Troféer

Ibland brukar man prata om att böcker är troféer i bokhyllan, jag brukar inte riktigt förstå det där även om jag förstås gör det. Själv har jag jättemånga böcker och jag känner mer att jag "vill ha" dem. En dålig bok kan jag slänga, eller en bok som jag efter några år tappat intresset för att läsa. Men en bra bok är ju bra. Den kanske jag vill läsa igen, eller ge till någon som jag tror kommer uppskatta den.

Jag har nog desto fler skämsböcker, som jag inte har framme utan nerpackade i lådor. Men en gång tyckte  jag att de där böckerna var jättebra, så jag vill ha kvar dem som... något slags tack för god läsning, eller nostalgi.

Men nu har jag fått mitt första troféfall. Hittade en kartong med lite av varje som jag tänker/måste tömma. Ligger ett gäng böcker där, bland annat Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet av Dave Eggers. Det ÄR en hjärtslitande bok, och den är mycket bra skriven. En slags självbiografisk roman, såvitt jag vet. När Dave Eggers var 21 år dog båda hans föräldrar i cancer med fem veckors mellanrum och han blev extraförälder åt sin 13 år yngre bror. Den är dock inte sorglig och snyftig utan snarare lite skumt och lättsamt men samtidigt aningen svårtillgängligt skriven. Jag vill minnas att Dave var mer 21-årig kille än förälder. Hoppas jag minns rätt nu, det är rätt många år sedan jag läste den. Gillar titeln.

Nåväl, den var bra men jag kommer inte läsa om den och vet inte vem som skulle kunna tänkas vilja låna den, men jag kände när jag såg den: den där vill jag ståta med att jag har läst. Jag kommer troligen (tyvärr) inte läsa något mer av Dave Eggers, för han verkar bara bli mer och mer skum och svårtillgänglig. Hoppas han har läsare som tycker han är lysande, för det känns som om han skulle förtjäna det. Denna bok tänker jag inte slänga. Så nu finns den i min bokhylla bland de andra pocketarna.