Nu blev det så här.
Började läsa Helene Hanff i går. Åh, vad roligt. Det var sådär så att jag inte ville somna ifrån den och var vaken alldeles för länge för bokens skull. Dåligt men roligt.
Fortsatte läsa franska boken på bussen i dag. Känner att jag mer och mer glider ur den. Den är INTE dålig, jag orkar bara inte riktigt med den här typen av böcker just nu. Bara en massa stycken text, som jag nämnt tidigare är det inga talstreck och replikerna börjar heller inte på ny rad. Att jag inte förrän jag började hamna på nästan 100 sidor fattade att varken huvudpersonen eller den man hon älskar (?) någonsin nämns vid namn kanske förklarar en del - jag håller inte koncentrationen.
Det där med replikerna började jag däremot titta på. Det är ett ganska listigt och hyfsat enkelt sätt att stilisera en roman. Hade Curiol valt att göra sedvanliga radbrytningar och talstreck hade romanen känts mycket mer simpel. Jag kommer att läsa klart den, men inte just nu.
Köpte nämligen alldeles i kväll Dumpa Matthew av Jane Fallon. Chicklit för vuxna. Jag har en långsiktig plan med boken: den ska få stå i centrum på en engångsbokcirkel längre fram i vår. Jag har gått hela dagen och funderat på en bok som skulle kunna passa alla möjliga läsare och icke läsare och jag tror den här kan passa bra. Ska bli film med Jennifer Aniston också, sånt kanske kan pusha en eventuell motsträvig läsare. Ska bli riktigt kul, om nu de tilltänkta deltagarna nappar.
Kanske skulle leta efter deltagare till en bokcirkel där vi läser Utrop av Céline Curiol... Jag kunde nog behöva det, men nej, den boken måste jag läsa när jag vill och inte på tvång.
Nu har jag två lättsamma böcker samtidigt, och ingen av dem känns krystad (ännu) eller för enkel eller för billig, vad bra det blev.
Fortsatte läsa franska boken på bussen i dag. Känner att jag mer och mer glider ur den. Den är INTE dålig, jag orkar bara inte riktigt med den här typen av böcker just nu. Bara en massa stycken text, som jag nämnt tidigare är det inga talstreck och replikerna börjar heller inte på ny rad. Att jag inte förrän jag började hamna på nästan 100 sidor fattade att varken huvudpersonen eller den man hon älskar (?) någonsin nämns vid namn kanske förklarar en del - jag håller inte koncentrationen.
Det där med replikerna började jag däremot titta på. Det är ett ganska listigt och hyfsat enkelt sätt att stilisera en roman. Hade Curiol valt att göra sedvanliga radbrytningar och talstreck hade romanen känts mycket mer simpel. Jag kommer att läsa klart den, men inte just nu.
Köpte nämligen alldeles i kväll Dumpa Matthew av Jane Fallon. Chicklit för vuxna. Jag har en långsiktig plan med boken: den ska få stå i centrum på en engångsbokcirkel längre fram i vår. Jag har gått hela dagen och funderat på en bok som skulle kunna passa alla möjliga läsare och icke läsare och jag tror den här kan passa bra. Ska bli film med Jennifer Aniston också, sånt kanske kan pusha en eventuell motsträvig läsare. Ska bli riktigt kul, om nu de tilltänkta deltagarna nappar.
Kanske skulle leta efter deltagare till en bokcirkel där vi läser Utrop av Céline Curiol... Jag kunde nog behöva det, men nej, den boken måste jag läsa när jag vill och inte på tvång.
Nu har jag två lättsamma böcker samtidigt, och ingen av dem känns krystad (ännu) eller för enkel eller för billig, vad bra det blev.
Kommentarer
Skicka en kommentar