Mest pocket

Jag är så sugen på att lyssna på Allegiant, tredje och sista delen i Divergenttrilogin. Om man bortser från "extrafyran" Four. Men jag är för snål. Vi får se när det blir dags för den. Under tiden ska jag lyssna färdigt på Mästaren och Margarita, en bok som jag har lust att lyssna på igen samtidigt som jag läser textboken - hade svårt att hänga med där, bra är det, men såpass knasigt (och klurigt) att jag behöver stöd av text för att hjärnan ska hänga med, haha. (Jag är bättre på att ta in info via text än ljud.) Har inte mycket kvar på den boken. Radioföljetongen som går i P1 just nu är inget för mig, för psykologiskt och thrillrigt tror jag (Juli Zeh, Stopptid). "Under och över Atlantens yta", beskrivs det. Jag känner klaustrofobin om de nu är i nån u-båt eller liknande... Så vad gör jag. Funderar på att lyssna på Insurgent en gång till. Jag tyckte inte att den boken var så himla bra som ettan, som vanligt så är bok nr 2 i trilogier oftast som en slags transportst...

Nu är det egentligen redan ny radioföljetong, jag ligger lite efter. Ska lyssna på nästa/nuvarande också, men för tillfället betar jag mycket förnöjsamt av avsnitten ur Amos Oz berättelsesamling (noveller är väl också rätt ord, men de hänger ihop lite) Vänner emellan, livet på en kibbutz i slutet av 1950-talet. Det är mycket bra, jag njuter av berättelserna. Bäst hittills var novell nr 2. Kibbutz, kommer ni ihåg när alla skulle åka och jobba på kibbutz på 80-talet? Troligen även före det, och kanske lite efter. Plocka apelsiner. Gör man fortfarande det? Jag tror faktiskt jag känner ett par stycken som åkte iväg och gjorde det. Coola de var, tyckte jag. Jamen det var de nog.

Tror jag har nämnt att jag lyssnar på Snöstormen av Vladimir Sorokin på SR:s radioföljetong. Tyckte den var himla bra i början. Men nu kan jag säga att: den har tappat mig. Men jag lyssnar ändå. Jag var först så nöjd över att jag både läser en pappersbok (Glupahungern av Andrea Lundgren) och lyssnar på en bok som båda är definitivt fiktion, som hittar på saker som inte finns. (Eller vad vet jag.) Hur mycket jag än gillar "autofiktion" - lika mycket gillar jag att just nu läsa nåt som är väldigt mycket påhittat. Att jag slipper tänka "undrar om just det här hände på riktigt" när jag läser. Men som sagt, jag hänger inte med i Snöstormens svängar längre. Men Rolf Lassgård läser bra, om än något för överdrivet i vissa "roller" för min smak, men nog bra för att jag ska vilja lyssna klart.

Så många böcker jag faktiskt får lästa tack vare Radioföljetongen i P1. Har nyligt hört färdigt på Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja, och det fortsätter ryskt med Snöstormen av Vladimir Sorokin. En bok jag var smått intresserad av i fjol när den var ny, men sannolikt hade jag inte läst den. Nu gör jag det tack vare radion alltså. Det tomma hemmet var så himla bra, så smärtsamt.

Jag har missat att det börjat en ny radioföljetong. Tidigare har 438 dagar sänts, en bok av Martin Schibbye och Johan Persson om deras tid i etiopiskt fängelse. Jag är övertygad om att boken är hur bra som helst, men jag har inte ens provat lyssna, jag vet att jag inte orkar höra dokumentärt via öronen, så att säga. Boken är hyfsat tjock och har tagit många avsnitt, så jag har glömt att hålla koll. Men nu har en ny följetong börjat, och det är En lång vinter av Colm Tóibín. En bok jag minns mycket väl när den var lite ny, jag tänkte att den där är förmodligen bra, men tiden räcker inte till att läsa den också. Nu får jag chansen! Avsnitt 3 spelas nu, men tack vare poddradio ska jag kunna komma ikapp (och förbi, om jag vill).

Först måste jag tipsa om att Marie Hermansons senaste bok Himmelsdalen just börjat som radioföljetong i P1. Jag lyssnar på poddavsnitten i mobilen, helt perfekt. Jag är inte van att lyssna på en pågående följetong som bara sänts i någon dag, utan brukar komma igång när nästan hela boken sänts och jag därmed kan lyssna på ett par avsnitt per dag om jag vill. Därför letade jag upp den ljudbok jag började på för nåt halvår sen men inte orkade lyssna klart på, Denna dödens kropp av Elizabeth George. Jag ledsnade ganska rejält på den, men nu har jag nog råkat "spola fram" några avsnitt och då var den mycket bättre, haha. Jag funderade rentav på att försöka lyssna stillasittande hemma, men jag vet av erfarenhet att då blir det ändå att backa tillbaka eftersom jag tappar koncentrationen. Jag önskar att det var mer Cornwall, det var det jag gillade så mycket med förra boken Stråk av rött .   Men det får gå.