Visar sig att jag nog gillar Östergren

Eftersom Schulmans bok gick så snabbt att läsa ut hade jag ingen plan för min nästa bussbok, och härommorgonen när jag skulle gå iväg till bussen insåg jag att jag inte hade någon ny bussbok i väskan! Jag hade inte många sekunder på mig att hitta något, och två meter ifrån mig låg nyligt inköpta Den sista cigarretten av Klas Östergren. Inget att fundera på, jag tog den. Har nu läst en bit och det är ju riktigt bra. Ursäkta att jag låter tveksam, jag trodde ju uppenbarligen på boken eftersom jag köpte den, men jag hade förväntat mig en högtravande eventuellt snobbig stil. Men det känns väldigt mänskligt eller rentav medmänskligt.

Just som jag började undra vad huvudpersonen egentligen sysslade med så kom jag till ett stycke där det beskrevs hur han skrev en pjäs. Då blev jag lite tveksam - är boken självbiografisk? Jag hade ingen som helst lust att läsa en självbiografisk roman just nu. Så tills vidare betraktar jag den som fiktion.

Apropå självbiografiska (eller inte?) romaner så pratade Carin Mannheimer - "mamma Carin" - i Mannheimer & Tengby i dag om En dåre fri av Beate Grimsrud, som jag påbörjade i höstas och tyckte var så bra. Det tycker jag fortfarande men den har blivit lagt åt sidan (som de flesta inbunda böcker blir av mig, tyvärr, jag läser mest på bussen och där vill jag bara ha pocket eller på sin höjd häftat). Men nu blev jag så inspirerad av "mamma Carin" att jag hoppas att jag tar mig an den snart igen. Nu har jag många böcker på kö som jag vill ha läst ganska snart. Grimsruds bok går ju dock rätt fort att läsa, så där är det väl bara att bestämma sig.