Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? - Bjørn Sortland

En sorglig och fin liten bok.

Anledningen till att alla kallar den "liten bok" är att den är kort, 120 sidor, och att det även är ganska lite text på varje sida. Snabb läsning alltså. Kategori "Unga vuxna", fast vem som helst kan läsa den.

Handlar om 19-årige Markus som blir kär för första gången på riktigt. Men Ingrid är sjuk, och blir bara sämre, och deras väg framåt blir deras väg mot slutet. Sorgligt och fint skrivet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Borttappad kommentar

Grr, första kommentaren på denna blogg på sisådär 8 månader (i och för sig mindre antal inlägg än månader också), och så verkar det som att jag lyckas att med en snubbeltryckning ta bort den. Författaren Lina Andersson var vänlig nog att kommentera mitt förra inlägg, och jag vill säga: tack själv, och hoppas att du med ditt flyt i språket och goda minne skriver mera! Detta var nog dock spiken i kistan för Mest pocket på Blogger, jag har varit irriterad länge på denna bloggplats, som inte verkar passa framför allt mina mobila enheter. Jag får återkomma med vart jag tar vägen med mitt bokprat.
Läs mer

Sveriges Radios Romanpris pågår

Jag lyssnar för fullt på lyssnarjuryns bokprat kring de nominerade böckerna till Romanpriset i år. Jag tyckte inte det var så intressanta böcker som var nominerade i år måste jag säga. Och än så länge (lyssnat på pratet om tre av böckerna) är det ingen jag blivit sugen på att läsa. Men jag får ut mycket av att höra resonemangen (ändå). Ett undantag: Linjen av Elise Karlsson som jag läst, och tyckte var väldigt bra. Sparsmakad i ord, men mycket som utspelade sig i känslor och tankar. Vi får se hur juryn gillar den. Det är väldigt kul att lyssna. Jag vill gå med i en bokcirkel. Om den bokcirkeln läser 1-2 böcker per år...
Läs mer