Släktfeber - Sara Paborn (ljudbok)

Njaaaaaa! Som jag sagt tidigare hade jag väntat mig en rolig bok, möjligen tokrolig.

I centrum finns "Faster", huvudpersonen Katarinas mammas faster, trots att berättelsen inleds med hennes död vid den höga åldern av 107 år. Jag citerar Bokus: Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring.

Texten slutar med orden om att blod trots allt är tjockare än vatten. Mja, det skulle vara för det då. I Sara Paborns egen släkt fanns en förebild till denna Faster, även om hon i verkligheten blev något år yngre än romanens (103 eller nåt sånt). Och det är vetskapen om att boken har viss verklighetsbakgrund som gör att jag känner mig lite illa till mods. Jag har tidigare nämnt att Paborn nånstans tycks vilja beskriva och klaga på sina föräldrar. Och de är verkligen osympatiska. Till kategorin "rolig ironi" hör att hon (Paborn? Katarina?) själv tycks börja efterlikna sin mor i sätt och tyckande, vilket hon också inser. Pappan verkar hon dock inte kunna förlika sig med, fast de bråkar inte eller så, han bara beskrivs som den tölp han är. Eller ska han vara rolig? Jag vet verkligen inte!

Bitter eftersmak, tyckte jag. Som jag även sagt tidigare kan inläsningen färga mitt intryck. Ska ni läsa, så läs själva, så att säga, då är nog chansen större att den är så rolig (tragikomisk?) som jag trodde innan.

Betyg 2.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Borttappad kommentar

Sveriges Radios Romanpris pågår