Mest pocket

Jag är så sugen på att lyssna på Allegiant, tredje och sista delen i Divergenttrilogin. Om man bortser från "extrafyran" Four. Men jag är för snål. Vi får se när det blir dags för den. Under tiden ska jag lyssna färdigt på Mästaren och Margarita, en bok som jag har lust att lyssna på igen samtidigt som jag läser textboken - hade svårt att hänga med där, bra är det, men såpass knasigt (och klurigt) att jag behöver stöd av text för att hjärnan ska hänga med, haha. (Jag är bättre på att ta in info via text än ljud.) Har inte mycket kvar på den boken. Radioföljetongen som går i P1 just nu är inget för mig, för psykologiskt och thrillrigt tror jag (Juli Zeh, Stopptid). "Under och över Atlantens yta", beskrivs det. Jag känner klaustrofobin om de nu är i nån u-båt eller liknande... Så vad gör jag. Funderar på att lyssna på Insurgent en gång till. Jag tyckte inte att den boken var så himla bra som ettan, som vanligt så är bok nr 2 i trilogier oftast som en slags transportst...

Jag har blivit oväntat förtjust i dystopier. Margaret Atwood visade mig den vägen genom att jag läste Oryx & Crake. Har inte läst Hungerspelen, men sett första filmen (jag vet jag vet, jag "måste" läsa böckerna) och blev väldigt förtjust i tanken med olika grupperingar av folk och vad det innebär för - folk. Serien Divergent handlar om samma sak, och jag är förtjust i den här serien också. Bok ett, Divergent, tyckte jag var riktigt bra, allt presenterades och jag blev överväldigad. Mycket våld, som jag inte gillade men kände att det nog har en bakomliggande mening, kanske nästan som en egen roll. Det vet jag inte helt säkert ännu om det stämmer. Insurgent är del två, och som i stort sett alla "del två" i en trilogi så är den lite transportsträcka. Vi känner redan de flesta personerna, och historien ska fortsätta men inte ta slut än. Jag ledsnade rejält i mitten av boken och lyssnade på två andra böcker (se tidigare inlägg) innan jag lyssnade klart, men den sluta...

Mikael Niemi läser själv sin katastrofroman Fallvatten, och det gör han perfekt. Dialekten är rätt, och hans begåvning som berättare hörs både i tal och text. Jag blev omedelbart gripen av berättelsen som handlar om att dammen brister och de katastrofföljder de får. För oss, här i Norrbotten, är en sådan här händelse oerhört nära och skrämmande.  I slutet blev jag alldeles utmattad av all dramatik. Då ville jag bara att det skulle sluta (på vilket sätt som helst) och att Niemi skulle lyckas knyta ihop säcken. Jag har på det sistone förstått hur ohyggligt svårt det måste vara att avsluta en roman, ett romanbygge. Så jag vill inte direkt klaga, och jag tror att jag hade hängt med bättre om jag läst boken och inte lyssnat, jag var så trött på allt vatten och alla trasiga kroppsdelar.  Vill påpeka att Mikael Niemi skriver jättebra och är suverän på att beskriva folk och känslor. Jag gillar inte alla och känner inte igen mig i alla känslor, men - jag förstår dem genom Niemi. Boken ...

Läste just ett reportage om förekomsten av katter i Haruki Murakamis romaner i tidningen Kattliv nr 5 2013. Och fick ett sådant sug efter att läsa mer Murakami (har endast Fågeln som vrider upp världen på min läsrepertoar). Hemma finns första delen av 1Q84, skall kasta mig över den så fort jag kommer hem från semestervistelsen ... vilket tyvärr är alltför snart, men vi tänker inte på det just nu. Lyssnar på Katedralen från havet (Idelfonso Falcones). Tyckte först Johan Rabaeus läste så bra, men nu tycker jag mer och mer att han inte tar allvarliga partier på - allvar, utan läser som om det är en småskojig bok mest hela tiden. Kanske skulle ha läst den som pappersbok ändå. Fast då hade jag aldrig läst den.

Åh, jag upptäckte just att det finns en massa klassiker som ljudböcker hos Dito ! Åh, jag kan nog inte stå emot att köpa Flickan i frack av Hjalmar Bergman, en av mina stora ungdomsfavoriter. Finns också en massa Selma Lagerlöf. Gjorde som så att jag valde ljudböcker, kategori skönlitteratur och så klickade jag att få listan med lägsta pris först. Först kom en massa noveller, som jag egentligen också är sugen på, men nu var jag ute efter en bok som räcker på någon veckas hundpromenader. Ska kolla igenom listan lite mer först, men som sagt kommer jag nog inte kunna stå emot Flickan i frack.

Först måste jag tipsa om att Marie Hermansons senaste bok Himmelsdalen just börjat som radioföljetong i P1. Jag lyssnar på poddavsnitten i mobilen, helt perfekt. Jag är inte van att lyssna på en pågående följetong som bara sänts i någon dag, utan brukar komma igång när nästan hela boken sänts och jag därmed kan lyssna på ett par avsnitt per dag om jag vill. Därför letade jag upp den ljudbok jag började på för nåt halvår sen men inte orkade lyssna klart på, Denna dödens kropp av Elizabeth George. Jag ledsnade ganska rejält på den, men nu har jag nog råkat "spola fram" några avsnitt och då var den mycket bättre, haha. Jag funderade rentav på att försöka lyssna stillasittande hemma, men jag vet av erfarenhet att då blir det ändå att backa tillbaka eftersom jag tappar koncentrationen. Jag önskar att det var mer Cornwall, det var det jag gillade så mycket med förra boken Stråk av rött .   Men det får gå.

Fick mitt ex av The Bell Jar av Sylvia Plath i dag och kunde inte låta bli att läsa lite nu, fastän jag egentligen ser tv. Och åh, den känns så bra att jag nästan blev rörd. Vilken tur att jag chansade och beställde den. Känner redan hur ledsamt jag kommer tycka det är att hon endast skrev en roman. Men jag ska prova lite poesi sen också. I kväll visas filmatiseringen av Igelkottens elegans , filmen heter Igelkotten, och jag ska se den även om jag inte hört någon säga något särskilt positivt om den. Inte jättenegativt heller, men den verkar inte vara en sån höjdare som boken. Lyssnar på Denna dödens kropp av Elizabeth George som ljudbok. Detta är min andra Lynleybok, första läste jag. Liksom den boken reagerar jag nu på översättningen. Jag gillar den inte, och syftar då främst på att restauranger och butiker fått svenska namn. Men böckerna är för tjocka för att jag ska idas läsa på engelska... tror jag... kanske nästa... I övrigt verkar detta faktiskt vara deckare som jag verkl...

Har börjat lyssna på Mons Kallentofts Vårlik. Det är bok nummer fyra, och redan i bok nummer tre kände jag mig lite irriterad, av olika anledningar. Men jag ville ändå "veta hur det går". Inte får man veta så mycket hur det har gått, det har gått 450 dagar eller vad det var, sedan förra boken. Jag vet inte ännu hur mycket "fel" det är på boken, jag känner mest att jag är nog inte så jätteintresserad av att läsa om mord och bombdåd. Men ptja, jag lyssnar förmodligen vidare. För övrigt är det för varmt för att läsa i pappersbok. Jag är helt slö i huvet.

Lyssnar på John Ajvide Linqvists bok Lilla stjärna när jag är ute med hunden. Jag gör det gärna och uppmärksamt, men jag har lite svårt att veta vad jag tycker om boken. Det var likadant med Människohamn, som jag också lyssnade på. Böckerna är författarupplästa och jag vet inte om det är något med uppläsningen. Ibland känns den lite "uppräknande", som att han läser vissa stycken för att komma fram till något annat, det viktiga. Men jag vet inte vad det är. Lilla stjärna är på något sätt spännande, eftersom jag inte har den blekaste aning om vad som ska komma och än mindre vad det ska leda till, hur det ska sluta. Men det känns heller inte superintressant och jag är lite beredd på att det ska kännas meningslöst i slutändan. Ibland känns det nästan som att författaren ångrar sig, men har skrivit på ändå. Jag har hundra frågor angående första delen av boken, men jag tar dem inte nu utan ska lyssna färdigt. Det har ju hänt förr att hela boken blir bra när jag har läst klart. ...

Tänkte att jag skulle stor-uppdatera här, men det blir inte i dag. Med andra ord en liten uppdatering. Har lyckats få ihop till inte mindre än tre böcker som jag läser i samtidigt. Huvudbok: In the Kitchen , Monica Ali. Påbörjades för snart ett år sedan, tog upp igen för någon månad sen. Kom in i engelskan efter ca 150 sidor (det tog tid alltså) och nu är jag snart uppe i 400 av 550 och den är mycket bra. Läser den på bussen och längtar till varje åkfärd. Hemmabok, läses mer sällan: Yarden , Kristian Lundberg. Läst för lite för att kommentera ännu. Sängbok: har för det första börjat klara av att läsa några rader utan att somna, och därtill verkar jag ha hittat en bok som är såpass lättläst att jag vill ta upp den. Men! Den är inte så lättläst och trivial att jag blir irriterad, utan jag trivs och tycker den är rolig. Boken är En shopaholics bekännelser , Sophie Kinsella. Jamen vad tusan. Jag läser ju en till bok. Ljudbok på promenader: Lilla stjärna , John Ajvide Lindqvist. H...

Denna bok lyssnade jag till tack vare att författaren läst in boken själv och valt att lägga ut den för fri nedladdning på sin hemsida. Frivilliga bidrag kan man skicka, vilket jag tänkt göra, men glömt bort tills nu när jag skrev det! Huvudperson är en kille kring 30 som dejtar mycket, men inte haft ett långt förhållande på länge. Han verkar inte jättemissnöjd, men tycks samtidigt ständigt leta efter tjejen som kan spela den kvinnliga huvudrollen i hans film. Särskilt är det väl en tjej, bokens "du", som han inte riktigt kan släppa. En "surrig" (positivt) relationsroman i modern storstadskulturfolksmiljö. Hur lät det? Så kändes det. Jag gillade den här, fast jag kände mig så ohemma i miljön, bland folket, med resonemanget. Författaren har en särskild pratig stil som går hem hos mig, till exempel avbrutna meningar eller rättelser i författarjagets egen text en stund efteråt. Jag gillar också greppet med kapitelordningen, efter att ha vant mig och förstått. Det v...

Lyssnar alltså på denna andra Twilightbok som ljudbok. Stora delar av Twilight (del 1) var jag ganska så irriterad. I denna bok - not so much! Inte ospännande. Inte jättebra, men nu är jag sugen på att lyssna varje gång jag har tillfälle. Blev glatt överraskad inte bara för mina fördomar, utan för att jag hört att detta är lite av en "mellanbok". Men det sägs nog av de som hejar på Edward, jag gör inte det, så jag är riktigt nöjd.

Inte hunnit så långt på andra Twilightboken, men - inte så pjåkig! Gillar den mycket bättre än första boken, än så länge. Tror Bella är lite lite tuffare i denna bok. Vilket inte säger så mycket, för jag tyckte nog att hon var rätt mesig i första. Och hon har även hunnit vara det i denna, hon måste bäras, det måste frågas "hur är det?" och så vidare. Pjah!

Jaha ja. Jag hann inte ens lyssna 10 minuter på New Moon så hade någon "smiled cheapishly". Och jag hade glömt vad jag hade räknat ut att det betydde, så det är nog bara att ta reda på det igen för det är uppenbarligen något som Stephenie Meyer låter sina karaktärer göra frekvent . Detta hindrar mig inte att lyssna vidare. Det känns rentav riktigt kul att lyssna på "tvåan". Aha, jag har ju stavat fel hela tiden. "Sheepishly" är det nog. Sheepish betyder enligt Norstedts ordbok på nätet "förlägen, generad, fåraktig, enfaldig". Moahaha, jag väljer självklart "fåraktig" som betydelse. Oavsett sammanhang.

Är i sluttampen på Patient 67 av Dennis Lehane. Hur ska det gå? Just nu tycker jag inte att denna bok borde stå under kategorin deckare, även om det förstås inte är en deckare utan en thriller, men jag skulle vilja ha det till att det är en mycket spännande roman. Ett tag där tyckte jag att jovisst, jag vill läsa (lyssna på) den här boken, men det där med slagsmål är inget för mig, för att inte tala om alla (hittar på:) "längst upp på tornet fanns en brant vägg, och till höger om väggen fanns en vajer som sammanlänkade muren med C-flygeln." Jag fattar inte sånt, jag får inte bilden i huvudet, och ett tag tyckte jag det var väldigt mycket sånt. Dessutom svårare för mig att lyssna på sånt, jag förstår skrivna ord bättre än lyssnade. (Det är därför jag måste lyssna på så enkla ljudböcker som möjligt.) Men vissa saker har Lehane beskrivit väldigt bra. Jag klarade nästan inte av att lyssna på när huvudpersonen fick ett monstermigränanfall, och kort efter det fick jag själv en ...

Jag har i går började lyssna på Patient 67 av Dennis Lehane, inläst av en av mina favoriter Peter Andersson. Har redan hunnit igenom första skivan. Känns mycket bra och välskrivet. Boken finns nu som film, då med bokens originaltitel Shutter Island. Har väl inte hört något vidare gott om den, men som en upplysning.

Haha, jamen det var då en klurig författare till att avsluta boken med en cliffhanger. Ja JA, jag kommer väl att lyssna på nästa också, någon gång. Ja JA, den får en trea. Medioker sådan. Ord som upprepats till vansinne: "chuckled", "cheapishly", "frowned", "I'm fine", "I'll be fine" "don't leave me". Sistnämnda vet jag inte hur mycket det upprepats, men jag störde mig i alla fall. Jag tycker att pappan är lite misstänkt. Han gillar familjen Cullen så mycket, försvarar dem, och han verkar ju knappt äta om inte dottern lagar mat. Och när han fick veta att Bella och Edward var ihop utbrast han "he's too old for you", och de ska väl föreställa vara lika gamla, förutom att Edward är några hundra år egentligen (minns inte om det var ett eller tre hundra - eller nåt annat) men det låtsas man ju inte om utåt. Bella verkar ju så vuxenaktig, och deras förhållande är inte det minsta tonårslikt. Hon anstränger s...

Nu har jag inte så mycket kvar av Twilight. Jag börjar vänja mig, och nånstans i mitt inre kan jag kanske begripa att ungdomarna gillar detta. Kan inte helt säkert säga att jag själv skulle ha gjort det. Det är inte min grej nu i alla fall. Fast jag ska också säga att allt begriper jag inte och en del går mig förbi, på grund av språket alltså. Ibland lyssnar jag i tron att de sitter i Edwards bil, för att i nästa mening inse att de är på skolan. (Nog för att han kör bil jättejättesnabbt, men...) Häromkvällen skulle jag äntligen få lyssna på nåt som jag tyckte var riktigt intressant: Bella frågade Alice "how do you become a vampire". Men där hängde jag nästan inte med alls. Svåra specialord, och hur vet jag om det inte rentav var påhittade ord. Ska försöka läsa just den delen på svenska, för det vill jag veta. Jag TROR att jag kommer att lyssna på resten av böckerna. Men jag tar paus emellan, längtar efter att ladda ner "mina" P1-program. Lyssnade en ganska bra bit p...

Oj, i kväll var det nära att jag la ner Projekt Twilight. Jag har fått låna Twilightserien som engelsk (amerikansk) ljudbok, och eftersom jag var nyfiken på vad det är som gör Stephenie Meyers vampyrkärleksungdomsromaner så extremt populära men inte kände att temat egentligen tilltalade mig, valde jag att göra det som ett projekt: att lyssna på engelsktalande ljudbok. Det är inte svårt att inse att jag inte hör till den förväntade läsgruppen. (Men jag har hört så många lyriska kommentarer av folk i min ålder så jag tänkte att SÅ fel ute är jag inte.) Och mycket riktigt är det här inte min typ av bok. Dock kommer jag att lyssna klart åtminstone första boken (och vem vet, det kanske vänder). Men den stör mig. Han är så vacker. Han är så mystisk. Han är så stark och omhändertagande. Han har redan räddat livet på henne minst två gånger som jag kommer ihåg, annars tre. Han har burit henne som om hon vore lätt som en fjäder (inbilla er inget snuskigt, han bar henne till skolsköterskan efter ...

Njaaaaaa! Som jag sagt tidigare hade jag väntat mig en rolig bok, möjligen tokrolig. I centrum finns "Faster", huvudpersonen Katarinas mammas faster, trots att berättelsen inleds med hennes död vid den höga åldern av 107 år. Jag citerar Bokus: Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring. Texten slutar med orden om att blod trots allt är tjockare än vatten. Mja, det skulle vara för det då. I Sara Paborns egen släkt fanns en förebild till denna Faster, även om hon i verkligheten blev något år yngre än romanens (103 eller nåt sånt). Och det är vetskapen om att boken har viss verklighetsbakgrund som gör att jag känner mig lite illa till mods. Jag har tidigare nämnt att Paborn nånstans tycks vilja beskriva och klaga på sina föräldrar. Och d...