Mest pocket

Eftersom jag valde samlad order och en av böckerna inte ens finns tillgänglig ännu, så kommer det dröja ytterligare ett par veckor innan jag har mitt bokpaket här. Väntar, väntar... inte för att jag på något enda sätt behöver de här böckerna nu, utan bara för att det är så roligt att se nya, ägda böcker. Jag har totalt accepterat att jag har mycket böcker och inte vill ha lite.

Var just ute på promenad och lyssnade på Filosofiska rummet i P1, ett samtal med amerikanske (fast han bröt lite lite på nåt europeiskt i sin i övrigt väldigt new yorkska amerikanska) filosofen Massimo Pigliucci. Jag citerar från SR:s hemsida: "Är vi människor så rationella som vi tror eller snarare rationaliserande - det vill säga i efterhand konstruerande samband och sammanhang som inte existerar?" Pigliucci är evolutionsbiolog och intresserar sig för forskningens ansvar. Kort sagt gillar han inte humbug och råder oss att ständigt ha struntpratsdetektorn påkopplad. När jag hörde detta tänkte jag att jag nu verkligen vill läsa Simon Singhs och Edzard Enrsts bok Salvekvick och kvacksalveri , en bok som jag annars tidigare tänkt förmodligen är intressant, men inget jag känt behov av att läsa. Sen kom jag på att denna filosof Pigliucci förmodligen skrivit någon bok själv, och det har han ju. Tyvärr inte översatt, men jag är ändå intresserad av Nonsense on Stilts litegrann.

Jag ska inte rada upp dem alla. Men jag kom just på att jag började läsa Utrop av Celine Curiol i våras. Den läste jag aldrig klart, det kom nåt intressantare emellan. Men det var inte meningen att lägga bort den för alltid! Även Högläsaren av Bernhard Schlink är bortglömd. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den är ju så tunn, det är bara att läsa uuuuut den!

Att beställa böcker är roligt. ROLIGT! Det är roligt att ute i kanten få se vad "andra har beställt". Eller "fler av samma författare". Sen när beställningen kommer så är det som minijulafton att öppna paketet fast jag vet vad det innehåller. Fina, fina böcker! Jag ska visa vad jag beställt när det kommer om ett par veckor. Hihihihi! För att försvara mitt beteende (öh, handlande, bokstavligt) så måste jag säga att ingen av dessa böcker finns tillgängliga i en bokhandel nära mig.

Har lyssnat på ett par avsnitt av Sofi Oksanens roman Utrensning som går som radioföljetong i P1. Den verkar så otroligt bra. Först tänkte jag inte lyssna eftersom jag ville läsa boken. Sen råkade jag lyssna ändå på en promenad, och då tänkte jag att naturligtvis lyssnar jag på den i stället, man kan lyssna i efterhand under en period på webben. Nu i kväll tänkte jag att jag måste nog ändå läsa hela boken "själv". Jag blir helt fast i historien så fort jag hör en mening. Vilket språk, vilken historia, vilket människoöde. Det lilla jag hört i alla fall! Om Sofi Oksanen varit svensk hade denna roman i dag blivit nominerad till Augustpriset, och förmodligen också vunnit. Nu tror jag för det skönlitterära prisets del på Spill av Sigrid Combüchen (som jag erkänner att jag tidigare trodde var tysk - befinner sig inte någon av personerna i Spill i Tyskland?) eller Darling River av Sara Stridsberg. Fast jag gillar formatet på lyrikboken Livdikt av Jonas Jönson. Men jag kan ju in

188 kronor skulle det kosta att få hem den oranga muggen. Hmmm, jag ska fundera. Ganska länge.

Jag har så många "julklappar" jag ska ge mig själv. Planerar även för en sån här . Vet inte vilken jag ska välja, men The Great Gatsby ligger hyfsat till, eftersom jag dessutom har Penguinversionen av den. Dock oläst - engelskan tar emot mer än jag trodde. Men boken är inte så lång, så den borde jag kunna klämma. Men visst är muggarna underbara. De går som sagt att beställa, men roligast vore att köpa dem, vilket då måste ske i Stockholm. Börjar samla på mig många goda skäl att åka dit. Bilden är från webbplatsen jag länkar till ovan, Art Meets Matter.

Jamen jag gillar nog Elizabeth George. Läser hennes senaste i svensk pocket på bussen just nu; Stråk av rött. Jag har vissa invändningar, som t ex översättningen (inte författarens fel alltså), att den är så svensk på sina håll (att företaget heter Äventyrskompaniet, i stället för originalnamnet) och även att det är så väldigt många personer med. Men jag gillar det ändå, Cornwalls kust, klippklättring, surfning, folk bor på landet osv. Och hon skriver bra. Det här måste ju vara minst bok tio om kommissarie Lynley, och jag känner inte för att gå tillbaka i böckerna egentligen, men jag har en till tegelsten här hemma, några år gammal. Inte omöjligt att jag tar den ockskå så småningom.

Hann se en bit av Gomorron Sveriges förmiddagsintervju med Leif GW Persson i dag. De pratade om vilka böcker (det måste ha varit kriminalromaner) han själv läste. Det framkom att han läst Stieg Larsson och åtminstone förstår varför folk gillar det. Men den han själv höjde till skyarna var Åsa Larsson. Han berömde hennes språk och menade att om hon inte hade skrivit deckare så hade detta varit det folk pratade om när de pratade om henne. Han jämförde henne med Torgny Lindgren och Kerstin Ekman. Kul! Han sa också att han uppskattade att läsa Håkan Nesser samt författarduon Roslund & Hellström.

Har sedan i går känt ett behov av noveller. Nu kom jag på varför: har inte haft ork att läsa bok alls denna vecka, för att det är "för mycket". Men en eller annan novell avslutas snart, har jag kommit på. Jag blev novellfantast efter att ha läst Jonas Karlssons första novellsamling Det andra målet . Så grymt bra, jag gör vågen där jag sitter. Sen har jag även läst Anna Gavaldas novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans och någon fler. Vi läser för lite noveller helt enkelt. :) Hemma har jag en liten rosa bok av Miranda July ( Ingen hör hemma här mer än du ), har läst väldigt blandade kommentarer om den på boktipset.se. Men den författare jag i går kom på att jag bara måste läsa är Alice Munro. Björn Larsson skrev en novellsamling för ett par år sedan ( Filologens dröm ) som jag också är nyfiken på. Snart har jag dock ledig helg, så det blir inte något nytt läsarprojekt just NU. Jag räknar med att få tillbaka ordinarie läslust. Å andra sid

Men det gör inget att det var Mario Vargas Llosa som fick priset i stället för min gissning. Jag trodde att jag hade Den stygga flickans rackartyg här hemma, men det var nog en illusion. Tänker dock läsa den vad det lider.

Eller Achebe Chinua? Boken Things fall apart har nyss tryckts om, och den svenska pocketen från 2007 finns ute i butiker, utan att direkt ha synts tidigare såvitt jag vet. Jag tror ju fortfarande på att uppgifter läcker från Svenska Akademin, även om det inte varit uppenbart i år. Eller så är den boken aktuell av annan anledning - ja, som till exempel Bokmässan... men just därför.

Jag vet inte vad jag gick och tänkte på i morse, men det slog mig att de karaktärer som författarna hittar på (okej: skapar) måste bli rätt levande för dem. (Kanske därför som många skriver självbiografiska romaner just nu, för att slippa lära känna fler människor i sitt liv.) Särskilt tänkte jag att det måste gälla tecknade figurer, de får ju verkligen en kropp, ett ansikte, uttryck som går att se. Tänk Martin Kellermans Rocky, det måste ju kännas som att göra en dokumentär, till slut i alla fall.

Jag har för första gången på evigheter, minns inte när, köpt en ny inbunden bok till mig själv. Det är Beate Grimsruds självbiografiska roman En dåre fri. Den är så väldigt bra och har mig fast. Jag skulle vilja sitta nere vid fjärden och bara sträckläsa, den skulle passa därnere i ett lagom mulet väder (som i dag). Eftersom den är inbunden, och tjock, så drar jag inte med mig den på bussen, utan jag läser i sängen, och de stunderna blir inte så långa. Det handlar om psykisk sjukdom, barndom, terapi och författarskap. Mycket intressant. Mycket bra skrivet, jag måste läsa tidigare böcker av Grimsrud också, känner jag redan.

Boken skriven på 50-talet, delvis för att inte säga till största delen självbiografisk. Claude, fransman, lär känna två engelska systrar och det är ett evigt tjatande om huruvida de är som syskon eller om han borde gifta sig med den ena eller ej. I början och slutet är den bra, men det jag mest minns är ena systern Muriels långa, långa dagboksfunderingar och brev om kärleken till Claude, och också om Claudes kärlek till henne. Väldigt, väldigt mycket om vilken slags kärlek det är. Om Muriel hade levt nu hade jag skickat henne boken "Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig" även om jag faktiskt inte är helt säker på hur det var fallet med Claude. Jaa. Nää. Men jag skulle gärna se filmen, är nyfiken på vad man gjorde av boken. Om det är "fritt efter" så kan jag tänka mig att det kan bli mycket spännande och romantiskt/tragiskt/upplyftande. Apropå film så har Roché även skrivit den för mig mer kända Jules & Jim och även den blev filmad, och den filmen har jag

Jamen läs den här, det är väl det jag vill säga. Även om du inte tror att du är intresserad av adeln/överklassen i Sverige. Det trodde inte jag heller att jag var. Men det här är mycket intressant, i klass med häpnadsväckande. Han är en bra skribent och reporter, af Kleen, jag hoppas få läsa mer av honom. Han och Nina Solomin (OK, amen) placerar jag lite i samma fack, journalister som även skriver en och annan bok i ett ämne som jag inte trodde jag ville läsa om, men de gör det intressant och viktigt och lättläst. Svante Weyler förlag