Mest pocket

Jag har fastnat i tv-serien Barnmorskan i East End, har nu skaffat första boken också. Provade att se serien och börja läsa boken samtidigt i går, fast det gick trots allt inte, haha.  Är på säsong 2, och började tänka att kanske var det ändå bara första säsongen som var riktigt bra. Men så blev det fart i tvåan också. Eller "fart", det är nog det som är grejen, det går lite lagom långsamt för mig. Skönt. 

Jag hör till dem som ser Musikhjälpenveckan som en riktig höjdpunkt, ett ljus i december och en uppladdning inför julen. Det är många som följer det mycket mer än jag (kan). Vill gärna påminna om att den här veckan hade inte funnits utan public service. Public service är så mycket mer än "jag ser aldrig på SVT1 eller SVT2, jag vill inte betala för något jag inte tittar på". Jag önskar att alla läste på mer om vad public service innebär.

Det gills! Fick mig ett ex av Gröna soppor & smoothie bowls. Den hoppas jag ska kunna hjälpa mig med snabba bra luncher. Verkar faktiskt (vet inte varför jag säger faktiskt) riktigt vettig. Hm. Ja, jag har en bild. Men den går inte vända rätt. Akta nackspärren nu!

Jag vet att jag läste i en bok i går kväll. Det måste ha varit Dandy, eftersom jag vill minnas att jag läste på plattan. Jag minns INGENTING. Blev nästan förvånad när jag fick en minnesflashback av att jag läste överhuvudtaget.  Nån gång efter trettonhelgen kanske jag blir lite mer vanlig läsare igen. :-)  Därför är det ingen idé att berätta att jag provade läsa i en ny bok häromdagen... men jag hoppas verkligen att jag kommer att återkomma i det ämnet i en framtid som inte är alltför avlägsen. 

Utmärkt, utmärkt, jag kan tänka mig få som passar bättre till att blogga.  http://www.ulflundell.com/badgers-drift/ Passade mig personligen väldigt bra att upptäcka i dag att Lundell började blogga i lördags, jag fick en Lundellattack i går och jag som vanligtvis bara lyssnar på prat på mina hundpromenader (ljudbok, radioprogram från P1 och poddprogram) lyssnade i stället på 1,2 Lundellskivor (betyder en hel skiva och två låtar på en annan) i går kväll. (Säger någon skiva längre?)  Plockade fram mitt ex av Allt är i rörelse, som jag aldrig kom mig för att läsa. Men den passar ju in i övrig julomgivning just nu. Finns förstås i pocket, jag råkar ha ett inbundet ex.  Katten på bilden råkade inte ut för någon levande ljus-olycka.

En riktigt positiv sak med julen är att det blir mycket fokus på böcker. Många önskar sig böcker i julklapp, många får (utan att önska ibland tror jag, hehe). Att få en bok i julklapp var tradition i min familj, "julklappsboken" var något riktigt fint. På senare tid har jag köpt min egen julklappsbok, i år vet jag inte om jag hinner få den i tid, jag har varit lite långsam i vändningarna och det blev lite special på den. Jag får visa när jag har den. Fast jag har två nya böcker ändå, köpte Veterinären av Gertrud Hellbrand häromdagen. Jag såg den när den kom som ny och inbunden och fingrade på den många gånger, men jag kunde bara inte köpa en inbunden bok. Jag tänkte att sen, till sommaren, när den kommer i pocket då köper jag den. Och så kom den nu! Köpte den i ren överraskning, haha.  Sedan hade jag turen att vinna en pocket i en Instagramtävling, det var under Bonnierförlagens pocketanvändare @alskapocket som jag deltog med en önskan och en motivering att få ett ex av Björn...

Det är synd att jag inte har en massa fickpengar över jämt och ständigt så jag kan köpa en inbunden bok för att det verkar vara en bra roman. Nå! Det är därför såna som jag gillar pocketböcker. :-) (Ja, jag gillar det mesta som är i miniformat också, jag skulle förmodligen haka på dockskåpstrenden om jag bara hade tid och pengar över.) Får bara hoppas på att denna bok nån gång kommer att ges ut som pocket. Annars får jag väl försöka överväga att bli bibliotekslånare. Missförstå inte! Bibliotek är bland det bästa vi har. Men jag fixar inte att ha en deadline på att läsa ut en bok. Jo, det har gått bra när jag har fått böcker från Booked, men då har jag ju inte behövt gå iväg och lämna igen boken fysiskt. Stor skillnad. Allt började när jag pluggade på universitetet. :-) (Nej, jag "är" ingenting, ingen examen.) Jag har nämligen spanat in Vi, vi vaktmästare av Jack Hildén. Jag såg boken en gång och fnissade lite, mest för att en jag känner väl brukar berätta historier om vaktmäs...

Den här bloggen fick sitt första recensionsex tidigare i höst! Det var Annika Mayers debutroman Stå inte för nära kanten, utgiven av Hoi förlag som kom i min brevlåda. Väldigt lyxigt. Jag var väldigt sugen på att läsa den här boken eftersom jag visste att den till vissa delar skulle utspela sig i Norrbotten, Gällivare närmare bestämt. Inte där jag bor, men tillräckligt nära för att det ska kännas lite extra kul. Och extra kul var det! De norrbottniska dialogerna är väldigt träffsäkra, det känns som att jag aldrig har läst något liknande i skrift och jag hör exakt hur personerna låter, trots att jag inte pratar precis så själv. Väldigt roligt, se exempel i min bild. När har jag tidigare läst "Voi herra jumala" i skrift? Aldrig, så jag var tvungen att läsa det högt, hehe. (Och då var det ändå troligen första gången jag yttrade det.) Boken handlar om Hanna som bor i Göteborg, men har vuxit upp i både Gällivare och Tyskland. Inte bara är jag norrbottning, jag har också bott i Göt...

Den enda julkalender jag följer är SVT Kobras med Evert Taube. EverTube. Klipp från dokumentär med Evert Taube i gissningsvis Argentina. Tydligen ville Taube att ALLT material som filmades skulle sparas. Lucky us. Har bara sett Kobras klipp på deras Facebooksida. Knasigt, obeskrivbart, I love it. https://www.facebook.com/svtkobra

Medvetet eller omedvetet, men jag vet att vi är många som hamnar i läsning där ämnena tangerar varandra. För mig handlar det om Selma Lagerlöf och kvinnlig rösträtt. Selma nämndes i Hägring 38 av Kjell Westö, Tillbaka till henne av Sara Lövestam och Till offer åt Molok av Åsa Larsson (sistnämnda läser jag på bussen ibland, inte klar ännu alltså). Lövestams bok handlar om kvinnlig rösträtt, Larssons nämner det och nu har jag börjat läsa Dandy av Jan Guillou där detta ämne också  nämns.  Vet inte om jag ska fortsätta på det här spåret, men jag skulle gärna vilja! Frågan är om jag ska läsa en Selma Lagerlöfbok eller haka på något annat historiskt spår.  Dandy är för övrigt jättebra, och ja, jag är förvånad. Det är väl den bok i serien Det stora århundradet som fått minst lovord av läsarna, och det beror säkert både på att Guillous läsare inte är vana att läsa om homosexuella män och på att det är så mycket fokus på konst och litteratur. Så jag älskar det såklart! Jag kommer ...

Vad är det med mig och tv-serier som i rubriken? Jag ser Barnmorskan i East End när jag ramlar över det, och nu hittade jag just Breathless. Det är ju inget nytt att sjukhusmiljöer passar bra för dramatik, men jag har aldrig känt att jag generellt är intresserad av det. Men de här serierna är så snygga, särskilt Breathless, men East End också. Tror jag gillar Londongrejen också. Av alla "du måste se"-serier som folk pratar om just nu, Breaking Bad, Sons of Anarchy osv som jag inte fallit för, är tydligen bara för moderna och actionfyllda för mig. Det kanske är en slags motreaktion från mig att gilla de historiska londonserierna i stället? :) Och nej, jag ser inte Downton Abbey. Tydligen är sjukhus grejen. 

Skrev Jan först, men jag börjar med Augustpriset. Hade gissat rätt på både fackpristagaren (Lars Lerin, där var jag helt helt säker från dag 1) och romanpristagaren (Kristina Sandberg, där trodde jag första veckan mest på Sara Stridsberg), och av barnböckerna var den enda jag sett Jakob Wegelius bok och den tyckte jag var jätteläcker, så det var kul alltihop. Så Jan, Jan Guillou. Jag har förstått att hans serie Det stora århundradet är "bra", men har inte varit jätteintresserad ändå för egen del. När han kom med andra boken, Dandy, och den handlade om två homosexuella män i början av 1900-talet, så tänkte jag att den här måste jag bara läsa. Det var så oväntat av Guillou, för mig i alla fall. Det tog ett tag innan jag slog till, men nu har jag den på min platta och jag började läsa den i helgen för att känna efter. Jag skulle egentligen läsa Lena Anderssons Utan personligt ansvar. Men det slutade med att jag inte läste ett ord i UPA, utan nästan slukade mig fram genom Dandy. ...

Jag är så sugen på att lyssna på Allegiant, tredje och sista delen i Divergenttrilogin. Om man bortser från "extrafyran" Four. Men jag är för snål. Vi får se när det blir dags för den. Under tiden ska jag lyssna färdigt på Mästaren och Margarita, en bok som jag har lust att lyssna på igen samtidigt som jag läser textboken - hade svårt att hänga med där, bra är det, men såpass knasigt (och klurigt) att jag behöver stöd av text för att hjärnan ska hänga med, haha. (Jag är bättre på att ta in info via text än ljud.) Har inte mycket kvar på den boken. Radioföljetongen som går i P1 just nu är inget för mig, för psykologiskt och thrillrigt tror jag (Juli Zeh, Stopptid). "Under och över Atlantens yta", beskrivs det. Jag känner klaustrofobin om de nu är i nån u-båt eller liknande... Så vad gör jag. Funderar på att lyssna på Insurgent en gång till. Jag tyckte inte att den boken var så himla bra som ettan, som vanligt så är bok nr 2 i trilogier oftast som en slags transportst...

Fick ett sånt bra ord på Instagram angående att jag läser hit och dit i böcker: slalomläsning. Bra ord, och att kalla det för något känns som att det är ett erkänt sätt att läsa. ;) För ovanlighetens skull valde jag att testa en spänningsroman nu, vi får väl se om jag läser ut den men den känns bra så långt. Även om jag har svårt för att läsa om maffiametoder, och särskilt då i Sverige. Det var nog ganska säkert en av anledningarna till att jag inte läste ut Dirigenten från S:t Petersburg av Grebe och Leander-Engström, den var för brutal. Fast den kändes väldigt bra skriven annars, så det var lite synd.  Nå, men den jag läser nu, för att komma till saken, är Jonny Liljas skuld av Olle Lönnaeus. Jonny Lilja är en polis som spelar mycket, och som har hamnat i stor skuld till en maffiaboss i Skåne. Han tvingas läcka information till denne för att betala på skulden. Boken verkar mer fokusera på Jonny Lilja som person än på polisarbete, och det var nog det som lockade mig. 

Patrick Mondeo. Mando Diao. Mandolin. Mandarin. Patrick Modiano. Jag är jätteglad över årets nobelpristagare i litteratur. Jag har aldrig hört talas om honom, känner inte till hans böcker. En ny författare att spana in och fundera på, har gjort det litegrann nu och jag tror att det här är någon jag vill prova.  En mycket bra dag alltså! 

Till vad? Ni vet till vad. Min första: Clarice Lispector.  Sedan är det någon som jag har på tungan men inte kommer på. Efternamn på N. Ser böcker framför mig. Vänta. Ja, Cees Nooteboom.  Fast jag tänker mig Sydamerika. Och jag vill tro att det blir en kvinna i år igen. Kommer fler kandidater från mig tror jag, bara jag hinner. 

Jag hoppar oftast över sådana här olika slags tester som dyker upp på Facebook. Men heter något pocketquiz, då är jag med!   http://pocketquiz.se  Så här blev mitt resultat: Hägring 38, När kejsaren var gudomlig samt Björn Ranelids Förbjuden frukt från ett fruset träd. http://pocketquiz.se/romanquiz/resultat_e.php Hägring 38 av Kjell Westö läser jag redan genom att jag lyssnar på den som radioföljetong, och den är smått fantastisk. Kejsarenboken har jag inte tänkt så mycket på ännu, däremot tänker jag läsa Julie Otsukas första bok på svenska, Vi kom över havet. Den ligger här i väntehögen. Ranelid. Jag är alltid öppen för en Ranelid, men de flesta får passera. Har läst en som var jättebra, och en som jag inte kom längre än 40 sidor på, och det har gjort mig överskeptisk dessvärre. Den här titeln fastnade jag för när den kom - visst hör man Ranelid själv uttala de allitterade orden? Jag tycker alltså att titeln är mer rolig än vacker, inledningsvis. Men i vilket fall, jag ...

Nu slutar UR:s direktsändning av bokmässan på Kunskapskanalen, finns förstås massor att se på urplay.se för oss som t ex inte hann se något i går, eller som varit i skogen i en och en halv timme i dag. Som rubriken antyder satsar jag på nästa år! Och jag ska läsa minst två ungerska författare. Har jag redan gjort det kanske? Måste kolla upp det. 

Jag säger bara tack och lov för sociala medier, främst Instagram, när man gärna vill åka på Bokmässan men inte kan, och därmed får möjlighet att frossa i allas bokmässebilder. Jag har faktiskt inte letat efter bokbloggsinlägg om mässan, det känns som att det tar för mycket tid. Ögonblicksbilder är det bästa. Otroligt rolig att se, och jag vill tacka alla som lägger ut foton!  Nu sitter jag inne trots fint väder ute, eftersom jag inte kan slita mig från Kunskapskanalens sändningar från Bokmässan. Fast jag har lovat min hund att vi ska gå till stranden, så snart får jag ta tag i mitt ickebokliga liv helt enkelt. ;) 

Då skaffade jag läsplatta! Tjohoo, och det är så bra och jag är så glad. Den är liten och lätt och rymmer hur mycket som helst. Skön att läsa på, och jag trycker bara på en knapp som jag håller tummen på, när jag ska bläddra. Alltså, det är svårt att förklara fördelarna med att läsa på en läsplatta. Jag kan bara konstatera att det verkar passa mig. Jag läste en del på min iPad och tyckte det var okej, men ligga i sängen och läsa på paddan innebär tyvärr kramp i tummarna efter ett tag. Och läsplatta visar sig vara mycket skönare för ögonen.  Är det då slut med pappersböcker i mitt läsande? Vad händer med "mest pocket"? Det är inte slut, och namnet blir kvar. Jag blir fortfarande gladast av pocketböcker, dessa fina minivarianter till överkomligt pris. Liksom tidigare finns det vissa böcker jag helst läser som inbunden bok. Och andra som jag bara MÅSTE ha när de kommer ut i pocket. (Illies Århundradets sommar: 1913, Lars Norén: En dramatikers dagbok 2005-2012 (trots att jag inte...

Den här låg framme hos mig, och jag har känt lust att bläddra i den i flera dagar nu. Nu var det dags! "Jag är inte vegetarian, men" jag väljer oftast vegetarisk mat hemma. Den här kokboken innehåller inte bara julmat - av någon anledning blir det lätt så att vegetarisk julmat liksom blir lite vegetarisk mat i allmänhet. Många saker man kan göra året runt i denna bok i alla fall. Tyvärr för mig en del mjölmat, då jag använder spannmål mycket sparsamt i min matlagning. Men t ex pajer går ju göra på andra sätt, så där får fyllningarna vara inspirationen. Angående titelns andra del, "frusen sommar", så innehåller boken läckra foton med infrusna blommor t ex. Snyggt. 

Jag är stort fan av public service, och i dag levererade de verkligen. Anne på väg, Retro och sedan kvällens höjdpunkt: Woody Allens film Kairos röda ros. Har sett den massor av gånger, men det var väldigt länge sedan sist. Jag har försökt hitta den online under det senaste halvåret, men lyckades inte då. Det var väldigt kul att se den. Nu kom jag halvvägs in i Good Morning Vietnam. Tänkte på Robin Williams, svårt att undvika, och förstås meningen med att den visas nu. Det märkliga är att på något sätt är han mer levande för mig nu än för en vecka sedan. Bilder överallt, reportage, filmer visas. Märkligt. Men också bra.

Det är inte höst, det är det faktiskt verkligen inte. Jag satt kl 20.30 ute på min altan och hade en prima sommarkväll, möjligen åt det svalare hållet men det var skön, bra luft. Så det är inte därför. Men jag känner ett stort filmsug. För ett år sedan gillade jag att frossa i tv-serier, såg hela Weeds och mestadelen under sommaren. Det var kul. Nu ser jag Orange is the New Black, fast jag har nog knappt sett något avsnitt (av säsong två) sedan jag gick på semester faktiskt.  Samtidigt, nu när jag börjat jobba, så finns det nästan inte en chans att jag orkar se en hel film en vanlig kväll. Jag kanske kommer in i rytmen snart, men jag kan inte minnas när jag varit så här trött senast. Förutom att jag gör det, och det var också jobbrelaterat eftersom jag arbetar i butik, det var nämligen julhandeln. Så jag vet inte hur det här ska gå. På samma sätt som jag letar efter lagom korta böcker får jag försöka hitta korta filmer. Det är i och för sig inget nytt, om en film är mer än 1.40 lån...

Rickard Olsson är en så begåvad tv-person att det är väldigt bra för oss tittare att han nu gör något mer än håller i frågesportprogram. Sommarkväll med Rickard Olsson är ett superbra underhållningsprogram med lite "mer". Många olika slags gäster, fin miljö och Rickard Olsson ställer de rätta frågorna utan att det någonsin blir pinsamt eller någon verkar känna sig obekväm. Bra!

Jag har blivit oväntat förtjust i dystopier. Margaret Atwood visade mig den vägen genom att jag läste Oryx & Crake. Har inte läst Hungerspelen, men sett första filmen (jag vet jag vet, jag "måste" läsa böckerna) och blev väldigt förtjust i tanken med olika grupperingar av folk och vad det innebär för - folk. Serien Divergent handlar om samma sak, och jag är förtjust i den här serien också. Bok ett, Divergent, tyckte jag var riktigt bra, allt presenterades och jag blev överväldigad. Mycket våld, som jag inte gillade men kände att det nog har en bakomliggande mening, kanske nästan som en egen roll. Det vet jag inte helt säkert ännu om det stämmer. Insurgent är del två, och som i stort sett alla "del två" i en trilogi så är den lite transportsträcka. Vi känner redan de flesta personerna, och historien ska fortsätta men inte ta slut än. Jag ledsnade rejält i mitten av boken och lyssnade på två andra böcker (se tidigare inlägg) innan jag lyssnade klart, men den sluta...

Så satsade jag på en deckare, eller snarare thriller. Magnus Utvik har hyllat Ghostman i Gomorron Sverige inte mindre än två gånger. Jag tänkte att den här får jag satsa på, när jag nu ändå hade en gratismånad med ljudböcker och e-böcker. Och den var bra. Inte så bra som jag tyckte att Utvik hade fått den att låta, men annorlunda utgångspunkt eftersom huvudpersonen var en skurk han med. Som man ju liksom hejade på. Får nog kalla den en bladvändare, men inget som stannar kvar direkt länge i minnet för mig. Betyg 3.

Mikael Niemi läser själv sin katastrofroman Fallvatten, och det gör han perfekt. Dialekten är rätt, och hans begåvning som berättare hörs både i tal och text. Jag blev omedelbart gripen av berättelsen som handlar om att dammen brister och de katastrofföljder de får. För oss, här i Norrbotten, är en sådan här händelse oerhört nära och skrämmande.  I slutet blev jag alldeles utmattad av all dramatik. Då ville jag bara att det skulle sluta (på vilket sätt som helst) och att Niemi skulle lyckas knyta ihop säcken. Jag har på det sistone förstått hur ohyggligt svårt det måste vara att avsluta en roman, ett romanbygge. Så jag vill inte direkt klaga, och jag tror att jag hade hängt med bättre om jag läst boken och inte lyssnat, jag var så trött på allt vatten och alla trasiga kroppsdelar.  Vill påpeka att Mikael Niemi skriver jättebra och är suverän på att beskriva folk och känslor. Jag gillar inte alla och känner inte igen mig i alla känslor, men - jag förstår dem genom Niemi. Boken ...

(Nu när jag kommit på den briljanta idén att använda appen när jag skriver från paddan så ska jag väl kunna få in foton i blogginläggen igen!) Ni vet ju att vissa böcker köper man till stor del för omslagen. De flesta vill man naturligtvis läsa också. Den här boken är så fin att jag har den längst fram i en "prydnadshög", så den fungerar just nu som tavla. Men jag blir på så gott humör när jag ser den. Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark.

Egentligen förtjänar dessa två böcker definitivt varsitt inlägg, men då jag upplevde att det blev en smula temaläsning så hamnar de i samma.  Om du bara visste av Caroline Säfstrand var en sån där bok som jag tänkte "den här handlar om vänskap" och så några kapitel senare "den här handlar om mödrar och döttrar", sedan "nej, snarare om moderskap", "den handlar om att ta tag i sitt förflutna", "om att fly kan kännas rätt men inte alltid är det". Ja, den handlar väl om allt det! Jag gillade den mycket. Tyckte att jag fick många smärre livsfunderingar. Boken känns verkligen som "en riktig bok", en massa händelser som man säkert kan ha olika åsikter om, men jag gillade att det hände grejer, även om jag nästan blev lite matt i slutet. Kvinnorna är absolut i fokus. Mödrar och döttrar. Männen är bifigurer, om än viktiga.  Kort om handlingen: Elin har ett stadigt och tryggt förhållande med Zach. Men när hon en dag hittar en förlovnings...

Är så genuint glad för att jag har läst förhållandevis mycket på min semester. Förut när folk sa att de bara läste på semestern så fattade jag ingenting. Varför det? Men nu är jag själv nästan likadan. Som jag har berättat förut så börjar jag på en massa böcker, och när jag känner att det här är bra, då börjar jag på en annan. Jag läser sällan särskilt kontinuerligt, utan det är någon sida här och där. Någon ledig helg när vi är i stugan osv. Men inte varje dag. Tråkigt och jag har definitivt en slags bokstress, det finns så många intressanta böcker och alla förtjänar att provas, känns det som. Samtidigt som mitt andningshål för att pusta ut om dagarna har blivit framför datorn i stället för med en bok i handen. Det hör nog till en annan slags stress. Jag tog en prova på-månad på en boktjänst med e-böcker och ljudböcker, och lyssnade på tre ljudböcker. Jag märkte att när jag lyssnat på ca 2/3 av böckerna så började jag strunta i dem. Jaja, jag vet vad den handlar om, boken är bra. Jag ...

Det är inte helt säkert, eftersom jag har en stor bunt romaner som jag vill läsa NU. Men ibland tycker jag det är kul att läsa deckare/spänningsromaner på sommaren (ja, mest då). Och nu har jag bestämt vilka det blir om det blir: Elly Griffiths och/eller Sofie Sarenbrant. Så!

Nu är det egentligen redan ny radioföljetong, jag ligger lite efter. Ska lyssna på nästa/nuvarande också, men för tillfället betar jag mycket förnöjsamt av avsnitten ur Amos Oz berättelsesamling (noveller är väl också rätt ord, men de hänger ihop lite) Vänner emellan, livet på en kibbutz i slutet av 1950-talet. Det är mycket bra, jag njuter av berättelserna. Bäst hittills var novell nr 2. Kibbutz, kommer ni ihåg när alla skulle åka och jobba på kibbutz på 80-talet? Troligen även före det, och kanske lite efter. Plocka apelsiner. Gör man fortfarande det? Jag tror faktiskt jag känner ett par stycken som åkte iväg och gjorde det. Coola de var, tyckte jag. Jamen det var de nog.

Jag ser inte så mycket film som jag vill. Ja, det var ju en tråkig inledningsmening på ett inlägg som handlar om film! Men i alla fall. Jag gillar film och gillar att lyssna på Kino i P1, det blir samma sak för mig som att lyssna och titta på litteraturprogram, jag gillar grejen och pratet och kan ta det till mig utan att läsa varenda bok som finns. Just nu är det filmfestival i Cannes, och Kino sänder en massa poddar från festivalen. Det kändes konstigt att Roger Wilson inte skulle vara med, fast jag vill glatt genast nämna att jag tagit nya programledaren Saman Bakhtiari till mitt radiohjärta. Och så visade det sig att Roger Wilson ÄR med i poddarna, tillsammans med Saman Bakhtiari. Vilken fullträff, ja det tycker jag faktiskt. Sedan kommer Jenny Aschenbrenner och löser av Wilson, också finfint. Jag har nästan maratonlyssnat på alla poddarna i dag, tror jag har någon kvar eller del av någon kvar (blev lite hit och dit eftersom för det första Sveriges Radios app är lite nyuppdater...

Förr i världen (...) brydde jag mig näppeligen om olika bokförlag. Jag visste vilka som var stora, ungefär. Nu känner jag mig mer och mer medveten om vilka böcker jag kan förvänta mig att finna hos olika förlags utgivningar. Första riktiga favoriten blev nog Sekwa. De stack (sticker) ut med sina franska böcker och fina omslag som följer samma stil. Läste ett knippe riktigt bra böcker från dem för några år sedan. Nu har jag inte riktigt hittat någon som jag vill läsa på senaste tiden, men det kommer helt säkert att bli flera. Så upptäckte jag Modernista. Bodil Malmsten. Linda Boström Knausgård. Divergent av Veronica Roth. En massa klassiker. Rolig utgivning! Gilla Böcker har också en utgivningsinriktning som jag gillar. Jonathan Tropper, den där norsken jag läste, vad hette han? Tore Renberg. Jenny Jägerfeld. Wallflower *hjärta* av Stephen Chbosky (fast den läste jag på engelska). Ljus ljus ljus har jag på min vill läsa-lista. Alldeles häromdagen upptäckte jag Litet Förlag. Där ...

Tror jag har nämnt att jag lyssnar på Snöstormen av Vladimir Sorokin på SR:s radioföljetong. Tyckte den var himla bra i början. Men nu kan jag säga att: den har tappat mig. Men jag lyssnar ändå. Jag var först så nöjd över att jag både läser en pappersbok (Glupahungern av Andrea Lundgren) och lyssnar på en bok som båda är definitivt fiktion, som hittar på saker som inte finns. (Eller vad vet jag.) Hur mycket jag än gillar "autofiktion" - lika mycket gillar jag att just nu läsa nåt som är väldigt mycket påhittat. Att jag slipper tänka "undrar om just det här hände på riktigt" när jag läser. Men som sagt, jag hänger inte med i Snöstormens svängar längre. Men Rolf Lassgård läser bra, om än något för överdrivet i vissa "roller" för min smak, men nog bra för att jag ska vilja lyssna klart.

Mitt inlägg på världsbokdagen får bli ett högläsningstips i kombination med internet: www.ur.se/abc  Där hittar ni Lässugen. Skådisar och annat känt folk läser en bok högt för 6-åriga Amanda. Superidé!

Så många böcker jag faktiskt får lästa tack vare Radioföljetongen i P1. Har nyligt hört färdigt på Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja, och det fortsätter ryskt med Snöstormen av Vladimir Sorokin. En bok jag var smått intresserad av i fjol när den var ny, men sannolikt hade jag inte läst den. Nu gör jag det tack vare radion alltså. Det tomma hemmet var så himla bra, så smärtsamt.

Stil är verkligen ett favoritradioprogram för mig. Fördomen sa mig att det här var inget för mig, jag har ingen stil och är inte intresserad av mode. Men programmet är inte riktigt sådant. Det har sin utgångspunkt i ett tema, och sedan tar sig reportagen utsvävningar ur någon punkt. Jag har t ex köpt minst två böcker med anledning av programmet (Alison Bechdels Husfrid, som jag har läst, köpte senare Are You My Mother? som jag bara läst litegrann i, svårt byta språk, samt Wait For Me! Memoirs of the Youngest Mitford Sister av Deborah Devonshire. Böcker jag sannolikt (särskilt den sista) inte hade uppmärksammat annars. Bild på Instagram! @mestpocket

Marie Lundström samtalar med Torgny Lindgren i Lundströms bokradio just nu. De ska äta semla. Ljuva lördagmorgon!

Som en annan institution eller företag kan jag nu deklarera att: vi finns nu även på Instagram! Så får jag åtminstone visa självtagna foton där. Hade tänkt fixa en fin länk här, men jag förstod mig inte på hur det skulle gå till om jag inte lägger den bland bokbloggslänkarna (kanske jag gör), men hur som helst använder väl folk oftast (?) appen till sånt. Användarnamnet är... tadaaa! mestpocket http://instagram.com/mestpocket

Dagens rekommendation: Lena Anderssons Sommarprogram från 2005. Jag behövde något att lyssna på under en promenad i dag, och kom ihåg att dessa program fanns. Programmet som kom upp när jag öppnade sidan i appen var just Lena Anderssons Sommar, och jag tänkte ptja, varför inte. Hade läst någonstans att det var väldigt lyssnat på, både uppskattat och hade orsakat rabalder. Jag såg att det skulle handla om hennes/en tolkning av Jesus. Lät ju sådär, men kanske lite intressant, beroende på hur det lades fram. Men jag undrar om detta inte var det bästa Sommarprogram jag lyssnat till, det var så fruktansvärt bra. Hon har analyserat Jesus genom de texter som finns i NT. Ja, var annars. Jag är djupt imponerad av allt hon hittat, lagt ihop och lagt till och tänkt efter. Så smart människa. Samt bra på att prata. Jag vill nu genast fortsätta att läsa i Egenmäktigt förfarande, som är en av alla de böcker jag börjat på och känner mig så trygg i att det kommer vara bra hela vägen att jag lagt de...

Jag är sedan tidigare mycket nöjd ägare till matboken Pigg och glad med raw food av Vibeke Amdisen. Till påsk i fjol gjorde jag en jätteläcker lila tårta som jag tyckte var väldigt god. För några dagar sedan fick jag för mig att det vore kul att ta med sig raw food-fika till jobbet, som ett alternativ till allt med vetemjöl och strösocker i - livsmedel jag håller mig ifrån. Jag bläddrade i min stora fina lila raw food-bok, men insåg att jag inte skulle ha tid att mala alla nötter och mixa och dona och fixa med allt. Så vad gjorde jag, jag bläddrade i den nyutkomna Raw Fast Food av samma författare, och hittade recept på "Shivas tårar". Hur enkelt kunde det vara? Jätteenkelt! Ja, som vanligt kan jag inte lägga in egna foton tyvärr, men det blev ljuslila små skapelser, som var väldigt goda. Så nu är beslutet nära att jag kommer att skaffa mig även fast food-varianten. Inte bara för kakornas skull, för ärligt talat fikar jag sällan. Och jag har visserligen gjort flera maträ...

Då har jag läst ett kapitel i Min mormor hälsar och säger förlåt. Författaren är Fredrik Backman och hade - har - en ohemult stor succé i romanen En man som heter Ove. En bok som jag i sin tur läst kanske fyra kapitel i, och sedan lämnat till ett ovisst öde. Fick för mig att "mormorboken" kanske var mer något för mig. Det kanske det är, men jag vet inte... det är något som inte får mig helt såld. Det är lättläst (med det menar jag inte något nedvärderande, som jag såg att Kajsa Ingemarsson verkade reagera på det ordet om hennes böcker en gång, utan mer att författaren har talang att få en text att kännas flödande och icke högtravande) och verkar människokännande. Men det är som att jag läser med armarna i kors och med misstänksam blick. Får se om jag kommer läsa mer i den (den ligger i badrummet tillsammas med några nummer av Hundsport... oh, det var taskigt).

Elias Palm skriver deckare om en rättsläkare, ett yrke han har själv också. Varken deckare eller rättsmedicin är stora ämnen i mitt liv, men jag har sedan jag hörde de första goda ryktena om första boken haft ett litet öga på boken. Hörde inte om så många som läste den dock, men när det började komma en andra och en tredje bok tänkte jag att det kan nog vara något. Och det kanske det är också, men inte för mig. Främst för att jag inte blev klok på huvudpersonen Ella Andersson. Det är som att man inte ska gilla henne. Eller att man ska gilla att hon är kärv, rakt på sak (ibland utan hänsyn till andras känslor) och heeelt okunnig och ointresserad av mode och smink. Fast i samband med en separation blir det visst rätt viktigt att göra försök med både nya kläder och börja använda make up. Jag greppar dock inte riktigt varför. Språket tilltalar mig inte heller, och till min stora förvåning görs ett oförlåtligt fel på ett ställe. Nämligen så står två personer, åtminstone enligt uppläsare...

I fredags, 21 mars, var det visst grammatikdagen. Som en gammal grammatikälskare som tappat lite kunskaper hade jag ju gärna firat det på... något sätt. Jag får nog kompensera det genom att försöka komma över och läsa i Sara Lövestams nya bok Grejen med verb. Eller egentligen är det ju helt enkelt en bok som jag bara måste äga.

Beroende på hur man räknar så är mitt liv egentligen fattigt på litteraturhändelser. Jag menar: event. Det finns ett arrangemang här i stan, men som jag i stort sett aldrig går på, fast det egentligen är jättebra. Tror det är fyra författarträffar per termin. Det är faktiskt inte dåligt. Men helt enkelt händer det mer grejer i större städer. I Stockholm brukar jag längta till deras författarscen. Och nu hittade jag av en slump till Aspuddens bokhandel och cafés Facebooksida   och oj så mycket roliga sammankomster de verkar ha. För övrigt är hela stället ett sådant typ av ställe jag skulle vilja driva. Eller nej förresten, jag skulle nog helst besöka det. Tycker att allt sånt här borde börja webbsändas. ;-)

Har nu läst halva boken. Det är så otroligt bra, jag kan nästan inte sluta. För att det inte ska bli för mycket (jag känner hur allvaret börjar tynga mig) tar jag nu en dagsljuspaus i läsandet.

Läste som hastigast någonstans att det är världspoesidagen i dag. Vet inte riktigt vad det innebär eller betyder, men jag tänker fira den genom att läsa i Kallskänken av Jenny Wrangborg. Eftersom Blogger inte låter mig ladda upp foton som jag tagit själv när jag använder iPad, kommer här ett foto på boken, som finns i pocket, från Ordfront förlag.

Typ så lyder veckans bokbloggsjerkafråga  . Och eftersom jag är så sent ute denna vecka och inte hinner jerka så mycket i kväll heller så svarar jag kort: nej, absolut inte. Bara för att JAG är det. Oj vad jag läser en bra bok nu förresten. Fast jag läser bäst när jag är helt ledig och helst inte hemma, så de närmaste dagarna vet jag inte hur långt jag kommer hinna komma i den. Jag får återkomma i ämnet hur som helst.

Jag har missat att det börjat en ny radioföljetong. Tidigare har 438 dagar sänts, en bok av Martin Schibbye och Johan Persson om deras tid i etiopiskt fängelse. Jag är övertygad om att boken är hur bra som helst, men jag har inte ens provat lyssna, jag vet att jag inte orkar höra dokumentärt via öronen, så att säga. Boken är hyfsat tjock och har tagit många avsnitt, så jag har glömt att hålla koll. Men nu har en ny följetong börjat, och det är En lång vinter av Colm Tóibín. En bok jag minns mycket väl när den var lite ny, jag tänkte att den där är förmodligen bra, men tiden räcker inte till att läsa den också. Nu får jag chansen! Avsnitt 3 spelas nu, men tack vare poddradio ska jag kunna komma ikapp (och förbi, om jag vill).

Nu inför jag det många andra använder sig av på blogspotbloggarna, ordverifiering för att kunna publicera en kommentar. Jag har haft på granskningsspärren, men då jag själv tycker det är roligare när en kommentar publiceras direkt så byter jag spärrsätt nu. För det kommer en del spam, faktiskt. Vi får se hur detta faller ut.

Veckans bokbloggsjerka från Annikas litteratur- och kulturblogg.  Jag översätter fritt frågan: Vilken bok kommer man inte kunna hitta i din bokhylla? Mja. Mjo. Jag vill aldrig säga aldrig. Men jag läser inte just nå' fantasy. Men fyra böcker av Tolkien finns här. (Olästa.) Science fiction likaså. Men Margaret Atwood nosar ibland in på sf (Oryx & Crake) och det är jag helt galen i. Men jag kanske kan välja en specifik boktitel? Då blir det Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson. Bara för att... "alla" har läst den, jag har provat, men det blev inget av det.

När jag hade läst Jonas Karlssons debutbok Det andra målet, en novellsamling, studsade jag upp och ner av glädje. Nu studsar jag igen, i förväntan över att få se filmatiseringen av den. I väntan på att filmen ska komma - förhoppningsvis ska komma - till min stad läste jag i dag en intervju med filmens regissör Karin Fahlén, och när jag läser om vad hon tyckte om boken så blir jag inte orolig alls. Jag tror på Stockholm stories! Det jag minns kännetecknade boken (förutom de noveller som utspelar sig på samma restaurang, som väl är de som ligger till grund för filmen om jag förstått det rätt) är igenkänningsfaktor. Det var det ord som kom över mig när jag läste novellen om småbarnspappan som var föräldraledig. Trots att jag uppenbarligen aldrig varit en föräldraledig småbarnspappa tänkte jag: igenkänningsfaktor hög! Det var ganska härligt.

Det finns så många skäl att lyssna på P1. Naturmorgon och Lundströms bokradio på lördagmorgnar är en. På minuten hann jag med efter jobbet, men dagens tips är Typo. En kvart långt och innehåller mer allmänintressanta grejer än man kan tro. I dag handlade det om ett typsnitt med auktoritet - det som används till vägskyltar.  http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4387

Jag missade förra veckans bokbloggsjerka med marginal, kom på detta i går morse men tyckte att det vore väl lämpligt att skriva om vilka böcker jag köpt på bokrean. Så upptäckte jag att det var precis detta bokbloggsjerkan handlade om, hahaha. Nej, vilken besvikelse - jag kan inte visa foton från min iPad, inte utan att skapa ett Google+ konto som dessutom kräver att jag har automatisk säkerhetskopiering på alla mina foton. Det är icke aktuellt. Jag får återkomma med foton när jag har någon annan teknisk enhet påslagen. Här är fynden i alla fall: Mitt i allt - Herman Lindqvist Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor - Margareta Beckman Att skriva - Stephen King The Complete Illustrated Works of William Shakespeare Sistnämnda var inte planerad, utan en obeveklig förälskelse. Boken känns som en faksimil (men utkom första gången 1982 så det är nog bara gjort medvetet i gammal stil), och man vill bara klappa den. Jag vet inte hur mycket jag kommer läsa i den. Gammal engelsk...

Bokbloggsjerka är nog för många ett riktigt fredagsnöje, för mig verkar det vara ett måndagsgöra! Jag har inte riktigt tid att jerka så mycket just nu, men skriver ändå. Frågan lyder: Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?  Min första tanke är Väggen av Marlene Haushofer. Jag har den färskt i minne eftersom jag i höstas fick nys om att den skulle komma i nytryck, något som verkar ha blivit skjutet på. Senaste jag sett handlade om slutet av januari. Nu är det passerat, ge ut boken! Det är definitivt en av de bästa böcker jag läst, och jag tror att jag skulle kunna läsa in alla möjliga tolkningar i den om jag läste den flera gånger. En annan delikat titel jag lurar på är den som gett mig min profilbild här på bokbloggen, Den blinde mördaren av Margaret Atwood. Det är också definitivt en av de bästa böcker jag läst. Där har vi ju en metabok, en bok i boken. Så den tål nog också att läsas några varv. Svaret får bli att jag grabbar tag i den...

Ja! Det gick ju sådär att komma ihåg att bokbloggsjerka. Förra veckan missade jag. Nu hinner jag precis vara med på mållinjen. Veckans fråga:    Hur håller du reda på alla böcker du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup-plan att dela med dig av? Förut hade jag ingen koll. När jag pluggade på lärarutbildningen och läste mycket skönlitteratur där så började jag skriva i en särskild läsdagbok för att minnas sånt jag skulle kunna använda i skolan (kan nämna att jag aldrig läste klart och aldrig har jobbat som lärare). Utökade sedan läsdagboken till att skriva ner om böcker jag även valde själv. Sedan började jag hänga på Boktipset, och försökte bokföra allt jag dittills läst och sedan läste där. Det kändes väl lite bräckligt att ha ett sånt register på en utomstående sida. Nu har jag som jag tidigare nämnt slutat använda sidan. Tyckte också att min egen blogg var en rätt bra bokförare för lästa böcker. Nu kan jag väl säga att jag inte har någon...

Jag har i skrivande stund inte exakt stenkoll på detta med bokbloggsjerka. Varje fredag kan man i alla fall hitta en bokrelaterad fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg . Nu är jag hopplöst sen på att svara på förra veckans fråga, och med en bankande huvudvärk orkar jag inte så mycket mer just nu än att skriva och fixa länk. Men jag tror jag kommer att återkomma i frågan. Det är så sällan jag läser ut en bok så jag har något värt att blogga om, men pratar böcker gör jag ju gärna. Frågan i fredags var i alla fall om man har konto på Boktipset, Goodreads eller båda. Mitt svar är att jag har på båda. Goodreadskontot har jag aldrig använt mig av, och Boktipset har jag i stort sett slutat använda mig av. Sajten känns väldigt svajig och nerprioriterad. Jag har plockat bort min blogg där, men resten av kontot är kvar. Hade väldigt roligt där för några år sedan. Nu kan jag väl säga att jag letar ett annat bokställe på internet. Får se om jag tar tag i Goodreads. Tipset om att hitta...

Och det är Kanada av Richard Ford.