Pågående

(OBS! Radbrytningen i detta inlägg försvinner hela tiden, vet inte varför det klumpar ihop sig i ett stort stycke.)

Läser Bombyx av Anne Rambach, kriminalroman i Parismiljö.

2111111111111111öp14 <---- det var min lilla vita katt som hälsade på.

Tycker till att börja med att de som gillar deckargenren har det så orättvist bra angående just genren. Deckare, kriminalroman, spänningsroman, polisroman, thriller. Att jag kallar Bombyx för kriminalroman vet jag inte om det är korrekt, men det känns alldeles för lättvindigt att kalla den deckare. Måste en kriminalroman ha en polis i huvudrollen?

Huvudpersonen i Bombyx är Diane, och hon är journalist. Detta är inte första boken om henne, och hon har varit med om mycket, inte minst en stor personlig tragedi som hon nu försöker, eller inte försöker, repa sig från. Jag associerar Diane inte nödvändigtvis till Liza Marklunds karaktär Annica Bengtzon, som också är en kvinnlig journalist som löser mord och hamnar i kriminella situationer, utan mer med Denise Minas hjältinna Maureen O'Donnell, med psykiska besvär och en del felaktiga val bakom sig, och även där en personlig tragedi. (Den s.k. Garnethilltrilogin.) (Jag gillar nog O'Donnell bättre, det skrevs dessutom bara tre böcker om henne och det räcker. Det blir för stolligt med journalister som Marklunds och Läckbergs figurer som åter och återigen dras in i (lokala i Läckbergs fall) mordhistorier. Och dessutom löser dem, efter att först ha hamnat mitt uppe i striden.)

Jag hade lite svårt att komma in i Bombyx, flera gånger har jag fått backa tillbaka och se vad som gjort, sagts och vad som menas. Men nu har det börjat bli spännande. Och det är jättekul med Parismiljön, det är inte bara Paris förresten utan utgångspunkten är de kinesiska kvarteren i Paris. Det är skönt att läsa en bok vars originalspråk INTE är engelska, där jag INTE kan läsa den engelska originaltexten bakom raderna, eller hur jag ska säga. Handling: Journalisten Diane hamnar av en slump i en våldsam eldstrid på restaurangen Bombyx. En kvinnlig agronomforskare (om man kan vara det) som befann sig på restaurangen dödas i attacken och Diane förstår snart att det inte var någon slump. Jag vet inte om de tidigare böckerna om Diane finns översatta, jag har inte sett någon bok av Rambach före denna - det har kommit ut en efter Bombyx nu i sommar. Det märks att det ska vara igenkänningsfaktor för den trogna läsaren, men det går bra ändå. Jag hade uppskattat om baksidestexten varit tydligare med att det är mitt i en bokserie, det står bara att det är författarens nionde bok.

Haha, nu ser jag att det i beskrivningen av författaren står att hon skriver "deckare". Och på framsidan står det "thriller"... Nå, det var det om den, jag har också börjat småläsa i I denna ljuva sommartid av Mari Jungstedt. Visstja, nu har jag ändå glömt att titta på TV-serien som bygger på hennes böcker. Jag läste min första Jungstedt i sommar (som ljudbok), och det var bok nr 4 i Knutas-serien. Boken heter Den döende dandyn och jag föll för konst(-närs)temat i boken. Jag fastnade också för ovanlighetens skull för de personliga historierna och ville veta hur det skulle gå för den manlige journalisten och hans familj, och så vill jag även se om den kvinnliga, hemliga polisen (alltså: hon är hemlig om sitt privatliv) är lesbisk eller om man bara luras att tro det. Så därför köpte jag bok nr 5 i serien i pocket. Jag fastnar egentligen inte gärna i serier, så vi får se hur länge jag håller på.

Om Rambachs bok då möjligen är en kriminalroman så är Jungstedts böcker ändå definitivt deckare. Det måste jag tycka. Hon håller säkert inte med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nostalgin flödar - hittade Svarta hingsten-böcker

Jul med Evert