En bok jag väntar på pocketutgåvan på

Det är synd att jag inte har en massa fickpengar över jämt och ständigt så jag kan köpa en inbunden bok för att det verkar vara en bra roman. Nå! Det är därför såna som jag gillar pocketböcker. :-) (Ja, jag gillar det mesta som är i miniformat också, jag skulle förmodligen haka på dockskåpstrenden om jag bara hade tid och pengar över.) Får bara hoppas på att denna bok nån gång kommer att ges ut som pocket. Annars får jag väl försöka överväga att bli bibliotekslånare. Missförstå inte! Bibliotek är bland det bästa vi har. Men jag fixar inte att ha en deadline på att läsa ut en bok. Jo, det har gått bra när jag har fått böcker från Booked, men då har jag ju inte behövt gå iväg och lämna igen boken fysiskt. Stor skillnad. Allt började när jag pluggade på universitetet. :-) (Nej, jag "är" ingenting, ingen examen.)

Jag har nämligen spanat in Vi, vi vaktmästare av Jack Hildén. Jag såg boken en gång och fnissade lite, mest för att en jag känner väl brukar berätta historier om vaktmästaren på sin arbetsplats. Jag minns också att jag även tänkte att vaktmästare, det är ett riktigt jobb det. 

Sedan föll den väl lite i glömska, tills jag till (min förvåning faktiskt) hörde ett reportage med författaren och om boken i Lundströms bokradio. Detta program som kan få mig intresserad av böcker jag inte trodde särskilt mycket på (jag har väl berättat om Farväl till Berlin? måste kolla sedan). Och ja, jag måste absolut läsa Vi, vi vaktmästare någon gång. Har de senaste åren blivit intresserad av modern arbetarlitteratur. Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken är ju helt fantastisk till exempel. Viktig litteratur.

Just nu har jag knappt ork att läsa en enda liten dikt däremot, jag ser lite Call the Midwife på Netflix, det är allt på underhållningsfronten just nu. Förutom just denna vecka då jag ser all Musikhjälpen jag kan, råkar vara ledig nu och sedan är jag det inte, så jag passar på. Hög arbetsbelastning och försöka hinna planera in julen så alla (inklusive jag, helst) blir nöjda, det blir inte mycket krafter över till annat. Men jag längtar faktiskt efter att fortsätta med Dandy så fort jag tror att ögonen kan följa textrader.