att se denna bok, om jag får tillfälle att göra det. Den ska ges ut på ETC förlag och heta Stefans lilla gröna , allt enligt tidningen Kloka hem. Vad jag förstår så siktar man på att presentera den på bokmässan i Göteborg. Dit jag vill, men inte ska. Varför ska jag inte på bokmässan förresten? Det är väl "bara"att boka biljett och åka. För tusan.

7 juli sommarpratade deckarförfattaren Viveca Sten, jag poddade hem programmet i går och lyssnade och det var riktigt trevligt. Jag har inte läst hennes böcker men har en kollega som gillar dem, inte minst för att hon vistats en del i Sandhamn där böckerna utspelar sig. Efter att ha hört Viveca Sten tala om Sandhamn vill jag i första hand åka dit, i andra hand läsa böckerna. Men jag började fundera på en sak. Varför måste deckare alltid betyda mord? Jag skulle vilja läsa en deckare som utreder en stöld, ett rån eller ett inbrott. Tror nästan att det var en av anledningarna till att jag gillade Den döende dandyn av Mari Jungstedt så mycket, ja det dog ju folk där med, men det handlade mycket om inbrottet på det där museet. Som jag inte minns vilket det var. Ska leta efter deckare utan mord. Jag är dock för deckarointresserad för att vilja skriva någon själv, men gör det gärna om du som läser detta har skrivarambitioner och känner dig manad.

Jahaja! Åkte till stugan för en dagsutflykt på min lediga dag. Tittade in i lillstugan som jag brukar bebo för att se att all var som det skulle, och för att vädra lite. Hur det var föll blicken på den lilla hyllan i hörnet. Fick syn på, som i en inzooming i en film, Johanne Hildebrandts bok Älskade krig - en bok som jag tidigare fått frågan om jag hade och ville låna ut. Det hade jag så gärna gjort, men när jag inte hittade den antog jag att jag hade slängt den, eftersom jag inte alls kände för att läsa den (både boken och författaren). När det sen därute i stugan visade sig att jag inte fått med mig min egen pågående bok började jag helt enkelt läsa Älskade krig. Och vad ska jag säga, jag blev då väldigt fast ganska snabbt och har nu läst 80 sidor och tänker inte låna ut den förrän jag läst ut den, haha! Så kan det gå.

Jag har börjat på så många böcker på sistone att det räntar långsamt, särskilt som jag surfat mycket när jag varit ledig. ("Surfat" låter så planlöst förresten, som om man inte vet vad man letar.) Men i går läste jag en sväng i min engelska bok igen, och den är både bra och riktigt lättläst, är så nöjd över att jag valde den. Sen vill jag så gärna fortsätta läsa Per Hagmans bok Vänner för livet, men den är så tjock så jag ser inte när det skulle bli av. Och inte att förglömma att jag skulle ha första delen av Proust som sommarprojekt. Det är sommar nu!

Campingland. Jag slukar denna bok! Förmodligen för att det är som att läsa flera tidningsartiklar i lättsam stil efter varann. Looove it! Både förfäras av och blir förälskad i campinglivet. Jag kommer troligen aldrig att bli en del av det på det sätt som skildras i boken, dem man får möta är liksom dansbandstyperna, som bor på samma plats i flera veckor eller hela säsongen, och ställer upp staket och blommor. Författaren Josefin Olevik har valt att besöka följande platser med tillhörande motiveringar, så kanske ni förstår vad jag menar. Öland - störst på midsommar Tylösand - dyr och populär Ullared - shoppingen Fryken - skogsvacker Malung och dansbandsveckan Och till sist även en Folkabussträff. Jag tycker det här är äkta dokusåpa. Författaren Josefin Olevik är INTE betongbrutta, som jag fördomat mig om, hon är friluftstyp som inte haft mycket med campingar att göra utan bott med myrorna och hämtat vatten i kallkällan (okej, jag hittar på lite, men). Jag har inte riktigt samma

Jag har i går började lyssna på Patient 67 av Dennis Lehane, inläst av en av mina favoriter Peter Andersson. Har redan hunnit igenom första skivan. Känns mycket bra och välskrivet. Boken finns nu som film, då med bokens originaltitel Shutter Island. Har väl inte hört något vidare gott om den, men som en upplysning.

På sverigesradio.se kan man lyssna på Sputnikälskling av Haruki Murakami som radioföljetong. Det tror jag är ett mycket bra tips och jag hoppas att jag själv kommer att lyssna. Jag har ju läst Fågeln som vrider upp världen av denna japan, "japanen" som jag kallar honom, och gillade denna skumma och annorlunda stil. Som ni ser finns även Klas Östergrens Den sista cigarretten som jag nämnt tidigare för lyssning där också.

Den ultimata semesterboken för somliga av oss torde vara Campingland , en reportagebok av Josefin Olevik. Undertitel är "en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik", och jag som drömmer om en husvagn, möjligen inte för att kuska runt i i första hand, dock inte uteslutet, känner att jag är hur nyfiken som helst. Josefin Olevik hade aldrig campat tidigare. Hon hyrde/lånade en husbil och gav sig ut i camping-Sverige. Ja, jag bara måste läsa den här, före alla andra projekt jag håller på med. Skulle ha köpt den i går, glömde bara bort det. Har just kommit ut i pocketupplaga, Alfabeta Pocket.

Läser nyheten på dn.se . Jag har inte läst denne nobelpristagare, men fick nyligt höra lite om innehållet i Blindheten , och kanske var detta anledningen till att jag uppmärksammade nyheten lite extra.

Sällan sport och väldigt sällsynt med golfinslag i mitt liv. Men visst känner jag till Annika Sörenstam. Ska t ex lyssna på hennes Sommarprogram i P1 när det är dags i sommar. Men jag himlade ändå med ögonen när jag läste att det ska komma en Annika Sörenstam-kokbok. Verkar vara lite i samma anda som Per Morbergs kokbok: recept och lite biografi, självklart med en stor skillnad: Per Morberg är utbildad kock. Mat, minnen & golf ska Sörenstams kokbok heta, och utkommer i mitten av augusti på Ica bokförlag. Nu börjar jag tänka som Boksyster , vem blir nästa kändis med en bok? Hon listade ju ut att Charlotte Perrelli var en trolig kandidat, och mycket riktigt kommer hon med en träningsbok i början av augusti. Apropå Perrelli så skulle jag ju kunna tänka mig att Pernilla Wahlgren är en favorit för bokförlagen, men vad skulle hon kunna komma med för bok - att ge ut en modebok låter lite vågat men är det enda jag kommer på. Fast det är faktiskt Pernilla Wahlgren som inspirerat mig till

Jag läser väl sällan bara en bok i taget, och när nu "huvudboken" (är den det? vet inte) är på engelska (Monica Ali) så är det givet att jag har en till, och nu tog jag tag i Stig Claessons bok igen, Efter oss syndafloden . Så bra! Varför har jag inte läst Stig Claesson förut? Denna gillar jag extra mycket för att den är biografisk (författarbiografier = favoriter) och för att han är ung konstnär/skribent/allmän kulturnisse i Paris på 50-talet. Älskar att läsa om såna miljöer, och det var ju inte direkt ovanligt att författare/konstnärer befann sig i Paris på den tiden och tidigare (och förmodligen nu med, men om det ens är lika (motsvarande) bohemiskt och kulturromantiskt som då så är det i så fall ännu inte nog långt borta i tiden för att det ska vara något att läsa om), jag har minst en till författarbiografi hemma som till stora delar utspelar sig i kulturkretsar i Paris på 50-talet, eller troligen lite tidigare till och med. Så fastän jag inte läst ut den ännu så är

Det här var en bok för mig. Norsk och i short cuts-stil, många olika berättelser alltså varav ett par stycken nätas in litegrann i varandra. Människorna som förekommer håller på med kultur av olika slag; författare, litteraturstudent, filmregissör m fl. Rapp, rolig och närvarande berättare, många historier och jag ville verkligen veta "hur det skulle gå". Missa för allt i världen inte att läsa "Slutkommentar" som verkligen inte bara består av en massa författartack. En riktig favoritbok. Har lagt in bild tidigare, gör det igen, Bokförlaget Forum. Den kommer i pocket i oktober, då med annat omslag. Men... köp den nu, den är värd det.

När jag loggade in på Blogger nu fanns en flaggning om en genväg till att byta design, så jag bara tvärbytte och så får vi se om jag har kvar den även sen. Den jag haft hittills innan är den snyggaste och enklaste designen tycker jag annars. Men blicken kanske kan falla lite annorlunda med ett annat utseende. Till exempel blev ju allting större. Äh, jag är för trött för att tro något just nu, jag ville bara bekräfta att det stämmer att det ser nytt ut här.

Jag läser faktiskt In the Kitchen , av Monica Ali! Den är bra, men det är klart att det går långsamt med engelskan. I dag fick jag hem De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, och den är jag grymt sugen på att läsa, så vad ska jag säga, jag blir imponerad om jag läser klart In the Kitchen. Men tja, nog finns det hopp om det. Jag är nöjd över att jag köpte den.

Läser till min glädje i nummer 1 2010 av ViLÄSER i en kursiverad eftertext till en intervju med Sara Stridsberg gjord av Martina Lowden, att sistnämnda "skriver på en uppföljare till debuten 'Allt'". Mycket glädjande litet smygbesked! ViLÄSER är för övrigt min favorittidning just nu. Precis den boktidning jag önskade fanns. Gör mig mycket glad också att läsa att Nina Solomin har blivit ny chefredaktör från och med nummer 2, som jag också har hemma men inte hunnit ta tag i ännu. Fastän jag bara har läst en ( OK, amen ) av Nina Solomins två böcker tänker jag på henne som en av mina favoritförfattare och jag har gillat hennes reportage på kultursidorna i tidningen Vi. Apropå Sara Stridsberg så har jag hemma hennes Drömfakulteten . Känner mig peppad att läsa den nu också. Oj oj, det är mycket böcker nu.

Det här borde jag inte berätta, för då kanske jag måste redovisa hur det gått. ;)  Men jag köpte i alla fall i dag på engelska Monica Alis senaste bok In the Kitchen . Har endast läst hennes debutbok Brick Lane (på svenska) och den tyckte jag var så jättebra. Den här är tjock, alldeles för tjock för att vara på engelska, men jag har kollat in språket och typsnittet och det verkar, ska jag säga, genomkomligt. Och omslaget är så fiiiiint. Denna bok verkar inte alls ha samma tema som Brick Lane (indier i London). Den innehåller dessutom en mans mystiska död och en vacker kvinnas plötsliga uppdykande. Allt i restaurangmiljö. Ser fram emot denna. Har just kommit ut i engelsk pocket.

Försökte lyssna på Radioföljetongen i P1 i kväll på promenaden, men mycket går förlorat i kringljud och hunduppmärksamhet. Tänkte att vad smart och kul, jag poddar hem den och lyssnar på den som en ljudbok. Men det visar sig att det inte går av upphovsrättsliga skäl. Visst sa jag att de på radion hade sagt att man kunde podda hem Herta Müllers bok som gick som radioföljetong? Antingen gick det med just den eller så missuppfattade jag något. Det går däremot bra att lyssna hemma på datorn upp till 30 dagar efter. Boken som läses nu är Den sista cigarretten av Klas Östergren.

Ibland brukar man prata om att böcker är troféer i bokhyllan, jag brukar inte riktigt förstå det där även om jag förstås gör det. Själv har jag jättemånga böcker och jag känner mer att jag "vill ha" dem. En dålig bok kan jag slänga, eller en bok som jag efter några år tappat intresset för att läsa. Men en bra bok är ju bra. Den kanske jag vill läsa igen, eller ge till någon som jag tror kommer uppskatta den. Jag har nog desto fler skämsböcker, som jag inte har framme utan nerpackade i lådor. Men en gång tyckte  jag att de där böckerna var jättebra, så jag vill ha kvar dem som... något slags tack för god läsning, eller nostalgi. Men nu har jag fått mitt första troféfall. Hittade en kartong med lite av varje som jag tänker/måste tömma. Ligger ett gäng böcker där, bland annat Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet av Dave Eggers. Det ÄR en hjärtslitande bok, och den är mycket bra skriven. En slags självbiografisk roman, såvitt jag vet. När Dave Eggers var 21 år d

Har ni läst Per Hagman? Inte jag, fast jag tror jag har hans Att komma hem ska vara en schlager (varför var jag så HELT säker på att boken hette Att komma hem ska vara SOM en schlager? Helt, helt. Jag måste leta reda på mitt ex och kolla. Google visar att sökningar på båda alternativen finns/funnits.) här någonstans. I alla fall, så har jag varit sugen på den boken men alltid tänkt ungefär att jag inte hör till den nog unga generationen (och ingen blir ju direkt yngre med tiden, så). Bläddrade i dag lite i hans nya bok Vänner för livet och jag blev genast fast i historien, och efter sex sidor var jag tvungen att sluta läsa och jag tänkte bara att jag MÅSTE få reda på hur det där går. Så nu ska jag se hur det gick. Förhoppningsvis läser jag hela boken. Den är på 600 sidor...! Men jag räds ju icke tjocka böcker längre. Har beställt De fattiga i Lodz (i pocket) också. Från förlagets (Albert Bonnier) hemsida (både text och bild): När Sophies och Eriks vägar korsas är det snarast t

Jag instämmer helt enkelt i citatet av Göran Hägg på pocketupplagans framsida: "Rena rama konstverket." Bland det litterärt bästa jag läst, kanske det bästa. Otroligt kul och givande att följa bokcirkeln i P1 , särskilt när det gällde en sån snillig bok. Jan Guillous berättartekniska iakttagelser var liksom bara en driva av "ahaa". Jättebra. Men det kändes också lite skönt att höra att han medvetet hade läst lite extra noga på såna saker just denna gång. Och det kändes skönt att ha medhåll av Åsa Linderborg i åsikten om slutet, både på boken och på Monroes liv. Bra bra bra, i alla fall.

Det här skulle jag ha skrivit om för flera dagar sedan, men glömde bort. Förstår ni så rolig grej, Stora bokbytardagen . Inget organiserat i mina trakter, men jag vill härmed väcka tanken.

Inte är Facebook så dumt. SVT:s Kulturnyheterna skrev i sin logg och undrade om någon hade en kulturnyhet. På någon timme fanns denna artikel att läsa på nätet.

Maj är verkligen en stor bokutgivningsmånad numera. Inte bara nyheter (främst deckare) utan det ges också ut många pocketutgåvor. Vissa av dessa kallar förlaget "nyheter juni" men finns de i butik 14 maj får förlagen stå ut med att jag uttrycker det som att böckerna kom som nyheter i maj. De fattiga i  Łódź - Steve Sem-Sandberg. Fick Augustpriset i skönlitteratur 2009 för denna bok.  Stråk av rött - Elizabeth George. Ännu en Lynleybok. Lycka nu - Titti Holmer. En bok om mindfulness. Skulle vilja läsa, men det räknades mest upp en massa problem man kan ha och som man kan lösa med mindfulness. Jag kände inte igen mig i de problemen och vet inte om man måste utgå från problem för att ha behållning av att läsa den. Resehandbok för singlar - Liz Tuccillo. Roman (får jag drista mig att kalla det för chicklit utan att ha läst den) av en av personerna bakom Sex And the City. Höstoffer - Mons Kallentoft. Har jag läst (lyssnat på) och är inte Kallentofts bästa, men har man

Jomen nu fick ni höra. Blonde ska bli film! Detta läser jag på Bokhora, som i sin tur hänvisar till ytterligare en bokblogg. Monroe ska spelas av Naomi Watts. Länk här , fast jag orkar inte läsa allt, men det låter ju som att det är ganska säkert i alla fall. Fast jag ser att Blonde filmades redan 2001 (men - när skrevs boken egentligen, var det inte 2000, hur hinner man göra en film på ett år?) men det är ingen film jag uppmärksammat. Läser en invändning mot att Naomi Watts redan är över 40, och att Monroe var 36 när hon dog och att en stor del av boken utspelar sig när hon är riktigt ung. Får se hur filmskaparna löser det. Gillade Watts mycket i filmen Mulholland Drive, som i sin tur var en film jag gillade. Efter att först ha varit omåttligt irriterad på den. Bilden är från filmen och Watts är den blonda. Skum och bra film, borde se den igen. Filmens skapare är David Lynch, och filmen är också ganska så Twin Peaks-ig.

Inte mycket kvar av Blonde nu. Den blir bara bättre och bättre. Från och med i morgon är det mopedkörning till och från jobbet som gäller, så i kväll ska jag lägga mig tidigt och läsa. Det är lätt - för mig i alla fall - att bli lite Monroebesatt när man läser den här boken, visade det sig. Jag räknar med att endast årtalen och de äkta männen är sanna, samt den typ av "medicin" hon tar. Men i övrigt känner jag trots boken att jag har en stor Monroekunskapslucka. Tidigare kunde jag leva lugnt med detta, men nu kan jag sitta och googla planlöst på henne i en halvtimme, vilket jag nyss gjorde. Jag vet inte hur lycklig hon var med Arthur Miller, men ett favoritfoto (som jag inte får att fungera att lägga in här, lika bra det) är ett på dem bägge taget av Richard Avedon. "Lägga mig tidigt", det är nog ungefär nu det.

Det var en del bokprat i radioprogrammet Mannheimer & Tengby i dag, trots att deras vanliga bokrecensent "mamma Carin" (Mannheimer) inte deltog i dag. Tomas Tengby berättade om franska thrillern Bombyx , av Anne Rambach, som jag tidigare berättat om att jag läst. Det var intressant att höra honom berätta om den, jag var ju inte jätteförtjust även om jag tyckte att den var bra för sin genre. MEN jag vill gärna påpeka att även Tomas Tengby gjorde kopplingen Diane Harpmann  - Lisbeth Salander! Så, då var det sagt. I en annan avdelning av programmet skulle den så kallade frukostklubben (i dag befolkat av två män) berätta om böcker som gjort skillnad. Även Bokhora har haft uppe en sån fråga tidigare. Redan då kände jag att det här är för stort, eller så är jag en för dålig människa som inte har lagt på minnet några stora, omvälvande bokögonblick som gjort att jag börjat tänka eller göra annorlunda. Men första frukostklubbaren kom med en bra insikt och nämnde uppslagsverket

Åh, vilken bra bok. Som jag berättat tidigare: en pojkes uppväxt i en judisk familj - i Sverige. Sakligt, sorgligt och roligt. Hade för övrigt ingen aning om att det fanns så mycket judisk verksamhet i Sverige, som skolor och ålderdomshem. Kanske inte i min ände av landet. Nu har jag slutat betygsätta, men betyg 5 och den är definitivt med på listan Årets bästa 2010 som jag just nu påbörjade. Bokförlaget Atlas.

Jag blev "tvungen" att ta paus i Blonde-läsandet - nästa måndag ska radiobokcirkeln ha läst till drygt sjuhundrade sidan, och jag tror ändå inte att jag kommer att hinna så långt (så var det med det försprånget, jag visste väl det). Och så ville jag så gärna läsa Tre apor av Stephan Mendel-Enk, som jag började lite på i smyg tidigare. Nu läser jag den för fullt, och det gör jag verkligen så gärna för den är verkligen så bra! Judisk uppväxt i Sverige ungefär samtidigt som jag själv har vuxit upp, det är både nostalgi, främmande värld, och väldigt roligt. Stillsamt väldigt roligt. Skulle vilja citera hela kapitlet om när Israel vann melodifestivalen, men även om kapitlet är kort så är det för långt för en blogg. Ett smakprov kommer ni inte undan. ".. relationen till det svenska schlageretablissemanget [hade] präglats av misstro sen 1978 års festival då Sverige som enda nation gett Israels och Izhar Cohens vinnande bidrag 'A-ba-ni-bi' noll poäng." _ _ _

Apropå förra inlägget där jag nämner att jag sällan läser på kvällarna, så kan jag berätta vad jag faktiskt har som kvällslektyr nu: utmärkta nya (nytryck) kokboken Medelhavsmat för svenska kastruller , Kakao förlag. Inte sällan läser jag kokböcker på kvällarna. Lagom långa stycken och många bilder. Råvarorna ska gå att hitta i en vanlig, svensk livsmedelsaffär, och det är en extra omtanke och bearbetning som jag uppskattar. Fotona är dock i bästa medelhavsstil, vilket jag också uppskattar!

Världsbokdagen i dag. Jag har inte firat stort, men jag har verkligen försökt fira. Blev till största delen ett internt/invärtes firande där jag tänkte på böcker och mitt eget läsande, och det kan väl inte vara fel i alla fall. Jag minns inte ens om jag skrev exakt samma sak i förra inlägget och är för trött för att kolla: men Blonde är fortfarande bra, och fortfarande tjock och/men jag känner att när jag läst så här långt (drygt 500 sidor) så borde min belöning vara att historien slutar och jag får se hur det går. Men jag har alltså mer än 300 sidor kvar ändå. Hörde att boken från början var 1400 sidor och att Oates höll på att gå under medan hon skrev den, och att det var med möda den ändå gick att krympa till de 840 eller vad det blev till slut. Nu läser jag alltså mest på bussen, och det är därför det ändå inte går fortare än vad det gör. På kvällarna är jag oftast för trött för att det ska vara idé att öppna en bok. Just nu känner jag att det inte ens var någon större idé att

I måndags startade alltså Biblioteket i P1:s bokcirkel. Jag har än så länge ett försprång på Blonde, känner att det är bäst. Enda nackdelen med att läsa (tjock bok) i bokcirkel med bestämda tider är att jag känner mig lite jäktad, och jag tar mig inte tid att tänka efter och titta på texten, utan jag har mer bråttom att hinna läsa klart. Jag hade i och för sig ändå inte hängt med proffsen i radio. Jag vill genast säga att jag uppskattar verkligen att lyssna till dem, att höra Åsa Linderborg ha strukit stora streck över hela sidor, och få bekräftat av Carin Mannheimer att Oates skriver för långa böcker ofta. Jag gillar ju Oates, men har flera gånger upplevt att jag läst långa stycken som inte ledde till nånting. Fast med Blonde har jag ännu inte haft något sådant moment. Den tredje bokcirkelmedlemmen är alltså Jan Guillou, som hittar stilgrepp och stilbrott i texten, och jag ville nästan hoppa jämfota av glädje över att höra hans och de andras strama men kärleksfulla anmärkningar, o

Ja, det är ju då Blonde som gäller, men jag hittade och köpte häromdagen Stig Claessons bok Efter oss syndafloden , och jag kunde inte låta bli att läsa lite i den. Den ska enligt baksidestexten handla om hans och andra författare och konstnärers tid i Paris på 50-talet och jag bara älskar att läsa och se film om sånt. Boken innehåller dessutom illustrationer av författaren och de liksom hans språk är så karaktäristiska och jag gillar det verkligen och förstår inte varför jag inte läst mer av honom. Men det kan det ju bli ändring på. Alla bilder jag hittade på nätet var så små, så jag fotade omslaget själv. Boken finns att köpa i pocket (Bonnierpocket).

Jag tyckte Vårdåd var ett riktigt bra titelförslag till Mons Kallentofts avslutande deckarkvartett, fast enligt mitt blogginlägg från i höstas så hade jag tydligen satsat på Aprildåd , vilket jag inte minns och ångrar, haha. Men här kommer den verkliga titeln: Vårlik. Jaja, det är ju han som är författaren. Det är också ett bra ord, med den dubbla betydelsen så är den... tja, bättre då. Fnys. Boken kommer ut i mitten på maj. Hm... läser nu i beskrivningstexten: "Sveriges nye deckarkung Mons Kallentoft är tillbaka! Vårlik är den efterlängtade fjärde delen i den kritikerhyllade serien om Malin Fors vid Linköpingspolisen." Låter som om det ska bli en himla många böcker. Jag trodde ju på fyra, vilket hade varit lagom. Om det blir fler, vad ska dessa ha för årstidstitlar? Vårvintervådaskott? Inget jag satsar på.

... är bra! Och tjock, som sagt. Blir inte skrivet om mycket annat närmaste tiden. Men på nåt sätt ska jag försöka fläka i mig Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug, för den kändes verkligen bra och som nåt för mig. Långa snabba meningar dessutom, borde gå fint att sträckläsa om jag bara tar mig tid. Det kanske är en fjällbok.

Ungdomsbok igen. Miles är killen som inte har några kompisar, som inte är jätteledsen för det, som har som hobby och intresse att lära sig kända människors sista citat. Han väljer att flytta långt när det är dags för high school. Culver Creek blir platsen där han får vänner, vännernas ovänner, lära sig att dricka, röka, göra hyss. Men det är inget skräpgäng som han lär känna, vilket jag först trodde. Det pluggas och man vill ändå prestera i skolan (också). Och de tar Miles/Bullen till sitt hjärta, utan att de kanske först tänkt göra det. Alaska är den snyggaste och sexigaste tjej som Miles har sett. Hon är också rolig, smart och ganska så påhittig. För att inte säga orädd. Eller - rädd? Miles får erfara hur svårt det är att lära känna en människa riktigt ordentligt. När gör man det, gör man det någonsin? Boken handlar framför allt om vänskap, och livets stora insikter. Den är så att säga indelad i två delar, och när del två började kände jag mig först besviken och tyckte att berätt

Nu gäller det att planera här. 12 april drar Bokcirkeln i P1 i gång, och denna gång ska Jan Guillou, Åsa Linderborg och Carin Mannheimer läsa Blonde av Joyce Carol Oates. Jag har gruvat mig för att läsa denna bok, främst för att den är så tjock, men även för att jag inte har särskilt stort intresse av Marilyn Monroe (boken är en roman i biografistil, allt är inte dokumentärsant). Men jag är väldigt nyfiken, och jag har också under två bokcirkelomgångar grämt mig över att jag inte hunnit vara med från början och kunnat läsa boken samtidigt som de i radion. Men nu kan jag det! Så jag hoppas jag gör det. Det betyder troligen att jag måste lägga de flesta andra böcker åt sidan ett tag, eftersom den är så tjock (exakt hur tjock ska jag nog inte ta reda på innan jag ska läsa den...). Fem veckor ska det ta att läsa den "via radio". Nästa - eller snarare första - radioprojekt blir att ladda hem radioföljetongen Andningsgunga av Herta Müller. I kväll läses del 8 av 23, och enli

I senaste numret av Svensk Bokhandeln fanns en fråga: Har du nånsin tyckt att en bok varit så dålig att du slängt den? Jag har slängt flera böcker, men endast en som jag kommer ihåg att jag slängt av irritation över hur dålig jag tyckte den var. Stulen lycka av Warren Adler. Beskrivning av boken från Forum bokförlags sida: Snön faller över Washington. Ute på flygplatsen är det närmast oväder när Southair 737 lyfter från marken. Destinationen är Miami, ombord på planet finns Lily och Orson. Äntligen fyra hela dagar tillsammans! Det känns som en evighet efter alltför lång tid av smusslande, lögner och stulna ögonblick. Snart, efter kärlekssemestern, ska de ta det stora steget och bryta upp. Nu finns ingen återvändo längre.    Hemma väntar Edward och Vivien, ingen av dem anar att deras trygga tillvaro snart ska slås i spillror.    Så ändras plötsligt, genom ödets nyck, förutsättningarna. På några sekunder förändras fyra människors liv dramatiskt och oåterkalleligt.  J

Den franska boken har dykt upp...!

Jag byter en Jan Guillou mot en Fogelström. Jan Guillou mot en Fogelström, Fogelström mot en Zadie Smith! Okej, nu ska jag sluta travestera Hans Alfredsons Byta grejer-visa. Men det slumpade sig så oehört att jag i dag denna dag har hittat inte mindre än TVÅ bokbytarsidor. Har inte utforskat dem en millimeter, men nu får jag i alla fall själv ett sätt att komma ihåg och hitta tillbaka. http://www.parslibris.se/ http://www.bokbyte.nu/ Den andra vet jag är ganska så ny, så om det är lite fart där så beror det nog bara på det.

Nu har jag kö på läsandet igen (det har jag i och för sig inte aldrig). Blev fortsatt läsande av ungdomsböcke. Efter Sørtland började jag på Johanna Nilssons bok Janis, den magnifika eftersom hon brukar betraktas som en bra författare och eftersom jag tyckte att hennes De i utkanten älskande var en så otroligt bra bok. Det är nog inget fel på Janis-boken heller, men ganska snart stod det ganska klart att även det här är en ungdomsbok där någon ung person kommer att dö. Och då kände jag att jag måste ta paus från det. Valde i stället Var är Alaska? av John Green. Vad det är bra med USA där det är så vanligt att ungdomarna går på internat, det blir så många bra ungdomshistorier då. Det förekommer förstås även i Sverige att gymnasieelever läser program på annan ort, fast internatdelen vet jag inte hur vanlig den är. Nåväl, denna associerar jag lite till... alla andra internatromaner jag läst, hehe. Den hemliga historien, I en klass för sig, Fördjupade studier i katastroffysik (som

Tydligen, en trend alltså. För nu när jag ska fortsätta läsa min "franska bok" Utrop igen så hittar jag inte DEN nu!! Gaaah! Vad har jag för ordning egentligen? Ja, jag har ju ingen ordning, det är ju det som är grejen. Funderar på följande utsortering: 1. Böcker jag absolut måste spara 2. Böcker jag kan fundera på att göra mig av med 3. Böcker jag kan ge bort eller slänga direkt. Men grupperna indelas nästan omedelbart i fler grupper; grupp 2 måste för det första gås igenom ytterligare en gång alltså, och grupp 3 blir ju då en fråga för "ge bort (till vem?), sälja eller slänga?" Jag är sugen på att dra igång detta (jätte-)projekt. Det handlar inte bara om böcker, utan om allmänt upprensande av bostad. Puuuh, jag kan INTE åka buss i morgon utan en bok, måste lösa detta nu.

Hamnade i värsta (bästa?) Ulf Lundellperioden i går, och började längta extra mycket efter hans kommande bok (1 april tror jag). Läste ju hans senaste roman Vädermannen med irriterad förtjusning. Eller förtjust irritation. Bara titeln på den nya boken är värd ett blogginlägg: En öppen vinter . I övrigt vet jag förstås inte. Boken ska bestå av "prosalyriska texter", anteckningar, dagboksnoteringar (börjar se ett mönster i vad jag läser just nu) och med boken följer en cd. Undrar om den är stor och tjock. Ser så ut.

Åh, vad jag är glad för att Albert Bonniers förlag gav ut den här boken. Det är så bra! "Det", för det här är ingen roman, det är texter, funderingar i dagboks- eller bloggstil och jag gillar det så mycket. Boken är 123 sidor och (liksom boken i förra inlägget) det är inte mycket text på varje sida. Det är lätt att säga att den går fort att läsa. Men å andra sidan har jag upptäckt att jag läser vissa meningar eller stycken flera gånger. Det här är snilligt, småroligt och mellan varven lite sorgligt. Jag gillar det! Jag gillar det! Är det bara jag som får tankarna till Martina Lowden och hennes bok Allt , förresten? Korta, personliga noteringar, inte sällan med lite vetenskapliga upplysningar. Elin Ruuth är uppvuxen i Luleå. Liksom Andrea Lundgren som också är debutant med rötter från norr förekommer glimtar av deras "norra liv" i respektive böcker.

En sorglig och fin liten bok. Anledningen till att alla kallar den "liten bok" är att den är kort, 120 sidor, och att det även är ganska lite text på varje sida. Snabb läsning alltså. Kategori "Unga vuxna", fast vem som helst kan läsa den. Handlar om 19-årige Markus som blir kär för första gången på riktigt. Men Ingrid är sjuk, och blir bara sämre, och deras väg framåt blir deras väg mot slutet. Sorgligt och fint skrivet.

Denna norska tradition att läsa deckare under påskhelgen har jag haft en svajig inställning till. Jag har nog mest stört mig på att svenska bokbranschen försöker adoptera traditionen, men å andra sidan, vad ska man vänta sig. Och å tredje sidan har det inte slagit så väl ut ändå. Å fjärde sidan är det ju inget dåligt med att försöka uppmuntra folk att läsa böcker. Nu bestämde jag mig just för att gilla detta och även ta mig an den. Tycker att det kan passa ganska bra att läsa deckare i samma veva som dagarna blir ljusare. Jag ska dessutom försöka låna Anne Holts nya bok Frukta inte , som kommer ut när som helst. För ska jag ta mig an en norsk tradition passar det väl fint att läsa en norsk författare. Och tro mig, det är knappast någon slump att hennes bok kommer ut nu, några veckor innan påsk. Det är heller ingen slump att jag just nu tittar på en repris av Gomorron Sverige där Yokiko Duke pratar om just påskekrim, annars hade jag knappast kommit ihåg det. Eller förresten, kanske läse

En inte dålig chicklit för vuxna. Kan jag få göra det så enkelt för mig? Nåväl. Helen är ihop med en gift man sedan fyra år tillbaka. Hon har just börjat fundera på meningen med det när han en kväll står utanför hennes lägenhet med ett gäng väskor och meddelar att han lämnat sin familj. Sedan handlar boken om att - dumpa Matthew. Man kan ha en massa invändningar om man vill: men varför släppte hon alls in honom, varför försöker hon inte göra slut, varför står hon inte på sig, och så vidare. Men hörni, då hade det ju inte blivit någon bok. När jag läser en sån här typ av bok så måste jag bestämma mig för att se förbi sånt, ofta kommer jag ändå till en punkt då jag sitter och sliter mitt hår. Men i den här boken gör jag inte riktigt det, alltså jag måste ändå svälja såna där saker, men den känns faktiskt ändå aldrig riktigt töntig. Jag kunde faktiskt inte se hur den skulle sluta, inte förrän den slutade, och det är nog rätt ovanligt med en chicklit. Eller underhållningsroman. Jag nämnde