Bombyx på sluttampen men
jag läser den bara på bussen, hemma har jag inte alls någon lust att ta reda på hur det går. Den är inte helt lättillgänglig, och när jag läser deckare (och jaja, liknande!) så får det nog gärna vara det. Samtidigt uppskattar jag att den har en egen stil, som jag upplever som lätt ambitiös. Lätt överambitiös i vissa fall, den känns lite ansträngd vad gäller detaljer och mystifiheter och spår. Som böcker i långa serier kan bli.
Det är lite action ibland också, och sånt fastnar jag inte för.
Nu har jag bara läst första Stieg Larssonboken, och sett filmen, men jag tänker lite "Lisbeth Salander" när jag läser om Diane, huvudpersonen i Bombyx. Inte så glad, smal, stark. Även om Diane möter sin överman - ursäkta, överkvinna - i en ännu smalare och starkare kinesisk tjej.
Äh, oh, nu blev jag ju lite sugen att fortsätta läsa ändå. Har ju faktiskt bara ca 80 sidor kvar, så om jag ger järnet får jag snart börja på nåt nytt. Känner för nåt totalt ickedeckaraktigt.
Det är lite action ibland också, och sånt fastnar jag inte för.
Nu har jag bara läst första Stieg Larssonboken, och sett filmen, men jag tänker lite "Lisbeth Salander" när jag läser om Diane, huvudpersonen i Bombyx. Inte så glad, smal, stark. Även om Diane möter sin överman - ursäkta, överkvinna - i en ännu smalare och starkare kinesisk tjej.
Äh, oh, nu blev jag ju lite sugen att fortsätta läsa ändå. Har ju faktiskt bara ca 80 sidor kvar, så om jag ger järnet får jag snart börja på nåt nytt. Känner för nåt totalt ickedeckaraktigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar