Mest pocket

Rickard Olsson är en så begåvad tv-person att det är väldigt bra för oss tittare att han nu gör något mer än håller i frågesportprogram. Sommarkväll med Rickard Olsson är ett superbra underhållningsprogram med lite "mer". Många olika slags gäster, fin miljö och Rickard Olsson ställer de rätta frågorna utan att det någonsin blir pinsamt eller någon verkar känna sig obekväm. Bra!

Jag har blivit oväntat förtjust i dystopier. Margaret Atwood visade mig den vägen genom att jag läste Oryx & Crake. Har inte läst Hungerspelen, men sett första filmen (jag vet jag vet, jag "måste" läsa böckerna) och blev väldigt förtjust i tanken med olika grupperingar av folk och vad det innebär för - folk. Serien Divergent handlar om samma sak, och jag är förtjust i den här serien också. Bok ett, Divergent, tyckte jag var riktigt bra, allt presenterades och jag blev överväldigad. Mycket våld, som jag inte gillade men kände att det nog har en bakomliggande mening, kanske nästan som en egen roll. Det vet jag inte helt säkert ännu om det stämmer. Insurgent är del två, och som i stort sett alla "del två" i en trilogi så är den lite transportsträcka. Vi känner redan de flesta personerna, och historien ska fortsätta men inte ta slut än. Jag ledsnade rejält i mitten av boken och lyssnade på två andra böcker (se tidigare inlägg) innan jag lyssnade klart, men den sluta

Så satsade jag på en deckare, eller snarare thriller. Magnus Utvik har hyllat Ghostman i Gomorron Sverige inte mindre än två gånger. Jag tänkte att den här får jag satsa på, när jag nu ändå hade en gratismånad med ljudböcker och e-böcker. Och den var bra. Inte så bra som jag tyckte att Utvik hade fått den att låta, men annorlunda utgångspunkt eftersom huvudpersonen var en skurk han med. Som man ju liksom hejade på. Får nog kalla den en bladvändare, men inget som stannar kvar direkt länge i minnet för mig. Betyg 3.

Mikael Niemi läser själv sin katastrofroman Fallvatten, och det gör han perfekt. Dialekten är rätt, och hans begåvning som berättare hörs både i tal och text. Jag blev omedelbart gripen av berättelsen som handlar om att dammen brister och de katastrofföljder de får. För oss, här i Norrbotten, är en sådan här händelse oerhört nära och skrämmande.  I slutet blev jag alldeles utmattad av all dramatik. Då ville jag bara att det skulle sluta (på vilket sätt som helst) och att Niemi skulle lyckas knyta ihop säcken. Jag har på det sistone förstått hur ohyggligt svårt det måste vara att avsluta en roman, ett romanbygge. Så jag vill inte direkt klaga, och jag tror att jag hade hängt med bättre om jag läst boken och inte lyssnat, jag var så trött på allt vatten och alla trasiga kroppsdelar.  Vill påpeka att Mikael Niemi skriver jättebra och är suverän på att beskriva folk och känslor. Jag gillar inte alla och känner inte igen mig i alla känslor, men - jag förstår dem genom Niemi. Boken är bra, o

(Nu när jag kommit på den briljanta idén att använda appen när jag skriver från paddan så ska jag väl kunna få in foton i blogginläggen igen!) Ni vet ju att vissa böcker köper man till stor del för omslagen. De flesta vill man naturligtvis läsa också. Den här boken är så fin att jag har den längst fram i en "prydnadshög", så den fungerar just nu som tavla. Men jag blir på så gott humör när jag ser den. Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark.

Egentligen förtjänar dessa två böcker definitivt varsitt inlägg, men då jag upplevde att det blev en smula temaläsning så hamnar de i samma.  Om du bara visste av Caroline Säfstrand var en sån där bok som jag tänkte "den här handlar om vänskap" och så några kapitel senare "den här handlar om mödrar och döttrar", sedan "nej, snarare om moderskap", "den handlar om att ta tag i sitt förflutna", "om att fly kan kännas rätt men inte alltid är det". Ja, den handlar väl om allt det! Jag gillade den mycket. Tyckte att jag fick många smärre livsfunderingar. Boken känns verkligen som "en riktig bok", en massa händelser som man säkert kan ha olika åsikter om, men jag gillade att det hände grejer, även om jag nästan blev lite matt i slutet. Kvinnorna är absolut i fokus. Mödrar och döttrar. Männen är bifigurer, om än viktiga.  Kort om handlingen: Elin har ett stadigt och tryggt förhållande med Zach. Men när hon en dag hittar en förlovnings

Är så genuint glad för att jag har läst förhållandevis mycket på min semester. Förut när folk sa att de bara läste på semestern så fattade jag ingenting. Varför det? Men nu är jag själv nästan likadan. Som jag har berättat förut så börjar jag på en massa böcker, och när jag känner att det här är bra, då börjar jag på en annan. Jag läser sällan särskilt kontinuerligt, utan det är någon sida här och där. Någon ledig helg när vi är i stugan osv. Men inte varje dag. Tråkigt och jag har definitivt en slags bokstress, det finns så många intressanta böcker och alla förtjänar att provas, känns det som. Samtidigt som mitt andningshål för att pusta ut om dagarna har blivit framför datorn i stället för med en bok i handen. Det hör nog till en annan slags stress. Jag tog en prova på-månad på en boktjänst med e-böcker och ljudböcker, och lyssnade på tre ljudböcker. Jag märkte att när jag lyssnat på ca 2/3 av böckerna så började jag strunta i dem. Jaja, jag vet vad den handlar om, boken är bra. Jag