Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami
Jag har läst ut den! Jag är jättenöjd och saknar den. Jag har ju skrivit om den flera gånger under läsningen, så jag tänker citera baksidestexten som jag inte läst tillfullo förrän nu (så ni som inte vill läsa baksidestexten bör inte läsa nu):
"Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru.
Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget.
Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit."
Sedan sägs saker som att författaren beskriver gränslandet mellan dröm och verklighet, och att detta är en mörk Alice i Underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång. Det kändes som en bra beskrivning, jag var lite inne på en vuxen och mörkare Harry Potter blandat med Stephen Kings Talismanen.
Men inte fantasy, tro inte det. Fast vissa inslag känns/är fantasyaktiga, det förnekar jag inte. Jag skulle tro att den här boken är tacksam att diskutera i en bokcirkel eller på annat sätt; tänker på alla namn- och identitetsbyten, paralleller, olika världar och allt oväntat som händer. Nu låter den nog ändå lite konstigare än den faktiskt är. Eftersom Toru Okada lever ett så vanligt liv annars kändes allt som hände honom som något jag kan acceptera.
Betyg 4 fastän jag tyckte den var för lång och vissa passager (krig) alldeles för långtråkiga. Jag kommer att läsa mer av Murakami. Mycket spännande (som i "ovanlig") berättarstil.
"Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru.
Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget.
Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit."
Sedan sägs saker som att författaren beskriver gränslandet mellan dröm och verklighet, och att detta är en mörk Alice i Underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång. Det kändes som en bra beskrivning, jag var lite inne på en vuxen och mörkare Harry Potter blandat med Stephen Kings Talismanen.
Men inte fantasy, tro inte det. Fast vissa inslag känns/är fantasyaktiga, det förnekar jag inte. Jag skulle tro att den här boken är tacksam att diskutera i en bokcirkel eller på annat sätt; tänker på alla namn- och identitetsbyten, paralleller, olika världar och allt oväntat som händer. Nu låter den nog ändå lite konstigare än den faktiskt är. Eftersom Toru Okada lever ett så vanligt liv annars kändes allt som hände honom som något jag kan acceptera.
Betyg 4 fastän jag tyckte den var för lång och vissa passager (krig) alldeles för långtråkiga. Jag kommer att läsa mer av Murakami. Mycket spännande (som i "ovanlig") berättarstil.
Kommentarer
Skicka en kommentar