Läser även i Väldigt sällan fin

Även om jag hyllar Knausgård och vill ägna all läsning åt honom så är det som att jag är van att varva mellan böcker. Så ibland på bussen läser jag min e-bok Väldigt sällan fin av Sami Said. Och i går när jag kom till jobbet så överföll jag min kollega med en snabb och osammanhängande återberättelse av vad jag just läst, för det var sååå braaa… jag känner så väldigt mycket för denna unga student Noha som har rötter i Eritrea men som nu ska plugga på universitetet i Linköping och helst bara vill vara i fred. Han tycker att han blir betraktad som en utböling och han tycker kanske själv att han är det också. Men han vill bara vara i fred. Inte förklara sig om varför han (som är muslim) inte äter maten som finns på festen (som han inte ville gå på).

”Jag tackar nej till vad de än bjuder på. Jag är muslim och äter inte fläskkött. Nej, inte rökt kalkon heller. Jag är vegetarian också. Utmärkt idé att skrapa bort köttet. Tyvärr är det inte så enkelt. Äppelkaka hade varit gott, men vad använde ni för smör, och de vet inte så det skippar jag. Alkohol går inte. Muslim igen. Jag är fullt tillfreds om jag får dricka vattnet i glaset jag själv har diskat. Det blir ändå sallad och potatis. De har gått igenom rätterna en och en och jag tror att de trilskas för att de tror att jag trilskas så jag överraskar dem och säger ja tack. Jag ser nog ganska ynklig ut.”

—

”Festprissen är väldigt road. Inget kött? Ingen alkohol? Inget sex va? När har du kul då? Har du provat? Vad skadar det? Ta en klunk. Han skickar en ölburk.”

Han skriver så bra. Jag har inte velat läsa så mycket om den här boken innan, har sett att den kanske inte får översvallande recensioner överallt, kanske håller den inte hela vägen, men just nu känner jag så väldigt mycket för den här ”pojken” och den här boken.