Mest pocket

Här kan man läsa novellen, gör det! :-)

Jag orkade inte dra med japanen till August - till Stockholm menar jag. Dels av tjockhet, dels av skum läsningsskäl. Så det blev Jungstedt i stället, I denna ljuva sommartid . Den började jag ju på för ett bra tag sen, men har inte prioriterats. Räntade iväg och läste 100 sidor på planet hem, så nu känner jag för att sträckläsa ut den. Detta är bara min andra bok av henne, men jag tycker än så länge att hon är/passar mig bättre än de som man lätt jämför med: Liza Marklund och Camilla Läckberg.

Alla rätt på DN:s Augusttest! "Av de 882 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 723 (82 %)." Ja, jag ville skryta. Här är testet: DN Test: Augustpriset

Wohooo, så har man varit på Augustgala ! Nog känns det lite "milstolpe" över det. Vi frotterade oss inte med kändisar, om det betyder att man på mingelfesten oombedd går fram och säger något mer eller mindre välplanerat till en författare man känner igen. Vi har helt enkelt mer stil än så. Men galan i sig var mycket trevlig och underhållande, konferencierad av Kattis Ahlström, och inte var det ju heller fel att gå runt bland minglande Leif Pagrotsky, Jessica Gedin, Stefan Holm (prisutdelare i klassen fackbok), Bo och Lena Sundström m fl. Mat och dryck och väldigt fint Konserthus i Stockholm. Det är förståeligt att Brutus Östling och Susanne Åkesson vann med fascinerande fågelbildsboken Att överleva dagen , men jag hejade på Lena Sundströms bok  Världens lyckligaste folk . Minst uppmärksamhet kommer vinnaren av Lilla Augustpriset få. Hon heter Isabella Nilsson och novellen hon vann med heter Verklighetsprojektet . Den har jag ju då tyvärr inte läst, och just nu känner j

Jag vågade knappt kolla, fast jag trodde 711 sidor, men japanen, Fågeln som vrider upp världen av Haruki* Murakami, är alltså 741 sidor lång. Det säger sig ju självt att den är för lång, eller hur. Jepp. Jag vill egentligen inte klaga, för den är bra. Men vissa passager blir helt enkelt väldigt långsamma. Avskräckt är jag ändå inte, någon gång ska jag läsa Kafka på stranden också. (Betyder det att Carl-Einar Häckner vill läsa Kafka när Häckner befinner sig på stranden, eller ÄR Kafka på stranden, hur var det nu?) Fast jag kommer att låta det gå ett tag innan jag gör det. Måste låta Nyckelfågeln lägga sig och mattas av, när jag nu blir klar nån gång vill säga. Fick en kommentarsfundering på om den är krävande. Ja, och nej. Det är oftast lättläst, inga svåra ord eller krångliga meningar. Lite långsam ibland som sagt. Krigspassagerna och liknande dramatiska återberättelser upplever jag som svårlästa/tråkiga. Men framför allt måste man vara öppensinnad när man läser den. Det är väldigt m

Aaaah, nu är det segt!!!

Men skiit. Jag skulle ju gå på vårt bibliotek i dag. Men jag glömde alldeles bort det, gråvädret gjorde mig nog grå i hjärnan. I morgon är det stängt. Skiiit. Skulle även läsa nya numret av Vi läser, bl a intervju med Kristina Lugn gjord av Martina Lowden, låter ju för bra. Det jag tänkte låna på biblio är Leilas bakbok (som inte heter så utan A Piece of Cake ), mest av nyfikenhet, och När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) av Gunilla Bergensten av... nyfikenhet kan vi väl kalla det också. Jag vill inte äga den, men varför inte läsa och varför inte nu. Hade inte ens tänkt på möjligheten att låna kokböcker på biblioteket, men det är ju genialt. Samma med att läsa tidskrifter. Kom på det när jag stod och kikade in genom fönstrena på ett stängt bibliotek i helgen.

Den där listan jag skrev för ett tag sen på oavslutade böcker, den var mycket mer ofullständig än jag ens trodde. Men jag struntar i det nu. Funderar på att göra en lista över olästa böcker jag VILL läsa, men inte heller den får ses som en stresslista. Vilket jag nog klarar rätt bra. Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer Vad jag älskade - Siri Hustvedt Dagböcker - Sylvia Plath* De välvilliga - Jonathan Littell* Shantaram - Gregory David Roberts Mannen i sjön - Arnaldur Indridason Vinterstaden - Arnaldur Indridason Om skönhet - Zadie Smith Många fler, men det räcker nu. Nu blev jag jättesugen på Vad jag älskade, kanske måste testa genast, har den hemma. Omslaget från inbundna versionen (som är den jag har), Norstedts förlag. *har läst några sidor i men räknas inte som om jag påbörjat dem

Det händer inte så mycket på min bokfront nu, jag läser japanen och det tar sin tid. Har läst över 450 sidor, men det är ju en hel del kvar ändå... När del två började blev det mycket spännande, och sedan mycket konstigt. Ungefär så som boken också varit hittills, fast något mer åtskruvat åt båda håll. Hur märklig boken än är så är jag väldigt nöjd över mitt val. Har kommit på att det även är lite Twin Peaks-aktiga inslag. Fast inget som jag blir rädd av. På kvällarna läser jag just nu mest tidningar, Lantliv eller Hundsport.

För att ni inte ska tro att Murakamis roman Fågeln som vrider upp världen är en stillsam roman om en vanlig man som kanske har ett visst vackert intresse av ornitologi så vill jag ge lite enstaka exempel på vad som händer i boken. Ja, för det första så är paret Okadas katt försvunnen redan från början av boken, och det är nog i samband med det som mediet Malta Kano träder in på arenan. Dock kan jag inte säga att jag ännu har läst att hon har sagt något som har direkt med katten att göra. Men Toru Okada har (halvhjärtat) letat i alla fall. Huvudpersonen Toru Okada får en dag besök av en man som (á la Tusen och en natt, som jag sa förut) berättar sitt livs historia, den benämns i kapitlen som Löjtnant Mamiyas långa berättelse 1 och 2, och den ÄR lång. Jag hann bli lite uttråkad, fastän berättelsen innehåller en av de vidrigaste saker jag läst, säger inte mer, försöker glömma. Toru Okada sitter i botten på en torrlagd brunn några dagar för att tänka. Toru Okada drömmer saker, som när han

Japanen har avancerat till bussbok efter Sittenfeld, fast det är smått tveksamt, den är så tjock att det är bängligt att få ner den i väskan. Men eftersom min läsning räntar sig bäst där så förblir det nog så. Vid läggdags har jag tagit fram Jungstedt igen, den passar bra på kvällen; lättsmält, inga långa krångliga meningar eller japanska namn som man blandar ihop (...). I denna ljuva sommartid är det jag läser. Mord på camping. adlibris.se

Men här har vi en pärla! Jag kan lätt säga att varje sida var en njutning. Lee är 14 år när hon kommer till internatskola långt hemifrån. Att söka stipendium till internatskola tycks ha varit något som skedde utan större eftertanke eller beslut. När Lee väl fick ett stipendium tyckte hon inte att hon hade något annat val än att faktiskt åka. Nästan alla elever på Ault kommer från mer eller mindre rika familjer (det finns olika slags rikedom, får man läsa om), endast en handfull är där tack vare stipendium, och det talar man inte högt om - fast de flesta vet ändå hur det ligger till. Lee har svårt för att känna sig som en som alla andra, hon noterar "spelet" och deltar på sitt sätt. Någon säger vid något tillfälle att Lee skiljer sig från mängden eftersom hon tänker. Jag hade fått intrycket att boken handlade om mobbning, det gör den inte, och Lee är en starkare och säkrare person än hon själv inser. Jag är förtjust i författarens sätt att "tala om hur det går" under

Njaaaaaa! Som jag sagt tidigare hade jag väntat mig en rolig bok, möjligen tokrolig. I centrum finns "Faster", huvudpersonen Katarinas mammas faster, trots att berättelsen inleds med hennes död vid den höga åldern av 107 år. Jag citerar Bokus: Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring. Texten slutar med orden om att blod trots allt är tjockare än vatten. Mja, det skulle vara för det då. I Sara Paborns egen släkt fanns en förebild till denna Faster, även om hon i verkligheten blev något år yngre än romanens (103 eller nåt sånt). Och det är vetskapen om att boken har viss verklighetsbakgrund som gör att jag känner mig lite illa till mods. Jag har tidigare nämnt att Paborn nånstans tycks vilja beskriva och klaga på sina föräldrar. Och d

Hihi, bland alla som är det just nu så är jag inte särskilt Japanintresserad. Och eftersom jag inte läser manga eller annan japansk litteratur så är Murakami "japanen" för mig. Det är alltså Fågeln som vrider upp världen jag läser, och jag börjar mer och mer tänka på Tusen och en natt när jag läser den. Huvudpersonen Toru Okada lever egentligen ett rätt stilla liv efter att ha sagt upp sig från sitt jobb på en advokatbyrå. Hans fru jobbar längre och längre dagar. Men trots att han knappt går utanför dörren vissa dagar har det börjat ramla in en massa folk i hans liv, människor som dessutom gärna berättar sitt livs historia. Jag älskar språket och tja, ska jag säga små tokigheter, så här kan det låta: När Kreta Kano hade ätit sina kakor och druckit sitt kaffe såg hon lite lugnare ut. "Idag har jag kommit hit i min syster Malta Kanos ställe", sa hon. "Jag heter Kreta Kano och är alltså Maltas lillasyster. Kreta är förstås inte mitt riktiga namn. Egentligen h

Finns ett deckartest på deckarhuset.se. Har du koll? Har jag koll? Jag fetmarkerar vilka jag har läst. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson Sprängaren – Liza Marklund Nobels testamente – Liza Marklund En plats i solen – Liza Marklund Coq Rouge – Jan Guillou Fiendens fiende – Jan Guillou Madame Terror – Jan Guillou Isprinsessan – Camilla Läckberg Tyskungen – Camilla Läckberg Sjöjungfrun – Camilla Läckberg Mördare utan ansikte – Henning Mankell Hundarna i Riga – Henning Mankell Kinesen – Henning Mankell Skuld – Karin Alvtegen Saknad – Karin Alvtegen Svek – Karin Alvtegen Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser Fallet G – Håkan Nesser Människa utan hund – Håkan Nesser Den döende dandyn – Mari Jungstedt Den mörka ängeln – Mari Jungstedt Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt Gråt i mörker – Björn Hellberg Pojken som inte ljög – Björn Hellberg Nattvandraren – Björn Hellberg Solstorm – Åsa Larsson Det blod som