"De skandalösa" utläst
Vad trevligt det var att läsa en ren underhållningsroman. De historiska detaljerna från senare delen av 1600-talet i De skandalösa känns noga studerade av Simona Ahrnstedt och det ska hon ha kred för, men det här är ingen mossig kärleksroman, historien och dialogen i övrigt är väldigt fräsch och moderniserad. Mellan varven var jag lite fundersam på att dialogen ibland kändes nog så uppdaterad. Sa man verkligen "ha sex" (ja, det var ju ett exempel också) under stormaktstiden? Finns det verkligen en chans att människorna på den tiden hade ett så fritt tänkande som några av figurerna i boken? Men det kanske är jag som är mossig, och hur som helst är det rätt drag för denna roman, det hade inte blivit den underhållningsbok som det nu blev utan det sätt som storyn drivs fram. Och jag uppskattar humorn i uttryck som "greve söker fru". Något enstaka personporträtt tyckte jag blev alltför outvecklat, men den som är intresserad av en lättläst kärleksroman i svensk histor...