Ljudböcker i mitt ute-hjärta - och i telefonen

Tänk att jag så länge var så emot att ha en telefon som också innehöll en mp3-spelare. Jag ville ha telefon och spelare separat. Nu har jag en iPhone, och så glad jag är över det. Jag gillar att lyssna på ljudböcker när jag är ute och promenerar.

Jag har också den utmärkta Dito-appen, och den är helt enkelt så bra att det sällan är värt att försöka låna ljudböcker, på valfritt sätt (alltså, det är det väl. Jättebra att man kan låna på bibliotek. Jag har bara inte ansträngt mig för att prova det ännu. Andra, mindre lagstödda lån, talar vi inte om.). Jag har flera e-böcker via Dito sen tidigare och läser dem främst på bussen. Fint litet bibliotek, och det står exakt hur långt jag läst i boken, och det är bara att klicka på den så kommer jag till den sida där jag avslutade senast. Alltså det är så kolossalt smidigt.

Nu har jag varit väldigt sugen på att lyssna på Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder ett längre tag, boken är inläst av hans bror Hamadi Khemiri, skådespelare. Tillät mig till slut att låta den bli ljudbokstest på Dito och köpte den. (För övrigt är det fånigt enkelt att handla på Dito, kanske för enkelt, hehe.) Och både boken och spelaren var över förväntan bra. Spelaren stannar exakt på den sekund jag stannat den. (Det kanske är normalt för alla spelare, men inte vad jag är van sen tidigare då jag konverterat cd-skivor till mp3-format och haft mycket tjorv med att få dem i rätt ordning, och dessutom få dem att spelas upp efter varann och inte på repeat - plus att den aldrig stannade på sekunden då, utan började om från senaste startade spåret. Nå.)

När jag bara hade lyssnat på nåt enstaka avsnitt så kände jag att den här boken måste jag lyssna på minst en gång till, och jag tror att det kommer bli till sommaren. Stort allvar, och en text och en ton som gör att jag orkar lyssna och försöka förstå allvaret. Träffsäkert. Igenkänningsfaktor fastän jag inte alls kan känna igen mig (det är sånt som även Jonas Karlsson lyckas med). I vanliga fall gillar jag inte när uppläsaren gör för mycket roller av karaktärerna, men i den här boken var det nog absolut nödvändigt, och jag njöt av inläsningen. Uppläsningen. Jaja. Han var helt rätt till den här boken, Khemiri. Boken är som en samling noveller, fast de hör ihop. Detta insåg jag när jag lyssnade på kapitlet om mormodern. Fast där tyckte jag faktiskt att mormodern fick en alltför fånig röst, även om jag gissar att det var för att man "skulle gå på " historien. Say no more! Det var otroligt bra text i alla fall. Jag har i många år varit intresserad men möjligen något tveksam till att läsa Invasion! som är en samling texter, noveller och pjäser av Jonas Hassen Khemiri, men jag tror jag vill göra det nu. Och Montecore, absolut. Det borde jag ha gjort för länge sen.

Jag saknar redan boken, den var kort, men skulle nog inte vara längre helt enkelt. Men jag måste läsa den igen. Jag skriver inte så mycket mer om den här just nu.

För att det inte ska bli för mycket Ditopropaganda i ett och samma inlägg så berättar jag nu vidare att jag för att fortsätta testa köpställen nu köpte Katedralen vid havet på iTunes. 23 timmars lyssning, och jag tror det är bra. Johan Rabaeus läser, och det ser jag fram emot. Blir ingen lyssning av den i dag, men den ligger redo.

Det var lite rea, det ska jag erkänna. Än så länge känns det inte bra för mig att lägga nästan 200 kronor på vare sig e-bok eller ljudbok. Det är ju inte en riktig bok. Hur länge ska det ta innan jag inte tycker så?

Fast jag köper ju nästan bara pocket ändå. Vitlöksballaderna tror jag att jag gav 140 kronor för, då var jag nöjd, en tung inbunden bok till rimligt pris. Tur att inte alla är som jag.

Khemiribröder

Bild från Storytelblogg


Jag vill också vara författare och ha en skådespelarbror! Coola de är. Jag menar det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nostalgin flödar - hittade Svarta hingsten-böcker

Jul med Evert