Mest pocket

Grr, första kommentaren på denna blogg på sisådär 8 månader (i och för sig mindre antal inlägg än månader också), och så verkar det som att jag lyckas att med en snubbeltryckning ta bort den. Författaren Lina Andersson var vänlig nog att kommentera mitt förra inlägg, och jag vill säga: tack själv, och hoppas att du med ditt flyt i språket och goda minne skriver mera! Detta var nog dock spiken i kistan för Mest pocket på Blogger, jag har varit irriterad länge på denna bloggplats, som inte verkar passa framför allt mina mobila enheter. Jag får återkomma med vart jag tar vägen med mitt bokprat.

Under semestern har jag läst ut Dandy av Jan Guillou. Den var inte dålig. Men det kändes som att jag var långt borta från handlingen. Allt kändes beskrivet som i förbifarten, så vi skulle komma vidare till det essentiella någon gång. Bara det att vi gjorde aldrig det. Men jag lärde mig historiska saker, och det är kanske syftet med denna bokserie ändå. Tror att jag så småningom kommer att läsa bok nr 5 i serien också, vad den nu hette.  Började sedan på Allt är inget av Martin Kellerman, och den är så bra! Jag vet att författaren inte promotade denna bok när den kom, och det är förmodligen lite synd eftersom jag inte hört så många som läst den. Och omslaget är... icke lockande. Men den är bra! Och så läser jag en bok som man kan säga att bloggen fått. Bloggens andra erbjudande. Jag är ingen bokbloggare på "det" viset, som får eller önskar recensionsex. Jag vill inte det heller. Men efter funderande tackade jag ja till denna. Eftersom jag började på den för flera månader sedan

Det blev verkligen bra för mig nu när jag kan låna böcker till plattan. Det är t.o.m. nu lättare med den gamla än med den plattan som jag köpte enkom för det (och sedan kraschade, se tidigare inlägg). Mycket nöjd. Jag har dessutom läst en bok, och det på två dagar. Vi, vi vaktmästare av Jack Hildén. Ingen storsäljare, ingen nyhet. Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för att jag inte läser "det allra senaste", och dessutom skriver om det i något jag kallar min bokblogg. Hur som helst, den var bra. Poetisk och betraktande. Fick mig att fundera lite extra på min egen jobbsituation, och om den leder till nånting. (Troligt svar: nja.) Men nu har jag semester, och jag har en lånad bok kvar på plattan för denna månad. Har goda förhoppningar om att jag kommer att läsa den också faktiskt. 

Lång läsplattehistoria. Jag köpte min läsplatta Sony PRS-T3 hösten 2013. Sony hade redan då slutat tillverka läsplattor, men denna senaste modell fanns kvar i en del butiker. Jag hade läst och läst om plattor, många var (är) förtjusta i Kindle, men eftersom jag mest läser svenska böcker verkade det ganska uteslutet. Adlibris hade en platta, men hade inte hört så mycket om den. Min Sony var så bra. Jag hade en massa köpta e-böcker från Dito, och det var lätt att föra över dem, och jag läste effektivt på plattan. Kul! Började tycka att det var slösigt att köpa e-böcker. De går inte att låna ut eller ge vidare. Tänkte att nu ska jag bli bibliotekskund här. Skaffade bibliotekskort i fjol och började det tekniska äventyret. Det GICK inte. Jag googlade mig blå och kom till slut över ett stycke hemsnickrad manual som inflikade att om man råkade ha Sonymodellen PRS-T3 så gick det inte att låna e-böcker från bibliotek. Punkt. Det gick inte. Jag lyckades till slut streama en e-bok från bib

Kan inte TRO att det var fyra månader sedan jag skrev i denna blogg senast. Läste jag Lucy Dillonboken i mars ?! Jag trodde maj.  Jag har en massa kulturtankar inom mig, jag bara önskar att Bloggerappen fungerade bättre. Kanske byter jag ställe.  Slalomläser utmärkta, utmärkta Bienes historie av Maja Lunde (blir på svenska Binas historia, skönlitteratur) och roliga och spännande Ensam på Mars av Andy Weir.  Glad sommar!  

Jag lyssnar för fullt på lyssnarjuryns bokprat kring de nominerade böckerna till Romanpriset i år. Jag tyckte inte det var så intressanta böcker som var nominerade i år måste jag säga. Och än så länge (lyssnat på pratet om tre av böckerna) är det ingen jag blivit sugen på att läsa. Men jag får ut mycket av att höra resonemangen (ändå). Ett undantag: Linjen av Elise Karlsson som jag läst, och tyckte var väldigt bra. Sparsmakad i ord, men mycket som utspelade sig i känslor och tankar. Vi får se hur juryn gillar den. Det är väldigt kul att lyssna. Jag vill gå med i en bokcirkel. Om den bokcirkeln läser 1-2 böcker per år...