Mest pocket

Mitt favorit-tv-program, Kanal 9, onsdagkvällar kl 22. (Väldigt sent! Dumt) Varför skriver jag det i en bokblogg? Jo, de är i kvällens program på Kymmendö, det är ju Strindbergs förebild till Hemsö! Som i Hemsöborna alltså. Nu ska jag titta vidare. Se (eventuell) repris eller på webben. Oj, Strindberg hade visst en skrivarstuga där, som står kvar. Sånt gillar jag. teosofiskakompaniet.net

Resumé: jag läser en bok på bussen (blir minst 40 minuters läsande per dag på bussen) och en annan bok hemma. Hemma läser jag vanligtvis mindre än på bussen då kvällen är kort och internet och tv också lockar förutom att jag har en hund att roa. Just nu lockar både Murakami och Sittenfeld att läsa hemma! Jag vet uppriktigt inte vilken jag ska välja. Tror ändå jag håller mig till planen och läser bara Sittenfeld på bussen, då räcker den ju lite längre också. Men jag kom in i ett sånt stim på vägen hem i kväll, jag kände för att ta en penna och göra markeringar för att lägga in citat här. Det är sån igenkänningsfaktor i hennes bok att det är lite plågsamt! Samtidigt har jag inte alls varit med om det huvudpersonen Lee gör. Men jag förstår PRECIS vad hon menar, och det är väl det som gör igenkänningsfaktorn hög. Vid ett tillfälle skriver hon (romanen är i jag-form) vad hon skulle vilja säga till sitt sextonåriga jag i den situation hon just berättat om. Jaja, men det blir Murakami i kväll...

av Sara Paborn, och jag hade höga förväntningar på denna. Lyssnade på hennes Sommarprogram, och det var ett av mina bästa i år. Hon var i min ålder, verkade klok, litteraturintresserad och sa en intressant sak om musik: att alla riktigt, riktigt bra låtar som håller år efter år, kommer förr eller senare att förknippas hårt med en reklamfilm. Det var inte ordagrant så hon sa (och jag är... nästan helt säker på att det var hon som sa det, hehe) men det är så jag minns det. Därför ville hon inte spela såna låtar (som redan varit med i reklam) i sitt program, för de är ju liksom förstörda. Tänk What a Wonderful World, till exempel. Nåja nåja, jag hade fattat det som att boken skulle vara rolig, hon berättade i sitt program att romanen bygger på hennes egen familj och släkt, och att hon räknade med att inte alla skulle gilla vad hon skrev. Den gamla, gamla fastern som just dött är en excentrisk röd tråd i boken. Jo jo, det är hon ju. Men det känns som om fastern bara är en förevändning för...

Mitt inlägg med en lista påbörjades 14 oktober och hamnade därför i den datumordningen. Här är det så ni inte missar detta viktiga.

Skulle bara testa Murakami i går, Fågeln som vrider upp världen, för att bilda mig en uppfattning om språk, stil, etc. Men jag blev nog lite fast och läste i sängen till sidan 53. Jag brukar sällan läsa mer än 4 sidor efter att jag lagt mig. Fast jag vet ännu inte riktigt vad det här är för slags bok, folk brukar säga nåt om "drömskt" och "en annan värld" när Murakami kommer på tal, och även om det handlar om en till synes högst normal man som sagt upp sig från sitt arbete och just nu gör sitt bästa för att uppfylla sina plikter som hemmaman, så känner jag ett tydligt drag av "mysko-het". Man kan undra varför jag fastnar för extremt tjocka böcker när jag inte gillar tjocka böcker. Men en tröskelövervinning är väl att jag faktiskt ändå finner dem så pass intressanta att jag ändå inte räds att testa. Faktum är att när det gäller I en annan klass så är jag väldigt nöjd med att den är tjock, för den vill jag ska vara länge. Uh, jag är lite kluven inför vilken...

Nu fick jag en påminnelse om mitt brev som ligger på utlämningsstället. Tjoho! Även om jag helst läser I en klass för sig både hemma och på bussen just nu så vill jag ha japanen hemma och redo, gillar att spana in böcker jag ska läsa i förväg. När jag var liten och skulle ha nåt att läsa gick jag till vårt "bibliotek" och la huvet på sne och ögnade igenom bokryggarna tills jag hade valt. Suck, skulle vara skönt med lite ordning och reda i bokhyllorna. (Fast jag behöver fler för att det ska ske.) 80 % av mina pocketböcker har jag i alla fall uppställda tillsammans i bokstavsordning efter författare. En "book rainbow" är inget för mig, men rätt kul och imponerande att se.

Äsch, jag var på affären nyss men glömde min lapp med mitt försvunna bokpakets försändelsenummer. Ska gå i morgon igen. Beställde till slut Fågeln som vrider upp världen , och den skulle komma blixtsnabbt till min brevlåda, men nu är det 12 dagar sedan jag beställde den. Antar att den ligger och trycker på någon hylla på mitt postutlämningsställe. Har letat efter en avi bland alla reklamutskick, men hittat intet. Är nu väldigt mycket nyfiken på denna författare. Hoppas jag valde rätt bok som den första.

Vet inte om jag kommer läsa den, men jag uppskattar faktiskt verkligen att den blivit skriven: Stolthet och fördom och zombies av Jane Austen och Seth Grahame-Smith. Knasidé! Men boken har blivit en succé vad jag förstår. Den har just kommit på svenska. En till i samma "genre" kommer också, Sense and Sensibility and Sea Monsters.

Boken jag läser nu heter Prep i original, och det tycker jag är en mycket bättre titel än den svenska som lyder I en klass för sig . Författare Curtis Sittenfeld, och detta var visst hennes debutbok, nu har hon skrivit ett par till. Den här känns JÄTTEBRA. Jag associerar hela tiden till Den hemliga historien (Donna Tartt) som jag inte var jätteimponerad av men som räknas som kultbok. Tror att det är internatmiljön som gör att jag tänker på den boken. Huvudperson i Sittenfelds bok är en fjortonårig tjej, Lee, som tack vare ett stipendium kan läsa på en internatskola, vilket hon knappt egentligen vet om det varit någon stor önskan hos henne, men när stipendiet är ett faktum så åker hon. De andra eleverna på skolan hör (de flesta) till andra samhällsklasser än vad Lee själv gör, och hon är en iakttagare av det spel som försiggår mellan människorna och själv kan hon inte undgå att bli indragen på sitt sätt. Ungefär så känns det så långt. Lee är väl inte riktigt som de flesta andra på sk...

Läste boken på sex dagar, ganska snabbt för att vara jag. Oväntat snabbt för att vara en Falkenland läst av mig. Tyvärr har jag i stort sett redan glömt denna bok. Är nog alldeles för trött för att skriva ett "Läst klart"-inlägg i dag, men jag kan fylla på mer sen om jag vill. Men jag läste otåligt och till min förvåning klarade jag alltså av att läsa denna bok snabbt. Jag ville bara se hur det skulle gå och kände mig smått beklämd nästan hela tiden. Fast det brukar jag nog göra med Falkenlands böcker. Vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar, och kanske läste jag den för hastigt. Den var absolut inte dålig och... läs den, tycker jag. Men det var ingen stor läsupplevelse för mig, och kanske var det just det jag hade väntat mig. Och så tyckte jag det var så "jobbigt" att huvudpersonen som var 39 år så ofta refererade till sitt "medelålders" liv, haha! Betyg 3.

och vill avsluta någon gång. Obs! Detta är vare sig en skryt- eller skämslista. Högläsaren - Bernard Schlink Alberte - Cora Sandel Svart som natten - Ann Cleeves Is och vatten, vatten och is - Majgull Axelsson Fördjupade studier i katastroffysik - Marisha Pessl Utanför listan av olika skäl: I denna ljuva sommartid - Mari Jungstedt: denna betraktar jag nästan som att jag läser just nu, tog lite paus eftersom hennes böcker gick som tv-serie precis då. Emotionally Weird - Kate Atkinson: det är så längesen jag lämnade den, men jag är halvvägs och minns hyfsat bra vad som hade hänt. Men på engelska! Jag drar mig. Giftträdets bibel - Barbara Kingsolver: ska jag fortsätta på denna måste jag börja om helt enkelt. Egentligen platsar den inte på denna lista alls, men jag ville påminna mig själv för jag tror den är bra. 500 sidor! Suck. Alla finns eller fanns i pocket. Giftträdets bibel skulle jag tro har försvunnit ur nyköparvärlden. Tillägg: intressant! Inlägget blir daterat 14 oktober, då...

Jag är en stor fan av Sveriges Radios poddradio, det vill säga nedladdning av program från deras hemsida. Jag lägger in programmen i min mp3-spelare och lyssnar när jag kan. Utan mottagningsstörningar dessutom, och passerar jag ett bullrigt område pausar jag programmet och fortsätter lyssna när det är tystare igen. (Jag lyssnar när jag promenerar alltså.) Nå nog om det, programmet jag ville lyfta fram är Bokcirkeln i P1 . Jag upptäckte detta program i våras, då cirkeln läste Cora Sandels Alberte , vet inte om det var hela trilogin, men i vilket fall så hade jag precis läst 20-30 sidor i den boken och jag var hopplöst efter när jag hittade programmet. Eftersom jag inte ville höra om hela bokens innehåll just innan jag tänkt läsa den så valde jag att inte lyssna på den omgången bokcirkel. Men visst hade det varit jättekul att höra bland andra Leif GW Persson prata om den. Som jag förstått det går bokcirkeln till så här: tre författare (eller andra gäster) och en programledare läser en bo...

Jag tror att: Torsten Wahlund gör Kallentofts deckare lite bättre än vad de är. Fast de är bra! Men han är en superbra uppläsare till dessa böcker, med sina avsnitt med röster från de döda (ej spök). Sommardöden och Höstoffer har jag lyssnat på, och Midvinterblod läste jag, och bäst hittills tycker jag att Sommardöden är. I Höstoffer hade jag lite svårt att hålla koll på alla personer, vem var vem, vem var far och vem var son, och till vem nu igen. Mordmotivet kändes lite som en gäspning och huvudpersonen kriminalinspektör Malin Fors privata problem kändes som lite mer än jag kunde hantera, men detta är ändå en BRA deckare och jag kommer att läsa nästa också. Vad kommer den heta tro? Vårsorg. Vårbrott. Brottvår. Vårdråp. Dråpvår, haha! Majmord. Aprildåd. Då kanske Vårdåd är lite snyggare, men tja, kanske FÖR snyggt. Min röst går till Aprildåd. Men vad kommer det vara för väder? Vi har läst om kallaste vinter, hetaste sommar och regnigaste höst. Mest pollentäta vår? Betyg 3, Torste...

Kändes väl inte helt knasigt att ha de damerna i samma rubrik. Sent i går kväll visades filmen Sylvia, jag har sett den förut men skulle gärna se igen, tyvärr gick den för sent för min del så det blev inte av i går i alla fall. Men filmen fick mig att ta fram mitt exemplar av Sylvia Plaths dagböcker , en ganska så gedigen bok - men jag tänkte att eftersom den består av många års dagböcker kanske jag kan läsa nån i taget. Annars så började jag nyss att läsa Vinterträdgården av Christine Falkenland. Lämpligt nog startade jag läsningen utomhus, tills solen försvann bakom grannhuset, då blev det lite för kallt. Falkenland brukar jag gilla, kan inte hitta ett annat ord än "smärtsamt" just nu, men så brukar det vara. Finlirarspråk som jag bara kan bli imponerad av. Äsch, vad det där lät fånigt, men det får stå kvar. Falkenlands bok har just kommit i pocket, men Sylvia Plaths dagböcker har jag bara sett inbunden, och i vilket fall får man nog leta den begagnat.

Denna bok började jag läsa på min sommarsemester 2008, kom nära 400 sidor innan jobbet började och vilken bok det var som gjorde att jag la Allt åt sidan vet jag inte, men så blev det och sen låg den där ett helt år och lite till. Vill nämna detta och säga att det var boken helt oförtjänt att det blev så. Jag har tidigare beskrivit boken: skönlitteratur i dagboksform bestående av post-it-lappar, anteckningar, utdrag ur ordböcker, ordlekar, listor och lappar med bortsprungna och i enstaka fall upphittade katter. (Man skulle kunna göra en bok enbart med såna lappar och dela ut till alla som tycker att det naturliga för katter är att springa lösa ute.) Som jag också sagt tidigare kommer jag aldrig läsa nåt liknande. Den "handlar" alltså inte om något, förutom M, författaren själv. Ibland hänger jag inte med, men till skillnaden från andra böcker där jag inte hänger med så vill jag verkligen fortsätta läsa i den här boken. Jag kände också stor lust att anteckna i marginalen, bla...

Hm, även i år hade SVT tillgång till en ganska färsk intervju gjord med årets nobelpristagare (i fjol var det ju Le Clézio). Det var ju passande. Har kollat in ett par titlar, och hur bra hon än låter så är det nog inga böcker jag vill läsa, diktatur, förtryck, förhör. Även om det är gjort med humor och ett poetiskt språk så är temat inget som intresserar mig. Känner mig som en dålig människa som erkänner det. Tror att det nu i stället är dags för min första Murakami. Ska bokshoppa litegrann men hoppar över Müller. Kanske kommer de med finare omslag snart... Nästa år ska jag titta på alla författarporträtt/-intervjuer som Babel gör under 2010 för att lägga en bra gissning på nästa års pristagare. Nu sätter jag punkt för nobelpriset för denna gång.

Kul med Peter Englund! Nämen oj, det BLEV verkligen Herta Müller, jag hade nästan trott att akadmien hellre skulle tvärändra sig på grund av alla förhandsgissningar...

(Hade jag inte varit ledig i dag hade jag inte ägnat detta så mycket tid och tanke.) Kan inte låta bli att nämna Herta Müller, eftersom det namnet nämns i nästan alla förhandstippningar. Oddsen på Ladbroke är tydligen lägst på henne. Läs också Daniel Åbergs blogg. Vad jag nu menar med det, men jag läste hennes namn där först. Skulle aldrig i livet sitta i en direktsänd expertstudio inför och precis efter utnämningen, haha.

I morse innan jag riktigt var vaken hade jag en massa bra förslag på nobelpriskandidater, men nu minns jag dem inte riktigt. Ska inte rabbla upp en massa namn som jag läst eller hört i förhandstippningssammanhang, jag tror att det blir någon som jag aldrig hört talas om tidigare, någon som inte bor i vare sig Europa eller USA. Den där Alice Munro då förresten, vem är det? "Alla" är ju så lyckliga över att hennes böcker kommit i nytryck på svenska. Henne vill jag själv läsa, hon får bli min kandidat. En snabbkoll säger att hon är kanadensiska född 1931, skriver bara noveller - det låter väl definitivt som en möjlig pristagare.

Bild från Bokus (Självklart ska inte texten i detta inlägg vara i liten stil. Men hur många gånger jag än ändrar så är den det!!) Det syns nog inte riktigt hur fiiiin den här boken är, men det är den. Denna roman handlar om Ellen Key, första halvan av boken handlar till största delen om hennes kärleksaffär med litteraturkritikern Urban von Feilitzen, en kärleksaffär som nästan bara skedde brevledes, under många många år. Boken är väldigt tidsnära det 1880-tal och efterföljande tid den handlar om, språket är så fingerspetshittat för tiden att jag bara kan applådera. Det skrevs brev på riktigt, men de allra flesta av dem är förstörda och Jordahl har författat alla brev i boken själv, men för min del hade de kunnat vara skrivna precis så. Jag är så imponerad av tonen och ordvalen i hela boken. Kul också att lära känna en person som Ellen Key. De flesta, inklusive jag själv, säger "vem var hon egentligen, vad gjorde hon?" när hon förs på tal. Hon skrev inte skönlitteratur, men va...

Köpte Hemsöborna som nedladdningsbar ljudbok, det var väldigt billigt, under 40 kr. Detta var min första Strindberg! tro det eller ej. Inte ens i skolan har jag läst mer än något enstaka utdrag ur någon bok. Köpte Tjänstekvinnans son på bokrea för några år sen, men redan när jag köpte den gjorde jag det med motivationen att det var en snygg utgåva av en klassiker, och "kanske någon gång". Kanske blir det verkligen "någon gång", för Hemsöborna tyckte jag var en verkligt bra bok. Inte precis den typ av ljudbok jag brukar lyssna på så det mesta var över förväntan. Gillade särskilt alla detaljer om naturen, skörd och sådd, maten på bordet (jag blev sugen både på att baka bröd, kärna smör och steka strömming) och förstås alla människor. Den är verkligen som gjord för att göras film eller tv-serie av. Som jag inte heller sett. Det gick också undan ibland, inga långrandiga utläggningar och detaljer om det inte behövdes. Närapå att det gick för fort ibland till och med för ...

Lyssnar på ljudbok också. På utmärkta Höstoffer av Mons Kallentoft just nu, ja min tydligen vana trogen lyssnar jag nästan uteslutande på deckare i öronen. Återkommer till själva boken vid annat tillfälle, men nu till något viktigare. På kvällens promenad beskrevs i öronen av uppläsaren Torsten Wahlund hur kriminalinspektör Malin Fors och en kollega samtalade med en person i en bokhandel som hade koppling till ett av mordoffren. Personen hade på sig en gul t-shirt med Bruce Springsteen i grönt på. Jag tänkte "vilken cool t-shirt, en sån skulle jag... inte vilja ha, vem skulle jag vilja ha på min t-shirt?" Försökte med Lars Winnerbäck, Ulf Lundell, men nej. Just de två har såna stora, stora fans och jag hör inte till den skaran, vore fel av mig att se ut som en som kan alla deras texter utantill. Che Guevara? Alldeles för schablonmässigt. Försökte med ABBA också, om inte annat så på ett ironiskt sätt. Det är tydligen ett nytt sätt att t ex lyssna på musik, ironiskt . My...

Nu ska det gå lättare att göra kommentarer till blogginläggen. Om någon till min förskräckelse skulle vilja göra det . Nå, jag fick ju faktiskt en indikation på att försök hade gjorts, så jag är beredd nu om så skulle ske...!

På torsdag 8 oktober tillkännages årets nobelpristagare i litteratur. Kl 13 som vanligt. Jag är faktiskt ledig då, så jag ska passa på att se direktsändningen (minsann, det gjorde jag nog i fjol också).

Ja, jag gör ju det ibland, och nu är det dags för Martina Lowdens Allt , igen. Det är heller ingen bra bussbok för mig, för den är så bra och smart att jag måste läsa långsamt och noga. T ex avsnitten som bestod av lösklippta meningar (just nu minns jag inte var meningarna kom ifrån) som klipptes ihop till en hel berättelse, eller roman. Då var jag ju bara tvungen att dels läsa varje mening för sig och dels hela sammanhanget. Fantastiskt. Det är så många briljanta saker i den boken, varav flera är så smarta att jag inte fattar eller uppfattar dem alls. Jag kommer aldrig läsa nåt liknande igen. Jag har fortfarande ca 150 sidor kvar (av 600). Boken är skriven i dagboks- och tankeform och består också av citat, post-it-lappar, sms, listor. Jag vill också skriva listor! Ska snappa upp någon senare och fylla i.

Puh, det här var en pärs. Jag läste ut den bara för att jag tvingade mig, och för att jag då kanske skulle begripa nånting. Men asså, det gjorde jag nog inte. Så var det i hela boken, kanske passade den mig dåligt som bussbok: rätt var det var befann sig Diane och ibland även hennes kollega Elsa på nåt konstigt ställe hos nån person som jag inte fattade vem det riktigt var, som kunde berätta massor kring det som hade hänt i Bombyx, där Diane råkade befinna sig. Folk hade ibland två namn, och ibland användes det ena och ibland det andra. Ja, jag hade verkligen svårt att hänga med. Det här var uppenbarligen ingen thriller för mig. Jag minns inte ens nu efteråt hur det slutade, vem som var boven (fast det har tagit mig över en vecka att läsa de sista sidorna). Jag ville gilla denna, men gör det inte. Betyg 2, fast det är säkert generellt en uppmuntrande 3:a i alla fall, för den som gillar genren och avd. kvinnliga hjältar. Uppfriskande som tidigare sagt med Parismiljön trots allt. Fast li...