741 sidor
Jag vågade knappt kolla, fast jag trodde 711 sidor, men japanen, Fågeln som vrider upp världen av Haruki* Murakami, är alltså 741 sidor lång.
Det säger sig ju självt att den är för lång, eller hur. Jepp.
Jag vill egentligen inte klaga, för den är bra. Men vissa passager blir helt enkelt väldigt långsamma. Avskräckt är jag ändå inte, någon gång ska jag läsa Kafka på stranden också. (Betyder det att Carl-Einar Häckner vill läsa Kafka när Häckner befinner sig på stranden, eller ÄR Kafka på stranden, hur var det nu?) Fast jag kommer att låta det gå ett tag innan jag gör det. Måste låta Nyckelfågeln lägga sig och mattas av, när jag nu blir klar nån gång vill säga.
Fick en kommentarsfundering på om den är krävande. Ja, och nej. Det är oftast lättläst, inga svåra ord eller krångliga meningar. Lite långsam ibland som sagt. Krigspassagerna och liknande dramatiska återberättelser upplever jag som svårlästa/tråkiga.
Men framför allt måste man vara öppensinnad när man läser den. Det är väldigt mysko, det är det. Framför allt möter han väldigt mysko människor.
Men annars, mellan varven liksom, är han som en vanlig man som äter pasta och broccoli, går till kemtvätten, dricker kaffe. Och öl.
*Jag kommer ALDRIG ihåg hans förnamn rätt, gissar alltid, kollar och får sen ändra. Nu gissade jag Haraku.
Det säger sig ju självt att den är för lång, eller hur. Jepp.
Jag vill egentligen inte klaga, för den är bra. Men vissa passager blir helt enkelt väldigt långsamma. Avskräckt är jag ändå inte, någon gång ska jag läsa Kafka på stranden också. (Betyder det att Carl-Einar Häckner vill läsa Kafka när Häckner befinner sig på stranden, eller ÄR Kafka på stranden, hur var det nu?) Fast jag kommer att låta det gå ett tag innan jag gör det. Måste låta Nyckelfågeln lägga sig och mattas av, när jag nu blir klar nån gång vill säga.
Fick en kommentarsfundering på om den är krävande. Ja, och nej. Det är oftast lättläst, inga svåra ord eller krångliga meningar. Lite långsam ibland som sagt. Krigspassagerna och liknande dramatiska återberättelser upplever jag som svårlästa/tråkiga.
Men framför allt måste man vara öppensinnad när man läser den. Det är väldigt mysko, det är det. Framför allt möter han väldigt mysko människor.
Men annars, mellan varven liksom, är han som en vanlig man som äter pasta och broccoli, går till kemtvätten, dricker kaffe. Och öl.
*Jag kommer ALDRIG ihåg hans förnamn rätt, gissar alltid, kollar och får sen ändra. Nu gissade jag Haraku.
Kommentarer
Skicka en kommentar