Mest pocket

Det här har jag tänkt på några dagar. Man kan förstås ha en massa egna skäl till varför man läser - underhållning, tidsfördriv, intresserad av litteratur eller helt enkelt och kanske oftast bara för att man gillar att läsa. Men jag har tänkt på ett skäl till varför läsning är bra  nu ett tag, och det är helt enkelt för att lära sig om andra människor. Hur andra kan tänka, reagera och agera. Det känns extremt viktigt, för min föreställning är att det leder till större förståelse för andra. Ja. Det var faktiskt allt!

Läser främst i The Jar Bell av Sylvia Plath. Gillar den väldigt mycket. Tänker dock försöka mig på ett rejs med Siri av Lena Einhorn, eftersom hon ska komma och prata Siri von Essen och förmodligen lite August Strindberg också. Siri är alltså en roman om dessa två, jag har läst en del i boken och gillar den mycket. Stämningen från 1800-talet känns väldigt rätt. Den går att provläsa en bit ur på t ex Bokus.

Insåg att jag hellre surfade på telefonen på bussen än läste Himlen i Bay City. Inte för att jag tyckte den var dålig, utan för att jag gruvade mig över vad jag härnäst skulle få läsa. Och eftersom jag satt hemma och klappade på och läste någon rad då och då i The Bell Jar så bytte jag och tog med Plath på bussen i stället. Lite frustrerande att det nu går långsammare att läsa, 100 sidor i Bay City gick trots allt ganska snabbt, men efter ett par dagar hade jag fortfarande inte läst 20 sidor i Plath. Å andra sidan har det hänt väldigt mycket på 30 sidor i den boken.  Jag kommer absolut fortsätta läsa Himlen i Bay City, men kanske heller hemma än som uppladdning inför en jobbdag. Kul förresten att jämföra språk, även om den ena är översatt från franska och den andra är på originalspråket engelska: Bay City är smattrande ordrik, The Bell Jar är mer hotande vackert skriven.

Ja, det borde helt enkelt vara att boken ifråga blir utläst någon gång! Tycker att jag inte läser så lite just nu, men ingen bok blir någonsin utläst. Men både Slagskämpen (Mikey Walsh) och Ät mig (Agnès Desarthe) går rätt fort framåt. Och förresten gör Jag reser ensam (Tore Renberg) också det. Men som sagt, ingen är utläst ännu på ett tag. :/ Angående tidigare inlägg så slår det mig nu att alla tre på något sätt handlar om relationen till en avkomma! Fantastiskt konstigt.

Jag förstår tjusningen att läsa endast en bok i taget. Det blir som en hyllning till läsandet, och förstås härligt att gå upp i en berättelse helhjärtat. Själv läser jag alltid minst två i taget och tycker mellan varven att det är lite konstigt, men i morse på hundpromenaden slog det mig att egentligen är det inte konstigare än att följa flera tv-serier. Böckerna får inte vara för lika, men i övrigt är det faktiskt inga problem med att hålla isär olika berättelser. Sen tänkte jag på hur olika böckerna jag läser nu är, Ät mig (Agnès Desarthe) och Jag reser ensam (Tore Renberg). Fast sen slog det mig att båda behandlar ämnet relation till en avkomma, för att uttrycka mig kliniskt. Båda är riktigt bra också. Återkommer senare om mer kring dessa.

Ändå rätt glad i hågen började jag på En dag. Boken som jag tänkt läsa så länge som "alla" läser och som nu är film och allt, och alla köper boken efter att de sett filmen (de som inte läst den ännu). Läste en bra bit när jag gick och la mig i går. Och så plötsligt: nej. Jag fattar hur den här boken kommer vara och jag vill INTE läsa det. Den har jag nu lämnat och ska återställa till lånestället. Och det känns jättetråkigt att jag trots att jag försökte ändå inte har läst en bok som alla andra läser. I detta fall rentav en topplistebok. Jag har ett par böcker jag tänker läsa ut, men det borde gå fort och sen kanske jag tvärt kastar mig över nästa bok som alla andra läser och tycker är bra: Niceville, eller The Help som den heter på original och som jag skaffat mig (nu känns ju det ganska dumt gjort, jag kommer säkert ändå inte gilla den).

Läste ju ett par hundra sidor i De vilda detektiverna av Roberto Bolaño på min sommarsemester. Ett MYLLER, var väl det jag tänkte mest. Av folk och av ord. Inte dåligt men ett myller. Sen fick den paus ett tag. När jag började åka buss för säsongen tog jag fram den igen. Myller. Fick ändå lite mer struktur på läsningen nu, även om jag ska erkänna att jag inte riktigt fattade så mycket. Dessutom hade jag väl glömt lite sedan i somras. Men jag har fortsatt läsa och jag har också läst baksidestexten och lite efterord av översättaren, och nu gillar jag det här väldigt mycket! Imponerande samling ord. Är sugen på att nån gång läsa 2666 av författaren också, men den är ännu tjockare... så det kommer dröja. Eftersom den mest bara utspelar sig på 70-talet (än så länge i alla fall) så har jag faktiskt också blivit sugen på att läsa böcker som utspelar sig på 70-talet. Helst också skrivna då. Har inte specificerat tankarna kring det mer än så. Har ännu bara spontant kommit på Maken av Gun...

Hade tänkt undvika sådana här inlägg, där jag skriver vad jag läser. Detta eftersom jag så ofta tappar farten och inte läser färdigt, inte just då i alla fall. Läste häromveckan en bokblogg som var så snygg, blogginnehaverskan skrev endast inlägg på de böcker hon läst. Men mitt syfte med att ha bokblogg är väl inte riktigt på det sättet. Och nu läser jag verkligen denna bok, så jag behöver inte känna ågren över att jag snart har övergivit den för jag är på sidan 255 av 443 och jag tycker att det är SÅ bra: Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Dessutom ett lånat, oläst inbundet exemplar, och den är så tung och fin med sina vita sidor. Denna första del är ju utgiven i pocket nyligt, tvåan är utkommen, lika inbunden och fin som ettan jag nu har. Så den ågren jag nu känner är i så fall i vilket format jag ska komma att läsa tvåan (och resten) eftersom jag inte riktigt ger mig råd att köpa inbundna nya böcker. Och bibliotekens exemplar lär inte vara så vita och fina som denna bok jag nu ha...

Jag nämnde i förbifarten att jag snart har läst ut Kapitulera omedelbart eller dö. Ja, jag testläste ju lite i den för någon månad sedan och tyckte att det verkade rappt och bra. I går fick jag bara tvärt för mig att prova läsa mer, och vips hade jag läst 90 sidor där jag satt under markisen i regnet. Eller ja, i skydd från regnet då. Är ju inte klar ännu, men jag tycker att det är makalöst bra. Rappt som sagt, varmt och insiktsfullt. Inte så lite sorgligt bakom den pladdriga (men smart pladder) ytan. Ungdomsbok. Varje kapitel har namn efter en nagellacksfärg.

Började läsa De vilda detektiverna av Roberto Bolaño i helgen. Den verkar bra. Surrig och inte så lite litteraturnördig. Vi får väl se vad det blir, har bara läst ca 40 sidor ännu (av liksom 700). Men nu känner jag mest för att fortsätta läsa i Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård, som jag läst ungefär lika långt i. Tja, det kanske kan få vara så, att jag växlar lite mellan olika böcker. Den är ju då också tjock, för övrigt. (Det finns en tanke som gnager i mig, och det är att jag föredrar Min kamp för att den är inbunden. Och större. Större stil. Jag har inte problem med att läsa pocketar, men kanske börjar jag ändå få 40-årssyn.) Jag, som helst inte läser tegelstenar pga att det tar så lång tid, har insett att jag får "ta" de här tjocka böckerna också. Nyss läste jag ut Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, och den var bara på 170 sidor. Precis före det läste jag En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella, och den var mittemellantjock och okrånglig, vilket...

Nu är det dags för mig att datorisera mindre och läsa mer. (Avser inte bloggande utan surfande.) Sitter och är lätt stressad över att jag återigen har börjat läsa på så många böcker och vill läsa dem allihop. Insåg just att jag snart har ytterligare fyra böcker som vill läsas, alla behöver inte läsas genast, men planen är ju självklart att göra det någon gång. Visst är böcker lite troféer för mig. Inte minst insåg jag det på bokbytardagen då jag inte ville lämna ifrån mig någon bok. Allra helst vill jag ju dock läsa dem och inte bara ha dem. I går köpte jag ytterligare en ny bok, fast den har jag faktiskt vikt till semestern, den är på ca 700 sidor: De vilda detektiverna av Roberto Bolano. Den längtar jag till mest av allt, men jag får hålla ut faktiskt, jag har inte så långt till semestern (tjohoooooo). Nu ska jag faktiskt ta kaffekoppen och gå ut på altanen och läsa (fortsätter på Och allt skall vara kärlek). Det är skugga på altanen än så länge, men jag tror det är nog varmt än...

Varför tjuvläser jag?! Med det menar jag att jag håller på med en eller två böcker, men köper/lånar/hittar/känner mig väldigt sugen på en annan bok, börjar läsa i den bara för att se hur den verkar, och så tycker jag att den verkar såååå braaaa så jag vill hellre fortsätta läsa i den. Senaste sådant fynd är Boys av Anna Ringberg. Länk till Bokus för att läsa om boken.

Min bussbok är oftast min ordinarie bok, eftersom bussresorna gör att jag läser regelbundet. Så min huvudbok tillika bussbok är A Fair Maiden av Joyce Carol Oates. På engelska alltså, jag har fått upp farten på att läsa på engelska sedan de dryga 500 sidorna av In the Kitchen (Monica Ali). Vet inte varför det känns kul, men det gör det. (Och jag inser mer och mer vilket enormt jobb det är att vara översättare.) Denna Oates är dessutom föredömligt lagom tjock (menar: för att vara Oates) med sina 231 sidor. 50 sidor in i boken är jag väldigt förtjust i alla fall. Boken har nyss kommit ut på svenska och heter då En fager mö . Hemma läser jag sporadiskt och växlar ofta mellan olika böcker, men just nu är det faktiskt en chiclit som jag tål och rentav roas av (menar absolut inte att låta snobbig, jag skulle gärna läsa såna mellan varven men har problem med den här genren): En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Jag har dock just lånat hem en ungdomsbok också som jag jättegärn...

Så ohyggligt och märkligt svårt jag har att läsa bok hemma. Datorn tar den tiden för mig. Men nu längtar jag lite efter att ha en riktig sängbok (har tv i sovrummet, men egentligen räcker det att den står på, jag behöver inte titta så noga). Tycker att påbörjade Beate Grimsruds En dåre fri ligger nära till hands, men jag tycker egentligen att det är en dagsljusbok. Undrar om jag kanske ska ta nåt riktigt lättsamt som sängbok - Flickornas handbok i jakt och fiske till exempel. Fick en välvillig varning för att läsa denna usla bok - till saken hör att jag läste den för 10 år sen och tyckte den var jätterolig och bra! Jag läser sällan om böcker nuförtiden, men eftersom jag bara minns att jag gillade den men inte riktigt vad den innehöll så är jag jättenyfiken på att läsa om den. Jo, jag ska prova nu i kväll. Även om jag nog kanske gärna vill se Big love som just började efter min nya favoritserie Sherlock som dock just visats för sista gången på ett bra tag, och det med värsta, värs...

Det här inlägget är mer som en påminnelse till mig själv, att detta är böcker jag faktiskt funderat på och velat kolla in närmare. Det handlar om äldre böcker, det är därför jag behöver påminnas. Torgny Lindgren: vad som helst egentligen, men jag fastnade för Dorés bibel. Och! Jag kollade just i min bokhylla (tack för att jag börjat ordna böckerna i bokstavsordning), och jag har den! Den är inte jättetjock heller. Märta Tikkanen: Rödluvan. Denna har jag lånat av en person. Jag läste ju Tikkanens Två för ett tag sedan, biografin om Märta och Henrik Tikkanen, och då blev jag sugen på att läsa en bok som var en roman av henne. Har hört att den är svårtillgänglig, men vill testa ändå. Synd att jag inte läste den på direkten efter Två. Skulle vilja läsa alla tre systrarna Brontë. Jag vet inte ens om jag har läst Jane Eyre, eller om jag bara vet allting om den ändå. Tror att jag har Wuthering Hights, just på engelska alltså, men nånting säger mig att den kommer aldrig bli läst, på de...

Just nu läser jag New York-trilogin av Paul Auster och jag är alldeles lyrisk och går och tänker på boken mest hela tiden, och längtar efter att få tid att läsa (det är min bussbok, bussen är den tid jag har mest tid att läsa på en dag). Jag har just börjat på bok två. Böckerna hänger inte ihop mer än att de väldigt tydligt utspelar sig i New York och har antagit lite av deckarstilen. Förväntar mig dock inga mord, och jag är så väldigt nöjd över det. Jag vill ju läsa deckare utan mord, har jag kommit på. Ett mysterium, ett försvinnande, oförklarliga händelser, bra. Men att folk ska slås ihjäl på ett eller annat sätt... kom med nåt nytt grepp säger jag bara. New York-trilogin skrevs 1985 om jag minns och fattat rätt, den fanns i tryck så sent som för ett eller två år sedan men jag köpte min bok då nån gång. Tur för mig. Nu har jag drabbats av Paul Auster-feber och kollade genast upp Dårskaper i Brooklyn (Austers böcker utspelar sig oftast eller alltid i New York, inte alls någon nackd...

Alltså jag läser väl inte deckare SÅ ofta, så det är väl därför jag nu tycker att det ska bli så spännande att få veta upplösningen i Stråk av rött av Elizabeth George. Eller så är den helt enkelt bra. Jag har tidigare haft en misstanke men den kanske är för hemsk för att ens en författare skulle ta tag i den. Dock måste jag fortfarande säga att det är lite för många personer med i boken både för min smak och för min förmåga att hålla isär dem. Dessutom har de konstiga namn. Eftersom boken utspelar sig i England hade jag väl väntat mig vanliga Bill och Jane-namn, men de heter helmysko saker här. Exempelvis Cadan, Jago, Benesek, Selevan, Lew. En plats heter Casvelyn. Jag noterar också att den gästspelande chefspolisen (typ, i alla fall) är kvinna och har samma intialer som Thomas Lynleys kvinnliga polispartner. Slump tror jag inte, men jag är inte helt säker på varför man som författare väljer att göra så. En annan deckare har jag här hemma och hade inte alls några planer på att läsa...

Känner mig så omåttligt nöjd över att läsa en bok som kom ut 1956. Jag kanske inte har nämnt vad jag läser? Boken är Den långa kyssen av Henri-Pierre Roché. Bra.

Som gjort för en dags läsning, eller några timmars åtminstone. Tyvärr har jag en benägenhet att fastna framför datorn, trots goda förutsättningar för annat. Funderade lite lätt på att ta hund, bok och kaffetermos och promenera iväg och sätta mig någon annanstans och läsa. Fast min hund har rätt svårt för att sitta stilla särskilt långa stunder, så min egen altan är nog ett bättre val egentligen. Ska bara invänta att solen når fram! Hösten känns som en bra årstid att läsa Paul Auster på. På samma sätt som jag tycker att Woody Allenfilmer (helst äldre) är väldigt höstiga.

Har läst ca 30 sidor i Kallifatides nya bok. Inte är den dålig, men inte vad jag kände för just nu, egentligen.