Mest pocket

Läste just ett reportage om förekomsten av katter i Haruki Murakamis romaner i tidningen Kattliv nr 5 2013. Och fick ett sådant sug efter att läsa mer Murakami (har endast Fågeln som vrider upp världen på min läsrepertoar). Hemma finns första delen av 1Q84, skall kasta mig över den så fort jag kommer hem från semestervistelsen ... vilket tyvärr är alltför snart, men vi tänker inte på det just nu. Lyssnar på Katedralen från havet (Idelfonso Falcones). Tyckte först Johan Rabaeus läste så bra, men nu tycker jag mer och mer att han inte tar allvarliga partier på - allvar, utan läser som om det är en småskojig bok mest hela tiden. Kanske skulle ha läst den som pappersbok ändå. Fast då hade jag aldrig läst den.

Ja. Jag hittade en lagerrensningssida på en internetbokhandel nära mig. (Och dig.) Vips var det 6 böcker på väg till mig. 172 kronor. Billigare än bokrea faktiskt. Ändå kände jag nu när jag stod och skulle leta två böcker (hittade båda!) i mina bokhyllor att nu räcker det kanske. Det kanske faktiskt är fullt här nu. Åtminstone skulle jag kunna försöka att inte köpa en bok förrän jag faktiskt tänker läsa den. Fast jag vet ju hur vi är, vi som gillar böcker. Vi gillar själva böckerna också, inte bara att läsa dem. Tänkte att det kan få komma en fin bild på hela högen med böcker när den väl har kommit. Så vad jag köpte får ni veta då.

Gillar inte alls Vårlik. Men jag kommer nog fortsätta lyssna ändå... fast det börjar locka mer att ladda hem Sommarprogram att lyssna på i stället. Läste i någon blogg att någon började bli less på Torsten Wahlund, som läser böckerna. Kanske stämmer det för mig också. Fast han läste ju de två första så oerhört bra. Men kanske är nyhetens behag över. Eller så är det textens fel, det är liksom inte samma nerv och driv, jag är mest bara less på alla karaktärer. "Och Tove." Om jag får höra det namnet en gång till (och det kommer jag ju, minst 20 gånger till) så kastar jag spelaren i backen. Jag passar nog verkligen inte att läsa bokserier, jag brukar ju faktiskt undvika det, eller snarare inte vara så jätteintresserad av det. I veckan var det en dokumentärserie om laestadianism på lokalradion, och det fick mig att vilja läsa Lewis resa av P-O Enquist, så nu har jag lånat den. Jag önskar att jag var en snabbläsare så jag kunde läsa allt så fort jag fick ett infall att göra d...

Ska vi byta - ska vi byta böcker? Ska vi byta böcker med varann? I dag är det Stora bokbytardagen . Först var jag verkligen entusiastisk, ville till och med arrangera en bokbytesdag i min stad. (Vilket med väderfacit i hand var verkligt tur att jag inte gjorde, regnet står som spön i backen i dag.) Sen började jag tänka mer och mer på vad jag i så fall skulle vilja byta bort. Det kändes dumt att byta bort något som jag tyckte var dåligt eller som jag tror är dåligt. Och de som är bra vill jag ju ha kvar...  Så mitt förslag till mig själv är att jag under en dag läser byter ut den bok jag egentligen läser till en helt annan bok, för en dag. Spännande liv. Men för er som KAN skiljas från böcker, bra eller dåliga (för jag tror inte det spelar någon roll), så uppmuntrar jag att byta böcker med varann. Jag har också valt vad jag ska läsa i dag, med anledning av pratet om kungen och "Gudfadern": Ers majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Vi säger ofta att "böcker är färskvara" och sorgligt nog så är det nog så. Säsongerna är jätteviktiga för böcker, och att författarna syns och hörs i olika media är till viss del väldigt avgörande för hur en bok säljer. Till exempel har jag noterat att Alex Schulman just nu medverkar i många radio- och tv-program. Inte jättekonstigt att just han gör det, men jag minns att jag hörde om när Jonas Gardell släppte sin senaste bok Om Jesus så var medieplanen noga uträknad. Han bokades in för tv- och radioprogram en eller två veckor innan första recensiondagen. På så sätt (gissar jag) hade intresset för boken uppkommit redan innan eventuella sågningar eller faktamotsägningar. Om nu det kan sägas vara ett ord. I alla fall så kan en bok sälja väldigt mycket under några få, sköra veckor. En bok som "alla" ska ha. Någon månad senare står alla böcker orörda i bokhandelns hylla. Spelar ingen roll om boken faktiskt var jättebra, har det slutat pratas om den så är det över. Tr...

Just nu läser jag New York-trilogin av Paul Auster och jag är alldeles lyrisk och går och tänker på boken mest hela tiden, och längtar efter att få tid att läsa (det är min bussbok, bussen är den tid jag har mest tid att läsa på en dag). Jag har just börjat på bok två. Böckerna hänger inte ihop mer än att de väldigt tydligt utspelar sig i New York och har antagit lite av deckarstilen. Förväntar mig dock inga mord, och jag är så väldigt nöjd över det. Jag vill ju läsa deckare utan mord, har jag kommit på. Ett mysterium, ett försvinnande, oförklarliga händelser, bra. Men att folk ska slås ihjäl på ett eller annat sätt... kom med nåt nytt grepp säger jag bara. New York-trilogin skrevs 1985 om jag minns och fattat rätt, den fanns i tryck så sent som för ett eller två år sedan men jag köpte min bok då nån gång. Tur för mig. Nu har jag drabbats av Paul Auster-feber och kollade genast upp Dårskaper i Brooklyn (Austers böcker utspelar sig oftast eller alltid i New York, inte alls någon nackd...

Eftersom jag valde samlad order och en av böckerna inte ens finns tillgänglig ännu, så kommer det dröja ytterligare ett par veckor innan jag har mitt bokpaket här. Väntar, väntar... inte för att jag på något enda sätt behöver de här böckerna nu, utan bara för att det är så roligt att se nya, ägda böcker. Jag har totalt accepterat att jag har mycket böcker och inte vill ha lite.

Var just ute på promenad och lyssnade på Filosofiska rummet i P1, ett samtal med amerikanske (fast han bröt lite lite på nåt europeiskt i sin i övrigt väldigt new yorkska amerikanska) filosofen Massimo Pigliucci. Jag citerar från SR:s hemsida: "Är vi människor så rationella som vi tror eller snarare rationaliserande - det vill säga i efterhand konstruerande samband och sammanhang som inte existerar?" Pigliucci är evolutionsbiolog och intresserar sig för forskningens ansvar. Kort sagt gillar han inte humbug och råder oss att ständigt ha struntpratsdetektorn påkopplad. När jag hörde detta tänkte jag att jag nu verkligen vill läsa Simon Singhs och Edzard Enrsts bok Salvekvick och kvacksalveri , en bok som jag annars tidigare tänkt förmodligen är intressant, men inget jag känt behov av att läsa. Sen kom jag på att denna filosof Pigliucci förmodligen skrivit någon bok själv, och det har han ju. Tyvärr inte översatt, men jag är ändå intresserad av Nonsense on Stilts litegrann....

Att beställa böcker är roligt. ROLIGT! Det är roligt att ute i kanten få se vad "andra har beställt". Eller "fler av samma författare". Sen när beställningen kommer så är det som minijulafton att öppna paketet fast jag vet vad det innehåller. Fina, fina böcker! Jag ska visa vad jag beställt när det kommer om ett par veckor. Hihihihi! För att försvara mitt beteende (öh, handlande, bokstavligt) så måste jag säga att ingen av dessa böcker finns tillgängliga i en bokhandel nära mig.

Hann se en bit av Gomorron Sveriges förmiddagsintervju med Leif GW Persson i dag. De pratade om vilka böcker (det måste ha varit kriminalromaner) han själv läste. Det framkom att han läst Stieg Larsson och åtminstone förstår varför folk gillar det. Men den han själv höjde till skyarna var Åsa Larsson. Han berömde hennes språk och menade att om hon inte hade skrivit deckare så hade detta varit det folk pratade om när de pratade om henne. Han jämförde henne med Torgny Lindgren och Kerstin Ekman. Kul! Han sa också att han uppskattade att läsa Håkan Nesser samt författarduon Roslund & Hellström.

Eller Achebe Chinua? Boken Things fall apart har nyss tryckts om, och den svenska pocketen från 2007 finns ute i butiker, utan att direkt ha synts tidigare såvitt jag vet. Jag tror ju fortfarande på att uppgifter läcker från Svenska Akademin, även om det inte varit uppenbart i år. Eller så är den boken aktuell av annan anledning - ja, som till exempel Bokmässan... men just därför.

Jag vet inte vad jag gick och tänkte på i morse, men det slog mig att de karaktärer som författarna hittar på (okej: skapar) måste bli rätt levande för dem. (Kanske därför som många skriver självbiografiska romaner just nu, för att slippa lära känna fler människor i sitt liv.) Särskilt tänkte jag att det måste gälla tecknade figurer, de får ju verkligen en kropp, ett ansikte, uttryck som går att se. Tänk Martin Kellermans Rocky, det måste ju kännas som att göra en dokumentär, till slut i alla fall.

Måste berömma Bokus i dag. I söndags la jag en beställning på Slow gardening , valde gratisfraktalternativet och i dag torsdag var den i min brevlåda. Nu var det en bok som fanns på deras lager förstod jag, och det var nog supertur att den bedömdes vara nog tunn för att gå ner i ett brevinkast. Men i alla fall. Jättekul. Den ska jag läsa i vinter och ladda inför nästa odlingssäsong. Jag var bara hemma en kort sväng och glömde ta med den, annars hade jag börjat läsa den redan nu. Den är så fiiin! Lustigt nog är den engelska originaltiteln The Thrifty Garderner. Jaja. Foto från Norstedts hemsida

Det var en del bokprat i radioprogrammet Mannheimer & Tengby i dag, trots att deras vanliga bokrecensent "mamma Carin" (Mannheimer) inte deltog i dag. Tomas Tengby berättade om franska thrillern Bombyx , av Anne Rambach, som jag tidigare berättat om att jag läst. Det var intressant att höra honom berätta om den, jag var ju inte jätteförtjust även om jag tyckte att den var bra för sin genre. MEN jag vill gärna påpeka att även Tomas Tengby gjorde kopplingen Diane Harpmann  - Lisbeth Salander! Så, då var det sagt. I en annan avdelning av programmet skulle den så kallade frukostklubben (i dag befolkat av två män) berätta om böcker som gjort skillnad. Även Bokhora har haft uppe en sån fråga tidigare. Redan då kände jag att det här är för stort, eller så är jag en för dålig människa som inte har lagt på minnet några stora, omvälvande bokögonblick som gjort att jag börjat tänka eller göra annorlunda. Men första frukostklubbaren kom med en bra insikt och nämnde uppslagsverket...

I senaste numret av Svensk Bokhandeln fanns en fråga: Har du nånsin tyckt att en bok varit så dålig att du slängt den? Jag har slängt flera böcker, men endast en som jag kommer ihåg att jag slängt av irritation över hur dålig jag tyckte den var. Stulen lycka av Warren Adler. Beskrivning av boken från Forum bokförlags sida: Snön faller över Washington. Ute på flygplatsen är det närmast oväder när Southair 737 lyfter från marken. Destinationen är Miami, ombord på planet finns Lily och Orson. Äntligen fyra hela dagar tillsammans! Det känns som en evighet efter alltför lång tid av smusslande, lögner och stulna ögonblick. Snart, efter kärlekssemestern, ska de ta det stora steget och bryta upp. Nu finns ingen återvändo längre.    Hemma väntar Edward och Vivien, ingen av dem anar att deras trygga tillvaro snart ska slås i spillror.    Så ändras plötsligt, genom ödets nyck, förutsättningarna. På några sekunder förändras fyra människors liv dramati...