Mest pocket

Nu bestämmer jag mig här! Först läser jag Steglitsan, av Donna Tartt, som jag just lånat hem och börjat läsa i. (Förutsatt att jag tycker att den är läsvärd, har läst väldigt delade meningar om den, och den är tjo-ock.) Sedan läser jag min julklappsbok som jag kommer få av mig själv. Jag kan faktiskt inte säga vad den heter eller vem som har skrivit den ännu. Jag har endast lagt den flyktigt på minnet, knappt läst på baksidan, och chansköpte. En riktig överraskning alltså! Annars brukar jag välja min bokjulklapp mycket noggrannare. Det kan också bli så att Steglitsan läses hemma och julklappsboken på bussen, då sistnämnda är en pocket. Och så skjuter jag alla andra påbörjade böcker åt sidan. Försöker att inte ens tänka på dem, för då kommer jag bara tänka "hmm, men den verkar ju så bra" och så kommer jag inte läsa ut nånting i alla fall. Måste försöka bota denna outläsarsjuka nu! :-) Läste någonstans att Steglitsan fått kritik för valet av översatt titel (eller inte att...

När jag först såg Definitionen av liv och såg att den hoppade mellan årtal (på ett spann om tio år) så kände jag lite neeej. Jobbigt. Men det är inte jobbigt, utan känns naturligt. När man har läst om en sak så vill man veta bakgrunden till det. Gäller bara att komma ihåg att spana i kapitelrubriken vilket år det är. Och vilket år det var i förra kapitlet. Människorna känns väldigt äkta, det är väl vad jag kan säga än så länge. Och att det är hyfsat eländigt... Jag vet inte om jag varit blind och döv, men jag har inte hört så mycket om den här boken förut, och jag kan inte förstå varför!

Av en slump började jag läsa en bok i dag, en roman som jag faktiskt varit nyfiken på, men eftersom jag har en sådan "kö" på bokläsningen så låg väl en diffus plan på att ta den lite senare. Men nu kommer jag ta den tidigare! Wild av Cheryl Strayed och Undersökningen av Kristina Hultman får vänta lite. Boken är Lasarus kvinnor, skriven av Marina Stepnova. Det är förlaget 2244 som varit så kloka att de gett ut denna ryska roman i Sverige. Berättelsen började väldigt direkt och grep genast tag i mig och jag känner mig ganska säker på att jag kommer att tycka om hela boken. Enligt beskrivningen blir det rysk 1900-talshistoria skildrat genom tre kvinnor. Jag vill inte läsa så mycket mer om boken ännu, har gjort det tidigare men kände mig ändå helt överraskad av ungefär varje ord när jag läste de 25 första sidorna i rask takt. Bild från Bokus  

Vad trevligt det var att läsa en ren underhållningsroman. De historiska detaljerna från senare delen av 1600-talet i De skandalösa känns noga studerade av Simona Ahrnstedt och det ska hon ha kred för, men det här är ingen mossig kärleksroman, historien och dialogen i övrigt är väldigt fräsch och moderniserad. Mellan varven var jag lite fundersam på att dialogen ibland kändes nog så uppdaterad. Sa man verkligen "ha sex" (ja, det var ju ett exempel också) under stormaktstiden? Finns det verkligen en chans att människorna på den tiden hade ett så fritt tänkande som några av figurerna i boken? Men det kanske är jag som är mossig, och hur som helst är det rätt drag för denna roman, det hade inte blivit den underhållningsbok som det nu blev utan det sätt som storyn drivs fram. Och jag uppskattar humorn i uttryck som "greve söker fru". Något enstaka personporträtt tyckte jag blev alltför outvecklat, men den som är intresserad av en lättläst kärleksroman i svensk histor...

Här är en bok jag kommer  att läsa ut. Jag måste nämligen, jag har fått den av Booked.nu för att läsa den och skriva om den, haha. Simona Ahrnstedts senaste roman De skandalösa. Det kommer nu inte bli ett problem, för jag gillar att läsa den. Historisk kärleksroman! Jag trodde det inte. Jag trodde ändå att det skulle kännas fånigt och i värsta fall klichéartat. Men det gör det inte. Nå, jag har ett par hndra sidor kvar, så än är inte sista ordet sagt. Men det känns icket tvångsmässigt att läsa den, tvärtom undrar jag vad det ska bli av det hela (och då trodde jag ändå att jag lätt skulle räkna ut det á la Harlequinroman. Öh, som jag nog inte läst någon, så vem är jag att antyda nåt).

Funderade i dag på att officiellt kalla detta för en "läsblogg", eftersom jag så sällan läser ut en bok utan i stället börjar på nya jämt. Inte för att jag exakt vet vad som skulle bli skillnaden, men jag tänkte att då kanske jag skulle "våga" skriva oftare i stället för som nu, tycka att det tjusigaste med bokbloggsinlägg är när man har läst ut en bok och har något fyndigt att säga om det. Vilket jag då sällan har. (Även om jag läst ut den.) Men nu har jag ju faktiskt läst ut en bok! Alltings början av Karolina Ramqvist. Den var bra! Hoppas det räcker så, fyndigare orkar jag inte vara för tillfället, mitt i natten som det är.

Den här veckan (sista före semestern) försöker jag läsa ut böcker som jag bara har "slutet kvar" på. I går blev jag klar med Tiger, tiger av Margaux Fragoso. En självbiografisk bok om uppväxten med en pedofil (som inte var en släkting). Det låter nog känslokallt att säga det, men den var mycket intressant. Jag kände att jag fick psykologiska inblickar i både pedofilen och offret. Det var ju förstås så att flickan blev manipulerad, men det var inte jättetydligt och det var egentligen först i slutet jag kände att jag fick hela bilden, fast ändå inte helt då ens. Därför var det nog synd att jag inte sträckläste den (vilket boken faktiskt inbjuder till), för jag kände att jag hade tappat lite på vägen som den legat undanlagd. Betyget blir 3, för jag saknar ändå vissa säcksihopknytningar. Men Margaux Fragoso skriver mycket bra och jag hoppas hon får anledning att återkomma i boksvängen, gärna med en roman. Slaskläsning är ju taskigt sagt, men det var min spontana tanke. Jag s...

Och då pratar jag inte om skräckböcker. En genre som är helt utesluten i mitt läsande, alltså, det kommer inte på fråga, fattar du. Slutpratat. Nej, det började med att jag hörde Fredrik Lindströms prata om sin (då) nya bok (nu är den ju inte alls ny, ett halvår gammal) När börjar det riktiga livet? och han sa att folk, de längtar till att jobbet slutar för dagen, för då börjar det riktiga livet. Sen blir det "till helgen" och sen "när det blir semester" och jag kände ba Gulp, det här kommer ju kännas hur tragiskt som helst. Jag gick en fin medelväg där, jag gav bort den i julklapp och tänkte antingen få en recension och/eller så tjuvläsa lite själv. Det har inte blivit av ännu. Mer nyligt lyssnade jag på ett tidigare program av Biblioteket i P1 där jag tror att temat var debutanter med närhet till naturen. Ena författaren var Tomas Bannerhed och boken Korparna , Augustprisvinnaren i romanklassen 2011. En bok jag verkligen hoppas att jag kommer läsa, så mycket ...

I sommar kommer Linda Boström Knausgårds novellsamling Grand mal i pocket. Det gjorde mig glad. Jag bläddrade i den inbundna tidigare i vinter eller höst, och fastnade omedelbart för några textrader i en av novellerna. Tyvärr kunde jag inte känna just då att jag kunde spontanköpa en inbunden bok. Men det har grämt mig lite. Nu är ett av sommarens bokköp bokat i alla fall. Och ja, det är "fru Knausgård". Jag hittade just nu ingen bild på förlaget Modernistas hemsida, men gå in där och kolla vilka bra böcker de ger ut. Som jag tror i alla fall. Många klassiker, roligt. Marguerite Duras, Förbländningen av Canetti, sen den där roliga New York-guiden och kokböcker av Nigella Lawson. Och då har jag inte nämnt Bodil Malmsten. Och oj! Den här bara måste jag läsa, Simone de Beauvoirs Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer. Mycket intressant!

Oväntat nog läser jag den självbiografiska ("en memoar" står det på omslaget) Tiger, tiger av Margaux Fragoso. Handlar om det incestförhållande Margaux hade med en vän till familjen (enkelt uttryckt), Peter i många år. Jag tycker att boken inte bara handlar om det, utan allmänt om en ostabil uppväxt, där varken mamman eller pappan var särskilt mycket att luta sig mot (psykisk sjukdom samt alkoholism). Detta är inte min typ av bok vanligtvis, men Fragoso skriver bra, hon är en skribent och inte någon som enbart "behöver skriva av sig", även om hon nog behöver det också. Hon är skicklig. När mamman (ovetandes) försvarar Peter mot Margaux pappa så håller jag på mamman och Peter, för pappan är ju så knäpp, full och manipulerande. Sen kommer jag på att jag borde ju inte heja på Peter heller...  Den är bra i alla fall, för att Fragoso skriver bra. 

Nu vill jag läsa Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (Water for Elephants) (Sara Gruen) och även Elefantskötarnas barn (Peter Høeg).  Den sistnämnda för mig in på ytterligare ett tema: Böcker som andra säger inte är nåt vidare. Høoegs bok blir nummer ett i den kategorin, och så lägger jag till Sommaren utan män av Siri Hustvedt.  Bilderna hämtade från Bokus, förlagen är Bra Böcker, Norstedts och Norstedts. Bilderna på Bokus på inbundna respektive pocketupplagans omslag av Elefantskötarnas barn är spegelvända. Jag har boken 2,5 meter härifrån men orkar inte gå och kolla vilket jag har. Undrar om det ÄR olika eller om det råkade bli så. Måste ta reda på det. 

Såg i dag Karl Ove Knausgårds Min kamp 2 i nyutkommen pocket. Yay! Men... det känns som att jag vill läsa de böckerna inbundna nu. Läste ettan i inbundet och det kändes så rätt. Svårt att förklara. Vissa böcker blir jag mer sugen att läsa när de kommer i pocket, andra tvärtom. T ex kommer jag aldrig att läsa Britt-Marie Mattssons tjocka roman om Kennedyklanen Vi tolererar inga förlorare i pocket. Nu behöver jag inte det heller eftersom jag har den inbundna, men hur som helst. En annan ny pocket jag såg blev jag tvärtom mer förtjust i än den inbundna (vilket är min vanliga reaktion): Det bästa av allt , Rona Jaffe. Skriven på 50-talet, intressant ämne: dåtida unga kvinnors drömmar, snyggt omslag. Forum gav ut den, pocketen kom i Månpockets regi. Vanligtvis är det alltså pocketar som får följa med mig hem, jag gillar små fina miniatyrsaker, böcker inget undantag. Förutom alla andra fördelar, priset, liten plats, lätt att ta med. Men hur det blir med Min kamp 2 vet jag inte ännu. Vi...

Hm, denna bok vill jag nog läsa faktiskt. När börjar det riktiga livet , noveller av Fredrik Lindström. Han gästar SVT:s Sverige just nu och är hur som helst alltid rolig att lyssna på. Inte minst gjorde han sig väldigt bra när han gästade Babel i torsdags. Och i säsongspremiären av På spåret i går var han verkligen i högform. Annars läser jag just nu nåt helt annat: Mikey Walsh: Slagskämpen, original Gypsy Boy . Biografisk bok om/av en kille och hans zigenska uppväxt i England på 80-talet. Pappan har redan innan han har fötts bestämt att hans son ska bli en "slagskämpe", en boxare, och uppfostrar honom därefter, bland annat ska han "tåla slag" redan som liten fyraårig pojke. Baksidestexten vittnar om att Mikey i tonåren inser att han är homosexuell, något som knappast ens låtsas förekomma i hans familj, eller släkt, eller deras vän- och boendekrets. Från början tyckte jag boken var lite stolpig och nog så avmätt skriven, men antingen har jag vant mig eller så...

Dessa böcker vill jag läsa just nu: Bronsåldersmordet , av Jonathan Lindström Försvunnen värld , av Maja Hagerman Arkeologiska upptäckter i Sverige , av Anna Lihammer Länkar och bild har Bokus bistått med. 

Kurortsromaner. Jag trodde att jag hörde (läste) detta uttryck första gången i samband med att Anneli Jordahl skulle komma ut med sin senaste roman Augustenbad en sommar och tänkte att jahapp, det var ju ett skojigt uttryck. Men sakta börjar jag förstå att detta är en slags "genre" som haft den benämningen ganska länge. Lyssnade på senaste Biblioteket i P1 nämligen, och där pratades det inte bara om Augustenbad... utan också om nytrycket av Thomas Manns tjocka roman Bergtagen , som är just en så kallad kurortsroman. Det nämndes också i programmet att det har skrivits så många kurortsromaner att det nästan verkligen borde vara en slags genre. Jag är uppenbarligen helt obildad, men det är okej. Hur som helst vill jag nu gärna läsa Bergtagen också, Augustenbad är redan inbokad för läsning sedan tidigare. Jag har flera gånger tidigare pratat om att det är kul att läsa i teman, och det är bland annat det som tilltalar mig. På tal om teman: råkar nog vara i ett sånt just...

Fanns andra lösa planer för denna helg, men snuvkänningar hos både den ena och den andra gör att det läggs på is, och planen nu ligger mest för stilla hemmaliv. Ganska skönt! Jag känner verkligen för att läsa Falkenland, så jag tror att jag tänker göra det. Blev en tidig morgon med långpromenad, så förutom att gå och handla lite så har jag dagen fri nu, typ. Tänk att en i stort sett feel bad-bok gjorde att jag fick tillbaka läslängtan. Eller läslängtan har jag väl hela tiden, men att jag faktiskt läser menar jag. Börjar förresten inse att en av böckerna i 4 x prosa, Min skugga, har jag ju redan läst. Nåja, ingen förlust, det är verkligen toppen att köpa en pocket (till priset av en, liksom) och få fyra böcker, så om jag endast läser tre är det gott nog. Jag läste förresten ca 25 sidor i Siri i går, Lena Einhorns roman om Siri von Essen (och August Strindberg) och den verkar jättebra, verkligen nåt för mig. Den boken har jag inte hemma så jag kommer fortsätta på den en annan gång.

Har i några dagar tänkt skriva lite om att jag inte läser så mycket just nu, jag är typ trött på veckorna och umgås på helgerna. Nånting sånt. Men så insåg jag i dag att - jag läser visst! Av någon anledning så tog jag med mig en bok på, hm, toaletten häromdagen. Och i morse insåg jag att jag läser ju den boken (man kan t ex läsa när man borstar tänderna, så det så). Det är Christine Falkenland, en pocketutgåva med fyra av hennes romaner och pocketutgåvan heter 4 x prosa . Riktigt bra. Jag har läst flera böcker av Falkenland förut, den näst senaste Vinterträdgården tyckte jag var sisådär, men de tidigare har jag verkligen tyckt om. Det är inte direkt glada böcker, t ex gillar jag varken huvudpersonen eller hennes mamma, som verkar vara de centrala figurerna i första boken Släggan och städet . Men jag gillar verkligen att läsa om dem, det är så oerhört bra skrivet. Skulle bara säga detta lite snabbt, och nämna att Christine Falkenland inledde säsongens Babel nu i kväll, med anledni...

Hade tänkt undvika sådana här inlägg, där jag skriver vad jag läser. Detta eftersom jag så ofta tappar farten och inte läser färdigt, inte just då i alla fall. Läste häromveckan en bokblogg som var så snygg, blogginnehaverskan skrev endast inlägg på de böcker hon läst. Men mitt syfte med att ha bokblogg är väl inte riktigt på det sättet. Och nu läser jag verkligen denna bok, så jag behöver inte känna ågren över att jag snart har övergivit den för jag är på sidan 255 av 443 och jag tycker att det är SÅ bra: Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Dessutom ett lånat, oläst inbundet exemplar, och den är så tung och fin med sina vita sidor. Denna första del är ju utgiven i pocket nyligt, tvåan är utkommen, lika inbunden och fin som ettan jag nu har. Så den ågren jag nu känner är i så fall i vilket format jag ska komma att läsa tvåan (och resten) eftersom jag inte riktigt ger mig råd att köpa inbundna nya böcker. Och bibliotekens exemplar lär inte vara så vita och fina som denna bok jag nu ha...

Jag nämnde i förbifarten att jag snart har läst ut Kapitulera omedelbart eller dö. Ja, jag testläste ju lite i den för någon månad sedan och tyckte att det verkade rappt och bra. I går fick jag bara tvärt för mig att prova läsa mer, och vips hade jag läst 90 sidor där jag satt under markisen i regnet. Eller ja, i skydd från regnet då. Är ju inte klar ännu, men jag tycker att det är makalöst bra. Rappt som sagt, varmt och insiktsfullt. Inte så lite sorgligt bakom den pladdriga (men smart pladder) ytan. Ungdomsbok. Varje kapitel har namn efter en nagellacksfärg.

Började läsa De vilda detektiverna av Roberto Bolaño i helgen. Den verkar bra. Surrig och inte så lite litteraturnördig. Vi får väl se vad det blir, har bara läst ca 40 sidor ännu (av liksom 700). Men nu känner jag mest för att fortsätta läsa i Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård, som jag läst ungefär lika långt i. Tja, det kanske kan få vara så, att jag växlar lite mellan olika böcker. Den är ju då också tjock, för övrigt. (Det finns en tanke som gnager i mig, och det är att jag föredrar Min kamp för att den är inbunden. Och större. Större stil. Jag har inte problem med att läsa pocketar, men kanske börjar jag ändå få 40-årssyn.) Jag, som helst inte läser tegelstenar pga att det tar så lång tid, har insett att jag får "ta" de här tjocka böckerna också. Nyss läste jag ut Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, och den var bara på 170 sidor. Precis före det läste jag En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella, och den var mittemellantjock och okrånglig, vilket...