Mest pocket

Nu vill jag läsa Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (Water for Elephants) (Sara Gruen) och även Elefantskötarnas barn (Peter Høeg).  Den sistnämnda för mig in på ytterligare ett tema: Böcker som andra säger inte är nåt vidare. Høoegs bok blir nummer ett i den kategorin, och så lägger jag till Sommaren utan män av Siri Hustvedt.  Bilderna hämtade från Bokus, förlagen är Bra Böcker, Norstedts och Norstedts. Bilderna på Bokus på inbundna respektive pocketupplagans omslag av Elefantskötarnas barn är spegelvända. Jag har boken 2,5 meter härifrån men orkar inte gå och kolla vilket jag har. Undrar om det ÄR olika eller om det råkade bli så. Måste ta reda på det. 

Kurortsromaner. Jag trodde att jag hörde (läste) detta uttryck första gången i samband med att Anneli Jordahl skulle komma ut med sin senaste roman Augustenbad en sommar och tänkte att jahapp, det var ju ett skojigt uttryck. Men sakta börjar jag förstå att detta är en slags "genre" som haft den benämningen ganska länge. Lyssnade på senaste Biblioteket i P1 nämligen, och där pratades det inte bara om Augustenbad... utan också om nytrycket av Thomas Manns tjocka roman Bergtagen , som är just en så kallad kurortsroman. Det nämndes också i programmet att det har skrivits så många kurortsromaner att det nästan verkligen borde vara en slags genre. Jag är uppenbarligen helt obildad, men det är okej. Hur som helst vill jag nu gärna läsa Bergtagen också, Augustenbad är redan inbokad för läsning sedan tidigare. Jag har flera gånger tidigare pratat om att det är kul att läsa i teman, och det är bland annat det som tilltalar mig. På tal om teman: råkar nog vara i ett sånt just...