Att vara med henne - Alex Schulman
Jag vet inte hur långa bloggrubriker man kan göra här, men den fullständiga titeln på boken är: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Jag har läst Alex Schulmans nya. Jag har inte varit så "utsatt" för Alex Schulman: jag har hört talas om hans tidigare bloggande men aldrig läst, jag har skymtat till honom i nåt tv-program men inte tittat så noga, har läst någon rad här och där om vad folk tycker om honom - inte så positivt oftast.
Jag har läst Alex Schulmans nya. Jag har inte varit så "utsatt" för Alex Schulman: jag har hört talas om hans tidigare bloggande men aldrig läst, jag har skymtat till honom i nåt tv-program men inte tittat så noga, har läst någon rad här och där om vad folk tycker om honom - inte så positivt oftast.
Första gången jag ägnade Alex Schulman någon längre tid var när jag lyssnade på hans Sommarprogram, som jag tyckte var otroligt bra. Boken om hans pappa har jag inte läst, men inte uteslutit att det kan ske. Nu har det kommit en bok som handlar om ett år i Schulmans liv då väldigt mycket hände: året börjar med att han lämnar ett förhållande, och någon månad senare har en annan kvinna gjort entré i hans liv. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött är bokens långa titel. Efter att ha läst hela boken tycker jag inte längre att titeln låter så kärlekscorny.
Jag hade inget större behov av att läsa om Alex Schulman stora kärlek, men började bläddra och fastnade för ett avsnitt. Lite kul. Började från början och... ville fortsätta läsa.
Skriva kan han! Dessa dagboksanekdoter läste jag med stor behållning. Fnissar flera gånger åt vissa berättelser. Skulle dock gärna läsa fiktion av Schulman, särskilt tänkte jag på detta när jag läste vissa avsnitt i boken där hans fantasi skenar iväg och han spelar upp scener i sitt huvud. Kanske är det hans grej att skriva självbiografiska texter, men jag hoppas han hittar någon fler skrivarväg så jag inte behöver lära känna hela hans familj och vänkrets. ;-)
Fast jag läste i ett nummer av Vi Läser att unga läsare gärna vill läsa "sanna" böcker så det här är kanske en genre i tiden.
P.S. Den går väldigt fort att läsa! Så fort att jag tycker det är för fort, och nu saknar jag Alex Schulman litegrann. Tiden då jag fick umgås med honom var alltför kort.
Kommentarer
Skicka en kommentar