Inlägg

Visar inlägg från maj, 2012

Läsplattesug

Fick plötsligt ett sug efter att ha en läsplatta. Kanske en iRiver. Eller var den stora bokstaven nu ska vara. (Fast det är klart att jag egentligen vill ha en iPad.) Ett väldigt tydligt argument seglade upp för mig: att inte ha så mycket böcker i (den fysiska) bokhyllan.

Finns dock ett annat problem: jag tycker att e-böcker är lite för dyra. Jag vill att de ska kosta som en pocket. Men det är inte uteslutet. Nu känner jag: ett bokhyllefritt hem är modellen. För många är det nog som att svära i kyrkan, men böcker hos mig i alla fall tar alldeles för stor plats av boytan, och samlar jättemycket damm.

Jag spådde för ett tag sen att om kanske femtio år, eller mer, så kommer man se på foton från den här tiden och yngre och säga "men HUR kunde man ha så mycket böcker i sina hem, som tog upp all denna plats?" Och tänk på allt papper som går åt. Fast det är väl pappersindustrin glad för. Alltid är det nåt.

Boken som fick mig att återuppta läsande på buss

Bild
Min iPhone är lite för bra och rolig för att jag ska slita mig särskilt mycket från den när jag åker buss. Mejlar och surfar och kollar allt möjligt.

Men nu har jag börjat läsa en bok som sparar batterierna lite. Har länge sneglat på Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar i pocket och till slut blev det köp. Hade bläddrat lite i den och konstaterat att jag nog minst lika gärna kunde läsa den på engelska. Men - både omslaget och titeln var mycket tråkigare på engelska, så då blev det allt den svenska. Och den är jättebra. Tragikomisk, med betoning på det komiska. Det är så där lite överraskande också, så att jag plötsligt måste fnissa till och vill säga "hehe".

Jag har inte läst hans förra (första?) bok Konsten att tala med en änkling men den har jag ju hört att folk är jättenöjda med.

Kolla här, att jag inte valde den engelska boken. Bokus bjuder på bilder.


Hm, jaja, det är inte fult och dåligt, men det var nog det att jag hade hunnit vänja mig vid den svenska före. Ser n…

Djur & natur & lite mystik

Det fanns stunder när jag tyckte att det poetiska språket var lite väl tillrättalagt, vilket gör att det där läsflytet inte riktigt infinner sig (många korta, smådramatiska meningar) men på det stora hela tycker jag att Huset där humlorna bor av Stefan Casta, en bok för läsvana 9-åringar och uppåt, är en bok som känns bra i hjärtat. Det är en bok för den som gillar djur och natur, och inte räds en smula mystik. Jag lärde mig en hel del om humlor, och känner en ännu större längtan ut till naturen nu, just nu, när våren kommer, precis som i boken.

Ibland hängde jag inte med i svängarna och det hände att jag pendlade mellan att läsa en sagoskimrande bok och en väldigt verklighetsförankrad nutidslärande berättelse. Men det ena kanske inte behöver utesluta det andra.

Jag kan varmt rekommendera den till den som känner minsta intresse och är nöjd över att jag har läst den.