Mest pocket

Det blev verkligen bra för mig nu när jag kan låna böcker till plattan. Det är t.o.m. nu lättare med den gamla än med den plattan som jag köpte enkom för det (och sedan kraschade, se tidigare inlägg). Mycket nöjd. Jag har dessutom läst en bok, och det på två dagar. Vi, vi vaktmästare av Jack Hildén. Ingen storsäljare, ingen nyhet. Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för att jag inte läser "det allra senaste", och dessutom skriver om det i något jag kallar min bokblogg. Hur som helst, den var bra. Poetisk och betraktande. Fick mig att fundera lite extra på min egen jobbsituation, och om den leder till nånting. (Troligt svar: nja.) Men nu har jag semester, och jag har en lånad bok kvar på plattan för denna månad. Har goda förhoppningar om att jag kommer att läsa den också faktiskt. 

Lång läsplattehistoria. Jag köpte min läsplatta Sony PRS-T3 hösten 2013. Sony hade redan då slutat tillverka läsplattor, men denna senaste modell fanns kvar i en del butiker. Jag hade läst och läst om plattor, många var (är) förtjusta i Kindle, men eftersom jag mest läser svenska böcker verkade det ganska uteslutet. Adlibris hade en platta, men hade inte hört så mycket om den. Min Sony var så bra. Jag hade en massa köpta e-böcker från Dito, och det var lätt att föra över dem, och jag läste effektivt på plattan. Kul! Började tycka att det var slösigt att köpa e-böcker. De går inte att låna ut eller ge vidare. Tänkte att nu ska jag bli bibliotekskund här. Skaffade bibliotekskort i fjol och började det tekniska äventyret. Det GICK inte. Jag googlade mig blå och kom till slut över ett stycke hemsnickrad manual som inflikade att om man råkade ha Sonymodellen PRS-T3 så gick det inte att låna e-böcker från bibliotek. Punkt. Det gick inte. Jag lyckades till slut streama en e-bok från bib...