Mest pocket

Det fanns stunder när jag tyckte att det poetiska språket var lite väl tillrättalagt, vilket gör att det där läsflytet inte riktigt infinner sig (många korta, smådramatiska meningar) men på det stora hela tycker jag att Huset där humlorna bor av Stefan Casta, en bok för läsvana 9-åringar och uppåt, är en bok som känns bra i hjärtat. Det är en bok för den som gillar djur och natur, och inte räds en smula mystik. Jag lärde mig en hel del om humlor, och känner en ännu större längtan ut till naturen nu, just nu, när våren kommer, precis som i boken. Ibland hängde jag inte med i svängarna och det hände att jag pendlade mellan att läsa en sagoskimrande bok och en väldigt verklighetsförankrad nutidslärande berättelse. Men det ena kanske inte behöver utesluta det andra. Jag kan varmt rekommendera den till den som känner minsta intresse och är nöjd över att jag har läst den.

En sån bra bok jag valde till decembers bussbok (som det blev). Både lättläst och krävande roman om Myriam, en kvinna i 40-årsåldern som öppnar en restaurang och som inte verkar ha så mycket annat än den, men är nöjd med det. Nästan mellan raderna börjar en historia om det förflutna visa konturerna, och vissa bitar känns som rena rama spänningsromanen. Om boken nu börjar med Myriam och hennes restaurang och allt det hon gör på egen hand, så är det sen som att personer läggs till som +1, +1 och så vidare allt eftersom. Till slut har Myriam en hel del folk omkring sig, fast jag vet ändå inte om hon känner sig mindre ensam. Och om ensamheten i så fall är något dåligt. Vid ett tillfälle minns hon tillbaka till när kaoset började i hennes tidigare liv, och hon beskriver det som att äntligen är hennes liv på utsidan så som det varit på insidan länge. Den typen av träffsäkra beskrivningar gillar jag som bäst med den här boken. Jag tappade ändå lite läsfart i slutet. Det kan ha spelat...

Har läst The Help, på svenska Niceville, av Kathryn Stockett och jag vill bara säga hur fruktansvärt bra denna bok är. Väldigt många har redan läst den och vet om det. Jag önskar att ännu fler läser den, det är inte bara en bra bok utan jag tycker den är viktig också. Visst har vi i Sverige inte haft svarta hembiträden särskilt mycket, men allt handlar inte bara om en rasfråga heller utan också om makt och om härskarteknik. Att det som beskrivs i boken sedan hände så sent som på 60-talet är helt sjukt, det var alldeles nyss!  Boken är så bra skriven också. Det finns en antagonistfigur i boken, och fastän jag förstod rätt tidigt vem det var så var det aldrig irriterande och "för mycket". Det är nog exakt så det kunde vara och i andra sammanhang numera, är. Missa heller inte bokens eftertext.  Nu vill jag se filmen! Sen måste jag bara säga att det var en sån oerhört stor behållning att läsa den på engelska. 

Oline Stig har skrivit en roman om sina norska farföräldrar. Om jag förstår det rätt fanns inte mycket dokumenterat om dem, men det Oline Stig vet är att de var medlemmar i det norska nazistpartiet. Det var detta som gjorde att jag blev intresserad av boken - oftast är ju andra världskrigsberättelser skrivna från andra sidan. Jag är inte jättenoga med att gissa vilka delar som faktiskt är helt sanna i historien, även om jag förstås undrar då och då. Men jag läser detta som en roman. Därför stör "författarkapitlen" mig litegrann: författaren kommer in med sitt nutida "jag" i vissa kapitel och berättar om tillblivelsen av romanen, vistelsen i Norge och sökandet efter information där under en period (Oline Stig bor numera i Sverige). Det var inte så jättenödvändigt för mig att följa. Samtidigt förstås intressant att författaren väljer att ha med det dokumentära inslaget, och nu när jag läst klart den tror jag ändå att jag uppskattar det (även om det i vissa partier v...

Tunn bok, men inte lättläst för det. Inte enkelt att följa med i svängarna. Definitivt självbiografisk, väldigt speciell och personlig stil. Vet inte om jag är bäst på att fatta uttrycket "stilistiker" men jag använder det nu i alla fall. Kan inte direkt rekommendera den generellt (fast det gör jag aldrig, kom jag på), men tycker absolut att man ska läsa den om man är nyfiken. Jag tycker nog att den har berikat min läsning på flera sätt. Gillade den nog mycket, så här ett par dagar efter jag läst ut den.

Eller varför säger jag "lovely"! De var de väl inte, svarta ibland och sorgsna andra gånger, inte sällan irriterande, ofta smarta. Flera av novellerna läste jag om på direkten. GILLA. Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska - Claire Castillon. Jag är redo för att läsa en roman av henne. Författaren på omslaget för övrigt, franskare blir det inte. Sekwa förlag

Jag använder boktipset.se ganska mycket, har fått många boktips därifrån, inte minst från de läsare som är aktiva och skriver om sina läserfarenheter där. Men jag försöker komma ihåg att kolla på sidan med tips, som genereras efter att jag satt betyg på böcker jag läst. Finns en sida till också, som jag glömmer bort mellan varven, men nu kollade jag runt lite på bok.nu. Bläddrade runt på boksidorna där, och där finns både böcker jag själv satt betyg på, samt de jag inte läst. Dessa har en stjärnmarkering med vilket betyg bok.nu tror att jag kommer att ge boken. Och - det är som att de känner mig. Ja, jag tror också att jag inte skulle gilla: Tvåan och trean av Stieg Larsson Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson Grottbjörnens folk av Jean M Auel (tror jag har läst i den, men knappast mer än en femtedel, på 80-talet) Snabba cash av Jens Lapidus Och jag håller med om att jag förmodligen gillar Processen av Franz Kafka Räddaren i nöden av J.D. Salinger (den har jag ju faktiskt ...

För en gångs skull hade jag väldigt planerat  inte läst på baksidestexten. För en gångs skull kanske jag borde ha gjort det. Nu låter det som om jag tänker såga Vägen , men det tänker jag definitivt inte göra. Jag hade bara behövt vara lite mer beredd. Vill ändå inte skriva för mycket om den nu, men låt mig säga så här: var beredd på att läsa något långsamt, jagat och smärtsamt, vackert och förstört. Och på att du får tusen frågor under läsningens gång.

Den här boken måste nog någon förklara långsamt och exakt för mig för att jag ska förstå. Och då är vitsen ändå borta. Som jag beskrivit den tidigare på annat ställe: Ingen mening, inget mål. För mig. Om den funkar för andra är det finemang, men jag försöker helt enkelt att inte fundera mer på denna (våldsamma och brutala) bok.

Jag tror jag bestämt mig för att ta med fem böcker på semesterresan. Kanske inte läser alla, men så har jag att välja på. Minst en engelsk och det blir antagligen A Fair Maiden (Oates). Har en "busslista" också nu när jag läst ut Den sista cigarretten (som var bra) och det är Norrtullsligan av Elin Wägner, och efter det fortsätta på In the Kitchen av Monica Ali. Det kommer nog ta ett tag, så jag planerar inte längre fram än så. Oh, det kommer att komma så mycket roliga pocketar under våren. Om jag inte hinner läsa den innan dess (vilket jag hoppas) så kommer jag då att skaffa mig Min kamp av Karl Ove Knausgård. Del 1, då. Nu hade det ju passat med en lista med kommande pocketar, men jag fick lite minnesförlust förutom Knausgård, allt annat ligger senare fram i tiden och kändes lite väl tidigt att tipsa om (t ex Niceville i sommar - för övrigt obegriplig svensk titel på en bok som i engelskt original heter The Help , författare Kathryn Stockett).

Jag vet inte hur långa bloggrubriker man kan göra här, men den fullständiga titeln på boken är: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött . Jag har läst Alex Schulmans nya.  Jag har inte varit så "utsatt" för Alex Schulman: jag har hört talas om hans tidigare bloggande men aldrig läst, jag har skymtat till honom i nåt tv-program men inte tittat så noga, har läst någon rad här och där om vad folk tycker om honom - inte så positivt oftast.  Första gången jag ägnade Alex Schulman någon längre tid var när jag lyssnade på hans Sommarprogram, som jag tyckte var otroligt bra. Boken om hans pappa har jag inte läst, men inte uteslutit att det kan ske. Nu har det kommit en bok som handlar om ett år i Schulmans liv då väldigt mycket hände: året börjar med att han lämnar ett förhållande, och någon månad senare har en annan kvinna gjort entré i hans liv.  Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minst...

Puuh. Det känns så. Jag klarade det, och det är över. Det här var jättebra noveller, jag har verkligen ingenting att anmärka på vad gäller språk, upplägg, twist etc. Men ack så dystopiskt. Om man kan säga så. Det tog energi från mig att läsa denna bok. Jag är ändå jätteglad att jag gjorde det, för det var faktiskt fantastiska små berättelser. Jag vet inte var jag läste att vissa av novellerna var publicerade tidigare. Och sista novellen, Definition, är jag ganska säker på att jag har hört läsas på radion. Det var lite coolt. Bäst var: hm hm. Mellanområdet tror jag. Men Big Sister var också väldigt bra. Nu ska jag läsa nåt HELT annat.

Både boken och jag gick ut hårt och jag tänkte att detta blir årets (2011) bästa bok! Och nog var den bra, men jag lämnar den platsen öppet ett tag till. Jag tror inte Yates vill att det ska gå bra för någon. Men han beskriver människor och människoöden väldigt bra, inte minst kvinnor. I denna bok är nästan männen biroller, när jag tänker tillbaka. Bra, men var beredd på en skopa "elände" med dåliga relationer, mycket alkohol och talanger som rinner ut i sanden.

Den här boken kommer sannolikt avsluta mitt läsande 2010, jag har börjat på ny bok men kommer inte hinna läsa ut någon mer. Och det känns jättebra att "göra bokslut" med denna fina lilla pärla. "Lilla" bara för att den är rätt kort, 131 sidor. Men det är väldisponerade sidor och jag säger gärna att den är föredömligt kort. Det här är en bok som jag tror skulle passa som högläsningsbok, även om det nog inte är så vanligt med vuxenböcker som läses högt. När jag började läsa boken så ångade jag väl först på i mitt vanliga tempo, ungefär, men så märkte jag att boken krävde lite mer noggrann avvägning på orden. Till slut tänkte jag tanken om högläsning, och så började jag tyst läsa boken som om den lästes högt, och först då fick jag in rätt tempo i läsningen. Ett slags anti-tempo, ungefär som jag tyckte att Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger var. Nu gör jag något dumt, jag gör fel. Jag jämför med Igelkottens elegans . Det gör jag ju bara för att det ä...

Boken skriven på 50-talet, delvis för att inte säga till största delen självbiografisk. Claude, fransman, lär känna två engelska systrar och det är ett evigt tjatande om huruvida de är som syskon eller om han borde gifta sig med den ena eller ej. I början och slutet är den bra, men det jag mest minns är ena systern Muriels långa, långa dagboksfunderingar och brev om kärleken till Claude, och också om Claudes kärlek till henne. Väldigt, väldigt mycket om vilken slags kärlek det är. Om Muriel hade levt nu hade jag skickat henne boken "Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig" även om jag faktiskt inte är helt säker på hur det var fallet med Claude. Jaa. Nää. Men jag skulle gärna se filmen, är nyfiken på vad man gjorde av boken. Om det är "fritt efter" så kan jag tänka mig att det kan bli mycket spännande och romantiskt/tragiskt/upplyftande. Apropå film så har Roché även skrivit den för mig mer kända Jules & Jim och även den blev filmad, och den filmen har jag ...

Jamen läs den här, det är väl det jag vill säga. Även om du inte tror att du är intresserad av adeln/överklassen i Sverige. Det trodde inte jag heller att jag var. Men det här är mycket intressant, i klass med häpnadsväckande. Han är en bra skribent och reporter, af Kleen, jag hoppas få läsa mer av honom. Han och Nina Solomin (OK, amen) placerar jag lite i samma fack, journalister som även skriver en och annan bok i ett ämne som jag inte trodde jag ville läsa om, men de gör det intressant och viktigt och lättläst. Svante Weyler förlag

Denna bok lyssnade jag till tack vare att författaren läst in boken själv och valt att lägga ut den för fri nedladdning på sin hemsida. Frivilliga bidrag kan man skicka, vilket jag tänkt göra, men glömt bort tills nu när jag skrev det! Huvudperson är en kille kring 30 som dejtar mycket, men inte haft ett långt förhållande på länge. Han verkar inte jättemissnöjd, men tycks samtidigt ständigt leta efter tjejen som kan spela den kvinnliga huvudrollen i hans film. Särskilt är det väl en tjej, bokens "du", som han inte riktigt kan släppa. En "surrig" (positivt) relationsroman i modern storstadskulturfolksmiljö. Hur lät det? Så kändes det. Jag gillade den här, fast jag kände mig så ohemma i miljön, bland folket, med resonemanget. Författaren har en särskild pratig stil som går hem hos mig, till exempel avbrutna meningar eller rättelser i författarjagets egen text en stund efteråt. Jag gillar också greppet med kapitelordningen, efter att ha vant mig och förstått. Det v...

Jamen det här var en trevlig liten bok. Reportagebok om livet på campingar i Sverige, mestadels koncentretat kring de personer som säsongsbor på en och samma camping år efter år. Den är personligt skriven och man får läsa om Josefins kompisar, familj och andra bekanta som kommer och hälsar på henne i den hyrda husbilen, och också om bilkrångel och kontakten med husbilsuthyraren innan, under och efter färden. Ibland kändes det lite hånande mot campingmänniskorna, men det tror jag egentligen inte var meningen, det är bara det att författaren inte riktigt vistats i dessa kretsar och denna miljö tidigare. Ibland verkar hon trivas bra, ibland mindre bra. Det kan säkert bero på mycket mer än campingarna och camparna, det är ju lite skillnad på att få ett journalistiskt uppdrag och inte få hyra den husbil man vill och söka upp ställen och folk och betrakta dem med utifrån-blick, och på att välja själv att vilja ha en sån typ av semester. Det var kul att läsa i alla fall. Jag vill ha en hu...

Vill man läsa lättlästa deckare i fin miljö med mycket natur (i detta fall Gotland) och med flera "följetongspersoner" så tycker jag att Mari Jungstedt är ett bra val. Jag gillar detta, och även om det är lättläst är det inte sådär simpelt som jag tycker att många deckarserier kan vara. Med det avser jag språket, själva mordfallen är inte sådär så man trillar av stolen när man får läsa upplösningen, kanske har man redan i stora drag räknat ut det också. Även det skönt tycker jag och inte alls något jag stör mig på.

Har ju glömt att "avskriva" denna bok, jag har lyssnat klart och den var jättebra. Fick lov att lyssna på början igen, och sen fick jag även gå till en "riktig" bok och läsa lite extra i efterhand. Som jag nämnde i tidigare inlägg betraktar jag denna bok mer som en spännande roman än en deckare/thriller. Men jag kan ha fel. Läs den i alla fall. Omslag från nyutgåvan av pocketen, då boken heter Shutter Island (som originalet och filmen). Gillar man ljudböcker kan jag rekommendera den versionen, toppenuppläsning av Peter Andersson.