Mest pocket

Det här inlägget är inte så genomtänkt utan mer en fundering. Men har inte de senaste nobelpristagarna i litteratur varit lite mer... populära? Kända sedan tidigare? Inte fel i så fall enligt mig. Och varför inte, det är ju mycket nytt folk i Svenska akademien numera, varför skulle de inte få ha en annan uppfattning om vilken författare som uppfyller kraven för att få det stora litteraturpriset. Eller så är det jag som har vidgat mina vyer och har hört talas om fler (sorters) författare än för 10-20 år sedan. Varför inte. För övrigt undrar man ju vem som i tusan skvallrar om vinnaren i förväg (se nyheterna om att Ladbrokes odds på Tranströmer sjönk drastiskt på förmiddagen).

För tredje året i rad är jag ledig den dag nobelpriset i litteratur ska tillkännages, lite lustigt. Lite kul för mig som tycker det är kul. Sitter med kanalen på nu, sitter inte och toktippar utan inväntar svaret helt enkelt. Men måste jag gissa så håller jag fast vid min senaste: Ko Un. Jag vill gissa på en svensk men kommer inte på nåt namn just nu. Kolla vad fint, de visade bilder från en bokhandel som laddade upp med bubbel och annat. Skulle nog vara riktigt roligt att vara på en sån plats när man får höra vem det är. Egentligen är det ju alldeles för upphaussat, naturligtvis. - - - - - Är det sant, Tomas Tranströmer!!!!!!!!!!!!! Helt sjukt roligt. GRATTIS! Nu är jag särskilt glad över att jag faktiskt köpte samlingsboken tidigare i år. Den är ju så fin också.

Gissar på Ko Un, kom inte på nåt ryskt namn.

Tycker det har varit nästan tjat om vem som kommer att bli nobelpristagare i litteratur 2011 senaste veckan, är det inte lite väl tidigt, har jag tänkt. Men nu tyckte jag att även Babel (asså Daniel Sjölin) sa att det skulle kunna hända nåt till veckan. Är det redan dags alltså?! Jag tror att... det blir nån ryss. Finns det någon aktuell ryss?

... av alla på sidan om-påhitt om och kring böcker så är nog röstningen om bästa bokvideo den som intresserar mig allra, allra minst. Jag förstår inte.

Fick krångel med min mp3-spelare, så jag letade upp min gamla. Den funkade fint, och det låg dessutom kvar en del poddade radioprogram, hittills har jag hittat två Biblioteket-program som jag passade på att lyssna på (eftersom jag inte riktigt orkat tanka över slutet av Vårlik). Det första handlade om Selma Lagerlöf, och det var nästan så att jag tog ett beslut att läsa Gösta Berlings saga så fort som möjligt. Nästa program som jag hade i lurarna handlade om den då (2008) aktuelle nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. Och ja, nu letar jag ju böcker av honom då också. Har nog bestämt att den jag vill läsa är Allt är vind , tyvärr blev väl endast Öken utgiven i pocket, och den vill jag helt säkert inte läsa. Så nej, det blir för dyrt. Varför kommer inte hans böcker på bokrean? Aha, jag kom på det själv, litet förlag. De gör kanske rätt i att hålla i böckerna. Skattsökaren verkar finnas i storpocket = okej pris, men just den boken minns jag inte så mycket av från programmet. ...

Dakarrallyt har just dragit igång för i år. Jag följer det i tredje person så att säga, men det gör jag gladeligen. Häromåret kom en novellsamling som blev prisbelönt med tidningen VI:s litteraturpris 2008, och jag har spanat på den länge. I dag var det dags, och till Dakarrallyts ära har jag nu inköpt Paris-Dakar av Jens Liljestrand. Jag köpte även till bra pris i pocket Klas Östergrens Den sista cigarretten (två r och två t i hans titel). Jag har aldrig läst Östergren och är tveksam men nyfiken. Denna bok valdes pga temat med Den döende dandyn. Vi får väl se! Men den ser jag särskilt fram emot att läsa/testa. Dock läser jag just nu vad som förmodligen redan blir årets bästa bok. Jag går ut hårt! Återkommer om denna favorit.

Auster är utläst och jag är så, så förtjust. Men nu måste jag ha en ny bussbok i morgon bitti. Just nu ligger Oates bra till, med Älskade syster, men helst hade jag nog valt en mer lättsam bok. Fast jag vet inte riktigt om jag har någon - i pocket vill säga. Jag håller sedan lång tid på att möblera mina nya hyllor och sätta böcker i ordning, på inbundna romaner börjar jag få struktur, och det är otroligt skönt och ser snyggt ut. Men pocketen har jag inte fått fason på, och jag började i dag fundera på om de ska få annan plats. Hur som helst, mer än hälften ligger fortfarande i höga staplar och det är svårt att få en översikt. Svårt att välja! Kanske Oates ändå. Jag går och kikar på högarna nu.

Eftersom jag har en förkärlek för författarbiografier alternativt självbiografiska romaner så blev det Tant Julia och författaren som blev den bok av årets nobelpristagare Mario Vargas Llosa som jag inte kunde stå emot. Har läst några sidor i den, och sällan är jag med om att så direkt dras in i en bok och känna att den är oemotståndlig. Verkar mycket lovande. Det går dock trögt på "hemmaläsarfronten" just nu, jag plöjer mest böcker när jag åker buss för tillfället. Får väl se om jag lär mig att hitta datorns avstängningsknapp lite tidigare på kvällarna...! Denna finns nyutgiven i storpocket, jag kallar det "pocket" i etiketterna fast det inte är "lillpocket" alltså. 

Alltså jag läser väl inte deckare SÅ ofta, så det är väl därför jag nu tycker att det ska bli så spännande att få veta upplösningen i Stråk av rött av Elizabeth George. Eller så är den helt enkelt bra. Jag har tidigare haft en misstanke men den kanske är för hemsk för att ens en författare skulle ta tag i den. Dock måste jag fortfarande säga att det är lite för många personer med i boken både för min smak och för min förmåga att hålla isär dem. Dessutom har de konstiga namn. Eftersom boken utspelar sig i England hade jag väl väntat mig vanliga Bill och Jane-namn, men de heter helmysko saker här. Exempelvis Cadan, Jago, Benesek, Selevan, Lew. En plats heter Casvelyn. Jag noterar också att den gästspelande chefspolisen (typ, i alla fall) är kvinna och har samma intialer som Thomas Lynleys kvinnliga polispartner. Slump tror jag inte, men jag är inte helt säker på varför man som författare väljer att göra så. En annan deckare har jag här hemma och hade inte alls några planer på att läsa...

Har lyssnat på ett par avsnitt av Sofi Oksanens roman Utrensning som går som radioföljetong i P1. Den verkar så otroligt bra. Först tänkte jag inte lyssna eftersom jag ville läsa boken. Sen råkade jag lyssna ändå på en promenad, och då tänkte jag att naturligtvis lyssnar jag på den i stället, man kan lyssna i efterhand under en period på webben. Nu i kväll tänkte jag att jag måste nog ändå läsa hela boken "själv". Jag blir helt fast i historien så fort jag hör en mening. Vilket språk, vilken historia, vilket människoöde. Det lilla jag hört i alla fall! Om Sofi Oksanen varit svensk hade denna roman i dag blivit nominerad till Augustpriset, och förmodligen också vunnit. Nu tror jag för det skönlitterära prisets del på Spill av Sigrid Combüchen (som jag erkänner att jag tidigare trodde var tysk - befinner sig inte någon av personerna i Spill i Tyskland?) eller Darling River av Sara Stridsberg. Fast jag gillar formatet på lyrikboken Livdikt av Jonas Jönson. Men jag kan ju in...

Men det gör inget att det var Mario Vargas Llosa som fick priset i stället för min gissning. Jag trodde att jag hade Den stygga flickans rackartyg här hemma, men det var nog en illusion. Tänker dock läsa den vad det lider.

Eller Achebe Chinua? Boken Things fall apart har nyss tryckts om, och den svenska pocketen från 2007 finns ute i butiker, utan att direkt ha synts tidigare såvitt jag vet. Jag tror ju fortfarande på att uppgifter läcker från Svenska Akademin, även om det inte varit uppenbart i år. Eller så är den boken aktuell av annan anledning - ja, som till exempel Bokmässan... men just därför.