Ibland undrar man ju om man törs läsa en bok
Och då pratar jag inte om skräckböcker. En genre som är helt utesluten i mitt läsande, alltså, det kommer inte på fråga, fattar du. Slutpratat.
Nej, det började med att jag hörde Fredrik Lindströms prata om sin (då) nya bok (nu är den ju inte alls ny, ett halvår gammal) När börjar det riktiga livet? och han sa att folk, de längtar till att jobbet slutar för dagen, för då börjar det riktiga livet. Sen blir det "till helgen" och sen "när det blir semester" och jag kände ba Gulp, det här kommer ju kännas hur tragiskt som helst. Jag gick en fin medelväg där, jag gav bort den i julklapp och tänkte antingen få en recension och/eller så tjuvläsa lite själv. Det har inte blivit av ännu.
Mer nyligt lyssnade jag på ett tidigare program av Biblioteket i P1 där jag tror att temat var debutanter med närhet till naturen. Ena författaren var Tomas Bannerhed och boken Korparna, Augustprisvinnaren i romanklassen 2011. En bok jag verkligen hoppas att jag kommer läsa, så mycket gott som jag hört om den. Den andra var Katarina Fägerskiöld som just har kommit ut med boken Åsen. Huvudpersonen Sofi får någon typ av praktikjobb på en gård. Tiden går och jobbet blir en fast tjänst.
Jag gillar ju natur, gårdar och djur, så jag tänkte att den där vore intressant. Gårdsliv i nutid. Läser vidare om boken och hittar meningen "en egensinnig debutroman om att slösa bort sitt liv". Gulp, igen. Törs man läsa sånt här? Känner man själv att man slösat bort något, och att livet endast levs på semestern?
Risken finns (att jag tänker så redan nu?) men slutsatsen just nu är ändå att jag tänker läsa böckerna, och börja med Åsen.
Nej, det började med att jag hörde Fredrik Lindströms prata om sin (då) nya bok (nu är den ju inte alls ny, ett halvår gammal) När börjar det riktiga livet? och han sa att folk, de längtar till att jobbet slutar för dagen, för då börjar det riktiga livet. Sen blir det "till helgen" och sen "när det blir semester" och jag kände ba Gulp, det här kommer ju kännas hur tragiskt som helst. Jag gick en fin medelväg där, jag gav bort den i julklapp och tänkte antingen få en recension och/eller så tjuvläsa lite själv. Det har inte blivit av ännu.
Mer nyligt lyssnade jag på ett tidigare program av Biblioteket i P1 där jag tror att temat var debutanter med närhet till naturen. Ena författaren var Tomas Bannerhed och boken Korparna, Augustprisvinnaren i romanklassen 2011. En bok jag verkligen hoppas att jag kommer läsa, så mycket gott som jag hört om den. Den andra var Katarina Fägerskiöld som just har kommit ut med boken Åsen. Huvudpersonen Sofi får någon typ av praktikjobb på en gård. Tiden går och jobbet blir en fast tjänst.
Jag gillar ju natur, gårdar och djur, så jag tänkte att den där vore intressant. Gårdsliv i nutid. Läser vidare om boken och hittar meningen "en egensinnig debutroman om att slösa bort sitt liv". Gulp, igen. Törs man läsa sånt här? Känner man själv att man slösat bort något, och att livet endast levs på semestern?
Risken finns (att jag tänker så redan nu?) men slutsatsen just nu är ändå att jag tänker läsa böckerna, och börja med Åsen.
Kommentarer
Skicka en kommentar