Prep
Boken jag läser nu heter Prep i original, och det tycker jag är en mycket bättre titel än den svenska som lyder I en klass för sig. Författare Curtis Sittenfeld, och detta var visst hennes debutbok, nu har hon skrivit ett par till.
Den här känns JÄTTEBRA. Jag associerar hela tiden till Den hemliga historien (Donna Tartt) som jag inte var jätteimponerad av men som räknas som kultbok. Tror att det är internatmiljön som gör att jag tänker på den boken. Huvudperson i Sittenfelds bok är en fjortonårig tjej, Lee, som tack vare ett stipendium kan läsa på en internatskola, vilket hon knappt egentligen vet om det varit någon stor önskan hos henne, men när stipendiet är ett faktum så åker hon. De andra eleverna på skolan hör (de flesta) till andra samhällsklasser än vad Lee själv gör, och hon är en iakttagare av det spel som försiggår mellan människorna och själv kan hon inte undgå att bli indragen på sitt sätt.
Ungefär så känns det så långt. Lee är väl inte riktigt som de flesta andra på skolan, i mina ögon är hon mer normal, och det är hennes tankar och upplevelser man får följa.
Ska bli väldigt kul att läsa mer, både i denna bok och sedan också mer av författaren. Hon är just nu aktuell på svenska med Presidentens hustru, originaltitel American Wife. Ska visst bygga på Laura Bushs liv. Kanske för tidigt att säga, men detta skulle kunna bli en författare att lägga till favoritlistan.
Efter denna ska jag fortsätta på Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, som också den utspelar sig på något slags internat och som verkligen jämförts med Den hemliga historien. Jag har märkt att det ofta blir teman när jag läser, och jag har märkt att jag också gillar det.
Jag glömde i förra inlägget nämna vad Vinterträdgården handlar om, jag var så trött, är det fortfarande men kom igång lite nu: 39-årig kvinna som tydligen (!) upplever det som väldigt medelålders att fylla 40 nästa gång (...) jobbar på förskola, bor i föräldrahuset med sin pappa som är änkeman. Vet inte riktigt vad hon har levt för liv fram tills boken börjar, men ganska stilla förstår man. Hon anmäler sig till en skrivarkurs och träffar ungefär samtidigt en förälder till ett av barnen på dagiset och möter passionen - och föräldern är en gift persisk kvinna.
Jag fattade att det bland annat var en massa poetiskt språk och bildspråk som jag inte riktigt orkade ta till mig. Ska tilläggas. Själv hade jag velat läsa lite mer om skrivarkursen och vad som blev av det, men jag förstår att det var något som skulle läsas "bredvid". Nå som sagt, läs den.
Åter till I en klass för sig: hade läst att bokomslaget var lite vilseledande för vilken typ av bok det är, den ger ett glättigt intryck. Grejen är möjligen att det finns personer kring Lee som är glättiga. Men jag är inte nöjd med omslaget, nej. Jag är heller inte nöjd med att denna bok är slut på förlag faktiskt.
Om bilden syns är den från Adlibris. (Om den inte syns, är den inte det då?... haha.)
Hade gillat att sitta på bussen med originalomslaget mycket bättre.
Den här känns JÄTTEBRA. Jag associerar hela tiden till Den hemliga historien (Donna Tartt) som jag inte var jätteimponerad av men som räknas som kultbok. Tror att det är internatmiljön som gör att jag tänker på den boken. Huvudperson i Sittenfelds bok är en fjortonårig tjej, Lee, som tack vare ett stipendium kan läsa på en internatskola, vilket hon knappt egentligen vet om det varit någon stor önskan hos henne, men när stipendiet är ett faktum så åker hon. De andra eleverna på skolan hör (de flesta) till andra samhällsklasser än vad Lee själv gör, och hon är en iakttagare av det spel som försiggår mellan människorna och själv kan hon inte undgå att bli indragen på sitt sätt.
Ungefär så känns det så långt. Lee är väl inte riktigt som de flesta andra på skolan, i mina ögon är hon mer normal, och det är hennes tankar och upplevelser man får följa.
Ska bli väldigt kul att läsa mer, både i denna bok och sedan också mer av författaren. Hon är just nu aktuell på svenska med Presidentens hustru, originaltitel American Wife. Ska visst bygga på Laura Bushs liv. Kanske för tidigt att säga, men detta skulle kunna bli en författare att lägga till favoritlistan.
Efter denna ska jag fortsätta på Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, som också den utspelar sig på något slags internat och som verkligen jämförts med Den hemliga historien. Jag har märkt att det ofta blir teman när jag läser, och jag har märkt att jag också gillar det.
Jag glömde i förra inlägget nämna vad Vinterträdgården handlar om, jag var så trött, är det fortfarande men kom igång lite nu: 39-årig kvinna som tydligen (!) upplever det som väldigt medelålders att fylla 40 nästa gång (...) jobbar på förskola, bor i föräldrahuset med sin pappa som är änkeman. Vet inte riktigt vad hon har levt för liv fram tills boken börjar, men ganska stilla förstår man. Hon anmäler sig till en skrivarkurs och träffar ungefär samtidigt en förälder till ett av barnen på dagiset och möter passionen - och föräldern är en gift persisk kvinna.
Jag fattade att det bland annat var en massa poetiskt språk och bildspråk som jag inte riktigt orkade ta till mig. Ska tilläggas. Själv hade jag velat läsa lite mer om skrivarkursen och vad som blev av det, men jag förstår att det var något som skulle läsas "bredvid". Nå som sagt, läs den.
Åter till I en klass för sig: hade läst att bokomslaget var lite vilseledande för vilken typ av bok det är, den ger ett glättigt intryck. Grejen är möjligen att det finns personer kring Lee som är glättiga. Men jag är inte nöjd med omslaget, nej. Jag är heller inte nöjd med att denna bok är slut på förlag faktiskt.
Om bilden syns är den från Adlibris. (Om den inte syns, är den inte det då?... haha.)
Hade gillat att sitta på bussen med originalomslaget mycket bättre.
Kommentarer
Skicka en kommentar