Den uslaste bokläsaren man kan känna till
Det är nämligen JAG. Jag törs inte räkna efter hur många böcker jag har påbörjade. De flesta av dem vill jag läsa ut. Jag tänkte nu bestämma en ordning på vilken jag i så fall ska ta först. Men jag KAN inte. Rimligtvis borde det vara någon av de två som jag läst rätt långt i. Men det är för svårt att välja. Helst vill jag börja på en ny (nämligen En bön för de stulna, Jennifer Clement, som jag länge velat läsa och mer akut nu efter att ha lyssnat på podden Ett eget rum:s avsnitt om den boken. När jag lyssnar på den podden vill jag vara med i en bokcirkel, för övrigt). En bok har jag dock läst ut på sistone. En Lucy Dillon, min första. Jag valde Hundra omistliga ting, det avgörande var att jag önskade bli inspirerad av huvudpersonen som sades planera för att göra sig av med allt utom hundra saker som hon ville ha kvar av olika skäl. (Bara titeln får det att krypa liiite i mig, omistliga, ting - Hundra grejer jag tänker behålla vore en mer rejäl titel, men då måste man i stället sni...