Mest pocket

Jag läste mest boken Paris, chérie - så där säger folk, alltså av Ida Pyk för att den utspelar sig till största delen i Paris. Ni måste bläddra i den och kolla på insidan av pärmarna, massa fina små paristeckningar! Jag blev inte besviken på Parisinnehållet heller, det uppfyllde alla förväntningar. I övrigt var boken helt okej, möjligen ljum. Jag tyckte att det var ganska lite "go" i tjejen och kunde inte fatta hur hon kunde få modelljobb. Situationen hemma i Sverige kändes aningen tillrättalagd. Men sen tänkte jag att den här tjejen kanske inte är yvigare än så här, hon är ganska stillsam, känner saker men har inte behovet av att skrika ut det eller börja knarka. Ganska skönt, när jag kom på det. Ja, jag gillade boken i alla fall, den var läsvärd. Bild Rabén & Sjögren

Det fanns stunder när jag tyckte att det poetiska språket var lite väl tillrättalagt, vilket gör att det där läsflytet inte riktigt infinner sig (många korta, smådramatiska meningar) men på det stora hela tycker jag att Huset där humlorna bor av Stefan Casta, en bok för läsvana 9-åringar och uppåt, är en bok som känns bra i hjärtat. Det är en bok för den som gillar djur och natur, och inte räds en smula mystik. Jag lärde mig en hel del om humlor, och känner en ännu större längtan ut till naturen nu, just nu, när våren kommer, precis som i boken. Ibland hängde jag inte med i svängarna och det hände att jag pendlade mellan att läsa en sagoskimrande bok och en väldigt verklighetsförankrad nutidslärande berättelse. Men det ena kanske inte behöver utesluta det andra. Jag kan varmt rekommendera den till den som känner minsta intresse och är nöjd över att jag har läst den.

Bara titeln är ju så vacker. Och omslaget känns perfekt till både bok och titel. Opal bokförlag Tack vare booked.nu fick jag möjlighet att läsa Stefan Castas senaste bok, Huset där humlorna bor . En bok för spannet 9-12 år, ungefär. Jag tänkte genast att själv hade jag nog inte läst denna som 9-åring, men efter att ha läst lite mer så tar jag tillbaka det, det är inte alls omöjligt. Jag trodde det var småspök, men det var att förhasta sig. Småmystik, snarare. Jag ska inte säga så mycket om boken just nu eftersom jag inte läst den klart ännu, men det är helt säkert så att så fort jag förstod att huvudpersonen Myra Johanna, som inte har så många kompisar men inte verkar så bekymrad över det, har en pappa som jobbar borta långa perioder på en oljeplattform och: en hund som heter Morgon - Morgon! - och är - osynlig, då snörptes mitt hjärta litegrann och det var ingen tvekan om att jag skulle läsa vidare. Språket är oemoståndligt fint. Stefan Casta är en författare som hunnit ...

Jag nämnde i förbifarten att jag snart har läst ut Kapitulera omedelbart eller dö. Ja, jag testläste ju lite i den för någon månad sedan och tyckte att det verkade rappt och bra. I går fick jag bara tvärt för mig att prova läsa mer, och vips hade jag läst 90 sidor där jag satt under markisen i regnet. Eller ja, i skydd från regnet då. Är ju inte klar ännu, men jag tycker att det är makalöst bra. Rappt som sagt, varmt och insiktsfullt. Inte så lite sorgligt bakom den pladdriga (men smart pladder) ytan. Ungdomsbok. Varje kapitel har namn efter en nagellacksfärg.