Bra men otäckt

Jens Liljestrands noveller (Paris-Dakar) är mycket bra, mycket välskrivna. Men man mår inte så bra av att läsa dem, haha. Inte direkt upplyftande. Jag har fått lite Oryx & Crake-vibbar, mest troligt för att vissa noveller känns som om de utspelar sig i framtiden - fast framtiden kanske är exakt här. Ungefär som Oryx & Crake. Apropå det så var jag tveksam först, men jag vill nu absolut läsa Margaret Atwoods senaste, som är en slags "tvåa", eller kanske åtminstone en till bok på liknande tema. Syndaflodens år heter den. Jag har tittat på den engelska pocketen, men det finns nog ingen god chans att jag klarar att läsa den på engelska. Ska försöka ta mig till ett bibliotek och låna den... eller så har jag så mycket att läsa att jag kan vänta på pocketen (ja).

Dessutom var faktiskt för en gångs skull det svenska omslaget finare än det engelska (pocketen i alla fall).

Men jag ska verkligen försöka hitta nåt glatt efter Paris-Dakar. Har länge funderat på att läsa om Flickornas handbok i jakt och fiske (Melissa Bank), och kanske blir det nu äntligen dags. Fast det har jag sagt flera gånger. Möjligen tycker jag ändå att det är för slösigt att läsa om böcker.

Noveller är för övrigt bra för att få upp läsfarten, för man vet och känner att snart är det slut, och jag bara måste veta hur det går. Och ofta är det ett lite oväntat slut, eller så kan man möjligen försöka sig på att räkna ut det innan, som jag gjorde med senaste avslutade novellen. Men den som pågår nu vet jag inte vad den ska få för twistigt slut.