Jag har blivit oväntat förtjust i dystopier. Margaret Atwood visade mig den vägen genom att jag läste Oryx & Crake. Har inte läst Hungerspelen, men sett första filmen (jag vet jag vet, jag "måste" läsa böckerna) och blev väldigt förtjust i tanken med olika grupperingar av folk och vad det innebär för - folk. Serien Divergent handlar om samma sak, och jag är förtjust i den här serien också. Bok ett, Divergent, tyckte jag var riktigt bra, allt presenterades och jag blev överväldigad. Mycket våld, som jag inte gillade men kände att det nog har en bakomliggande mening, kanske nästan som en egen roll. Det vet jag inte helt säkert ännu om det stämmer. Insurgent är del två, och som i stort sett alla "del två" i en trilogi så är den lite transportsträcka. Vi känner redan de flesta personerna, och historien ska fortsätta men inte ta slut än. Jag ledsnade rejält i mitten av boken och lyssnade på två andra böcker (se tidigare inlägg) innan jag lyssnade klart, men den sluta