Blondebreak av aptrio
Jag blev "tvungen" att ta paus i Blonde-läsandet - nästa måndag ska radiobokcirkeln ha läst till drygt sjuhundrade sidan, och jag tror ändå inte att jag kommer att hinna så långt (så var det med det försprånget, jag visste väl det). Och så ville jag så gärna läsa Tre apor av Stephan Mendel-Enk, som jag började lite på i smyg tidigare.
Nu läser jag den för fullt, och det gör jag verkligen så gärna för den är verkligen så bra! Judisk uppväxt i Sverige ungefär samtidigt som jag själv har vuxit upp, det är både nostalgi, främmande värld, och väldigt roligt. Stillsamt väldigt roligt. Skulle vilja citera hela kapitlet om när Israel vann melodifestivalen, men även om kapitlet är kort så är det för långt för en blogg. Ett smakprov kommer ni inte undan.
".. relationen till det svenska schlageretablissemanget [hade] präglats av misstro sen 1978 års festival då Sverige som enda nation gett Israels och Izhar Cohens vinnande bidrag 'A-ba-ni-bi' noll poäng."
_ _ _
"Känslorna var uppskruvade när Israel året därpå själv stod värd för festivalen. För mina föräldrar och deras vänner var det som att se sitt barn ge sig iväg ensamt på stan för första gången. Ena sekunden stolthet, nästa ånger. Hon är inte mogen. Hon kommer inte att klara sig. Hon kanske borde ha fått hålla sig till enklare uppgifter ett tag till. Vinna krig i öknen. Meja ner egyptier medan de tar sig igenom instruktionsbroschyren till sina nya sovjetiska plan. Trygga saker. Sånt hon är van vid. Låt andra ta hand om underhållningen så länge."
Nu läser jag den för fullt, och det gör jag verkligen så gärna för den är verkligen så bra! Judisk uppväxt i Sverige ungefär samtidigt som jag själv har vuxit upp, det är både nostalgi, främmande värld, och väldigt roligt. Stillsamt väldigt roligt. Skulle vilja citera hela kapitlet om när Israel vann melodifestivalen, men även om kapitlet är kort så är det för långt för en blogg. Ett smakprov kommer ni inte undan.
".. relationen till det svenska schlageretablissemanget [hade] präglats av misstro sen 1978 års festival då Sverige som enda nation gett Israels och Izhar Cohens vinnande bidrag 'A-ba-ni-bi' noll poäng."
_ _ _
"Känslorna var uppskruvade när Israel året därpå själv stod värd för festivalen. För mina föräldrar och deras vänner var det som att se sitt barn ge sig iväg ensamt på stan för första gången. Ena sekunden stolthet, nästa ånger. Hon är inte mogen. Hon kommer inte att klara sig. Hon kanske borde ha fått hålla sig till enklare uppgifter ett tag till. Vinna krig i öknen. Meja ner egyptier medan de tar sig igenom instruktionsbroschyren till sina nya sovjetiska plan. Trygga saker. Sånt hon är van vid. Låt andra ta hand om underhållningen så länge."
Kommentarer
Skicka en kommentar