Radiobokcirkeln är igång
I måndags startade alltså Biblioteket i P1:s bokcirkel. Jag har än så länge ett försprång på Blonde, känner att det är bäst. Enda nackdelen med att läsa (tjock bok) i bokcirkel med bestämda tider är att jag känner mig lite jäktad, och jag tar mig inte tid att tänka efter och titta på texten, utan jag har mer bråttom att hinna läsa klart.
Jag hade i och för sig ändå inte hängt med proffsen i radio. Jag vill genast säga att jag uppskattar verkligen att lyssna till dem, att höra Åsa Linderborg ha strukit stora streck över hela sidor, och få bekräftat av Carin Mannheimer att Oates skriver för långa böcker ofta. Jag gillar ju Oates, men har flera gånger upplevt att jag läst långa stycken som inte ledde till nånting. Fast med Blonde har jag ännu inte haft något sådant moment.
Den tredje bokcirkelmedlemmen är alltså Jan Guillou, som hittar stilgrepp och stilbrott i texten, och jag ville nästan hoppa jämfota av glädje över att höra hans och de andras strama men kärleksfulla anmärkningar, och även favoritstycken.
Som de nämnde är Oates ute på svag is när hon väljer denna genre: att skriva fiktivt om en verklig person, där vissa (få) inslag har förankring i verkligheten. Tacksamt nog så radade de upp några av "sant" och "falskt", och jag håller inte med Åsa Linderborg som sa att nu har hon fått sin bild av Marilyn Monroe, och det är denna som Oates gett henne. Jag känner mer än nånsin nu att detta är endast en bok, hurdan Marilyn Monroe var och kände och talade vet jag ändå inte. Men Oates har skrivit en bok om någon som blev en av världens största stjärnor.
Jag har knappt sett nånting med Marilyn Monroe alls. Tror jag har sett hela eller nästan hela Some Like it Hot, men sen är det nog inget mer. Tyckte nog att hon var rätt pinsam och dålig vill jag minnas. Jag har inte gillat, haft intresse eller fascinerats av henne. Förrän nu, det kommer liksom lite på köpet att man vill veta lite mer om vad som är riktigt, om hon verkligen var ihop med Charlie Chaplins son till exempel. Vilket jag inte hittat något svar på. Men oavsett vad som är sant och inte så känner jag att det inte är fel att lära känna, om än fiktivt, en stor ikon.
Jag hade i och för sig ändå inte hängt med proffsen i radio. Jag vill genast säga att jag uppskattar verkligen att lyssna till dem, att höra Åsa Linderborg ha strukit stora streck över hela sidor, och få bekräftat av Carin Mannheimer att Oates skriver för långa böcker ofta. Jag gillar ju Oates, men har flera gånger upplevt att jag läst långa stycken som inte ledde till nånting. Fast med Blonde har jag ännu inte haft något sådant moment.
Den tredje bokcirkelmedlemmen är alltså Jan Guillou, som hittar stilgrepp och stilbrott i texten, och jag ville nästan hoppa jämfota av glädje över att höra hans och de andras strama men kärleksfulla anmärkningar, och även favoritstycken.
Som de nämnde är Oates ute på svag is när hon väljer denna genre: att skriva fiktivt om en verklig person, där vissa (få) inslag har förankring i verkligheten. Tacksamt nog så radade de upp några av "sant" och "falskt", och jag håller inte med Åsa Linderborg som sa att nu har hon fått sin bild av Marilyn Monroe, och det är denna som Oates gett henne. Jag känner mer än nånsin nu att detta är endast en bok, hurdan Marilyn Monroe var och kände och talade vet jag ändå inte. Men Oates har skrivit en bok om någon som blev en av världens största stjärnor.
Jag har knappt sett nånting med Marilyn Monroe alls. Tror jag har sett hela eller nästan hela Some Like it Hot, men sen är det nog inget mer. Tyckte nog att hon var rätt pinsam och dålig vill jag minnas. Jag har inte gillat, haft intresse eller fascinerats av henne. Förrän nu, det kommer liksom lite på köpet att man vill veta lite mer om vad som är riktigt, om hon verkligen var ihop med Charlie Chaplins son till exempel. Vilket jag inte hittat något svar på. Men oavsett vad som är sant och inte så känner jag att det inte är fel att lära känna, om än fiktivt, en stor ikon.
Angående Charlie Chaplins son så säger min syster att hon har kollat upp det och det enda hon hittat är att det är en fiktiv person. Vet inte om det stämmer. Det är ju den typen av saker i en sån bok som ibland gör att man känner sig lite lurad även om man vet att vissa saker är påhittade.
SvaraRadera