Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? - Bjørn Sortland

En sorglig och fin liten bok.

Anledningen till att alla kallar den "liten bok" är att den är kort, 120 sidor, och att det även är ganska lite text på varje sida. Snabb läsning alltså. Kategori "Unga vuxna", fast vem som helst kan läsa den.

Handlar om 19-årige Markus som blir kär för första gången på riktigt. Men Ingrid är sjuk, och blir bara sämre, och deras väg framåt blir deras väg mot slutet. Sorgligt och fint skrivet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bokbloggsjerka 7-10 mars

Veckans bokbloggsjerka från Annikas litteratur- och kulturblogg.  Jag översätter fritt frågan: Vilken bok kommer man inte kunna hitta i din bokhylla? Mja. Mjo. Jag vill aldrig säga aldrig. Men jag läser inte just nå' fantasy. Men fyra böcker av Tolkien finns här. (Olästa.) Science fiction likaså. Men Margaret Atwood nosar ibland in på sf (Oryx & Crake) och det är jag helt galen i. Men jag kanske kan välja en specifik boktitel? Då blir det Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson. Bara för att... "alla" har läst den, jag har provat, men det blev inget av det.
Läs mer

Leif GW Persson gillar Åsa Larsson

Hann se en bit av Gomorron Sveriges förmiddagsintervju med Leif GW Persson i dag. De pratade om vilka böcker (det måste ha varit kriminalromaner) han själv läste. Det framkom att han läst Stieg Larsson och åtminstone förstår varför folk gillar det. Men den han själv höjde till skyarna var Åsa Larsson. Han berömde hennes språk och menade att om hon inte hade skrivit deckare så hade detta varit det folk pratade om när de pratade om henne. Han jämförde henne med Torgny Lindgren och Kerstin Ekman. Kul! Han sa också att han uppskattade att läsa Håkan Nesser samt författarduon Roslund & Hellström.
Läs mer

Nostalgin flödar - hittade Svarta hingsten-böcker

Bild
Har några lådor med gamla saker som jag måste gå igenom, hade i bästa fall hoppats på att hitta lite gamla uppsatser eller eventuellt annat roligt skolmaterial. Men det blev mycket bättre än så. Prydligt nerpackad längst ner i en av lådorna låg hela serien med Den svarta hingsten! Mer eller mindre sönderlästa. Jag minns att jag inte storgillade alla böckerna, men jag tror inte att jag hoppade över någon när jag läste serien varv på varv. Oh, omläsningstiderna.
Läs mer